Chapter 66 - Value all the great moments in life .
”Är du nervös?” Isadora mötte dem lysande ekorrögonen, alltid lika vänliga och reservanta. Justin placerade sin arm kring Isadoras axel och flyttade sig ett skritt närmare, ”Det kommer gå bra” viskade han försiktigt mot hennes öra och kysste sedan försiktigt hennes kind. Hon nickade lätt och log ett ansträngt leende.
Hon mådde illa, kallsvettades och det kändes som om jorden var påväg att gå under. Ingenting kändes bra, allt var bara jobbigt och meningslöst.
Det var snart tid, tid för Isadora att åka till studion där hennes plåtning och intervju för Teen Magazine skulle hållas. Scooter hade insisterat på att Justin inte skulle följa med, då han prompt var tvungen att fortsätta med albumet. Isadora kunde inte säga emot, Scooter hade faktiskt rätt i det han sa. Men hon kunde inte ljuga och säga att det inte skulle kännas bättre och ha Justin vid sin sida.
”Bit i det sura äpplet, det kommer gå galant” hade Mr. Richard sagt, hennes pappa som var så fruktansvärt stolt över sin dotters framsteg att bli en riktig kvinna. Att hon själv tar initiativ och kliver fram.
Hon kanske inte skulle klaga, att befinna sig på framsidan för Teen Magazine och få hela 8 sidors reportage var inget någon skulle säga nej till. Även om halva intervjun förmodligen skulle innehålla frågor om Justin. ”Det finns ingen dålig publicitet. Ge dem små hintar, gulliga leenden och rosröda kinder. Det är vad som håller ditt namn, ditt varumärke vid liv.” hade Scooter tidigare instämt.
”Justin..” sa Isadora svagt och vände sin blick återigen mot dem gyllenbruna, vänliga ögonen. Ett lätt leende spreds på hans mjukt formade läppar, ”Ja?” sa han svagt. ”Vad ska jag säga om dem frågar om dig?” undrade hon en aning besvärat. Justin la en betryggande hand över hennes och flätade försiktigt samman deras fingrar. ”Berätta precis vad du vill, och skulle det vara något du känner dig obekväm med så svara inte. Dem kan inte tvinga dig till något.” svarade han med sin lugna betryggande röst.
”Vi ses sen” sa hon mjukt och reste sig försiktigt upp ifrån den röda skinnsoffan. Justin som fortfarande hade sin hand placerad i hennes reste sig snabbt därpå och log ett mjukt leende, ”Jag älskar dig” mimade han försiktigt emot hennes läppar innan han kysste dem mjukt.
* * *
”Jag har hört att du snart går ur skolan, har du något planerat inför sommaren?” Priscilla, Priscilla Winter, kvinnan som skulle göra reportaget om Isadora Hilton log snett och satte sig bekvämt tillbaka i stolen innan hon med sin inspelningsapparat pressade den allt närmre Isadoras mun. ”Det stämmer, jag vill resa, se världen. Kanske besöka Afrika eller liknande med en nära vän.” Svarade hon snabbt och log. ”Och när du säger vän menar du…?” , ”En tjejkompis, Serena” fyllde hon snabbt in. Hoppandes på att Priscilla skulle byta samtalsämnet för att på så vis undvika ämnet Justin så länge som möjligt. ”Efter sommarlovet har du bara ett år kvar av din skoltid innan du tar studenten, hur känner du inför det?” undrade Priscilla nyfiket med ett leende, ”Jag ser verkligen fram emot det och tycker det ska bli jätte kul. Jag har en hel del framtids planer jag knappt kan bärga mig om att få sätta igång, så ja.. Det ska bli jätte kul” svara Isadora uppriktigt. ”Kan du inte berätta mer?”
”Självklart, jag kommer att starta mitt egna företag som hjälper barn och familjer i nöd i andra länder, som folk förhoppningsvis kommer att kunna donera till. För rent vatten, kläder, skolgång och mat. Jag tycker verkligen det är viktigt att man hjälps åt, vi är alla mänskliga även om vi ser annorlunda ut, pratar olika språk eller kommer från olika familjeförhållanden. ” Isadora log nöjt över sitt svar och hon kunde se hur uppmärksammad Priscilla blev över hur driven hon verkade vara.
”Det är ju fantastiskt. Så du kommer alltså inte att överta Hilton Hotels? Rykten har gått om att du får ta över det när du fyllt 18 och blivit myndig.” , ”Så länge min pappa vill jobba på Hilton och känner sig driven till det så kommer jag inte att ta det ifrån honom. Jag har så mycket annat planerat så jag låter han ta hand om hotellen så länge han vill det.” Skrockade Isadora lätt och stolt inombords över det faktum att hon nu fått klargöra en del rykten.
Intervjun var till en början väldigt stel och spänd. Priscilla ställde frågor som verkligen inte fick en människa att slappna av och vara sig själv, sitt äkta jag. Som att hela världen kretsade runt Priscilla och hon knappt ville eller hade tid att befinna sig just där och då.
Isadora försökte tänka på annat som fick henne att slappna av och känna sig säker i dem frågor hon besvarade.
”Nu har jag en fråga förmodligen hela världen spänt väntar att få svar på.. Dejtar du Justin Bieber?” Priscilla log ett glupskt leende och såg ut att med spänning invänta svar, Isadora svalde hår innan hon med självsäkerhet besvarade den. ”Ja.. Jag och Justin dejtar, det har vi gjort i några månader nu och jag trivs superbra med honom. Han gör mig riktigt lycklig.”, ”Har du lust att berätta mer? Hur ni träffades? Var det kärlek vid första ögonkastet?” frågade Priscilla nyfiket. Isadora nickade försiktigt tillsvars, ”Vi träffades på en strand en varm kväll, då månen stod som högst på himlen och den fortsatt varma sanden lekte mellan tårna. Det var definitivt inte kärlek vid första ögonkastet, det utvecklades ju mer vi träffades.” Isadora log generat efter det hon precis sagt och såg upp mot Priscilla som med nästan tårar i ögon såg på henne, ”Vem var den första att ta initiativet?” undrade hon sedan intresserat. Isadora svalde hårt, försökte i huvudet blicka tillbaka och undvika vad exakt som hände den kvällen då Justin hittade henne full och krossad på stranden. ”Justin.” svarade hon kort.
”Okej, nu har jag bara en sista fråga till dig Miss. Hilton..” sa Priscilla glatt och skummade snabbt igenom sina papper innan hon vände blicken upp emot Isadora igen, ”Kan du ge oss några detaljer om Justins nya album, som det ryktas om?” frågade hon spännt.
Isadora skrockade försiktigt, det hade varit frågan hon väntat på halva eftermiddagen. Självklart förstod hon att folk ville veta om Justins come-back, dem skulle göra vad som helst för att få första scoopet om det, det skulle sälja. Justin Bieber säljer.
”Jag kan dessvärre inte säga allt för mycket om det, mer än att han just nu arbetar för fullt och den kommer inom snar framtid släppas. Jag kan även säga att vi båda arbetar med en låt som kommer finnas på skivan.” log Isadora snett och stolt, ”Kommer du vara med och sjunga?” Priscilla flyttade inspelningsmaskinen snäppet närmare. ”Du får helt enkelt vänta och se..” svarade Isadora flörtigt.
Dagar passerar likt vinden, varje minut som passerar är minuter av ditt liv du aldrig kommer att få tillbaka. Tänk på att du blir inte yngre, så se till och lev ditt liv till det yttersta.
Tre dagar hade passerat sedan Isadora tillsammans med en nervös Pojkvän hämtat upp Jeremy, Jazmyn och Jaxon på L.A.X flygplats. Spänningen hade till en början varit som en karusell, man hade inte riktigt vetat vad som skulle komma att hända härnäst. Men dem alla hade på något vis lyckats relativt bra fram tills idag. Isadora hade sett hur Justin , samma sekund som dörrarna öppnats kom att fälla tårar då han efter 1 år fick träffa sin Pappa och småsyskon igen.
Så mycket känslor kom tillbaka , så många minnen. Det hela blev som en explosion som brast.
Och Isadora var gladare än någonsin att Justin lät henne få ta del av sin fina familj.
Hon hade fått lov av sin Pappa att ta några dagars ledigt ifrån skolan för att kunna fokusera på intervjuer, plåtningar och hjälpas åt med Justins album inför deras duett dom arbetade på. Det fanns en hel del arbete framför dem alla, men tillsammans hjälptes dem åt så gott dem kunde.
Isadora kunde fram till idag med glädje blicka tillbaka på dem senaste månaderna och verkligen känna glädjen och lyckan sprudla i kroppen, över hur otroligt mycket hon åstadkommit fram tills denna dag. Hur hennes band med sin Pappa blivit så mycket bättre och starkare, att dem tillsammans med Rose faktiskt kunde sitta ned tillsammans för middagsmåltider och faktiskt prata, skratta och le utan att det känns ansträngt eller påklistrat, som en riktigt familj.
Att hon inte längre kände sig ovälkommen i sitt hem, att hon faktiskt kände sig älskad och omtyckt.
Att hon faktiskt hade mål i livet hon var beredd att kämpa för, mål att hjälpa människor i nöd och inte bara sitt på rumpan och inte göra någonting.
För några månader sedan trodde hon aldrig att hon skulle finna den speciella person som faktiskt fått henne att vilja bli en bättre person, som faktiskt fått henne på fötter igen och fått henne att älska igen. På riktigt.
Justin Drew Bieber.. Bara att säga hans namn klingade det på tungspetsen, ett leende spred på läpparna och fjärilarna sprudlade i kroppens alla nerver. Tillsammans hade dem båda på bara några få månader skapat minnen för livet och resan tillsammans skulle absolut inte ta slut här.
Justin var den rätta, hon bara visste det, det känns i hjärtat när han rör vid henne eller bara så mycket som ens ser på just henne med sina vackra ekorrögon. Hur han alltid lyckas få henne på bättre humör när hon inget annat vill är att krypa in i ett hörn och gråta. Dem hade under så kort tid gått igenom så otroligt mycket, och hon skulle under absolut inga omständigheter förlora honom.
Justins röst sprudlade i husets alla vrår då han befann sig i studion tillsammans med Scooter och Kuk Harrell för att lyssna igenom de låtar dem hittills spelat in. Dofter av ny grillat kött och stekta grönsaker osade in genom den halvt öppna glasdörren som sträckte sig ut emot bakgården där Rose tillsammans med Jeremy befann sig.
”Blir en riktig grillfest ikväll ungdomar, nattdopp inklusive!” hade Scooter och Jeremy så flådigt kallat det.
Isadora och Justin hade skrattat gott åt deras ungdomsbeteende medans Jazmyn sett på dem som om de vore knäppa för att sekunden senare skutta av glädje. Jaxon som fortfarande är väldigt ung förstod inte riktigt vad dem menade med det hela, han höll sig åt sin bilbana och racerbilar istället, som Ryan så snällt hjälpt honom att bygga upp.
”Isse? Vad gör du?” Isadora väcktes hastigt ur sin dagdröm, av Jazmyn som försiktigt ryckte i hennes ben, därifrån Isadora satt i soffan tillsammans med ett block och penna ihopp om att försöka finna inspiration och bygga på en låt.
”Jag försöker finna inspiration till en låt” svarade hon glatt och hjälpte Jazmyn upp så hon fick ta plats i hennes knä. ”Se här” skrockade hon dovt och visade fram sitt tomma ark. ”Mäh, det är ju tomt” envisades Jazmyn med förbluffande ögon och skådade arkets alla hörn.
”Jo..” skrattade Isadora dovt, ”Det går inte så bra än.. Men det kommer lösa sig när Justin får tid att hjälpa mig lite på traven” fyllde hon in och Jazmyn nickade sprött på huvudet, ”Bieber är bäst på sånt!” sa Jazmyn glatt skuttade försiktigt med i låten som spelades ifrån studion en bit bort.
”Gillar du den låten?” frågade Isadora nyfiket, Jazmyn nickade glatt på huvudet, ”Det gör jag också” fyllde hon generat in, Jazmyn skrattade försiktigt till, ”Ska vi dansa?” frågade hon uppriktigt, ”Men Självklart, det måste vi ju göra” skrockade Isadora och lyfte ned Jazmyn på golvet så dem båda kunde dansa tillsammans.
* * *
”Justin, vart är vi påväg?” undrade Isadora och såg sig förvirrat omkring dit Justin fört henne. ”Stranden” skrockade Justin och pekade emot den upplysta vita sanden och det becksvarta havet. ”Vi måste hitta inspiration, och jag tänkte bara.. Då det gick så bra förra gången vi befann oss på stranden för att finna inspiration” svarade han generat och såg på Isadoras vackra mörka ögon. Försiktigt nickade hon på huvudet och öppnade bildörren till den svarta SUV;en.
” How do I know wich way I should choose,
How do I know if I choose right?
Heart says one thing but brain says another
How do I know what to do?
Love fails when we least expect it
You think you have it so good-
But everything is collapsing
What should I do now?
Please tell me, what should I do now..”
”Kanske du kan rappa lite emellan åt?” frågade Isadora samtidigt som Justin fullt koncentrerad satt och sjöng svagt på dem få rader Isadora kladdat ned. ”Yeah, det låter riktigt bra. Jag vill att det ska vara mycket känslor och kärlek i denna låt, så folk kan relatera till den” Justin såg på Isadoras vänliga ansikte som inte ville något eller någon illa. Hon såg på honom med sina mörka mystiska ögon och dem rödpuffsiga kinderna, ”Absolut” instämd hon.
”När är deadlinen?” frågade hon uppriktigt, Justin funderade någon sekund i huvudet ”2,5 vecka ungefär, och det är fortfarande en hel del kvar att göra” suckade han besvärat och såg ned mot sitt tomma papper, ”Oroa dig inte, vi alla hjälps åt på ett eller annat vis.” sa Isadora dovt och la en varm betryggande han över Justins, ”Hey ..” viskade hon lågt och sökte efter hans blick som hon snabbt fångade, ”Det kommer gå galant” uppmuntrande hon glatt och strax därpå spreds ett leende på Justins läppar. ”Du har rätt, förlåt mig” han skakade snabbt av dem dåliga tankarna han bar på och såg på Isadoras oskyldiga ansikte, den gyllenbruna färgen, det långa mörka håret som ramade in hennes runda ansiktsform, dem fylliga läpparna och dem varmt glittrande ögonen som drog åt sig uppmärksamheten. Hon var så vacker, så oskyldig och vänlig.
”Fokusera nu Justin” skockade Isadora retligt och pekade på det vita blocket som låg framför honom i den vita sanden.
Ett retligt leende spreds på hans läppar och han kunde inte förmå sig att kasta undan det åt sidan för att sedan häva sig över Isadora, ett kvittrande skratt lämnade hennes läppar då hon omfamnade honom. ”Jag kan inte motstå dig” viskade han lågmält mot hennes läppar, ”Then don’t” besvarade hon snabbt samma sekund som Justins läppar formades perfekt runt hennes i en laddad fuktig kyss.
Han må vara Justin Bieber, en världskänd artist. Men i Isadoras omgivning omvandlades allt till något mycket större och häftigare än all världens pengar eller berömmelse. Det kallas kärlek.
Alla behöver det, precis som Justin. Han är bara mänsklig.
”Det kommer gå bra” sa Isadora och kramade om Justins hand snäppet hårdare. Han nickade löst till svars innan han kysste hennes kind lätt, ”Jag älskar dig”, ”Och jag dig” stämde hon in med ett leende.
Tillsammans befann dem sig båda på den privata flygplats många kändisar använde sig utan när dem skulle till och från Los Angeles för att undvika skrikande fans och framförallt papparazzis. I en stor ekande tom lokal stod dem bakom dem enorma panorama fönstren och blickade ut längs luften ihopp om att kunna skymta privatjeten Jeremy, Jazmyn och Jaxon befann sig på.
Klockan hade passerat strax efter klockan 19.00 om kvällen och under en timmas tid hade dem båda befunnit sig på den tomma flygplatsen. Justin som velat komma dit i tid hade fått isadora med sig utan protester. Det hade varit längesedan hon sett Justin så uppspelt och lycklig över något att hon inte haft manken till att protestera. Hon såg fram emot att träffa Justins pappa och småsyskon förmodligen lika mycket som Justin.
Flitigt hade deras samtalsämne handlat om Jeremy, Jazmyn och Jaxon Bieber. Justin som berättat om gamla barndomsminnen han har men sin pappa och även minnen tillsammans med sina småsyskon. Han hade även berättat om hur orolig han var över att träffa Jazmyn, då hon stod närmast Justin, och förstod lite mer än vad Jaxon gjorde pågrund av att hon var lite äldre. Isadora kunde även se hur Justins skinn nästan vreds ut och in så fort dem kunde skymta ett flygplan på himlen.
”Inget att oroa dig för Hjärtat. Det kommer gå jätte bra” påminde Isadora honom om gång på gång. Justin nickade lätt tillsvars och såg på henne med dem vackra gyllenbruna ögonen som fick vem som helst att nästan smälta.
Lugnt och fridfullt satt dem båda tysta på den lilla träbänken och kikade utöver himlen. Solens klara lyster var påväg att falla och mörkret skulle snart stiga. Det skulle förmodligen bli en vacker kväll och hemma höll Rose, Richard, Scooter, Ryan och Serena på med en välkomstfest.
