Det var en vanlig dag på Sturevys gator, solens klara glans lös varmt på stadens alla invånare som med sina familjer sprang fram och tillbaka genom butikerna. Fåglarna kvittrade lite vals och dofter av hemlagad glass spreds längs gatan, Farbror Snirr stid som alltid vid sin vang och sålde nylagade munkar. Soph satt tillsammans med sina vänner, tillsammans som dom alltid gjorde efter skoldagens slut på den bruna bänken dem kallade för 'deras', babblandes om skvaller om allt från kändisar, skolkamrater till vem som bar snyggast klänning på Oscarsgalan. Allt var som det brukade vara helt enkelt och Soph var nöjd med vardahen. Hon hade bra betyg i skolan, kom alltid i tid hem, åt rikligt med grönsaket och tillskillnad från så många andra i sin egen ålder varken rökte ekler drack hon. Hennes mamma, Sturevys mest högrankade person som var ordförande i skolans elevråd, bankdirektör och en person alla fullkomligt älskade var en helt okej mamma, hon la alltid innan säbggång frammorgondagens klädsel åt sin dyrbara dotter, alltid kjol med kavaj. Man skulle kunna säga att Soph Beatrice Esmeralda Wincent, som var hennes fullständiga namn var, egentligen inte hade något att klaga på. Hon hade allt och lite till. Hon var en populär person bland sina tjejkompisar och alla ville vara hennes vän. Det som egentligen gick att klaga på var kompetensen på kärlek. Hon hade aldrig upplevt det och hon var inte direkt någon höjdare bland killar i hennes egna ålder. Killar skvallrade jämt om hur snobbig Soph var och vilken morsgris hon var, "Låter hon sin egen morsa klä henne? Då är det ju något som inte stämmet" , hade skolans fotbolls stjärna en gång sagt. En kille som förvisso såg helt okej ut med sina bruna lockar och mörka ögon, "En riktig badboy" hade Sophs bästa vän Camilla påstått, Camilla som vid ett flertal tillfällen haft en crush på fotbollsstjärnan. Nej, vad Soph behövde var någon som såg bortom klädsel, bakgrund eller familj. Som såg henne för den unga kvinnann hon var, hennes riktiga jag. 'Men något sånt mirakel händer väl inte' syckade Soph uppgivet och fortfatte slicka på sin piggelin, "Sa du något Soph?" frågade Camilla, Soph skakade på huvudet och log ett tillgjit leendet. ' Nej, ingenting' tänkte hon och såg längs stadens gator som såg likadant ut som för fem minuter sedan. "Hey Soph, vem väljer du helst.. Jesse Mccartney eller Sterling Knight?" frågade Sasha uppspelt , "Jesse såklart!" skrockade Soph. Soph var väl medveten om att hon var den enda som valde Jesse när det stod mellan honom och Sterling, då hennes vänner kärat ner sig i Sterling efter att ha sett gilmen Starstruck. En fil som helt saknade någon form av fantasi tyckte Soph. Hon själv föredrog filmer som, Pretty Woman, Cinderella, Dear John, A walk to remember och The Notebook. "Mamma" suckade Camilla uppgivet bredvid och såg ner på den lysande skärmen. "Jag måste hem, vi ses imorn guys! " sa hon glatt och Soph betraktade det långa vågiga håret på Camillas ryggtavla när hon försvann bort emot sin bil. "Förlåt Soph! Vi måste också hem nu. Middagstid." ursäktade enäggstvillingarna Malm. Sasha och Sylwia. " Det är okej, Vi ses imorn", sa Soph glatt. Oberörd över det faktum att hon ite var tvungen att vara hemma förens om en timme för middag. Hon satt på den bruna bänken och betraktade sina vänner lämna henne en och en. Stadens lilla gata blrjade försiktigt dö ut på folk allt mer och mer och Soph rätade försiktigt på det rlda diademet innan hon reste sig upp för att äntra gallerian och bege sig mot Starbucks för en kaffe. "Vad för det lov att vara idag Miss?" undrade mannen bakom disken när Soph kommit fram. "En medium Chai Latte, Tack" svarade Soph snabbt och betraktade den unga mannen som snabbt tryckte igång den stora kaffemaskinen och placerade en beige pappersmugg under. Soph stod lugnt och sansat framför disken då hennes blick sökte sig igenom gallerians alla hörn, då Starbucks endast ägde ett litet hörn utan sittplatser. Flera unga tjejer i hennes egna ålder passerade, alla med avundsjuka blickar och nästan bugande kroppsattityd. Hon ruskade snabbt bort den obehagliga känslan och vände sig tillbaka mot disken, 