7Hours Earlier …
”Du kan inte strunta i det nu förstår du väl?! Showen är om bara några timmar!” Röt Han högt och viftade häftigt med armarna i luften framför henne, hon backade av ren reflex bakåt ett steg, rädslan tog över hennes kropp och hon började plötsligt ångra sitt beslut då hon nu såg vilka konsekvenser det fick. ”Ja-Jag ..” stammade hon lågt och rynkade med ögonbrynen, hon kunde känna hur hennes annars så starka och ståtliga ögon fylldes med sorg och rädsla. Hennes hjärta började slå snabbare och mer i otakt och hon blev plötsligt mer tungpustande. Hon flämtade häftigt till då Han hastigt kastade iväg en gitarr emot väggen, hon vände hastigt blicken emot den plötsliga dunsen och såg nu hur den magiskt vackra och betydelsefulla gitarren låg i bitar utspritt över vardagsrums golvet och hur den ljusa väggen nu erhöll ett stort hål. 

Han andades djupa andetag och tog sig på pannan med handflatan, ett tunt lager av svettpärlor som  hade formats, hans annars så lugna och gyllenbruna ansiktston hade ersatts med en nu mer rödsprängd och ilsken form. ”Du skrev på ett kontrakt, du gav ditt ord till mig, till Justin, till hela världen .. Du kan bara inte backa ut nu förstår du väl?” sa han riktat emot Isadora med en nu mer lugnare ton. 
Hon kände hur en salt tår lämnade hennes ögonvrå och hur den förflyttades nedför hennes perfekt sminkade ansikte, saker och ting hettade till, blev mer allvarliga då han nämnt Justins namn.
Isadora ville inte eller vågade knappt inte tänka på vad Justin skulle säga om detta eller vad han skulle göra. Skulle det vara slutet för dem båda om inte Isadora gjorde som hon blivit tillsagd? Om hon inte sjöng? Var det verkligen inte möjligt för henne att kunna backa ur nu?
”Vad tror du Justin kommer tycka om det här? Jag vet att ni haft erat roliga några månader nu ..Men detta är affärer! Det är ingen lekplats där du kan komma och gå som du vill unga dam!” röt Scooter högt, Isadora svalde hårt och såg hastigt upp, lekplats? Var det vad Scooter trodde hon trodde att allt detta var? Var allt arbete hon lagt ned hela sin själ i under flera månader bara en lekplats för Scooter? Var allt hon gjort för att hjälpa förgäves? Betydde det nu ingenting då Scooter äntligen fått tillbaka sin plötsliga favorit? ”Dra åt helvete!” vrålade hon innan hon hastigt trängde sig förbi Scooter och sprang stormande ut ur Justins hus i tårar. 

Isadora hade inte längre något mod, inte längre styrkan eller självförtroendet att gå ansikte mot ansikte framför hela världen som skulle se. Hon kunde bara inte. Alla ord, alla hotfulla mejl och meddelanden, alla hemska internetsidor som flitigt skrev om hennes utseende, kläder och smink. Som kränkande såg ned på hon själv för varje litet steg hon tog ut i världen.. Nej, hon vågade inte längre. Hon var inte längre samma person som för ett halvår tillbaka då hon älskade rampljuset och kunde göra allt för att få vistas i det. 
Det var bara inte den hon längre var. Och allt hon nu kunde göra var och hoppas att Han skulle förstå och släppa det.. För oavsett vad som nu skulle ske var hon ännu inte redo att släppa honom. Sitt livs kärlek. Justin Bieber.