Justin och Isadora hade ett ärligt och rakt förhållande, dem berättade verkligen allt för varandra vilket i sin tur gjorde så att Isadora verkligen längtade efter att få träffa mannen som var far till den son hon var förälskad i. Jeremy Bieber, hon kände försiktigt på namnet med tungspetsen. Isadora var ingen expert på Bieber familjen. Hon hade ingen aning om att Justin ens hade småsyskon förens någon timme tillbaka. Det var något han aldrig berättat för henne. Men för det, hon hade ingen rätt att bli arg för något sådant eller besviken heller för den delen. Justin hade fått gått igenom så pass mycket genom sin ungdom, saker man önskar inget barn eller ungdom borde få gå igenom.
”Där” sa Justin dovt och blicken letade sig mellan några moln som tillslut skapade en öppning. ”Där kommer dem” fyllde han in och ett nervöst leende prydde hans läppar innan han försiktigt reste sig upp tillsammans med Isadoras hand i sin.
Hon skådade den vackra röd-orangea himlen och kunde strax skymta det vita privatflyget som kom flygandes, förberedds för landning.
* * *
”Pappa..” viskade Justin, ord som nästan kom ut i en mimning. Dem annars tårfri ögonen började snabbt vattnas och hjärtat började bulta allt hårdare för varje sekund som passerade. Han såg hur sin pappa Jeremy snabbt släppte allt han hade innan han med några snabba steg närmade sig Justin i en omfamnande kram. ”Justin..”viskade Jeremy lågt, Justin kunde höra hur hans röst var påväg att brista och han kramade sin pappa snäppet hårdare.
Över ett år hade passerat sedan Justin lämnade Straford bakom sig då Pattie, Justins mamma somnat in av Cancern. Så otroligt mycket känslor kom nu tillbaka då han var i sin pappas famn igen. Tårarna sipprade nedför hans kinder, hjärtat bultade likt en galloperande häst och han kände smärtan i bröstet trycka. Han kunde nu inte förstå vad han egentligen gjort, och varför. Han hade behövt sin familj lika mycket som dom behövt honom genom den svåra perioden av deras liv.
Minnen spolades snabbt tillbaka och sorgen kom tillbaka då Justin såg sin far. Såg sig själv speglas i hans ögon. Inga ord gick egentligen att beskriva den känslan av frihet och lugn han nu kände.
Justin var väl medveten om att han var tvungen att bygga upp sitt förtroende till sin pappa på nytt, så att en liknande sak inte skulle upprepas. Men han var väl beredd på att göra allt för at försöka få tillbaka relationen med sin kvarstående familj.
”Jag är så ledsen gubben” viskade Jeremy med sin bristande röst. Tårarna och sorgen bultade och Justin försökte sippra efter andan, försiktigt nickade han löst ”Jag är också ledsen, jag lovar att aldrig lämna er igen. Aldrig någonsin.” sa han svagt genom gråten.
”Det kommer ordna sig nu, vi kan klara detta” sa Jeremy och särade på dem en aning för att kunna torka sina tårar. Justin nickade instämmande genom den ojämna andningen och strök försiktigt bort dem vattnande kinderna med tröjärmen.
Ett svagt leende prydde hans pappas läppar, ”Jag har några små med mig jag tror du vill träffa”.
Justin såg sprött över sin pappas axel och skymtade genast sina småsyskon, Jazmyn och Jaxon.
Jazmyn som nästan skräckslaget stod med sin snuttefilt och tumme i munnen och såg på sin bror, nästan som att försäkra sig om att hon inte såg i syne. ”Bobo!” utbrast hon skärrat innan hon kastade filten på golvet och kom springandes emot Justin. ”Åh vad jag har saknat dig, min favorit tjej i hela världen” utbrast justin glatt när han bärt upp Jazmyn i sin famn och kysst hennes kind. ”Och jag har saknat dig. Men nu är du äntligen här” kvittrade hon lågt och omfamnade Justins axlar återigen.
Justin såg ur ögonvrån hur Jeremy plockade upp Jaxon i sin famn för att sedan komma emot honom och Jazmyn. ”Jaxon!” väste Justin glatt innan han gav honom en varmkram, fortfarande med Jazmyn i sin famn. ”Vad stor du har blivit grabben, du växer snart ifrån mig” skämtade Justin och kikklade hans sida. Jaxon gav ifrån sig ett fnittrande skratt innan han stolt nickade till svars.
Inga ord gick att beskriva situationen. Inga ord kunde beskriva lyckan Justin kände. Hur otroligt glad och tacksam han var för att hans pappa nu var här tillsammans med hans två små favorit syskon.
Från och med nu kunde inget bräcka hans familjeband. Fyra är starkare än tre och Justin var säker på att han aldrig skulle lämna deras sida så pass länge som han gjort.
Jeremy behövde sin son, lika mycket som Justin behövde sin pappa och sina syskon.
”Oj, förlåt” sa Justin och blickade bak där Isadora osäkert stod. Bekvämt sträckte han sig efter hennes hand som hon villigt kom och fattade tag om. ”Pappa, Jazmyn och Jaxon… Det är här Isadora Hilton, Min flickvän” sa Justin stolt innan han blickade mot Isadora som log generat. ”Trevligt att träffas” sa Pappa och öppnade sin famn som Isadora genast omslöt i en kram ”Detsamma” log hon generat. ”Du ser ut som en prinsessa” kvittrade Jazmyn , vilket fick alla att brista i ett dovt skratt, Jazmyn sträckte sig över Justin för att kunna nå Isadora, ”Vill du till Isadora?” undrade Justin och såg sedan osäkert mot Isadora som nickade försiktigt och sträckte sina arma för att nå Jazmyn innan hon vant placerade henne kring sin höft. ”Vet du vad?” undrade Isadora och såg på Jazmyn som skakade spänt på huvudet, ”Jag har klänningar, skor och tiaror som ligger och väntar hemma.. För idag får vem som helst vara en prinsessa om hon vill” sa Isadora med en viss inlevelse som Justin snabbt kunde se att Jazmyn köpte då hon med chockerade ögon såg på Isadora för att snabbt lysa av lycka.
”Prinsar då?” undrade Jaxon vilket fick alla att hoppa till av hans plötsliga fråga, Justin blickade tillbaka mot Isadora som log generat, ”Prinsar också! Men då måste vi bygga oss ett slott också!” sa hon självsäkert vilket fick både Jaxon och Jazmyn att sprudla av glädje.
”Thank You” mimade Justin emot sin vackra flickvän som generat log tillbaka. Försiktigt sträckte han på sig för att kunna kyssa hennes kind.
Han såg hennes tindrande mörka ögon sprudla av glädje då hon gick tillsammans med Jazmyn på sin höft för att hämta hennes snuttefilt hon tappat i all hast.
”Hem?” undrade Justin och såg på sin pappa. ”Hem” instämde han glatt. Och tillsammans hjälptes dem båda åt med alla väskor samtidigt som Isadora tog ett barn i varje hand och kom strax därpå efter.
Family, det enda ordet som inte slutar på dem tre orden END.
Nervöst fingrade Isadora på blyertspennan samtidigt som hon lyssnade på när en kille vid namn John Eckhart framförde sin uppgift om hur hans framtid såg ut. I Som hon själv, då var sista man kvar med endast några få minuter kvar av lektionen med Mr. hoppades hon att John skulle dra ut på tiden lite med sin ”jag-ska-gå-i-min-pappas-fotsteg-och-bli-polis” framtid.
Mobilen i hennes tajta jeansficka gav ifrån sig ett dovt surrande ljud som hon snabbt och smidigt fiskade uppefter att hon kikat vart Mr.Rahling befann sig.
”Det har dykt upp en oväntad grej. Jag behöver verkligen prata med dig. Jag befinner mig utanför din skola i Range Rovern. Kom så fort du är färdig.”
Häpet stirrade hon på den vita skärmen och Justins namn som befann sig upptill. Så förvirrad och häpen att hon inte upptäckt hur Mr.Rahling upprepat hennes namn flertal gånger. ”Ja?” hoppade hon chockat till och släppte blicken ifrån mobilen hon diskret försökt gömma under bänken. ”Har du lust att dela med dig av din framtid till dina klasskamrater?” sa han lugnt och sansat innan han drog med armen genom klassens alla stirrande ögon. ”Ehhm.. Visst” svarade hon sarkastiskt innan hon dovt harklade sig och vek samman sitt block, blickarna som brände längs ryggraden då hon med små försiktiga steg begav sig fram emot den vita tavlan.
”När du känner dig redo” log Mr.Rahling och satte sig bekvämt tillbaka i den träfärgade stolen. Hon nickade löst till svars och såg sig utmed klassens alla stirrande ögon. Nervös och hjärtbultad över det sms hon just mottagit ifrån Justin verkade saker nu bli så mycket svårare, koncentrationen och den fokus hon byggt upp inför att ställa sig framför klassen och berätta om sin ”framtid” var nu som bortblåst. Hon såg ur ögonvrån hur Jordan nöjt satt tillbaka dragen i stolen med ett sliskigt leende, inväntande på dålig mottagning på vad nu Isadora skulle komma säga. Nöjd över det faktum att förmodligen ingen skulle bry sig. Ingen alls. För vem brydde sig numera om Isadora? Hon hade tappat all respekt och glans den dag hon gick ifrån Chace. Var det verkligen så? Var det så hennes liv skulle bli? Att hon genom andra skulle stirra ned i marken och låta sig tryckas ner över andras missöde.. ?
Försiktigt tog hon ett djupt andetag innan hon högt höjde huvudet och lade undan det lilla blocket på Mr.Rahlings disk. Hon behövde varken papper eller penna för denna uppgift, hon hade en dröm om sin framtid hon var beredd att fullfölja. Hon spelade ingen roll vad alla andra tyckte. Livet var helt enkelt för kort för att vara någon alla andra vill se.
”Jag är född i en generation där min farfar genom en dröm och lite lycka öppnade ett hotell. Ett hotell som till en början gick upp och ned i många år, men han gav inte upp. Han var fast bestämd över att lyckas bli någon, kunna föra sitt arv vidare till nästa generation. En dag bestämde han sig för att döpa om hotellet till Hilton Hotell. Ett hotell som idag finns i flera hundra olika länder och omsätter miljoner varje månad. Idag drivs det av min far, Richard Hilton. Och det är meningen i generationen att jag en dag ska ta över kedjan. När jag var liten ville jag inget annat. Det var min dröm, mitt allt. Jag är 17år och har äntligen hittat min plats i livet, idag vet jag äntligen vad det är jag med mitt liv vill göra. Jag vill driva min egna kedja där hjälp av mat, pengar och tak över huvudet är prio ett, till barn och familjer i behov, inte bara här i Amerika utan även på andra platser i världen. Jag vill bli ihågkommen till nästa generation, jag vill att folk ska minnas mig som en tjej som aldrig någonsin gav upp när folk sa att jag inte kunde lyckas. Jag vet att jag en dag kommer att kunna få min dröm uppfylld, för ingenting är omöjligt om du aldrig säger aldrig.”
Isadora log ett milt leende mot klassens alla ögon då hon varit den första att få applåder för sitt framträdande. Hon såg ur ögonvrån hur Mr.Rahling med ett stort leende nickade tacksamt för hennes framträdande. Inte henne emot, nu fick alla i hennes klass få se en glimt av den Isadora hon är innerst inne. Att hon är så mycket mer än en kommande Hotell-Arvtagerska. Att hon med sitt liv, faktiskt siktade på något högre. Något som inte var omöjligt.
Den kirrande klockan i klassrummet gav ifrån sig ett skrikande ljud, genast fattade folk tag om sina väskor för att lämna salen. Skoldagen var äntligen över. Isadora, som näst sista man kvar gick lugnt och sansat emot sin bänk för att packa samman sin handväska då hon plötsligt kom på Justins sms hon mottog innan henne framträdande. Likt en blixt skyndade hon sig stressat i all hast innan hon med ett leende hälsade Mr.Rahling en trevlig kväll.
* * *
”Justin!” hotjade Isadora dovt när hon fått syn på Justin lutandes mot motorhuven på sin mattsvarta Range. Med ett bländande leende och tindrande ögon öppnade han snabbt famnen som ett tecken på att hon skulle hoppa upp. ”Jag har saknat dig” viskade hon dovt då Justin smidigt lyft upp henne i sin famn. Ett leende prydde hans läppar då han i samma sekund kysste henne passionerat. ”Och jag har saknat dig” stämde han lågmält in efter. Då Justin parkerat bilen en bit ifrån skolans portar behövde dem båda inte skymma sin kärlek. Justin som den senaste tiden blivit allt mer noggrann på vart han vistades med Isadora och inför vem. Hans album skulle snart släppas och Isadora förstod vilken press det innebar. Hon var verkligen glad för Justins skull, han förtjänade verkligen det bästa. Och förhoppningsvis var det de bästa han fick när han hade Isadora, att han stolt kunde visa henne för världen när tiden var inne. Att dem då inte längre skulle behöva gömma sin kärlek för varandra. Att dem snart äntligen skulle kunna få vara som vilket annat par som helst.
”Så vad var det som dykt upp?” frågade Isadora rakt då hon satt på passagerar sidan med sin hand samman flätat i Justin på sitt lår. Justin som koncentrerat såg på vägbanan harklade sig lätt då Isadora drog upp anledningen till varför han verkade så stressad och långt borta. ”Vi kan ta det när vi kommer hem” sa han lågt och hon kunde se hur han försiktigt spände sin käke. ”Justin … Berätta” bad Isadora och pressade hans hand hårdare i sin, som ett tecken på att hon inte skulle någonstans. Oavsett vad det var. Han svalde hårt, blicken var fortfarande djupt koncentrerad i vägbanan och all dess trafik denna soliga eftermiddag. Passerande människor på vägkanten stirrade med stora ögon på den mattsvarta Range; en dem förmodligen förstod vem som ägde, men Tack vare den mörka toningen var det nästintill omöjligt. Justin såg sig omkring på backspeglarna innan han hastigt svängde av från vägen och ned mot en tom parkering.
Han andades några djupa andetag innan han knäppte av sig bilbältet och vände sig emot Isadora som spänt väntade på vad som komma skall. ”Ja … Jag skickade ett brev…” började han men stannade hastigt upp och spände blicken in i Isadoras, dem gyllen bruna ögonen bar fortfarande på sin vackra glans men ett visst mörker hade fått övertag, hon som förtvivlat väntade på att något hemskt var påväg att ske. Att Justin gjort något han nu skulle komma att ångra. Men vad?
Justin svalde hårt innan han nervöst harklade sig, ”För någon månad sedan skickade jag ett brev till min pappa, Jeremy och mina syskon. Jag trodde inte jag skulle få svar förens jag fick ett samtal imorse om att dem beställt privatflyg och är påväg hit.”
”Säkert att ingenting skett? Du verkar snart gå under jorden” skrockade Serena förvirrat och såg på Isadora som smidigt körde om varenda bil som låg i hennes väg, för att hastigt ta sig vad som verkade vara hem till Justin. ”Det är inget, jag vill bara skynda mig till Justin ” svarade hon glatt och fyrade av ett leende innan hon koncentrerat såg emot vägen igen. Serena såg förvirrat på sin vän innan hon snabbt skakade av den förvirrande känslan inombords och lutade sig lugnt tillbaka mot passagerarsätet. Hon kunde känna att något var pågång, men hon kunde inte ännu sätta fingret om det. Det var något med Isadoras beteende som fick henne att bli orolig och ängslig, men hon hade ju trots det sagt att allt var lugnt så hon borde helt enkelt lita på sin vän. Dessutom, vad var det värsta som kunde hända?
* * *
”Justin” hoppade Isadora glatt till och knäppte upp bilbältet för att snabbt springa emot hans famn, Serena följde intensivt hennes rörelser när hon omfamnade sin pojkvän. En fnittrande och lycklig känsla spreds inombords då hon klev ur bilen för att gå emot sin egna underbara som stod några trappsteg längre upp . ”Ryan ..” sa hon försiktigt och fyrade av ett leende som han snabbt besvarade och omfamnade henne mjukt, ”Hur var dagen?” , ”Helt okej” svarade hon då dem båda skingrats en aning. Ryan skrattade lågmält innan dem båda omfamnades i en försiktig kyss.
”Serena! Ryan!” hojtade Isadora glatt och vinkade häftigt med armen i en gest att hon skulle komma. Ryan fattade snabbt tag i hennes hand innan dem båda begav sig ned emot gräsmattan där Justin och Isadora stod. ”Ska vi åka och handla middag?” undrade Isadora ivrigt och såg med sina stora mörka ögon emot Serenas. Hon kollade sig förvirrat omkring, till en början kunde Isadora inte bärga sig med att komma hem till Justin och nu ville hon helt plötsligt därifrån? ”Ehm.. okej?” svarade Serena förvirrat samtidigt som hon kände hur Ryan omslöt sina händer kring hennes midja bakifrån, ”Pizza!” Hojtade Ryan högt och Justin stämde snabbt in, ”KebabPizza” flikade han in och dem båda grabbarna instämde. ”Vi ordnar det grabbar.. Om ni inte vill följa med?” sa Isadora filurigt samtidigt som hon tog några kliv emot garageporten och ett högt gnisslande ljud ekade då porten åkte upp, ”Vi alla kan ju följa med i Serenas nya Bil..” skrockade Isadora samtidigt som hon gjorde en gest med sina båda armar emot det bländande föremålet i det upplysta garaget.