'betala kaffe och åk sedan hem' upprepade hon ängsligt i sitt huvud. Hon hade alltid haft uppmärksamheten på sin sida men hon hade ite alltid uppskattat den såpass mycket att hon gjorde något ont av det. "Det blir 22kr tack" sa den unga mannen glatt och sträckte fram den nymalade kaffen, Aoph rotade irriterat efter plånboken i handväskan och kände hur hjärtat började slå hprdare då hon inte kunde finna den. "22kr tack" upprepade mannen. Soph nickade ängsligt medans hon fortsatte att rota runt i sin väska. "Här har du" sa en mörk stämma och en hand sträcktes över Soph och fram mot mannen i kadsan, "hey.." sa Soph uppgivet "du får mig att se dålig ut" lade hon snabbt tikk och vändesig irriterat om. "Lugn cowgirl, jag ville bara hjälpa" sa den mörka rösten. En kille i hennes egba ålder stod tätt framför henne med ett oskyldigt leende, den markerade käklinjen och det vackra vita leendet, med ett busigt lockigt hpr och glimten i ögat. Dem mörka bruna ögonen Soph många gåger drlmt omatt få möta. Där stod han. "du tappade din plånbok utanför" flikade killen in samtidigt som han sträckte över en mörk plånbok som definitivt tillhörde Soph. Som paralyserad skakade hon snabbt på huvudet ochtog emot plånboken "tack" stammade hon generat fram, killen nickade försiktigt. "Här" sa han och räckte över den hett brännannde kaffemuggen, för att sedan lägga en arm kring hennes midja och föra henne bort från kassabänken, Soph kollade sig förvirrat om, "köbildning" påpekade killen och fyrade av ett snett leende. "oj, tack" log Soph ursäktande, oberörd över det faktum att en köbildning bildats bakom henne då hon stått som oaralyserat, drömmande i dem mörka ögonen. "Det var länge sen, hur är det med dig Soph?" frågade killen nyfiket, "Jotack, bra.." svarade Soph, "med dig också hoppas jag" flikade hon sedan in och den vackra killen framför henne nickade generat. Killen hon i smyg haft mysiga drömmar om, dem glittrande ögonen hon alltid velat drunka i, få drömma sig bort i, med det gulliga leendet och busiga frisyr. Den killen stod nu framför henne och där stod hon som paralyserad, so ett barn på julafton som precis fått något hon alltid önskat sig. Men det var också den killen som pratatt ont bakom hennes rygg, som alltid hållt sig på avstånd och aldrig sagt så mycket som 'hej' i skolans korridor. Utan att veta varken ut eller in harklade hon sig generat, "jag måste gå.." ursäktade hon sig och vat precis påväg att gå när en hand fattade tag i hennes arm. "Förlåt mig.." började han ängsligt, "jag har aldrig pratt illa om dig som jag vet att du trott.. Det är folk som spridit rykten om det" sa han sedan. Soph stannade förvirrat upp och studerade hans små rörelser för att se om det han påstod var sant. "Är det sant?" undrade hon virrigt, han nickade försiktigt till svars. "Folk är väl avundsjuka antar jag" skrockade han dovt och sökte efter hennes blick. Soph vred på sig ängsligt och funderade så det knakade i huvudet innan hon försiktigt öppnde munnen, "följ mig hem?" undrade hon självsäkert. Hon kunde snabbt skymta i hans kind hur ett stort leende gömt sig och hur uppspelt han verkade bli. Tillsammans krokade hon armen i hans och tillsammans lämnade dem gallerian. Soph påväg hem för middag, med en kille vid sin sida hon alltid drömt om som följde henne hem. Vad mer fanns det att säga? Hennes självförtroende var nu på topp. Tänk om detta var början på något stort? Början på en relation? Tänk att livet inte alls blir som man förutspått, att saker och ting på bara på någonsekund kan få en ny vändnig och gå från botten till toppen. Inget spelade egentligen någon roll just nu, Då hon tillsammans med skolans fotbollstjärna Wiktor Feud nästan hand i hand gick. _________________________________________________________________________________________ Någon som var sugen på något mer att läsa? :D Iallafall skrev jag nu en shortcut novell helt spontant sådär, inget märkvärdigt egentligen. Hoppas ni kanske gillade den endå :) Då jag inte vill fortsätta med #ALWAYSKIDRAUHL förens jag hardator då jag kan lägga till bilder osv. Nästa del på alwayskidrauhl kommer alltså i slutet på nästa vecka för dem som undrar.