Han svalde hårt och betraktade sig själv i den vida spegeln, han beskådade sig från topp till tå. Den perfekta frisyren, dem perfekta kläderna och det perfekta leendet.
Idag var dagen kommen, den dag han så länge oroat sig över, stressat och arbetat så intensivt för dem sista månaderna. Dagen var nu här då han skulle få offentliggöra sin comeback inför hela världen och bevisa att Kidrauhl fortfarande var Kidrauhl.
Scooter stod nu redo utanför logen tillsammans med Kenny för att föra honom säkert på plats till scenen och gå igenom dem sista detaljerna inför den två timmars fullspäckade showen som skulle sändas live världen över. Allt var tvungen att gå enligt planerna och Justin hade gång på gång lovat att inte göra något utanför vad som blivit sagt. Han var tvungen att växa upp, stå på sina egna ben och ta rätt beslutningar. Han var inte längre något barn som behövde skyddas dygnet runt. Han var inte längre den han en gång var. Så mycket mognare, äldre och mer erfaren på vad livet hade och erbjuda stod han nu här ett år senare efter vad som hänt honom.
Och trots allt som skett var han glad att han lyckats ta sig ur det svarta mörka hål han befunnit sig i, tagit sig ur sin gråa vardag som endast bestod av att sova och äta. Allt tack vare att han den kvällen bestämt sig för att gå en promenad längs sandstranden och funnit den flicka som skulle komma och bli hans livskärlek.  Isadora Hilton. Namnet som smekte gommen med tungspetsen, som gav honom rysningar läng nackhåren och fjärilar ända ut i fingerspetsarna.
Tillsammans hade dem båda gått igenom så otroligt mycket, så många minnen och goda stunder som han för alltid skulle bära varmast om hjärtat.
Isadora Hilton, en människa, en individ han bar så otroligt mycket kärlek till, en flicka som nu var ett minne blott.
Skulle deras kärlek någonsin kunna bli stark igen? Så som den en gång var?

Hopplöst föll han bakåt och landade mjukt i den breda skinnsoffan, oförståeligt rynkade han på pannan och fifflade i jeansfickan efter sin mobiltelefon. Bara ett försök till .. Det allra sista.

___

1 month earlier

”There ..” fnittrade hon glatt och placerade en tjock pärm på bordet framför där dem satt omringade med spänning. Justin såg sig omkring med en pirrande känsla i magen på Ryan som spänt bet på naglarna och Serena som nervöst tog sig för ögonen med sina båda händer. ”Well?” viskade Ryan nervöst och fortsatte att bita på naglarna. Justin såg spänt upp på Isadoras charmiga leende och lät blicken sedan falla på den tjocka lila pärmen hon hade placerade mellan händerna på bordet. ”It’s done!” hojtade hon glatt och hoppade högt upp i luften med armarna åt alla håll i samma sekund som Serena tjöt ifrån sig ett högt skrik och sköt stolen bakåt för att snabbt hoppa in i Isadoras famn.
En stor lättnad av börda och lång väntan av nervositet släpptes ifrån hans axlar och ersattes av ett stort skimrande leende, lugnt och stilla satt han kvar på stolen och föll ihop med huvudet emot köksbordet, ”Thank you god, thank you mom” upprepade han tyst i huvudet då han släppt chocken och insåg vad som precis hänt.

”Did we make it?” kunde han höra hur Ryan sprött frågade och hur Isadora och Serena än en gång högt skrattade till av hans sega reaktion. Justin skrattade till ifrån var han låg och såg hastigt upp emot Ryan, ”Yeah bro, we made it!”.

Dem hade klarat det, tillsammans. Tillsammans var dem fyra oslagbara. Allt var nu fixat. Allt var ordnat och allt som dem nu väntade på var dagen. Den kväll då Justin skulle få göra sin come-back.
Central Park var nu bestämt och skulle nu ordnas till att bli den plats där Justin skulle få hyra för en hel kväll. Allt var nu bestämt och ordnat in i minsta detalj, en stor pust av lättnad lämnade hans läppar och Han såg sig omkring på sina tre bästa vänner som nu glatt hoppade omkring i cirklar med leenden som sträckte sig från öra till öra. Lycka och glädje fyllde hela hans kropp, lycka glädje och självklart kärlek.  Utan sina tre bästa vänner hade han aldrig klarat detta, han var dem evigt skyldiga för sitt otroliga tålamod, engagemang och vänlighet.
”No regret? No backing out?” undrade Justin nyfiket och såg upp på dem tre som snabbt stannade till i sin början på firandet denna dag. ”Of course not babe” sa Isadora med en mjuk stämma och fyrade av ett charmigt leende. ”We’re in this togheter Justin. Always” fyllde Serena och Ryan in och dem alla tre mötte hans blick med ögon som talade om att det verkligen var vad dem menade.
”Fantastic Four on three?” kvittrade Isadora då dem tre snabbt samlades omkring Justin,
”1 .. 2 .. 3, FANTASTIC FOUR!”