Serena stod som paralyserad då hon såg på den present som nu var hennes i garaget, försiktigt tog hon några kliv framåt så hon skingrades ifrån Ryan. ”Du Skämtar, Du Skämtar, Du Skämtar..” upprepade hon förvånat men samtidigt överväldigad av situationen hon befann sig i. ”EN BIL?” nästan skrek hon ut med ett leende och tog sig för pannan för att inte besvimma. ”En sen födelsedagspresent” flikade Justin in med ett leende, ”Den är från oss allihopa ” sa Isadora glatt och Ryan nickade försiktigt på huvudet, instämmande. Serena stod och såg sig omkring på sina underbara vänner, sin bästa vän Isadora, den roliga och charmiga Justin och den mest underbaraste kille i världen. Ja hennes liv kunde egentligen inte bli bättre, på bara några få månader hade hon funnit vänner hon var medveten om att hon skulle behålla livet ut.
”Här” sa Isadora samtidigt som hon sträckte över en blå inslagen ask. ”Du lär behöva den” flikade hon snabbt in efteråt. Serena skakade förbryllat på huvudet innan hon försiktigt knöcklade upp packetsnöret och det blåa papperet. ”Nyckeln ..” skrockade hon dovt, nästan ohörbart och strök med fingrarna försiktigt längs den svarta nyckeln med tillbehörande nyckelring där namnet ”Serenas” var inristat. En sprillans ny Mercedes Benz cab är något inte alla får i 17års present, speciellt inte av sina tre bästa vänner. Men Serena hade nu blivit ägare till sin första egna bil och känslan att få hålla i nyckeln, få se sin nya ögonsten och veta att den blivit inhandlat med kärlek. En mercedes var mer än hon någonsin vågat drömma om och hon hade ingen aning om hur hon skulle kunna tacka sina vänner nog. ”Hur ska jag kunna tacka er nog för denna fina gåva?” undrade Serena nästa gråtfärdigt och sökte ögonkontakt på sina vänner, ”Lova bara att vara försiktigt och använda den väl” skrockade Isadora och Justin med en viss betoning på att hon skulle använda den väl.
Som paralyserad nickade Serena med ett leende innan hon sprang och omfamnade sina vänner i en gruppkram , ”Jag älskar er” sa hon glatt då dem alla stod i en omfamnande kram.
”Nå? Ska du ta en provsväng eller vad?” frågade Justin uppspelt och lade armen kring Serenas axel. Chockerad och omtumlat nickade hon ivrigt på huvudet innan Isadora fattade tag om hennes arm och dem båda gick emot bilen. Smidigt klev Isadora in på passagerarsidan då Serena, med hjälp av fjärrlåset öppnat bilen.
Doften av ny polerade skinnstolar och nyplockade hallon ifrån Wonder-baum; en, träffade luktsinne då Serena kommit på plats bakom ratten. Med ett stort leende och tårar i ögonen strök hon med sina händer längs ratten och blicken sökte sig längs bilens alla hörn. Den var fantastisk, helt underbar. Och det var nu en bil hon kunde kalla sin egen.
¨¨ ¨¨ ¨¨ ¨¨ När livets dagar blir till sitt fullo kommer jag alltid finnas där för dig. Du behöver bara vända dig om för så ens sekund och mitt ansikte speglas i ditt. Du är så otroligt lyckligt lottad att du funnit sådana otroliga vänner. Ta hand om dem väl, behandla dem så som du själv önskas bli behandlad och för all sin dar, låt inget komma er emellan.
Lite knöckligt apitel, blev inte riktigt som jag tänkt. Men jag var tvungen att få med det med de blåa paketet Isadora hämtat i skolans och Serena var tvungen att få sin present. :)
Hoppas ni gillade det. Dela gärna med e av era synpunkter.
UPDATE; Justin menade att Isadora skulle ta med Serena hem så hon kunde få bilen, då den blivit färdig (specialtillverkad!) :)
Allt verkade vara tillbaka som vanligt när Isadora tillsammans med Serena anlände till Stratfox High efter att ha ”råkat” missat några dagar. Influensa. Som dem båda så fint beklagat sig inför skolreceptionen då dem sjukanmält sig på olika tider för att undvika konsekvenserna.
Isadora hade, trots den låga brist på studier, haft några av dem allra bästa dagarna i sitt liv. Bortsett från missnöjet med Jordan.
Hon hade fått spenderat så mycket tid tillsammans med Justin, även varit borta ifrån honom, fast på något sätt verkligen fått det bekräftat, they are meant to be.
Hon var väl medveten om deras låga ålder, och deras brist på hur förhållanden gick till, även Justins brist på att vistas i en stora världen, det var egentligen bara några få grejer i den vida världen som gjorde dem oskiljbara. Hon kunde helt enkelt inte råför sig att tänka på framtiden tillsammans med Justin, innehållande en hel del dagdrömmar om hur deras barn en dag skulle se ut, resor runt i världen dem båda skulle dela och att någon gång Äntligen få vistas i allmänheten med Justin vid sin sida. En dröm som kändes så långt borta, som en dröm som aldrig mer skulle bli något än just en, dröm.
* * *
”Tragiskt..” suckade Serena högt då dem båda satt på en bänk längs den långa korridoren i skolans dystra atmosfär. Isadora sökte ivrigt med blicken på den punkt Serena stirrat på då hon yttrat sig.
Likt en blixtrande våg av känslor, rädsla och sorg hittade hon den rätta punkten. Jordan.
Trots den långa distansen mellan dem båda kunde hon ändå se hans tindrande mörka ögon och det charmerande leendet där han stod omringad av basketlaget .. Och… Vanessa?
Vad gjorde hon där? Var hon inte trött på basketlaget och ville söka efter nya människor, äldre killar, mer mogna och som hade funnit sin rätta plats i livet.. Det var i alla fall hur ryktena sprudlade på Stratfox High.
Och där stod hon nu, iför en kort åtsittandekjol och urringat linne åmande över Jordan som faktiskt såg ut att .. Gilla det?
Isadora borde inte bry sig ett dugg om vad varken Jordan eller Vanessa gjorde, det var deras ensak. Detsutom, hon hade Justin Bieber!? Varenda tjej i hela världens önskan. Men hon kunde endå inte förmå sig att tänka på den hettande Kyssen, dem intensiva blickarna och dem smygande sms:en hon delat med Jordan, för bara någon sekund.
Nej, Isadora var tvungen att komma tillbaks på fötter, få kilen ur sitt huvud. Justin hade trots allt, förlåtit henne likaså Serena och Ryan för hennes lilla missöde och det var ett band och vänskap hon aldrig tänkte sätta på spel igen. Aldrig.
”Verkligen..” stammade hon tafatt fram och såg en sista sekund på Vanessas tillgjorda leende gentemot Jordan innan hon hastigt reste sig ifölje med Serena för att bege sig mot lektionen.
Historia. Vilken tragedi. Isadora hade hittills aldrig funnit en enda stund i livet då hon haft användning för när Karl Gustav den 1:a dog eller vad hans mening med livet var. Det var bara något hon för en sekund varit tvungen att mata in i huvudet för att sedan skriva ner på ett vitt ark och ge till sin lärare. End of story.
”Idag mina vänner har jag en speciell uppgift till er alla..” Mr. Rahling, Steven Rahling, extravikarien skolans alla elever dyrkade då han aldrig frågade om varken prov eller läxor. ”Ni ska fritt, tillsammans med en vän få skriva ner alla era önskemål om eran framtid, vad ni gör just denna dag om tio år.. Ni får bolla idéer med varandra och ja, hjälpas åt på vägen så att ni slutligen har ett fullt A4 att framträda till era klasskamrater vid nästa lektion.” Mr.Rahling gick mellan bänkarna för att dela ut skrivblock och genast började folk dela in sig i två och två då Mr.Rahling snabbt bad om tystnad, ”Till skillnad från många andra tillfällen har jag idag besltat mig för att själv dela in er i grupper, för att undvika att ni tar er bästa vän och sedan försvinner ut ur klassrummet och inte återvänder.. Jag hänger upp en läpp framme vid tavlan som ni kan kika på innan ni börjar klaga!” Mr.Rahling talade högt och tydligt då han pratade, kanske en aning högt, kanske för att verkligen få alla att förstå att detta var allvarligt och han verkligen ville att vi skulle fundera på vår framtid.
Kanske för att vi en dag ska kunna blicka tillbaka i det lilla gula blocket och minnas den dagen vi satt i ett svettigt unket klassrum och funderade på vår framtid, för att se om vårt liv blev någotsånär i närheten av vad vi föreställt oss.
”Kolla åt mig också” hojtade Isadora då Serena var en bland dem första att bege sig mot tavlan för att finna sin ”bolla-idéer-tillsammans-med” partner.
”Jordan..” Stammade Serena stumt. ”Fick du Jordan?” frågade Isadora förvirrat och reste sig upp ifrån stolen. Serena skakade som förtrollad på huvudet och såg på Isadora med ängslig förtvivlad blick. ”Nej, men du fick” hördes en grov mansröst bakifrån, Isadora svepte hastigt på sig och upptäckte Jordan som där stod med ett kaxigt leende.
”Great. Som om dagen inte kunde bli bättre än såhär…” fräste Isadora och mottog hastigt Serenas ängsliga ”Lycka-Till” blick innan hon med hastiga steg begav sig ut från klassrummet för att finna ett ledigt studierum, tillsammans med Jordan hack i häl.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Upprepade hon stumt i huvudet en sista gång för att samla sina krafter och möta dem mystiska ögonen en sista gång innan hon lovade sig själv att för alltid hädanefter göra Allt i sin makt för att undvika Jordan.
* * *
”So.. Princess, hur ser din framtid ut tillsammans med den där Bieber?” snäste Jordan irriterat och klottrade något som verkade vara en inte så synbar text i sitt häfte. ”Hur ser du på din framtid tillsammans med Vanessa?” svarade hon kaxigt och tuggade sint på sitt bubbelgum. ”Låter som att någon är svartsjuk” skrockade han glatt och för någon sekund möttes deras båda ögon, intensiv hettande ögonkontakt som skulle kunna få blixtar att flamma. ”Varför skulle jag vara svartsjuk? När jag redan dejtar världens bästa pojkvän? Som ger mig hett sprudlande sex precis när jag vill och som behandlar mig som en prinsessa istället för en leksak.” Fräste hon irriterad samtidigt som hon reste sig häftigt och sköt ifrån sig bordet. Jordan skrockade dovt, ”Någon är definitivt svartsjuk..” konstaterade han glatt och vek ihop blocket för att resa sig upp, ”Tack för inget” sa han stumt och var påväg att gå när Isadora hastigt stoppade honom. ”Var inte med Vanessa, jag ber dig” viskade hon lågt, fortfarande med handen placerad kring hans handled. Hon kunde se hur han spände ivrigt på käkbenen, och utan att säga ett enda ord kunde en enda blick från honom beskriva hans känslor i denna stund med miljoner ord. ”Snälla. Hon är inte den rätta. Hon bara leker med folks känslor” fyllde hon in, chockad över situationen hon befann sig i, stum över att hon där stod och bönfall killen hon lovat sig själv att aldrig så mycket som dela en blick åt någonsin igen, bönfall honom att inte vara med en viss person. ”Det är inget mellan oss. Jag använde henne för någon sekund för att göra dig svartsjuk. Eller i alla fall försöka göra det.” sa Jordan dovt och log snett. ”Du lyckades.. Det gjorde ont i hela min kropp att se henne stå och åma sig över dig, det gjorde ont i hjärtat och se hur du faktiskt njöt av det och det gör ont i hela min själ när jag vet att vi inte kan vara tillsammans..” Förbluffandes över vad hon precis sagt tog hon hastigt några kliv bakåt och släppte hans handled. Jordan följde försiktigt hennes små rörelser med blicken, ”Älskar du honom verkligen?” frågade han rakt. Hon nickade försiktigt på huvudet även om hon inte uttryckte sig i ord så var det sanningen bara genom en liten nick. Hon älskade Justin. Kanske mer än hon älskade sig själv. Jordan såg stumt ut i luften, innan han försiktigt nickade, ”Det var allt jag behövde veta..”
* * *
”Den är redo nu. Om du ordnar med du-vet-vad, så ses vi om en timme. Längtar redan.” Isadora log nästan från öra till öra när hon om och om läste sms:et Justin precis skickat. Fjärilarna i magen började flyga fritt längs varenda liten nerv i kroppen och hon fick en känsla av nervositet, spänning och glädje. Äntligen, tänkte hon. Äntligen.
Jag överlevde iallafall båtresan och det var en av dem bästa kvällarna i mitt liv. Hade superkul. Och nu är jag tillbaka i vardagen med fräscha kapitel på lager till er fina läsare.
Hoppas ni gillade kapitlet, Ledsen att det dök upp såpass sent!
Mörkrets klara glans hade tagit sin form, den lätta kylan letade sig in under hans tjocktröja och smekte hans bara rygg, rysningar av obehag över vad som komma skall stod han endå på uppfarten till Isadora. Det stora huset som egentligen skulle kunna likna ett slott var nedsläckt till fullo, nästan obebott och öde. Justin kunde känna hur nervositeten kom krypandes fram ju närmare ytterdörren han kom, men han visste att dem båda var tvungen och reda ut saker och ting. Förhoppningsvis kunna få saker att likna något av det dem hade förut, vackert och oberört.
Isadora så oskuldsfull dold bakom den glimrande fasaden. En gullig tjej med båda fötterna på jorden, ja det var vad hon var. En larv som kommit ut ur sitt skal och blomstrande likt en fjäril.
Kanske var det så att alla var små larver innan man kläcktes ur sitt skal. Flygandes fritt i den solbrända dagen, ätandes av det gröna gräset och låta människor omkring studera ens vackra skimmer av dem starka färgerna.
Ja, kanske var det så det var. Och att Justin ännu inte kommit ut ur sitt skal som Isadora gjort och därför inte kunde se saker ur hennes perspektiv eller glittra lika vackert som hon, som om hon bärde omkring på en slags aura och kunde få vilken kille som helst på fall. Hon hade lyckats med Justin, lyckats få han på fall med sina gulliga kinder och glittrande ögon. Hon hade inte ens behövt säga ett ljud innan Justin förstått, hon var den rätta.
Han plingade försiktigt på dörrklockan intill det stora huset och ett ekande ljud uppstod innifrån, Justin visste inte egentligen vad han skulle förvänta sig när dörren öppnades. Antingen en krossad och ledsen Isadora som såg på honom genom sina mystiska ögon och enbart såg en nolla, en nolla som kom krypandes tillbaka trots det hon gjort. Eller så såg han den vackra och bedårande Isadora, tjejen som alltid bar på ett vackert leende och oförutsägbar glans.
”Justin..” försiktigt öppnades dörren och där stod hon, den vackra Isadora Hilton, tjejen som alltid gav honom fjärilar i magen av en enda liten blick.
Han fyrade av ett snett leende innan Isadora vidgade dörren och lät han kliva in. ”Hur är det?” frågade Justin uppriktigt, men samtidigt försiktigt.
Dem båda må ha tillbringat en hel del tid tillsammans, men detta var förmodligen första gången dem var ”Ovänner”, första gången det har blivit en spricka i deras annars perfekta linje.
”Sådär..” svarade hon uppriktigt innan hon försiktigt fattade Justins hand och styrde riktning emot sitt sovrum på övervåningen.
Justin kunde inte se skymten av varken Mr.Richard eller Miss.Rose, vilket måste betyda att dem ännu inte kommit tillbaka ifrån sin weekend i Storbritannien.
Något som i och för sig var bra, då dem inte kunde få reda på att Isadora och Justin hamnat i en svacka, som kanske gjorde att hela förhållande dog ut.
- - -
Justin satt försiktigt ned på sängkanten och studerade Isadoras små rörelser då hon gick fram och tillbaka på det mjuka golvet, samtidigt som hon försökte lita ut vad hon egentligen skulle säga.
”Jag vet inte vad som hände..” började hon försiktigt, nästan avvikande. Utan att ens se på Justin försökte hon be om ursäkt.
Hastigt reste han sig upp för att fatta tag om hennes hand, ”Kom” sa han försiktigt och gjorde plats åt henne i sängen så dem båda kunde sitta öga mot öga. ”Se på mig när du pratar” bad Justin vänligt och fyrade av ett snett leende. Han kunde inte råför det, det var något med Isadora som gjorde att han inte kunde vara sur eller arg på henne. Visst, hon hade kysst en annan kille, men allt han nu ville höra var henne säga att det aldrig skulle upprepas, inte med någon annan förutom Justin. ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag är så sjukt ledsen ..” viskade hon försiktigt och torkade tårarna som började rinna nedför hennes kinder. Justin satt lugnt och sansat tillbakadragen för att kunna se så varje ord hon sa verkligen kom ifrån hjärtat.
”Jag älskar dig Justin, bara dig.. Och den där kyssen betydde ingenting, absolut ingenting..”, ”Och ändå kysste du honom?” frågade Justin uppriktigt och placerade sin ena tumme under hennes kind för att se hennes ögon. ”Jag vet inte vad som hände, ärligt talat.. Det bara hände..” stammade hon fram försiktigt när hennes tårar och sorg blev allt starkare, med djupare. ”Om jag kunde göra det ..” , ”Göra det ogjort skulle jag göra det, men det går inte..” stammade hon fram mellan dem hastiga andetagen, sipprande efter luft.
”Jag älskar dig Isadora, always have, always will” sa Justin försiktigt och tryckte hennes kropp emot hans i en varm omfamnande kram.
Justin smekte försiktigt längs ryggraden på Isadora där dem båda satt tätt omslingrade på hennes sängkant, precis som dem alltid brukade vara omslingrade fast endå inte. Justin visste att dem båda var varandras öde, kanske hade bara Isadora ännu inte insett det. Kanske älskade Justin henne mycket mer än vad hon älskade honom.. Ingenting av det spelade någon roll, huvudsaken var att hon älskade honom, att hon fortfarande var hans och alltid valde honom i första hand. Incidenten med Jordan kanske bara hade varit en tillfällighet, en ren slump. Det hade han ingen aning om, han hade bara sett vad ögat ville se.