____

Ilsket reste han sig hastigt upp och stannade till framför spegeln. Hårt gnisslade han tänderna rynkade irriterat på dem markerade ögonbrynen. ”If it is a show they want,It’s a show they’ll get..” viskade han emot sig själv mellan dem gnisslande tänderna innan han hastigt slet av sig allt han hade på sig så han endast erhöll underkläder och strumpor. Fumligt begav han sig emot den öppna resväskan för att finna vad han sökte .. Det skulle bli en show världen sent skulle glömma, speciellt mannen vid namn Scooter Braun, tänkte han tyst för sig själv och kunde inte förmå sig att hånle då han tänkte på Scooter. Det var tack vare honom han nu stod här själv, utan Isadora. Utan en duett dem båda arbetat länge med att färdigställa. Det var tack vare Scooter Justin förlorat sitt livs kärlek.


__________________________________________________________________________________________________

Det kommer ytterligare en del. Valde att dra ut liiite på det då det annars blir ett så extremt långt kapitel. :) Stay tuned, The end is near ..

Isadora fattade ett försiktigt tag kring den vita virkade gardinen, det starka solskenet träffade hennes kropp genom det öppna fönstret och en svag vindpust smekte hennes hy. Hon blickade försiktigt ned på den stora gatan, på alla dem människor som där rusade förbi i ilfart. Överallt kunde hon skymta människor i deras häktade vardag med jobb och stress, en vardag där kanske inte kärlek och glädje speglade in. Där jobb och oro fick övertag och skingrade familjer allt mer och mer.
En svag smärta for genom hennes kropp då hon vände ned blicken och släppte försiktigt den tunna gardinen, hon gick med tunga steg tillbaka till den obäddade sängen och kröp försiktigt ned för att dra täcket över huvudet, ännu en gång.

Solljuset och morgondagen hade fått liv denna fredag, en dag full av häkt och stress för människor som hade jobb att sköta, för att ikväll gå hem och njuta av en hel helg full av lugn och fred.
Isadoras liv som såg så mycket annorlunda ut än alla andras, hon behövde inget jobb för att få sitt liv att gå runt. Hon skulle egentligen aldrig behöva jobba, men hon ville. Hon ville ha ett normalt liv som möjligt, men vad hon då inte vetat för snart ett år sedan var att hennes liv och vanliga vardag aldrig skulle bli densamma.

__________


- Keep your eyes closed and don’t peek! Viskade han försiktigt i hennes öra där han höll ett fast grepp kring hennes midja. En lätt rodnad föll på hennes kinder och hon kramade om hans fasta grepp snäppet hårdare, ”I won’t” fnittrade hon lekfullt.
Den kyliga nattluften smekte hennes bara ben där hon gick iförd endast en tajt åtsittande blommig klänning som skiftade i nyanserna lila och ljusblå. Hennes långa mörka lockade hår lät sig fallas fritt över hennes bara axlar och hon bar ett par låga mörka skor. Ja visst kände hon sig extra vacker denna kväll, en kväll som stod ut så otroligt mycket mer än någon annan tidigare.

Hon kunde höra en våg av motorljud ekandes på avstånd sekunden innan han försiktigt viskade i hennes öra ,”Open your eyes”, fortfarande omsvept av hans underbara kolon och doft vidgades hon försiktigt på ögonen och hänfördes snabbt av den magiska platsen hon nu stod vid. Ögonen vidgades allt mer och hon häpnades av dess magi och lyster, ståendes på en enorm klippa omringad av Los Angeles stad, omringad av ljuset långt bort där stadens alla hus och byggnader fanns. Som ett av hav glitter och sken.
Hon darrade med läpparna då hon försökte finna dem rätta orden att säga, för att kunna beskriva den känsla och kärlek hon bar på.
Ett dovt skratt lämnade hans läppar och han placerades sig försiktigt vid hennes sida med en hand omsvept kring hennes smala midja, ”Do you like it?” frågade han, omtumlat vred hon huvudet åt hans sida så hon mötte hans blick, dem vackra gyllna ögonen och det olivformade bruna ansiktet, dem markerade ögonbrynen och käkbenen informat av dem fylliga läpparna. Ja, visst var han vacker. Så vacker att hon var gång mötte hans blick fick fjärilar i magen och självningar i benen.  En lätt rosenröd nyans tog plats över hans kinder och han rynkade oförståeligt på ögonbrynen, kanske pågrund av att hon ännu inte sagt något.
Hon fnittrade hänfört, ”I love it” stämde hon in och lämnade hans magiska blick och blickade än en gång ut över den otroligt vackra utsikten.