”Lova mig bara att det aldrig händer igen…” viskade Justin försiktigt i hennes öra, knipande för att hålla tårarna tillbaka. Med fortfarande ett fast grepp kring hennes midja kände han hur hon nickade intensivt på huvudet och särade lätt på dem bådas kroppar, ”Jag lovar Justin, det är dig jag älskar och bara dig”. Han kysste hastigt och intensivt hennes läppar som hon snabbt besvarade genom att smidigt sätta sig gränsle över honom på sängkanten. Kyssen som snabbt och intensivt övergick till att dem bådas tungor möttes i intensivt hångel. Justin som flitigt smekte av Isadora tunna linne samtidigt som han intensivt slet av hennes babyblåa bh så hennes bröst blottade sig, små lätta stön for ur hennes mun och hon trycke in hennes långa naglar hårt igenom hans tjocka hoddie.
”Jag älskar dig” flämtade hon och kysste hans panna då Justins läppar kysste hennes nedför hennes emot hennes bara bröst. Den intensiva beröringen skapade hunger och glöd för dem båda, dem ville ha varandra, känna sig så nära varandra som möjligt, inte vara två individer utan en.
”Jag älskar dig också” stönade Justin upphetsat innan han kysste hennes läppar. Isadora reste sig försiktigt upp på golvet för att sexigt knäppa upp hennes jeans framför Justin, han satt upphetsat kvar och fick hindra sig själv från att inte hastigt resa sig och slita av henne kläderna där och nu.
Justin var väl medveten om att Han var den första och enda Isadora hamnat i sänghalmen med, men hennes sätt att röra sig och kunskaper hon hade fick honom att återigen förbluffas. Hon kunde det med att röra sig sexigt som kunde vem som helst att falla till golvet, hon visste vilka ömma punkten hon skulle kyssa och röra för att skapa maximal njutning. Jeansen föll i golvet och där stod hon halvnäck med enbart ett par babyblåa spets trosor, ett sexigt leende lämnade hennes läppar innan hon intensivt gjorde ett ”kom” tecken med sitt pekfinger. Justin placerade sin kropp så nära hennes det gick att komma och sina händer smekte längs hennes bara rygg och ned mot hennes fasta rumpa. Intensivt kysste han hennes läppar, då hon sedan försiktigt tog av hans hoddie och tshirt, hon hela tiden med blicken fäst i hans.
”Är du säker?” viskade Justin försiktigt emot hennes läppar då han nu stod i bar överkropp och Isadora påväg att knäppa hans jeans. Snabbt stannade hon upp och såg in i hans ögon, intensivt nickade hon på huvudet och kysste hans fuktiga läppar. ”Jag vill ha dig..” viskade hon när Justins byxor åkte i golvet, smidigt klev han ur dem och lyfte sedan upp Isadora kring sin midja i ett fast grepp runt hennes rumpa. Hon placerade armarna kring hans axlar samma sekund som Justin häftigt stötte hennes rygg emot den tomma väggen. Smidigt knöcklade han av sig sina kalsonger med hjälp av Isadora och slet av hennes trosor i två delar, ett leende lämnade hennes läppar när hon insett vad Justin precis gjort och snart därpå stötte han försiktigt in i henne med sin hårda lem och båda yttrade ett högt ljudligt stön. Försiktigt ökade Justin takten allt mer då han såg hur mycket Isadora njöt , hungern inom honom växte allt mer ju längre in han stötte i henne och tillsammans var dem båda en. Hårdare och djupare ökade han takten intensivt samtidigt som hans blick hela tiden var på Isadoras ansikte, han såg hur hon njöt och hela tiden gav ifrån sig höga stön samtidigt som hennes naglar trängde djupare på hans rygg. ”Jag kommer..” stönade hon hastigt och Justins upphetsning hade nått sitt fullo, intensivt och snabbt stötte han in och ut i henne för att komma samtidigt. Djupa stön och flåsande andetag nådde dem tillsammans klimax, med pärlprydande ansikten och svettiga ryggar log dem intensiv åt varandra och kysste försiktigt varandras läppar. Isadoras orgasm som fortfarande höll kvar några sekunder gav ifrån sig ett stön för varje rörelse Justin gjorde när han begav sig emot sängkanten för att få henne upp på sig i sittande position. ”Det där var ..” ,”Fantastiskt” fyllde Justin in, Isadora fnittrade generat till. ”Fantastiskt” stämde hon sedan in.
”Your in two places at once…” Isadora snyftade till av den vackra scenen ur filmen A walk to remember som spelades på hennes tv. Snyftandes och tröstätande sked efter sked ur den 4;e Benn&Jerry’n, satt hon iförd i samma pyjamas som för två dagar sedan, med oborstat hår och stinkande armhålor.
Hennes situation var egentligen ganska lätt att hamna i om det hänt något hjärtekrossande eller om man helt enkelt inte mådde bra. Inte kände för att göra någonting. Hon var väl medveten om att hon inte kunde sitta sådär dag ut och dag in förevigt, men hon kunde inte råför att helt enkelt göra det nu. Nu när hon mådde som hon gjorde. Hjärtat slitet i tusen bitar pågrund av vad hon gjort emot Justin. Hon bar på en sådan skuld och sorg att det knappt kunde gå att beskriva. Hon hade träffat den perfekta killen, killen som behandlade henne som en prinsessa med allt han gjorde, att bara finnas där, hon hade träffat den första och enda kille hon verkligen kunde prata med och litade på. På bara några få sekunder hade Hon hade förstört allt. Ingenting skulle gå att bli som förut.
”En sista sked…” snyftade hon för sig själv och förde den enorma skopan med nougatglass mot munnen.
Varför kunde inte kärleken vara lika vacker och oskuldsfull som på filmer? Varför kunde man inte få leva lyckligt i alla sina dagar utan att någon ska komma och förstöra? Isadora kunde fortfarande inte förstå varför hon gjort som hon gjort, hon kunde inte få in i huvudet hur hon reagerat på Jordans plötsliga charm och framfusighet. Fanns det en fjärrkontroll som lät en människa göra fem sekunder av sitt liv ogjort hade hon gjort det lika fort som det hänt.
Det fanns inga ord för att uttrycka sig om hur hjärtkrossad och ledsen hon var och hur otroligt ensam och övergiven hon nu kände sig. Hon behövde Justin i sitt liv, det fanns ingen annan utväg.
Han var den rätta, den enda.
Oavsett det hon gjort hoppades hon för sitt liv att Justin skulle kunna förlåta henne när han väl fick reda på det. Att dem två tillsammans, på något sätt, kunde ta sig igenom den svacka dem båda befann sig i. Isadora behövde Justin förhoppningsvis lika mycket som han behövde henne.
*
”That I’ll never let you go…” Justins vackra stämma fyllde rummet ifrån den vibrerande och sjungande mobilen ifrån nattduksbordet. Snabbt likt blixten hävde hon sig över sängen för att nå den och såg ganska snabbt hur Justins namn prydde skärmen, samtal nummer 120.
Oviss om Justin nu viste sanningen, om Jordan spridit rykten, kanske förvridit saker och ting och gjort det hela värre. Hon kunde inte hålla på och spela en charader längre, eller gömma sig i mörkret, hon var tvungen att ta tag i det hela och göra något, förklara. Med hjärtat nästan i halsgropen och svettpärlor i pannan tryckte hon försiktigt på grön och placerade luren emot örat. Små små snyftninga kunde höras på andra sidan luren och Isadora förstod, det var Justin som grät.
”Isa?” snyftade han försiktigt ihopp om bekräftelse. Isadora kunde känna hur skuldkänslorna återigen sköljdes över henne, hur hennes tårar kom krypandes och hur hon inget annat ville än att hålla om honom. Få känna hans underbara doft och värmen emot hennes kropp. ”Justin..” sa hon stumt. Nästan tom på ord. Ingenting gick att förklara sitationen hon befann sig i. Justin visste. Han visste vad som skett, vad Isadora gjort. ”Snälla gråt inte Justin!” bönfallde Isadora, förgäves. Justin kraxslade efter andan i luren och tårarna fortsatte att rinna. ”Andas..”, ”Djupa andetag” bedjade hon försiktigt ihopp om att han skulle lyssna. Och mycket riktigt, efter mycket kraxslande efter andan började han försiktigt lugna ner sig och hon kunde både höra och känna hur han djupa andetag tog. ”Snälla..” viskade Justin lugnt, ”Snälla.. Låt mig få komma till dig, så vi kan prata...”.
Oavsett hur mycket han än försökte kunde han inte koncentrera sig för fem öre. Varken hans själ eller sinne befann sig i rummet vid inspelningsbåset. Han hjärta satt i halsgropen och han var på bristningsgränsen, hela tiden. Isadora Hilton, hennes namn dansade likt svävande vågor eller nyplockade blommor i vinden. Så vackert och skört.. Fast endå inte. Justin kunde fortfarande inte få in i huvudet vad han såg en kvällen för tre dagar sedan. Han kanske inte ville inse att det faktiskt hänt. Att han såg varenda liten sekund som passerade i ilfart. Han såg hennes små rörelser och hans påflugenhet. Tillsammans var dem så vackra fast endå inte. Det var meningen att Justin och Isadora hörde ihop, tillsammans var dem en. Jordan var bara någon 2minutare. Han var ingenting. Fast endå verkade sekunden Justin sett Isadora flugit in i Jordans famn och kysst hans läppar inte försvinna. Nästan som om scenariot var en mardröm. Som hemsökte hans näthinna och var envis om att göra hans liv till en katastrof. Justin hade med egna ögon sett Jordans klara charm och hans intensiva blick bakom dem mörka bruna ögonen, nästintill svarta, då han öppnat dörren hemma hos Isadora. Kanske var det så att dem två hade en slags romans bakom hans rygg? Kanske hade Jordan utan förvarning dykt upp den kvällen och inte vetat att Justin där skulle vara. Var det kanske så det var? Att Justin för en gångs skull inte haft fel? Det hade varit lätt att genomskåda Isadoras chockerade min och framfusiga steg då hon upptäckt att det var just ”Jordan” som kommit hem till henne, nästan som om faktiskt förväntat sig det. Fast kanske inte vid den exakta tidpunkten.
Nej.. Justin var tvungen att åtminstonde försöka koncentrera sig nu, Hans come-back skiva var tvungen att bli färdig i tid och det fanns ingen tid till att bry sig om annat, i alla fall inte nu. Han kunde se hur Scooter fortsatte att grymta av förlust när Justin gång på gång inte satte de rätta tonerna, Scooter var alltid van vid att Justin satte noterna perfekt redan på första försöket och inte behöva upprepa samma text 21 gånger. Men ingen var perfekt, inte ens självaste Justin Bieber och det var nu det Scooter faktiskt upptäckte med egna ögon. ”Justin, ta den sista versen en gång till är du snäll” ekade Kuks röst genom högtalarna, Justin nickade lätt på huvudet samtidigt som musiken började spelas i hörlurarna. Justin tog ett djupt andetag innan han började sjunga, den sista versen, på den sång som skulle bli den första singel att släppa, ”I would cross a ocean and lifetime, all for you my baby, I would give up everything I have, for you my baby. I just want you to see, what you mean to me”.
*
Justin slog sig pömsigt ner i den stora soffan när han äntligen fått lov att gå ifrån studion. Han hade tillslut lyckats sätta dem rätta tonerna med en hel press på sig. Och man kunde nu säga att låten ”For You my baby”, den kommande singel, var färdigställd. Ryan slog sig glatt ned bredvid Justin, ”Trött eller?” frågade han framfusigt, Justin nickade lätt till svars innan han tog upp mobilen ur fickan, ingenting nytt. Varken olästa sms eller missade samtal. Vad mer behövdes säga? När allt verkade som värst kom räddaren i nöden då alla genast blev knäpptysta och följde med blicken ut i tomma intet efter den bil som körde upp på uppfarten till Justin. ”Serena är tillbaka!” Hojtade Scooter glatt ifrån köket, förmodligen överlycklig då han precis som alla andra var hungrig. Kvicka och snabba skyndade dem alla sig emot dörröppningen för att vräka åt sig sin Mcdonalds påse. ”Lugna er!” bedjade Serena upprört då hon knappt hann innanför dörren innan folk skulle roffa åt sig, ”Grabbar, kom till köket!” hojtade Scooter och som på ordern gjorde dem alla som han sa, inklusive Justin. Serena la försiktigt upp påse efter påse på köksbänken, alla med märkningar på vad som var vad. ”Varsågoda!” sa hon sprött och i samma veva var påsarna som bortblåsta, alla utom tre. ”Justin, Ryan!?” Justin såg snabbt upp mot Serena som sagt hans namn, likaså Ryan. ”Ta med er mat, vi går ut och äter!” fräste hon kvickt innan hon tog sin påse med läsk och gick bestämt emot Justins uteplats.
”Är det något speciellt?” frågade Ryan beskymrat och såg på sin flickvän då dem alla satt sig till bords, ”Ja..” svarade hon lågtmält och sipprade på sin dryck. ”..Jag stötte på Jordan på Mcdonalds..” bestämda och med en viss betoning på Jordan uttryckte sig Serena vilket fick genast en våg av ilska att fara genom Justin ryggrad. Bara av att höra hans namn rös han av ilska, bilderna i hans huvud han spenderat två dagar på att försöka radera kom snabbt tillbaka och han såg framför sig hur Jordan, den kvällen, firade av ett leende innan han nämnt att han sökte efter just Isadora. ”Jaha? … Och?” sa Ryan förvirrat, då han inte hade en aning om vem den personen var. ”Han sa några saker angående Isadora, som jag verkligen hoppas inte stämmer..” sa hon nästan ohörbart, ”Det stämmer!” svarade Justin ilsket, ord som kom ut lika fort han hunnit blinka, ilskan som letade sig igenom hans hela kroppssystem ända ut i fingertoppar och tår. Han såg hur både Serena och Ryan kollade på honom med stora skrämmande ögon, hans plötsliga och hårda ord kom helt oförberett. Han tog några lugna andetag innan han förklarade hur det låg till, "Isadora kysste honom. Hon kysste honom när jag var där. Jag såg alltihop!”.
3 dagar senare ... Serenas Perspektiv ----------- En dag hade blivit till flera och varken hon själv, Ryan eller Justin hade så mycket som ett ljud ifrån Isadora. Vilket var konstigt då något liknande aldrig tidigare hänt. Justin hade varit stum sedan den kvällen det var tänt att dem båda skulle ha film kväll hos Isadora. Han gick runt som paralyserad, huden var nästintil likblek och hans ögon var svullna och röda. "Hon hade annat för sig", hade han sagt när Ryan dagen efter ringt. Serena saknade sin vän, hon hade varken hört av sig eller synts till och när Hon försökt ta kontakt med sin vän ko hon direkt till röstbrevlådan, eller om hon åkte hem till henne öppnade Rose bekymrat ytterdörren och berättade att Isadora var magsjuk. Visst, vem som helst kunde bli magsjuk men flr det kunde man iallafall sluta göra folk oroliga, det var inte svårare än så. ---- Tillsammans med Ryan befann hon sig hemma hos Justin som tillsammans med sin sång coach mama Jan som var full igång med att få igång stämbanden. Hon kunde se hur han egentligen inget annat ville var att gå och lägga sig, bara försvinna. Men han är den fantastiska peraon han är så han höll god min och fullföljde det som behövdes då release datumet var bara några veckor bort och endast några få sånger fattades för att albumet skulle vara komplett. "Serena?" snabbt hajade hon til då ho hört sitt namns sägas, "Ja?" svarade hon dumt. "Har du ringt Teen Magazine?" Scooter stod med ett frågande ansiktsuttryck över henne där hon satt i den röda skinnsoffan, dagdrömmandes. "Teen Magazine..." uprepoade hon dåvt för sig själv och reste sig hastigt för att kunna finna sitt enorma anteckningsblock. Scooter följde hennes rörelser och väntade otåligt medans hon skuggade igenom dem nästan slnderklottrade sidorna. "Hör ska vi se.. Ja, Teen Magazine dyker upp nästa vecka för fotografering och en 3 sidig intervju inför releasen av albumet." Scooter pustade ut, "Bra. Tack" log han snett och la en vänlig hand på hennes axel innan han begav sig in i studio igen. Justins vackra stämma cirkulerade runt och fyllde husets alla hörn, den pågående låten han tillsammand med R.Kelly och Kuk Harell skrivit. En duett mellan honom och Usher, som komma bli en väldigt känslofull och stark låt. Som förhoppnigsvis skulle komma att fånga hjärtan framöver. Ingenting, varken album, folket omkring eller Scooters irrationer över att Justin var tvungen och sätta rätta tonerna, inget spelade någon roll. Hans tankar såg ut att enbart tänka på Isadora och hela hennes exsistens. Som om han visste något han vägrade berätta, något som gjorde han okoncentrerad och deppig. Serena rent ut sagt hatade den idan av Justin, dock var det en sida av hono hon inte kände igen, så gjorde det henne orolig och nervös. Hon intalade sig själv att våga fråga vad som egentligen tygnde ner honom... När det rätta ögonblicket var framme. "Ryan?" ropade hon gällt tvärs över det stora vardagsrummet samtidigt som hon triumferade med sin mobil i handen. Han vred huvudet illa kvickt och såg på henne med teatriskt uppspärrade ögon, strax därpå fyrade han av ett charmigt leende och gick med kvicka steg emot Serena. "Du ropade?" undrade han och smekte med ena hande övr hennes nacke och nedöver ryggen. "Kan vi gå ut en stund? Jag behöver luft!" svarade hon trött. Trött övr den dåliga luften och brist på koldioxid. "självklart, gå ut före så kommer jag". Serena nickade lätt och kysste hans läppar innan hon begav sig ut i den något kyliga luften. -- solens tidiga strålar hade ersatts med en fuktig atmosfär och svala regndroppar sipprandes needbpå balkontaket, men det gjirde inget. Faktum var att det behöves regn, engilt henne själv. För att kunna rensa luften och vattna blomstrena, gräset, djuren. Men mest av allt för att det var något med regn som gjorde det vackert. "Här har du hjärtat" Ryan stängde igen en stora glasdörren om sig och gick fram till Serena för att räcka över en laska iskall vatten. "Tack", hon log vänligt samtidigt som hon skruvade upp den blåa korken och lät den svala drycken kyla hennes hals. "Är allt bra med dig?" Ryan såg oroligt på sin tjej, som förvirrat nickade på huvudet, "Bara orolig för Justin, det känns som..." hon avröt sig själv, orolig för vad Ryan skulle tycka om hennes framfumliga påhopp om hans bästa vän. "Det känns som...?" undrade Ryan nyfiket och placerade sina händer kring hennes midja. "Det känns som om Justi döljer något.. Angående Isadora" hon svalde hårt över vad hon precis sagt. Hon mötte försiktigt Ryans blick, so inte alls såg så dömande ut som hon trott, tvärtom.. Medlidande och rentutsagt iskall. Inga känslor, bara hårt sammanbitna läppar. "Ryan?" frågade hon oroligt, en fråga som kom mer ut likt ett påstående, eller tillsägelse. Han blinkade genast till och vaknade ur sin dvala, "Nejdå, det är inet du behöver oroa dig över. Han är nog bara trött, i si egna värld du vet" sa Ryan lugnt och fyrade av ett snett tillgjort leende. Serena visste att man inte behövde vara någon expert för att se Att ryan döljde något. Han visste något Serena inte visste. Frågan var egentligen Vad det var? Om Isadora? Hade det hänt något? Och isåfall, varför döljde hennes pojkvän det för henne...? ------------------------ Regnet började ösa ned över Los Angeles gator allt mer och mer, Serena gjorde allt i sin makt för att finna ett Mcdonalds genom dem åkande torkarbladen och det dånade regnet. Serena hade efter mycket om och men gått med på att bli den som, själv, skulle åka och köpa med för att papparazzis inte skulle lägga alt för mycket tid på henne. Ursäktande nog. Men det spelade henne ingen roll, blixtrande kameror och en 5minutare i rampljuset hade inte varit hennes grej, någonsin. Så här befann ho sig nu, ensam , åkandes i en av Justins senaste inköp till bil längs Los Angeles regnande gator. Den nya ferrarin i den klarröda färgen drog, trots regnet, åt sig mer uppmärksamhet än väntat. Och precis som när hon var påväg att ge upp syntes den enorma bokstaven M i den supergula färgen överst på en byggnad. "Perfekt" mumlade hon för sig själv och bet sig löst i läppen för att kunna göra en snygg och riskfri fickparkering. "sådär ja", sa hon lyckligt och berömde sig själv när hon forsatt var vid liv och bilen utan en skråma.
Hastigt med den svarta skinnväskan över dem stora lockarna sprang ho i ilfart in på det öppna Mcdonaldsen. Och även hur vädret än såg ut på utsidan verkade det inte röra gästerna som befann sig där inne i ryggen. Dofter av nyfriterat och koktkaffe spred sig lägs väggarna och utspritt på dem små runda borden satt människor i alla åldrar sipprandes på hett kaffe eller nygjorda hamburgarna.
"Välkommen till Mcdonals vad får det lov att vara?" sa en äldre man med mörk stämma i kassan, iförd i svarta byxor, beige skjorta med Mcdonalds loggan på och en svart keps. Han log ett halvhjärtat leende och dolde en hjäspning som var påväg att komma. "ehm... " Serena rotade kvict i sin väska för att finna den handskrivna lapp ifrån scooter med alla dem beställnigar hon skulle ha. "4 Big Mac, 4 Chicken Mcnuggets, 2 Whopper, 2 Kycklingsallader och 12 äpplepajer, tack. " Serena log generat åt dem äldre mannen i kassan so såg storögd på henne, "Justja, plusmeny på alla och 5 påsar lökrigar pålus 6 vitlöksdipp. Och cola på alla" Ännu ett generat leende for fram då mannen snabbt knappade i allt hon beställt. "Ska ni äta här miss?" frågade han sprött och förberedde med pappersmuggar, "Nej hemma, stor familj" log hon ursäktande och tog en pappersmugg för att kunna hämttadryck medans hon skulle vänta. "Det blir 667,90 tack. Och ni kan slå er ner medans ni väntar" Serena drog mastercardet illa kvikt och tryckte in Justins femsiffriga kod innan hon tackade stelt ch begav ig bort för att finna drycken.
-----
"Nej fan, jag tror denna är något att behålla!" skrokade en grov röst bakom Serena. Ho la inte allt för mycket tanke åt personen vid bordet bakom som vekade prata i telefon. Hennes blick hamnade istället på dem vattendroppr på fönstrwt och det ösande regnet utanför samtidgt som hon sipprade försitgt på si kalla dryc genom det vita sugröret. Den mörka rösten skrockade ännu en gång innan han så något som liknade, "Jag ska sätta på henne, ge mig bara lite tid. Funderar på att ta en svängom där senare". Han skrattade högt och det sliskifa ljudet fyllde hennes öron. Hon kunde snabbt lista ut att killen verkligen var en douchebag. En person som helst saknar respekt för kvinnar oc tror dwm är något jäkla bollplank som det bara var att "sätta på".
Aningen irriterat sökte hon med blicken bakom disken, där hon såg hurden äldre mannen tillsammans med sina kollegor aretadehårt för att ordna hennea enorma beställning och ho ville förmodlgen inte ens veta vad som cirkulerade kring deras tankar när en ung tjej kommit och beställt snabbmat för en hel hjord.
Nåja, otåligt räknade hon sekunderna tills hon var tillbaka hemma hos Justin och gänget. Där hon trivdes bäst.
"Miss? Din beställnig är klar" hördes en ljus stämma ifrån disken. Serena nickade tacksam och reste sig flr att gå när något fick henne att stanna till. "Hennes namn? Isadora Hilton"
Den sliskiga personen lät som en pedofil när han uttryckte namnet som enbart kunde tillhöra en person i hela America. Serenas bästa vän.
Hastigt vred hon på klacken och blev chockad när hon såg vem den manliga rösten tillhörde. Personen ifråga blev som förfrusen när han upptäckt hon själv.
"JORDAN?!" utbrast hon ilsket. Ilsken över det faktum att Jordan av alla människor pratade med något perv i telefon om Isadora som hon vore ett sexobjekt. "Vad fan håller du på med?" frågade hon upprört. Jordan reste sig hastigt upp och tryckte bort det pågående samtalet utan att säga adjö. "Vad jag håller på med? Du kanske bordefråga din vän Isadora ... Vad det är exakt är Hon håller på med?" sa han mystiskt. "Vadå vad hon håller på med? Är du knäpp?" frågade hon upprört och fläckade med armarna i luften. "Det var ju inte jag som hoppade på henne och kysste intensivt häromdagen när min flickvän var hemma hos mig" påstod han flörtigt och la armarna i kors. Plötslgt verkade allt han precis sagt stämma in så otroligt mycket att det ändp verkade absurt. Isadora skulle aldig kyssa någo annan! Hon hade Justin. Hon älskade honom.
"Din jävla lögnare!" utrast hon högt och grabbade snabbt tag i pappersmuggen med cola för att kasta i ansiktet på Jordan.
Med allas blickar liggandes på sig gick hon med raska steg emot disken för att snabbt skynda sig ut ur restaurangen. Med endast tankarna på Isadora och vad hon möjligen kan ha gjort... Frustrerad över det faktum att Justin var den enda som förmodligen visste sanningen och faktiskt kunde bekräfta det då det verkade vara som mörkast för Isadora.
Saker och ting vekade plötsligt falla på plats. Var det sant det Jordan påstått? Hade Isadora verkligen hoppat in i hans famn när Justin varit hemma hos henne? Och om det var sanningen... Så varför hade hon gjort det? Älskade hon inte Justin längre?
-----------
Lite längre kapitel denna gång. Hoppas ni gillar det. :-)
"Ehm... Är du vilsen?" Justin såg förvirrat på den solbrända snubben framför han. En kille som sågbut att vara i samma ålder som han själv stod utanför dörren til Isadoras hem med ett osäkert leende på läpparna, man kunde även antyda ett stig av nervositet växta inom hans bröstkorg. "Är du vilse?" upprepade Justin. "Jag söker Isadora". Svarade han nonchalant och undvek att möta hans blick. Vem fan var snubben egentligen!? Och vad ville han Isadora en sen kväll som denna?
"Du söker Isadora...?" upprepade Justin sprött, den sölbrända snubben nickade tillsvars och avfyrade ett snett leende som blottade hans vita tänder. Justin kunde inte ljuga, snubben såg bra ut. Riktgt bra ut, kanske tillochmed bättre än han själv.
"Isa??" hojtade Justi högt emot köket där han visste att hon befann sig för att hämta läsk och chips. "Ja?" svarade hon med ett leende då hon kom ut i hallen med fange fullt av colaburkar och chipspåsar. "Ehm..." sa Justi och kliade sig esvärat i nacken, "du har besök..." sa han svagt och pekade med handen emot dwn solbrända snubben i dörröppningen. Isadora såg förvirrat på Justin och tog några små steg fram för att kunna se ordentligt. "Jordan?" skrockade hon förvirrat "Vad gör du här?". Justi såg förvirrat på Isadora, kände hon honom!? Vem var han egentligen? Och varför fick han känslan av att Jordan vait här innan? Då inte Jusin varit där..
Irriterat och förvirrat bakade han några steg, "jag går och ordnar med filmen" sa han lågt emot Isadoa och fångade drickan och chipsen ur Isadoras famn.
Isadoras perspektiv ------
Isadora såg ängsligt på Justin då han tog emot det hon burit på i famnen, för en bråkdels sekund möttes deras ögon och hon kunde snabbt tyda den ilska, irritation och frustration han känd i stunden. Miljoner frågor måste ha snurrit i hans huvud, likaså i Isadoras. Hon såg hur Justins ryggtavla försvann ut i vardagsrummet och i samma sekund försvann hon ut i den mörka natten med Jordan och stängde försiktgt dörren bakom sig. "jordan.." suckade hon dovt. "vad gör du här?" frågade hon en aning irriterat. "Du svarar aldrig på mina sms..Du har inte varit i skolans och Jag behövde få träffa dig." viskade han dovt. Isadora rynkade oförståeligt på ögonbrynen. Han behövde få träffa henne? Han hade letat efter henne i skolan? Och han oroade sig när hon inte svarade på sms? "Jordan... Jag är tillsammans med Justin.. Jag älskar honom.." sa hon sprött. So om den saken var självklar. Ho hadefunnits vi Justins sida i flera månader, han var den som fick henne på fötter igen. Det var inte en chans på miljonen att hon skulle förstöra det dem hade. "Bevisa det" sa Jordan tyst, "Bevisa att du älskar honom och säg till mig att du inte har några känslorför mig.. Inte så lite som en dragningskraft åt mig" viskkade han sedan dovt och tog ett skritt närmre Isadora som backade allt hon kunde tills ytterdörren tog emot. Doften av hans ljuva kolon sipprade ner i hennes lungor, dofter av musk och kastanj. Hans vita tshirt avslöjade konturerna av hans betydligt mer vältränade brina ch armmuskler, mer vältränade än Justin var. Hon svalde hårt och kände pulsen av hennes hjärta öka betydligt. Isadora agod aom srum och såg in i han mörka myatiska ögon, dem såg ut att bära miljontals av hemligheter, resor och minnen. Kanske även sorg och rädsla. "Kyss mig, och säg att du inte känner någontig alls" viskade Jordan emot hennes läppar. "Nej" sa hon bestämt. Hon kunde inte undgå det faktum att hon kände en så tar dragning till honom, en sådan glöd och spänst. Jordan var nytt och spännande och det var något man helst undvek om man befann sig i ett förhållande. Men hon kunde inte undgå den starka känslan och dem svaga benen som nästan gav vika. "Jordan, jag kan inte.." sa hon svagt och undgic att möta hans blick. Han log ett sexigt självsäkert leende innan han tog ytterligare ett skritt närmare henne så deras kroppar och bröst hamnade tätt intill varandra. "Kyss Mig och jag ska lämna dig ifred" andades han häftigt ut. Hon svalde hårt och bad till gud att Justin inte stod i ett fönster och övervakade dem båda nu. Försiktigt vred hon på huvudet på samma sätt som Jordan och deras båda läppar möttes i en laddad och passionerad kyss. Överrumblad av den konstiga men samtidigt spännande situtaionen kunde hon inte förmå sig att bli upphetsad av det hela som pågick att hon inte kunde bry sig mindre om vad som pågick runtomkring. Hastigt la hon armarna runt hans vältränade axlar och kyssen övergick till hett hångel. För några få sekunder kändes det som om ingenting annat spelade någon roll, som om Jordan var den rätta och inte självaste Justin Bieber befann sig i hennes vardagsrum, väntandes. Inte kundevhan ens tänka tanken på att den han älskade stod utanför ytterdörren och kysste någon annan, var otrogen.
Sekunder kändes so år och känslor hann komma ifatt, hon började fråga sig själv i huvudet,
Vad håller jag på med?
Utan att aäga så mycket som ett ord släppte hon snabbt taget om Jordan innan hon skyndade sig in utan att möta hans blick. Springandes förbi vardagsrummet där Justin befann sig, upp emot sitt rum för att kunna låsa dörren om sig och låta tårarna rinna. Skämmas för vad hon precis gjort och frukta över hur Justin kommer reagera. När han får veta vad flickan han älskar precis gjort.
ChapterFiftySeven . I need her in my life. PART 1.
Förgäves sneglade han på den tomma vita skärmen ännu en gång för att försäkra sig om att han inte missat något sms som plötsligt kunnat dyka upp, nej ingenting. Skärmen var fortfarande lika tom och vita so för fem miniter sedan. Två dagar hade passerat sedan Jordan övervunnit rädslan att slutligen skickat ett sms till Isadora. Ett försök som varit förgäves o man såg det från hans perspektiv. Obesluten om smset verkligen nått fram, om det kanske var så att han slagit in fel nummer eller ej, stod han nu tvekande med tummen på den gröna luren. Skulle han ringa henne? Och isåfall vad skulle han egentligen säga för att inte låta som en komplett dåre, kanske tillochmed en stalker. Nej, förbaskat slängda han iväg mobilen emot den obäddade sängen, ett högt läte hördes då telefonen verkat slagit emot väggen.
Jordan spelade om dem senaste dagarna i huvudet, scenariorna då han varken sett glimten av Isadora eller Serena. Och han fattade vinkeln ganska snabbt att det inte var någon tillfällighet. Kanske var det helt enkelt så att Isadora verkligen dejtade den där beaver? Och fullkomligt inte lagt en tanke åt Jordan. Kanske var det så att hon aldrig gjort det. Att Jordan vinklat situationen helt fel. Och nu lyckats 'kära ner sig' i någon som inte alls kände samma sak.
"Jordan?!","Jordan?" hans mammas pipiga stämma hördes brålande ifrån nedervåningen. "Ja?" hojtade han kanske en aning irriterat tillbaka. "Jag åker till jobbet, vi ses imorn. Jag finns på mobilen" Och med det sagt kunde han snabbt höra hur hans mamma, Caroline, som hon heter, låste ytterdörren om sig och hur bilen startades. Great, tänkte han irriterat. Då innebar det att det skulle komma och bli ännu en fredagkväll han spenderade ensam då hans mamma tagit åt sig extra nattskift på ett av Los Angeles finare och bättre sjukhus.
Vad skulle han nu göra? Låta sig tårdroppas av sorliga filmer om fina kärlekspar, kombinera dem med actionfilmer och överrösa sig själv med onyttigheter?
Han satte sig ned med ett bums i den aningen hårda sängen och såg sig utöver dem mörklila väggarna i sitt rum, sin flashigt stora tv och ljudsystem stod fint placerat i det ena hörnet kombinerat med den inramade tshirten av Mike Tyson hängandes på väggen. Den enorma tvätthögen fanns som vanligt placerat vid sängens fotände och väntades på att få sig en dusch. Men han struntade i det nu, han var helt enkelt inte i form. Och dock om det förmodligen var en ursäkta för lathet så dög den, för nu iallafall.
Den vita digitalklockan på nattduksbordet visade inte mer än strax efter halv nio på kvällen och om man gjorde mattematik i huvudet rätt, var det inte så svårt att lista ut att det fortfarande var rätt tidigt för en fredagskväll.
Tvekandes fram och tillbaka för att finna styrkan och passionen, viljan och intigriteten gjorde Jordan tillslut ett beslut. Som kanske skulle kunna komma att ändra hans framtid föralltid, men man måste drömma stört och vilja stort för att komma någonvart.
Och det var precis det han nu gjorde, då han fattade tag om nycklarna till hans nylackerade Mustang och mobilen i andra handen.