”It is so beautiful .. How did you even find it?” undrade hon nyfiket med ett häpet leende liggandes längs kinderna. ”My mom once took me here after my dad had showed it to her, she made me promise her … that I one day would take the girl I love here” viskade han mjukt och hon kunde se hur han i ögonvrån lät sin blick falla på henne. Hon vek mjukt av med blicken ifrån den ögonfallande utsikten innan hon försiktigt såg upp på honom. En lätt skimrande nyans hamnade på hans ögon, tårar bildades som han försiktigt torkade. ”I’m sorry..” skrockade han mjukt och fifflades med tröjärmen för att fatta tårarna som bildats.
Hon vred sig hastigt om och fattade tag om hans kinder för att kunna möta hans blick, ”Don’t be.. ” viskade hon, han vinklade försiktigt upp sitt huvud då hon vidhöll kring hans kinder och nacke, ett lätt leende mjuknade längs hennes kinder och en drypande nyans tog form i hennes ögon, ”.. I’m glad I were the one..” sa hon mjukt och lättad över att han fortfarande lugnt stod stilla och lyssnade på hennes ord.
”Always” stämde han in och strök hennes ryggrad med sin lediga hand, han tog försiktigt ett skritt fram och kysste hennes läppar mjukt.



Som taget ur en romantiskt film, stod dem båda insvepta i varandras famn, omsvepta av det gyllene skimret ifrån Los Angeles stad. Likt en kärlekssaga där pojke fann flicka, där pojken räddade flickna ifrån sina mörkaste dagar, där han gav hennes så mycket mer än kärlek och allt vad som kan köpas för pengar. Han gav henne världen. Like he always would.

*

Hon kurade sig försiktigt ihop i den breda sängen, under det fluffiga täcket och gjorde inget annat än att låta sina tankar flyta iväg.
Vart hon än befann sig, med vem hon än befann sig var det endast Han som snurrade i hennes huvud.
Hur kunde kärlek egentligen växa till något så stort? Hur kan egentligen känslor bli så starka att det nästan gjorde ont? Som om varenda liten nerv vreds samman likt tusen nålar, och hur ens hjärtat nästan brister så fort man ser sitt livs kärlek gå.
Hon kunde än idag inte förstå hur hennes liv utvecklats till något så magiskt, så bortom all existens och all breddgrad. Hur en kärlek till en annan individ kunde vara så otroligt mäktig och fullkomligt oförglömlig.
Ja, hon älskade Justin. Den unga mannen med den sexigt tilltufsade kalufsen och leendet på sned, med ögon som tindrade så fort dem mötte ljus, med den mörka rösten som spred rysningar längs ryggraden. Den unga mannen som med bara någon enkel beröring kunde få knäna att vika sig av rysning. Ja, Justin .. Det var honom hon älskade, Av hela sitt hjärta. Kärleken hon bar till honom var Allt och lite till.

En tung pust av börda och sorg forslades genom hennes kropp då hon sneglade på sin rosa iphone som än en gång gav ifrån sig ett högt ekande skrik. Tungt höjde hon armen för att hårt slå till den och få det dånande ljudet att tysta. Det dånande ljudet som egentligen inte var något annat än en hög vibration i det tysta, nästan spökliga rummet.

Hon placerade sig på rygg och var påväg att pressa en kudde över ansiktet för att dåna ett högt skrik då hon kände hur en tår föll nedför hennes kind och utöver halsen.  ”En kärlek så stark att ingenting någonsin skulle få dem båda att skiljas .. ” ,- ja det var så han hade sagt, det var ord han lovat av hela sitt hjärta att alltid hålla. Men nu … Nu betydde dem inte längre någonting. Nu var dem ord som skrivits i sanden och spolats bort av det korallfärgade havet. Lovade ord som nu försvunnit. Förevigt.

___________________________________________________________________________________________________

Del 1/2 . Den sista delen kommer vara ur Justins perspektiv. Stay tuned. 
Love you.