Han kände styrkan och modet växa inom honom allt mer för varje steg han tog, för varje sekund som placerade. Och han gillade känslan som uppstod i kroppen när han anade om vad framtiden kunde erbjuda. Total lycka eller ett krossat hjärta. Det spelade egentligen ingen roll då han iallafall kunde med handen på hjärtat säga, atleast I tried.
And that's all that matters.
Den sista tanke som for genom hans huvud innan vred om nyckeln till sin vackra juvel, ' Please god, make this come alive. I need her in my life.'
Justin knäppte försiktigt av sig sin ljusblåa baseballhoddie samtidigt som hans ekkorr ögon såg in i hennes. Omringades av den dämpade belysningen med endast några få tindrande stearinljus, dofter av nejlikor och vanilj, kanske även ett svagt sting av nyplockade bär. Ljusen som så vackert fångade upp Isadoras runda ansiktsform och dem mörka ögonen hon bar på som fick ett nytt slags skimmer. Justin lät fortfarande den intensiva blicken han bar på tränga in i Isadoras då han med några få enkla steg gick fram till hennes enorma sterioanläggnig.
Han kunde känna dem brännande och intensiva blickatna som låg på hans kropp då han fingerfärdigt drog med fingret genom Isadoras alla skivor. "Vi.." började Justin ängsligt. Orolig över att det han var påväg att säga skulle få Isa att tycka han var världens tönt. Att superstjärnan var en mjukis. "Vi?!" frågade hon nyfiket. Han skrockade lågt, Justin var väl medveten om vilken effekt han hade på tjejer, minst sagt Isadora. Men det gjorde iget då han aldig tog något förgivet ellerrog nytta utav det. "Vi behöver en låt... En låt som speglar sig i oss båda, som är vår" Justin ångrade i samma sekund han yttrat sig över vad han sagt. Ängsligt vred han huvudet emot Isadora som... Stod med tårar i ögonen?
Var det något fel i det han sagt? Kanske borde han hållt tyst, inte göra någon skada. Kanske hade han nu förstört deras första ensamma natt tillsammans.
"Sa jag något fel hjärtat?" frågade han sprött, ståendes som fastfrusen vid sterioanläggnigen, med blicken som letade sig in i hennes vackra. 'Nej..' skrockade hon dovt, 'jag är bara sp glad för att du finns i mitt liv, så tacksam.'
En vis tystnad uppstod efter att Isadora yttrat sin enkla men betydelsefulla mening. Båda kanske en aning generad över situationen, den romantiska stämningen omkring dem. Båda förmodligen med tankarna på Serena och Ryan, vad dem båda egentligen gjorde.
Justin studerade Isadora då hon flrsiktigt gick emot hyllan, hennes blick som söktes längsmed den svarta ramen och slutligen tog ho försiktigt fram ett mörkt album. 'Här..' sa hon generat och räckte över fodralet som Justin var snabb med att ta emot. 'Spela nummer 11'.
Rummet fylldes snabbt med ljuva toner av 'Safe' med Westlife. Koncentrerat stod han och funderade på om det verkligen var rätt lätt, med det rätta tempot och dem rätta orden. Då justin plötsligt kände en hand slingras in i hans, samman likt en fläta. 'Är den vår?' undrade en ljus nyfiken röst tillhörande Isadora. Han nickade snabbt därpå instämmande, "Vår!". Ett brett leende fyllde deras båda läppar dp dem där båda stod till rösterna av killarna i gruppen Westlife som vakert fyllde deras öron, en sång dem hädanefter kunde kalla deras. Dem båda med bultande hjärtan, hungern som växte innuti och den pirrande känslan i magen likt flygande fjärilar i en varm sommardag.
Justin var den som bröt tystnade som uppstått, med ett enkelt 'kom' gick dem båda försiktgt hand i hand emot hennes säng då Isadora hastigt stannade upp, oroligt såg han på den tjej som fångat hans hjärta likt blixten. Nervös över att bli nekad, ängsllig över att inte vara bra nog.
"Kyss mig Jus.. " flämtade Isadora häftigt och innan hon ens fått prata klart landade hans händer kring hennes gyllenbruna kinder och hans läppar mötte hennes mjuka med ensådan stak laddning och passion.
Deras laddade övergick snabbt därpå till tungor som möttes och Justin kunde känna hur hungern inom honom växte och hur mycket han ville ha Isadora, kanske mer än vad hon ville ha honom.
Självsäkert drog hon hans blåa hoddie ned över armarna och slutligen träffade den golvet, dem intensiva och ivriga läpparna fortsatte att masseras och deras tugor möttes. Med en snabb reflex drog justin av isadoras linne son hamnade med en svisch på golvet, hans händer letade sig snabbt därpå nedför hennes bara rygg och emot hennes fasta rumpa, utan på dem tajta mörka jeansen placerade han sina händer innan han med en enkelt rörelse lyfte upp henne kring sin midja med ett fast grepp. "Sängen" flåsade Isadora häftigt emot hans läppar snabbt för att sedan kunna möta hans läppar igen.
Med Isadora under sig hamnade dem båda i den mjuka sängen. Hon som ivrigt knöcklade av honom sin vita tshirt och försiktigt knäppte upp hans jeans, Justin som blivit så upphetsad av den intensiva och hettade stunden kunde känna hur hans lem väckste allt mer då hon knapp efter knapp knäppte upp. Stadigt höll han upp sin överkropp för att undvika att lägga hela sin tyngd på henne så hon med hjälp av sina fötter smidigt drog ner hans byxor till knävecken för att snabbt därpå hjälpa honom och få av dem ordentligt.
Ett hettat leende vilade på Isadoras läppar då han slutligen fått av sig dem och hastigt kastat iväg dem på golvet.
Han kysste försiktigt hennes lätt fuktiga läppar innan hann försiktigt fortsatte att kyssa längs hennes haks och nedemot brösten. Mjuka fuktiga kyssar fortsatte nedlägs hennes släta mage. Isadora gav ifråb sig små enkla stön ju längre nedöver han kom och fångade smidigt upp hans ena hand för att trycka åt den hårt.
Fingerfärdigt drog han av hennes korta jeanskjol och vita spetstrosor då det gick upp för han att dem vekligen skulle göra DETt.
En aning osäkert pressade Justin försiktigt sina läppar emot hennes. Mjuka kyssar som snabbt övergick till hångel samtidigt som hennes händer utforskade hans bara överkropp. Hungern började än en gång stiga och för varje gång han kysste hennes läppar var det som tusen blixtstötar som for genom kroppen, det var med en sådan laddning och spänning att justin fick svårt att kontrollera sig. Osäker på vad som skulle ske, va han skulle göra eller om Isadora var redo placerade han trots båda sina händer längs hennes svank som försiktigt smektes ned över hennes fasta rumpa. Isadora flämtade ivrigt och höll ett fast grepp i justins nackhår innan hon högt stönade, "jag vill ha dig, Nu."
"är du säker? Jag vet att vi har gått igenom mycket, men vi har aldrig gjirt något sådant här.." viskade han försiktigt, han såg hur Isadora häftigt nickade på huvudet och kände hur hon stadigt placerade sina ben kring hans midja,' jag är säker'
Fösiktigt förde han sin styva lem emot hennes våta slida och kysste intensivt hennes läppar sekunden innan han smidigt gled in i henne. Höga stön lämnade deras läppar, och allt justin kunde var kärlek. Kärlek och lycka. Til noterna av 'Safe' i bakgrunden och omringade av vackra stearinljus stötte hann försiktigt i och ut för att snabbt därpå öka takten. Isadora andades häftigt och lät sina nalar tröga in i hans rygg då han ökade takten allt mer. "Justin..." stönade hon häftigt då han hårdare och intensivare blev. Men det var när Isadora flåsande sa det sista i meningen som fick han att försiktgt sakta ner och se på henne då hon sa det. Dem tre små men förmodligen starkaste orden i världen, "jag älskar dig".
----------------------------------------------------------------------------
Oh my..... Först vill jag bara säga, dett är FÖRSTA gången jag skriver något sådant så INGE hat tack.
Annars hoppas jag ni gillade det och dela gärna med er av era åsikter! :) sådant uppskattas. Kram!
"En aning osäkert pressade Justin försiktigt sina läppar emot hennes. Mjuka kyssar som snabbt övergick till hångel samtidigt som hennes händer utforskade hans bara överkropp. Hungern började än en gång stiga och för varje gång han kysste hennes läppar var det som tusen blixtstötar som for genom kroppen, det var med en sådan laddning och spänning att justin fick svårt att kontrollera sig.
Osäker på vad som skulle ske, va han skulle göra eller om Isadora var redo placerade han trots båda sina händer längs hennes svank som försiktigt smektes ned över hennes fasta rumpa. Isadora flämtade ivrigt och höll ett fast grepp i justins nackhår innan hon högt stönade, "jag vill ha dig, Nu".
_____________________________________________________________________________________________________
En liten sneekpeek på kommande kapitel! :)
Någon mer än jag som är EXCITED?!?! :D
Serenas överrasknings födelsedagskalas hade varit en kväll hon sent skulle komma och glömma, att hon ens fått dela en underbar kväll med sina tre bästa vänner och kärleken i hennes liv var något för sig. Att Isadora hade planerat all i minsta detalj, hur allting hade varit så perfekt så vackert. Att all ifrån bordsdekorationen som innefattade papperstallrikar med Snövit på, Serenas favorit disneyfigur, till en specialbeställd chokladtårta med ett fototryck gjort av marsipan på, med dem alla fyra på, tillsammans i en vacker bild dem tog den natten dem tältade. Att bara något så enkelt som en vacker tårta kunde göra någon så otroligt glad var något hon själv inte föratod, förens nu. Hur hela kvällen bestått av skratt, härliga leenden, mysiga stunder, prat om minnen och om kommande framtidsplaner. Att Serena äntligen kommit till en plats där hon med hela sitt hjärta kunde känna att det var här hon kände sig hemma. Att hon tillsammans med Ryan, Isadora och Justin var lycklig. Och att hon äntligen funnit den där perfekta killen som lade mätke till helt ovetande saker, som öppnade dörrar och drog fram stolar likt en gentleman, att hon funnit den kille hon planerade en framtid med. Det spelade ingen roll om hon fortfarande var ung och dum', hon växer och lär sig nya saker varje dag, det var det som spelade roll. Och att hon funnit den kompletta kärleken i en person som för något år sedan bara var en total främling, en kändiscrush helt enkelt. Ryan Butler. Serena satt nu i vardagsrummet hemma i Justins enorma hus som egentligen borde kallas för slott. Mörkret vilade utanför de stora panoramafönstren, månens ljus glittrade ut över det nu mörka havet och skapade ett slags skimmer. Det var så vackert och inbjudande, hon fick plötsligt ett rus syrömmande genom kroppen, hon ville bada. Känna den kyla stinget emot tårna då hon försiktigt klev i. Ett prasslande ljud väckte henne upp ur dvalanhon befann sig i, Ryan. Omtänksam som han var lät han Serena koppla av medans han röjde undan det värsta utav kalaset. Fanns det någon mer omtänksam och godhjärtad person? Ryan som upprepande gånger påminnt Serena om att det var Hennes dag, att hon inte skulle behöva lyfta ett finger. Något hon i efterhand tyckte var helt absurt då hon aldrig varit med om nåhot liknande och var inte van att bli så snällt behandlad av vänner hon höll varmt. Utan att först reagera på vad hon gjorde, stod hon vid dem enorma fönstrena och studerade den långa sandstranden och det mörka havet som sträckte sig utmed horisonten, hon såg alla små detaljer så otroligt väl genom fönstret då Justins vardagsrum var neddämpat då Ryan placerat ut goda doftljus i rummets alla hörn i små grupper. Det var vackert, så vackert att hon nästan blev skrämd över vad som komma skall. Ryan hade under hela kvällen pratat om den 'speciella present' Serena skulle få då dem blev ensamma och det var nu hon väntade ivrigt men samtidigt spännt på vad det kunde vara. "Visst är det fint?" Hon skvatt försiktigt till då Ryans mörka stämma avbröt hennes tankar. Hon känner hur hans varma andedäkt andas emot hennes bara halsrygg och hur hans försiktigt placerar sina händer kring hennes midja. "Ja." viskar hon försiktigt fram, tafatt av hela situationen som pågick. "Ska vi?" frågar Ryan uppspelt, hon vänder sig hastigt om så deras ögon möts, "ska vi vadå?" undrar hon nyfiket och en aning förvånat. Hon följer ryan med blicken som tillslut hamnar på den vita sandstranden och det mörka havet. "Bada..." fyller Ryan in och fyrar av ett sexigt leende. "Visst" svarar hon kanske en aning för uppspelt, men firar av ett generat leende som Ryan snabbt besvarar. Ryan fångar hennes hand då dem äntrar utegården och känner det fuktiga gräset under de bra fötterna, omsveps vden kyliga natten och träffas av månens vackra sken. "tänk om det är iskallt.." viskar Serena försiktigt då dem med några steg närmade sig sandstranden allt mer. "vad gör det?" undrar ryan, hon häpen över hans plötsliga svar på att det egentligen inte spelade någon roll om det var varmt eller kallt. "då blir det något vi båda alltid kommer att minnas" fyller Ryan in och kramar hennes hand skrittet hårdare. Ack så rätt han hade. "Vänta..." säger Ryan plötsligt och fattar tag om hennes hand då Serena tänk att gå och känna på vattnet. Hon möts av Ryans blågråa ögon som träffas av månens sken, och dem nu var nästan vackrare än någonsin. Serena står förvirrat framför honom och studerar hans rörelser då han placerar sina armar kring hennes axlar och drar henne skrittet närmare sig, "jag vet att vi inte spenderat så mycket tid tillsammans.. Men jag har endå utvecklat sådana starka känslor för dig, som växer mer och mer för varje dag.. Jag vet att vi bor på helt åtskiljda ställen med flera mils avstånd, men jag vill endå att vi ska försöka få det vi har att fungera, om du vill..." Serena nickade ivrigt på huvudet då Ryan stannat upp, hon kände hur hennes kropp fylldes med värme och kärlek hur hennes ögon började vattnas och tårar som försiktigt ströcks längs hennes kinder. "snälla gråt inte, få mig inte att börja gråta nu " sa Ryan vilket fick Serena att skratta till, "Glädjetårar" flikade hon in. Ryan nickade försiktigt och strök med tummen längs hennes kind, " vad jag vill säga är att jag älskar dig,Serena. Jag älskar hur du får mig att känna, hur du gör mig till en bättre person. Hur dina varma leenden och härliga skratt får mig att äkska dig ännu mer, om det ens är möjligt... Jag vill att du ska ha denna, som ett bevis på min kärlek, som en bekräftelse på att det inte spelar någon roll hur långt ifrån varandra vi är.. Att vi alltid på något sätt finner tillbaka till varandra" Ryan strök försiktigt några tårar från sin kind och andades ut, hand läppte hennes axlar och tog upp en ask ur sin jeansficka, en svartsammetsask. "Vill du ta emot denna?" undrade ryan och öppnade försiktigt locket på den lilla asken, där ett silverfärgat hjärta med tillbehörande hjärta befann sig, "ryan..." flämtade Serena och strök försiktigt på asken och det vackra halsbandet. "tycker du om det?" undrade ryan nyfiket och serena mötte hans blick, "jag älskar det... Och jag älskar dig!" svarade hon med handen på hjärtat. Ryan sprack upp i ett stort leende och fångade hennes famn då Serena hoppat upp kring hans höfter och fattat tag om boxen. "jag älskar dig så otroligt mycket" upprepade hon och kysste honom intensivt med en sådan hunger och elektrisitet. Aldrig tidigare har en kille kommit i i hennesbliv med en storm och fångat hela hennes hjärta. Aldrig tidigare har hon kännt en sån åtro och passion för någon, aldrig någonsin. Hon hade träffat en kille som älskade henne lika mycket som hon älskade honom, som älskade hennes för den hon var. När Ryan försiktigt släppt henne till marken och fattat tag i halsbanden ur den lilla asken, hur han försiktigt kysste hennes hals innan han knäppt fast halsbandet så Serena ficken närmare titt på hur det såg ut, så otroligt vackert och obeskrivligt. "Forever Yours, finns inristat på baksidan" viskade ryan försiktigt och förde sin hand mot halsbandet som att visa var det fanns. "grattis på födelsedagen hjärtat" flikade han in och kysste hennes läppar. Serenas 17års födelsedag var en dag hon föralltid skulle bära med sig. Som hon alltid skulle hålla kärt om hjärtat. Hon hade för första gången i sitt liv sagt till en kille att hon älskade honom och verkligen menat det. Hon var för första gången lycklig. Och det spelade ingen roll vad morgondagen skulle bringa, hon hade ryan vid sin sida och det var allt som spelade roll. Han skulle vara hennes, förevigt. ________________________________________________________________________________________
Ojojoj, hej alla fina! FÖRVÅNADE??? :D Det tog cirka två timmar och skriva detta inlägg då jag skrivit det på min ipad. Det var först nuikväll som jag fatta hur man kunde göra inlägg på blogg.se genom telefon/ipad. Hoppas ni gillar kapitlet, och hoppas ingen blir arg för att det inte är några bilder med. Och ursäkta för att allt är bara en enda stor lånh text, blev nått knas :/!!!!
Vill du ha något att lyssna på under tiden du läser? Jesse Mccartney - She's No You
"Who am I?!"
"Vem är jag?" Jordan viskade försiktigt åt den blanka spegelbilden av sig själv. I bar överkropp stod han och granskade sig själv, sitt nya jag, sin nya kropp, nya utssende. Han hade tränat, solat, ätit nyttigmat, inskaffat sig en helt ny garderob med kläder och skor, besökt en frisersalong, blekt tänderna och låtit ta bort alla dess mörka hårstrån som växt mellan hans ögon. Det var den nya Jordan. En förbättrad. En snyggare. Tyckte han om det han såg? Eller var det bara någon sorts fasad han döljde sitt riktiga jag bakom? Var det ett slags skal..?
På enbart några månader verkade hans liv gått från det sämre till den bättre. Han verkade vara mer populär, mer attraktiv än tidigare. Fler tjejer kom upp till han i skolkorridoren, fler tjejer frågade efter hans nummer och studerade alla hans rörelser. Han hade fått er vänner, mer ytliga vänner. Vänner som bara tyckte om honom för hur han nu såg ut. Inte för den han egentligen är. Men ingenting spelade egentligen någon som helst roll. Han hade låtit göra allt detta för att fånga enbart en persons uppmärksamhet. Isadora Hilton. Men på något sätt verkade hon inte bry sig.. Hon verkade inte se hur förändrad han blivit, främst på insidan. Jordan hade länge övat på vad han egentligen skulle säga till henne om dem sågs. Men glömde alltid bort hans intränade meningar och gjorde allt för att hålla fasaden och inte verka för framfrumstig. På något sätt verkade ingenting spela någon roll, Jordan kunde ha hur många tjejer som helst. Men det var ingen som Isadora.
Det mörka håret som fångades i vinden, det söta leendet som alltid log vänligt, den gömda smilgropen i höger sidan som uppenbarades om hon skrattade. Hennes underbara doft, lukter av vanilj och kanel i en varmsommardag. Som promt fästes i näsborrarna och vägrade försvinna. Dem mörka ögonen, dem mörka bruna ögonen nästintill svarta som fick en nyans av glitterguld i solljuset. Det var något med Isadora, som han för första stund fäst sig vid. Men aldrig vågat göra något åt. Aldrig vågat ta steget. I tre års tid hade Jordan varit fäst vid Isadora. Han hade sett hur hennes förhållande med Chace utvecklats, sett fasaden hon alltid bärt på inom skolområdet, sett hur olycklig hon alltid sett ut på skolans basketmatcher. Sett hennes sida av falska leenden, sammanbitna tänder och dåliga ursäkter. I Jordans ögon var Isadora så mycket mer än en person med pengar, så mycket mer än en person med märkeskläder och dyra bilar. Hon var äkta. Personen inom henne, den riktiga Isadora. Det var den tjej Jordan blivit kär i. Det var den Isadora han ville veta mer av, som han aldrig fick nog av.
Med den blanka svarta telefonen i handen, förundrandes över om han skulle våga skicka ännu ett sms till henne. Undrandes över vad hon nu gjorde, vem hon umgicks med och den stora frågan .. tänkte hon detsamma om Jordan? Tänkte hon någongång på honom? Hade Jordan fått hennes hjärta ur balans på samma sätt som hon får hans genom varje ögonkast. Genom varje beröring. Vad skulle han skriva? Vad skulle han kunna göra för att fånga hennes uppmärksamhet?
"Lust att hitta på något? xo"
Jordan svalde hårt innan han tryckte på send. Hjärtat som pulserade allt snabbare, stingen av smärta som uppstod. Smärtan som skulle uppstå om hon än en gång inte svarade honom. Smärtan som skulle uppstå om hon än en gång sket i honom.
Jordan var fast besluten om att få reda på vad Isadora egentligen tyckte om honom. Om hon på något sätt kände samma. Om hans känslor var besvarade. Eller om hon skulle låta honom stå ensam kvar, heartbroken. Om Jordan skulle vara som alla andra för henne, bara en i mängden. Jordan ville inte vara en sådan person, det var inte den han var. Han ville vara någon. Han ville vara någon för Isadora. Ha en betydelse i hennes liv. Något så otroligt mycket viktigare än allt annat. Jordan var fast besluten. Det var nu eller aldrig. Han skulle kämpa.
"Grattis Serena" sa ännu en pipig stämma när Serena äntrade skolan denna morgon tillsammans med Isadora vid sin sida. Serenas födelsedag var här, en dag hon för något år sedan inte ens hade en tanke på, en dag som egentligen inte var något speciellt. Men nu, nu var det en dag hon länge längtat efter. Hon fyllde 17 år, idag var det hennes dag. Serena hade aldrig varit en person som var så mycket för att få presenter och tårta då hon tillsammans med sin mamma aldrig riktigt firat födelsedagar och högtider. För dem hade det alltid bara varit som vilken dag som helst. Men när hon gick där i korridoren tillsammans med sin bästa vän och ett okänt ansikte efter det andra gratulerade henne kunde hon inget annat än att känna sig omtyckt. Även om hon inners inne visste att människorna omkring henne enbart ville åt Isadora så spelade det nu ingn roll, iallafall inte idag.
"Du fyller år " utbrast Isadora glatt när dem båda äntrat sina blå skåp. Serena nickad glatt, "17 år, tänk vad tiden går fort" sa Serena drömmande, och tänkte tillbaka på hur det egentligen kändes som om det var igår hon sprang runt på lekis och barbiedockor var hennes bästa vän. Nu stod hon här tillsammans med Isadora, sin riktiga bäste vän som var ungefär som en barbiedocka hon också med sitt vackra mörka hår, perfekta kropp och det senaste modet. Hon var som en levande barbie, även om det var något Serena aldrig skulle dra upp. Isadora var hennes första riktiga vän och hon älskade henne förmodligen otroligt mycket mer än sig själv. "Verkligen" himlade Isadora sprött och fattade tag om sina historie böcker. Serena nickade försiktigt, "Kom nu knäppgök" sa Isadora glatt och fattade tag om Serenas böcker samtidigt som hon krokade hennes arm.
Det är egentligen helt otroligt hur deras båda liv förändrats radikalt under den senaste tiden.. Hur deras liv på något sätt fått en ny vändning, för dem båda. Hur deras liv nu verkade så enkelt, så lätt. Som om dem inte hade några beskymmer alls. Som om allt gick som en dans på rosor, fast endå inte. Serena hade på något sätt fått ett liv som många andra inte ens vågar drömma om.. Och hon kunde inte vara mer än lycklig över att det bara var hennes.
* * * * *
"Påminn mig inför nästa år att absolut inte välja Historia" suckade Isadora , Serena fnittrade lätt till och lovade att göra det hon sagt. Historia var inte Serenas favoritämne heller egentligen och hon kunde aldrig riktigt firlura ut när dem egentligen skulle ha användning av när Kung Napoleon dog eller vad hans plikt i livet var. Om dem förståss inte valde läraryrket eller binlotikarieyrket, något som Serena, när hon såg på sig själv och Isadora kunde med handen på hjätat säga att så skulle inte fallet bli. "Vad är det för oväsen?" undrade Serena besvärat och såg ner emot korridoren där skrik och rop av tjejer överröstades. "Sådär brukade det låta när jag kom till skolan" skojade Isadora och gav ifrån sig ett hejdlöst skratt. Hon vek bort blicken ifrån folkklungan och fokuserade sig på kombinationen på sitt lås till skåpet. "Man skulle kunna tro att det är en kändis som är här" skrockade Serena och öppnade sitt skåp. "E-e-h-m...." stammade Isadora, "Vad?" Serena såg fram bakom sitt skåp och såg hur Isadora med ett beskymrat leende pekade emot folkklungan och vrålet som tycktes komma allt närmre och närmre.
Serena vände si hastigt om och fick genast en chock när hon upptäckt vem det egentligen var som orsakade kaoset i Strafox Highs korridor denna förmiddag. "R-ryan" stammade Serena fram tafatt. Ryan? Ryan var i Stratfox high? Här? Nu? Serena såg sig omkring runt alla dem tjejer som följde blicken för vartenda steg Ryan tog. "Hey" sa Ryan med sin mörka röst och fyrade av ett bländande leende. "Hey" viskade Serena fram med ett busigt leende. "hey Isadora" nickade Ryan emot hennes håll och lät sedan sin blick hamna återigen på Serena. Ryan tog försiktigt ett steg fram emot Serena vilket raderade det lilla avståndet som dem nyligen haft. "Grattis på födelsedagen" sa han med ett busigt leende och lät försiktigt sin dolda hand komma fram bakom ryggen där han fattat tag om en stor blå bukett med rosor och gröna stora blad. "Min favoritfärg" sa Serena försiktigt och lös upp likt en sol när hon tog emot buketten. Dem vackra blommorna, Ryan var här hos henne, hon hade sin bästa vän vid sin sida och det var hennes födelsedag. Kunde saker och ting bli bättre än såhär? Allt var perfekt precis som det var. Det spelade ingen roll om det stod flerahundra tjejer omkring dem och såg varje rörelse dem tog, för just nu kändes det som om det bara var Serena och Ryan i lokalen. Ryans vackra leende såg på Isadora, ljuset utifrån refkleterades i hans mörkgråa ögon och skapade ett slags obeskrivligt tinder. Han var så vacker, han var alltid så försiktig och vänlig gentemot Serena. Hon kunde med hela sitt hjärta säga att hon verkligen var kär i pojken ifrån Stratford. Pojken som hon haft en kändiscrush på var så mycket mer än Justin Biebers bästa vän. Han var äkta, han var som vilken kille som helst fast endå inte. Serena såg på Ryan med ett busigt leende på samma sätt som han såg på henne, inga ord behövdes egentligen. Han överraskade henne, han var här. Det var allt som behövdes. "Tack för att du kom" viskade Serena försiktigt emot hans läppar som endast var någon decimeter ifrån hennes. "Varsegod" sa han försiktigt med ett leende. "Får jag kyssa dig?" undrade Ryan generat. Med en svichs slog hon armarna omkring hansrygg samtidigt som han tog ett fast tag om hennes rumpa och lät hennes ben hänga fritt i luften. Hon kände doften av hans parfym, hans nytvättade hår och hans andedräkt som luktade kanel i en varmsommardag. Försiktigt pressade hon sina läppar emot hans med en sådan spänning, sådan elektisitet.
Serena var inte en sådan tjej som gillade att göra folk avundsjuka eller vara en person som är "the centre of attention". Men just i denna stund kunde hon inte förmå sig om att inte bry sig över vad alla andra tycker och tänker. Folk kunde prata bakom ryggen, viska och stirra bäst dem ville. Ingenting spelade roll längre. Serena var lycklig och det var det som spelade roll.
* * * * *
Skolans enormt långa, enormt tomma korridor kändes nästan spöklik. Väggarna gav en illusion om att korridoren bara blev mindre och mindre ju längre in man kom. Skymnigen som började lägga sig utanför, speglades in ifrån dem öppna fönstren, Korridoren som omringades av ett slags mystiskt mörker. Dem höga blanka stilettklackarna gav ifrån sig ett ekande ljud för varje raskande steg Isadora tog med snabbt tempo. Hon var stressad och kunde nästan känna hur svetten började lägga sig på hennes perfekt sminkade ansikte, hur doften av hennes parfym började sakta tyna bort. Isadora var stressad, skolans vaktmästare Mr.Parker hade öppnat portarna enbart för henne denna kväll, då hon promt hade glömt Serenas present i hennes skåp. Då presenten liggandes i hennes skåp enbart var "Nyckeln" till den större hon skulle komma att få.
Sneglandes på den vita skinnklockan runt handleden som visades strax efter 17.30, stressen som retandes kröp fram innifrån, missandes samtal på den rosa iphonen ifrån Justin som ständigt blev flera, Justin som bestämt försökte få tag i Isadora, då det inte alls var länge kvar förens Serena och Ryan skulle befinna sig hemma hos Justin för ett födelse firande. Även om Isadora innan ringt Justin och förklarat situationen, verkade han väldigt nervös och orolig för hennes skull. Men vad Isdora egentligen inte kunde förstå.. Varför då?
Den inslagna boxen, med dess silkeslena blå papper och silviriga omslagssnöre låg inte på samma plats som Isadora kunde minnas. Förbryllat sökte hon sig med händerna igenom hela sitt blåa rostiga metallskåp på alla dess hyllor. Skolböcker flög åt både höger ofch vänster när hon oroligt sökte efter Serenas present. Isadoras annars prydliga, välstädade skåp såg nu mer ut som en enda stor röra. Men hon kunde nu inte bry sig mer. Serenas Present .. var borta? Oroligt och förbryllat stod hon med ängsligt uttryck och såg in i det stökiga skåpet. Hon kunde inte skymta att något annat var borta, allt annat verkade finnas kvar. Förutom Serenas present. Hon kände hur tårarna var påväg att komma, hur hennes puls ökade för varje sekund som passerade. Vad skulle hon nu göra? Det var hennes present, hennes gåva. Nu hade hon .. ingenting? Hon kunde inte på några som helst omständigheter komma till Justin, träffa Serena .. utan gåva. Hon försökte tänka efter ordentligt om hon verkligen hade lagt den i skåpet eller om den faktiskt kunde ha hamnat någon annanstans som hon glömt bort.
"Looking for this?..."
"Letar du efter den här?" Isadora hoppade till av den mörka rösten som stöttes emot hennes nacke, som andades emot hennes nersläppta hår. Snabbt vände hon sig om och mötte ett par otroligt vackra mörka ögon, det bländande leendet kombinerat med den brunbrända hyn. Jordan. Försiktigt firade han av ett bländande leende i den mörka omgivningen och skakde ivrigt på Isadoras inslagna paket nämnat för Serena .. "Hur ..." stammade Isadora fram och studerade dem små rörelser Jordan gjorde med paketet i luften. "Vanessa försökte ta sig in i ditt skåp efter skoltid.. Förmodligen letade hon efter denna" sa Jordan i lugn ton och visade den lilla boxen emot Isadora. Isadora såg förvirrat på Jordan. Varför skulle Vanessa av alla människor försökta ta sig in i hennes skåp? Hon hade ju ingen aning om vad som egentligen fanns i den lilla boxen, eller allra minst vad Isadoras kombination var. "Hon gjorde det där" fyllde Jordan in och pekade med handen förbi Isadora, mot karmen på henne blåa metallskåp. Isadora vände sig stumt om och såg på sitt skåp. Jo, mycket riktigt .. där fanns det bevis på att Vanessa... Eller någon bestämt försökte ta sig in i hennes skåp och använt någon form av verktyg. "Hur vet jag att det inte lika gärna kan vara du?" undrade Isadora bestämt och vände sig hastigt om emot Jordan med kaxig blick. Jordan log sjävlsäkert och höjde ett mörkt ögonbryn, "Du får väl helt enkelt lita på mig". Isadora skrockade lågt och tog ett steg bakåt, "Kan jag få tillbaka den?" undrade hon och såg med blicken emot Jordans hand där han höll hennes present. "Vem är den till? Din pojkvän?" undrade han självsäkert och dem mörka ögonen såg in i Isadoras. Hans vackra felfria ansikte, doften av hans kolon, det bländande leendet och hur hela han på något sätt var så självsäker. Isadora kunde inte riktigt sätta fingret på det, men det var något med Jordan, den nya Jordan, som gjorde henne knäsvag. Som fick hennes hjärta att slå extra hårt. Som fick hennes självsäkra fasad att känna sig ynklig, patetisk jämfört med hans. "Serena .." stammade Isadora fram, "Jag har ingen pojkvän" lade hon sedan till och vek undan blicken. Isadora ångrade sig lika snabbt som hon slängt ur sig ordet pojkvän. Vad med Justin då? Tänkte hon. Visserligen hade dem aldrig bestämt sig för att dem var pojkvän-flickvän, men endå så kunde Isadora tycka att dem betedde sig som det. Och varför fick Jordan Isadora att bete sig såhär? Varför dolde hon Justin för honom? Varför kunde hon inte bara stå på sig och berätta att hon hade en pojkvän, att hon hade en kille i sitt liv som hon älskade.. ? Isadora svalde hårt och mötte dem mörka ögonen igen, Jordan nickade försiktigt och räckte fram den lilla boxen, samtidigt som han avfyrade ett snett leende. "Tack" stammade hon fram och fattade tag om den lilla blåa boxen med dess silvriga snöre i båda händerna. "Låt mig få följa dig till bilen?" undrade Jordan hastigt och bet sig löst i läppen. Med hjärtat nästan i halsgropen, benen som var nära på att vikas, det bultande bröstet och den nervösa attityden, nickade Isadora lätt på huvudet åt hans svar.
Hon kunde inte förstå hur hennes beteende utvecklades så fort Jordan var nära, så fort hans mörka ögon såg in i hennes, eller hur hennes hjärta fick en slags ojämnrytm, hur hela hennes kropp på något sätt drogs åt honom och hur hennes kropp ville ha honom. Nära inpå fast endå inte. Hon kunde inte förstå vad hon egentligen höll på med, att hon fortfarande lugnt och stilla stod kvar framför honom och smålog generat åt hans håll. När hon visste innerst inne at Justin faktiskt satt och väntade på att hon skulle komma, väntandes nervöst över att Isadora skulle hinna dit i tid.
Jordan la försiktigt en betryggande arm om Isadoras smala axlar när dem båda med små lätta steg, generade leenden och pulserande hjärtan gick tillsammans ut ur skolans långa korridor. Beskymmersfria om vad som egentligen pågick i världen, med ingen som helst tanke på vad som pågick runtomkring eller vem som kunde se dem båda.
För någon sekund släppte Isadoras tankar allt som hade något med Justin att göra.. För någon sekund kände hon sig fri, fri att göra vad hon ville. För någon sekund kände hon sig mänsklig, med en kille vid sin sida som hon kunde visa upp. Som folk faktiskt kunde se och röra, som var verklig. Och även om Jordan inte var hennes pojkvän, utvecklades det något inom Isadora, en liten känsla som växte allt större för varje passerande minut, som faktiskt intalade henne att låta sig leva ut för stunden. Att inte bry sig om konsekvenser. Att för någon sekund leva livet.
Sådär ja, ett ganska långt kapitel tycker jag :) Lämna gärna era åsikter och synpunkter om kapitlet, vad tycker ni om att Jordan bara ploppar fram sådär? :)
"Jag tycker du ska göra det" sa Scooter med en hög stämma då han gick i små cirklar fram och tillbaka framför soffan där Isadora och Justin satt.
Isadora hade kommit till Justin för att fråga om lov. Något som hon själv tyckte var en självklarhet då det mestadels skulle handla om honom, och att tidningen på så sätt skulle sälja extra om en "känd" tjej klev fram och sa att hon hade en relation med självaste Justin Bieber. Men nu när Isadora satt bredvid Justin i den beiga soffan verkade det självklara inte så självklart längre. Justins blick sökte sig ned emot golvet och av han ängsliga ansiktsuttryck att döma verkade han inte gilla idén. Scooter däremot verkade tycka det motsatta då det skulle vara bra pr. "Jag kan tacka nej.." började Isadora försiktigt och sökte efter hans hand och försiktigt flätade deras fingrar samman. Justin vek sakta av med blicken ifrån golvet och såg ned på deras händer, "Jag vet hur mycket du vill vara med i den tidningen Isadora.." sa Justin försiktigt, ord som nästan kom ut i en viskning. Isadora såg upp emot Scooter med ett försök till att se sträng ut och Scooter tog antydning av blicken och lämnade dem båda för att gå till köket där Isadoras pappa befann sig.
Justin sökte med blicken upp emot Isadoras kropp och hans ögon hamnade tillslut på hennes ögon, hans speglblanka yta skimrade i ljuset ifrån takkronan, Justin kunde på något sätt alltid ta andan ur Isadora. Gör henne stum. Bara av en enda blick kunde hn få hennes hjärta att slå snäppet hårdare innanför hennes bröstkorg, få hennes knän att nästan ge vika utifall hon skulle stå upp och ge henne fjärilar i magen för varje liten beröring. Han såg på henne med sitt vänliga ansikte, hans bländande leende uppenbarade sig allt mer ju längre han såg på Isadora. "Jag tycker du ska göra det.." sa Justin lugnt, fortfarande blicken fäst i hennes. "Tycker du?" frågade Isadora häpet. Justin nickade långsamt, "Om du lovar att göra mig stolt" sa han sedan flörtigt och fyrade av ett bländande leende. Isadora nickade uppspelt och kramade om hans hand snäppet hårade, "Jag lovar".
"I promise.."
* * * *
"Hej snygging . Allt bra? / Jordan"
Isadora såg stumt på den vita lysande skärmen med dess svarta små bostäver. Hon kunde inte finna några ord. Hon kunde knappt få luft. Jordan? Jordan som i Spikes? För det första, hur i hela friden hade han fått tag i hennes nummer? Och för det andra, varför skriver han snygging? Vad ville han ha ut av det hela..? Isadora svalde hårt, hon kände hur svetten kom krypandes fram i armhålorna, kallsvett. Svett av skyldighet. Hon kände sig skyldig. Men vad var det egentligen pågrund av? Varför kände hon sig skyldig? Var det pågrund av att Jordan hade letat upp hennes nummer? Var det för att han skrivit snygging? Eller var det skuld pågrund av Isadora kände en dragningskraft till honom...? En dragningskraft som nästan var outhärdig.
Isadoras blick for omkring genom dem ljusa väggarna med mönster likt sammet, den stora himmelsängen, dess lysande lyktor och den gignatiska tv:n som tog upp mestadels av den ena väggen. Justin som promt tagit sig ledigt denna kväll, tagit sig ledigt från albumet.. För att få spendera den tillsammans med Isadora. Just the two of them. Hon hörde hur Justin visslandes gick omkring i småcirklar i rummet intill, väntandes på att popcornen skulle bli klara. En doft av salt och smör som spred sig i luften hon andades. Isadoras magkänsla hade uppenbarats likt bubblande läsk när Justin, Justin med sigg busiga leende och tindrande ögon kysst hennes kind och viskat i hennes öra att ikväll skulle det bara vara dem. En kväll dem båda verkligen behövde, en kväll dem så länge sedan haft, en kväll bara dem två. Men nu? Isadoras bubblande mage likt kolsyra hade försvunnit likt vinden. Nu.. Tack vare Jordan..? För var det verkligen hans fel att hon nu stod där ensam i det otroligt mysiga rummet Justin ordnat för just denna stund, då dem tillsammans skulle spendera kvällen med kärleksfilmer och popcornkastning, mysiga kramar och små lätta kyssar..? Isadoras tumme smekte över den vita skärmen på dess mörka touchknappar. Något inom henne ville så gärna svara på hans sms.. Något inom henne sökte efter en bekfrätelse, bekräftelsen över att hon var tillräcklig. Att hon var vacker i någon annans ögon, vacker för den hon var. Något inom henne längtade efter kärlek i verkligheten, att stolt få visa upp den person hon älskade. Att låta världen veta att han var just hennes. Men samtidigt sköljdes hon över med skuldkänslor. Skuldkänslor över att gå bakom ryggen på den person hon älskade. Isadora älskade Justin, av hela sitt hjärta. Han var hennes hopp, hennes tro och hennes öde. Hennes kärlek till Justin var så otroligt äkta, så fruktansvärt mäktig. Hon älskade honom för den han var, bara Justin. Även om hon ännu inte berättat det. Men hon intalade sig att vänta... Vänta tills den rätta stunden var inne.
"Är du okej?" Isadora skvatt plötsligt till där hon stod fifflandes med sin mobiltelefon, dem obesvarade frågorna i huvudet och det pulserande hjärtat. Adrenalinet som uppstod. Isadora vände sig hastigt om och såg på Justin ståendes i dörröppningen med famnen full av läsk och popcorn. Han såg på henne med skärradblick och blurrande ögon. Isadora log ett tillgjort leende samtidigt som hon tog en fallande hårslinga bakom örat. Hennes blick gick från Justin ner till sin mobil hon innefattande i handen, dem lysande svarta bokstäverna som ristat in sig i hennes näthinna. Hon nickade lätt, nästan obemärkt och såg på Justin, hans vackra ekkorögon som fick en nyans av guldglitter i skenet av dem brinnande ljusen. "Jag är okej" instämde Isadora samtidigt som hon lät sin ena tumme slå av den lysande mobilen.
"I'm fine .."
Hon hade ingen aning om hur en människa egentligen förklarar en sådan sak som nyligen hänt. Och om det går, är det verkligen rätt och göra det? Blir inte personen i fråga arg, ledsen, sårad...? Hon intalade sig själv om att det var en engångshändelse.. En engångshändelse som aldrig skulle upprepas igen. Och att Jordan förmodligen skickat till fel person. Det var bäst så. För trots allt.. Isadora älskade Justin.. Eller hur?
Beklagar den låga uppdateringen, då jag jobbat konstant dem senaste dagarna. Men under den kommande veckan kommer uppdateringen att vara galant, förmodligen :) Då jag är ledig i lite över en vecka, (Då jag jobbar i norge, och enbart jobbar varannanvecka!)
"Jag är hemma" hojtade Isadora ut i hallen då hon precis kommit hem ifrån skolan. Doften av stekt kött och hemmagjord potatissallad nådde henne näsa och hon kunde känna hur hungrig hon egentligen var då hennes mage gav ifrån sig ett högt kurrande ljud. "Här inne" Stämman ifrån Rose kom ifrån köket och Isadora skyndade sig genast att slänga av sig skorna med ett duns i hallen. "Hur var dagen?" undrade Rose nyfiket samtidigt som hon kikade in i den öppna ugnen "Bra .." sa Isadora och studerade hennes rörelse "Vad blir det för mat?" lade hon sedan till och gick fram till ugnen där Rose stod "Kött, potatissallad och rostade grönsaker" sa Rose och ett leende prydde hennes rödmålade läppar. "Har någon saknat mig?" Richard slog ut armarna med ett leende i dörröppnungen till köket , av kostymen och portföljen att antyda hade han precis kommit hem från jobbet. Isadora sprang hejdlöst fram emot hans öppna armar och dem båda omslöts i en kram. "Pappa.." viskade Isadora fram i hans öra. Att få säga ordet pappa, att verkligen kunna mena det, var väldigt stort för Isadora. Hon hade alltid älskat sin pappa även om dem varit på varsitt håll i stort sett under hela hennes uppväxt var deras band till varandra nu starkare än någonsin. Dem var nästan oskiljbara och tillsammans med Rose var dem som en liten familj.
* * * * *
"It was teens stars magazine .."
"Jag ska se vad jag kan göra" sa Richard i telefonen till den person han pratade med. Av tonläget att döma verkade han inte glad över det han just sagt. "Vad är det Richard?" Isadora vände blicken emot Rose då hon förvånat såg på Richard. Isadora knaprade på en bitt kött som fanns kvar på hennes tallrik och försökte hålla låg profil. "Det var Teen Stars tidningen..."Började han försiktigt och satte sig ned kring matbordet igen. "Dem vill ha Isadora på framsidan och göra en intervju.." fortsatte han långsamt. Isadora såg upp och mötte hans blick med en häpet mun. Teen Stars vill ha ..Henne på framsidan? Isadora visste att endast kändisar hamnade på den sidan och hon kunde inte direkt betrakta sig själv som en kändis?.. "Det är ju underbart Isadora" log Rose uppmuntrande och skakade om hennes axel lätt. "Men...?" undrade Isadora och såg emot sin far. "Men.." , lång paus , "Dem vill ha en intervju om Justin" lade han sedan till och såg ängsligt emot Isadora. Självklart ville dem ha Isadora på framsidan pågrund av Justin, tidningen skulle sälja om hans namn stod på framsidan och någonform av "Isadora Hilton dejtar popstjärnan Justin Bieber". Eller någon tjej över huvudtaget.. Isadora var inte dum.. Sådant förespådde hon med en gång. Men samtidigt ville hon så gärna vara på den framsidan. Det skulle hjälpa hennes far och ge publicitet för Hilton Hotels. Hon ville hjälpa till, på alla tänkbara möjliga sätt. Frågan var egentligen hur hon skulle nämna det för Justin? Ungefär som att fråga om lov.. Om hon fick lov att nämna att dem dejtade. Och i såfall, skulle deras förhållande bli till det bättre på grund av det? Eller skulle det bli till det sämre?
Kort kapitel jag vet, Part2 blir nog betydligt längre! :)
Vad tycker ni? Tar gärna emot feedback.
Förresten, fick en fråga om vad "ASAP" betyder, och det är en förkortning på As Soon As possible = Så snabbt som möjligt! :) Kram
På något sätt verkade Justins stressade schema påverka dem alla på ett eller annat vis. Hans fokus på albumet dem alla arbetade tillsammans med, som dem alla ville vara en del av verkade på nått sätt ta all vaken energi.
Serenas Födelsedag var bara en dag iväg, men när Isadora studerade längs väggarna i rummet verkade ingen var särskilt intresserad av det. Serena hade fått i uppgift att vara någon typ av sekreterare åt Justin, något hon verkade tycka om väldigt mycket, hon fick spendera dagarna bland bokningar och en mega kalender. Kombinerat med en snygg outfit och ett svart headset på huvudet liknade hon en affärskvinna.
"Justin's beautiful voice .."
Justins vackra stämma spreds längs väggarna då han nu arbetade och spelade in en cover på Lil waynes "How to love". Hans underbara röst dansade melodier i öronen och han log sådär sexigt emellan åt mot Isadoras håll ifrån båset. Scooter satt lugnt på en vickande stol och gungade med i låten. Han om något borde vara glad tänkte Isadora när hon med en suck vände blicken emot det fortfarande vita papperet framför sig. Hennes uppgift var något helt annorlunda än att sitta på en gungande stol eller springa runt i cirklar i telefon. Hennes uppgift var att på något sätt fundera ut en låt, en låt som skulle komma och bli en duett. En duett som hon och Justin sedan skulle sjunga. Tillsammans.
Hon vred och vände på sig där hon satt, den kaotiska bakgrunden gjorde att hon på något sätt inte kunda fokusera sig. Hon fann ingen ro, ingen frid. Isadora var inte van vid att bara sådär få en uppgift om att skriva en låttext. Hon var alltid lugn och sansad och lät sina fingrar göra sitt eget jobb. Bara sådär kunde hon då skriva en fulländad låt på ett par minuter. Det hade tidigare nästan blivit kaos då Isadora bestämt protesterat över att dem kunde använda en text hon redan skrivia, men Scooter hade bestämt förbjudit det då han ville att det skulle vara något nytt, något fräscht. "Något som ungdomarna idag skulle älska" hade han bestämt betonat sig om. Men vad tycker ungdomar egentligen om idag? tänkte Isadora. Skulle det vara något popigt? Något kärleksfullt? Något mittemellan? Eller helt enkelt bara en mix av alltihopa..?
"Hur går det?" Justin satte sig med en duns ned i soffan vid sidan av Isadora. "Inte bra" suckade Isadora och hävde över det tomma papperet emot Justin. "Hey" sa Justin och placerade sin tumme under hakan på Isadora så hon bestämt var tvungen att se åt hans håll. Deras ögon möttes, Justins så vänliga så bekymmersfira såg in i hennes blanka, trötta ögon. Det nästan varma och fuktiga rummet utan fönster hade orsakat att Justin fått en blank yta i ansiktet, små svettpärlor rann längs hans pulisonger. Doften av hans kolon nådde hennes lungor. Och det spelade egentligen ingen roll attt han var svettig, han var förmodligen sexigare nu än någonsin innan. "Vi gör det tillsammans.." sa Justin lugnt med handen fortfarande tryggt placerat under hennes haka. Hon såg på honom med beskymrad blick, men ett litet leende började pryda hennes läppar. "Really?" frågade hon förvånat. Justin nickade svagt, "Ge mig fem minuter" , lång paus, "Så kan vi lämna huset en stund, hitta insperation" fyllde han sedan in och gav hennes rosröda kinder en svag kindpuss.
* * * * *
"It was a late summer night The sun was about to fall and stars came across The wind caught your hair and I saw the way you smiled
It was a moment when I found you
That's when I knew That's when I realised I've gotta have you Ohh baby, I've gotta have you
With you by my side , nothing else matters With you by my side baby, nothing else matters Ooh, nothing else matters"
Justin läste igenom den påbörjade texten då dem båda satt md fötterna insjunka i sanden på den långa vita stranden, med utsikt över den blanka glittrande havet. Solen som brände mot deras bara ben. Där fanns insperation, där fanns kärleken. Där var det då dem båda kompletterade en låt, tillsammans. "Jag älskar den" sa Isadora och såg på Justin med ett leende, Justin nickade intsämmande "Det är en jätte bra början" sa han och skuggade sedan igenom papperet en gång till för att försöka komma på hur nästa vers skulle gå. "Jag tror det räcker för idag .." började Isadora försiktigt för att fånga Justins uppmärksamhet, som snabbt såg upp ifrån det tjocka blocket. Ett leende kunde skymtas i hans kind. Ett mörkt ögonbryn hödjes och hans blick såg frågandes på Isadora, undrandes över vad hon egentligen menade. Isadora log ett bländande leende och såg in i Justins gyllenbruna ögon intensivt "..Kanske vi kan göra något annat istället?" och med det sagt slog hon busigt undan blocket ur hans famn sekunden innan hon placerade sig gränsle över hans knä. Deras båda läppar var bara mellan några millimeters avstånd då Justin tog ett fast tag om hennes rumpa och drog hennes kropp ett skritt närmare sin. "Vad tänkte du?" undrade Justin och log busigt emot hennes ansikte. Med armarna placerade kring hans hals, den brännande solen som uppspelades sig på ryggen. Doften av Justins kolon som träffade henne då vinden fattade dem båda. Isadora hade aldrig tidigare känt sig så självsäker, aldrig tidigare varit så upphetsad som hon var nu. Tillsammans med Justin satt dem på en strand, mitt på ljusa dagen. Det spelade ingen roll, hon hade aldrig tidigare känt sig så redo för vad som komma skall. Med ett fast tag om hans brunbrända nacke och doften av Justins andedräkt som träffade hennes ansikte sekunden innan hon tryckte sina läppar emot hans, en hård intensiv kyss som snabbt övergick mot en mer lugnare, mer kontrollerad. Deras tungor som försiktigt möttes, smaken av dem båda delades. Smaker av mint och färsk citron. En sötsur kombination. Ju intensivare dem båda blev, desto mer kunde Isadora känna hur det fasta taget om hennes rumpa, hur hela hennes kropp gång på gång drog sig närmare Justins. "Ett nytt sätt att hitta insperation" flåsade Justin mellan deras djupa kyssar och log hastigt. Isadora stannade upp och såg på Justins vackra ögon, hur hela hans ansikte bibehöll en sorts lugnt anseende. Hur hela hans kropp var så kontrollerad men att det någonstans inom hon växte ett vilddjur, ett vilddjur som snart skulle vara omöjligt att kontrollera. Isadora log ett kontrollerat leende innan deras båda läppar ännu en gång möttes.
----------------------------------------------------------------------------
Oh my..... Först vill jag bara säga, dett är FÖRSTA gången jag skriver något sådant så INGE hat tack.
Annars hoppas jag ni gillade det och dela gärna med er av era åsikter! :) sådant uppskattas. Kram!
