Fått några frågor angående designen, då jag inte har en aning om vad som skett då allt plötsligt blev vitt och försvann. Jag har kontaktat tjejen som gjorde den och hoppas snart få allt och fungera som det ska :)!
Annars, tack för alla era fina kommentarer, det värmer verkligen! :)
___________________________________________________________________________________


Mr. Strats var mitt uppe i en lång predikan om kristendomen denna morgon. Eleverna i klassrummet såg inte särskilt intresserade ut. Mr. Strats eller Lars som han heter var en snart 50 årig man som alltid bärde runt på stanken av vitlök. Det var egentligen inget fel på Mr stats tyckte Isadora ,- förutom den konstanta doften som cirkulerades kring honom, han var en väldigt duktig och engagerad lärare som förmodligen inte vågar ta plats. Och att ge uttryck när han dyker upp i klassrummet ungefär som, "Här är jag, se på mig!". Mr. Strats gjorde aldrig en fluga förnär. Och om någon elev skulle vara taskig mot honom eller bara lämna klassrummet, log han alltid vänligt, kliade sig i nacken och fortsatte sedan med lektionen. 

Isadora satt ensam vid sin bänk denna dag i skolan, något som egentligen inte var så ovanligt, alla visste att hon var en kändiselit utanför skolan och att hon var ett geni innanför skolans väggar. Så det var egentligen aldrig något som sa någo om hon satt själv. Hon var van vid lugn och ro när hon studerade, och behövde bara ge en blick utifall någon störde hennes koncentration.

Regnet öste ner ute och det såg riktigt kyligt ut. Isadora huttrade av bra tanken samtidigt som hon bläddrade igenom sin kalender för att kunna planera inför kommande inlämningar och läxar innan det var dags för sommarlov och kunde snabbt konstatera att det var en lite över en månad kvar tills dess.
Den kommande 3 månaders långa sommar skulle förmodligen inte kunna bli bättre än tidigare somrar,men Isadora såg iallafall fram emot en massa varma härliga dagar med sol och bad. Resa runt i världens olika hörn och förhoppningsvis få spendera tid med sin pappa. Ja, Isadora drömde sig verkligen bort. Hon kunde se sig själv strosa runt i te.x. Hawaii med en bastkjol och iskalla pina colada drinkar.

- - -



Den harkliga mörka rösten ekade i klassrummet, Rektorn var på besök. Isadora såg hur spända hennes klasskamrater blev när han klev innanför tröskeln i det slitna och inte så färgglada klassrummet. "Ursäkta att jag avbryter din lektion Mr. Strats, jag behöver bara ett litet ögonblick av elevernas uppmärksamhet" Mrs. Hampton log varmt åt eleverna som satt spänt och väntade på vad som skulle hända. Isadora var egentligen inte så intresserad utan lade sin koncentration på regndropparna som sipprade nedför fönstret i små runda ringar. " Det är så att vi har fått en ny elev här på skolan som ska börja i eran klass med start idag. Jag hoppas verkligen att ni skärper till er och önskar henne ett varmt välkomnande. Varsågod, Miss. Lively." Knarret från dörren gnislade till och Isadora sneglade åt hållet för att kunna se vem den nya eleven var.
In klev en kort och smal tjej, hennes mörka långa hår, perfekt noppade ögonbryn och hennes kombination med färger i kläderval gjorde henne så annorlunda.
"Hi, mitt namn är Serena Lively. Jag har flyttat hit ifrån Nya Zeeland." Hon stod kaxigt och tuggade tuggumi och studerade klassens olika ansikten. Rektor Hampton log ursäktande och lämnade sedan rummet. "Jaha, välkommen Miss. Lively. Du kan sätta dig där det finns en ledig plats." Mr. Strats torkade med skjortärmen på glasögonen och log försiktigt. 
Serena väjde med blicken ut över klassrummet och trots Vanessas på kallningar hamnade hon tillslut vid sidan av Isadora. "Ledigt här?" Hon log snett och såg ner på den tomma stolen bredvid. "Absolut" Log Isadora och tog bort sin handväska som varit placerat på Serenas del av bänken.
Mr. Strats fortsatte sin predikan om kristendomen och klassen återgick till sitt vanliga, några pratade och några var mogna nog att lyssna på Mr.Strats. "Jag heter Serena förresten" Serena log snett och räckte fram handen. "Isadora."


- - -


"Is It always like this?"

"Är det alltid sådär stökigt och bråkigt på lektionerna?" Serena gav ifrån sig en lätt suckning, dem båda stod vid skåpen när skoldagen äntligen tagit slut. "Du anar inte" Isadora log snett och himlade med ögonen. Hon hade verkligen kommit bra överens med Serena hittills och hon verkade vara en godhjärtat person, en sådan tjejkompis hon behöver i sitt liv. Och Isadora var glad över att hon inte behövt vara nära Vanessa på hela dagen, inte ens så mycket som en blick hade kommit ifrån hennes sida, vilket gjorde Isadora glad då hon inte ville starta något bråk.
"Tar du bussen hem?" Serena plockade fram sin handväska och hängde den över axeln. "Jag har bil... " Började Isadora försiktigt. Förstod inte Serena vem Isadora var? Att hennes efternamn var Hilton? Hade hon kanske aldrig sett henne tidigare? Hon var ju från Nya Zeeland, men endå tänkte Isadora. Det verkade lite konstigt. Detsutom hade Isadora aldrig åkt buss och planerade inte på att någonsin göra det heller. ".. Jag kan köra hem dig om du vill?" Fyllde Isadora snabbt i och log. Serena lös upp generat men nickade sedan försktigt.

- -

"Sådär.." Log Isadora när hon parkerat framför Serenas hus, det låg lite avlägset från Los Angeles, och hon såg inte ut att komma från en sådan jätterik familj. Det var ett vitt litet hus, med blå knutar. Isadora intalade sig själv om att inte tycka om någon mindre pågrund av något sådant dumt som pengar, detsutom var huset vädigt sött och hemtrevligt.
"Tack för skjutsen!" Log Serena.  Isadora tog fram ett papper och penna ifrån handväskan och skrev ner sitt mobilnummer, "Vi är lediga imorgon, så om du har tråkigt kan du ju ringa!" Isadora sträckte fram den rosa post-it lappen med ett snett leende. "Absolut! Tack" Kontrade Serena med samtidigt som hon klev ut ur bilen och vinkade hejdå.
Isadora kunde i förmå sig själv med och sluta le, det var en trygg känsla som vilade i kroppen. Och hon kunde se hur en stark vänskap var påväg att växa fram. Och inget skulle kunna förstöra det eller ta det ifrån henne. 


Serenas Perspektiv

"Mamma, jag är hemma" hojade Serena när hon klev innanför dörren. Första skoldagen hade faktiskt varit helt okej, det var en schysst klass och för vad som det verkade så hade hon inte sett till några plastic barbies.

Doften av lasagne spred sig kringväggarna i det lilla huset hon bodde i tillsammans med Sophia, sin mamma och Baxton, deras hund.
"Hej älskling! Haft en bra första dag?" Sophia log sitt varma leende när Serena klev in i det lilla köket, hennes kinder var varmrosiga efter att ha stått i värmen och små svettpärlor hade bildats i pannan, men det spelade ingen roll. Hon var endå vacker.
"Jo den var helt okej, jag tror att jag fick en ny vän. Isadora heter hon." Serena log åt tanken samtidigt som hon tuggade på en bit tomat ifrån salladsskålen. "Jasså? Vad roligt! Jag sa ju att det skulle gå bra." Sophia log snett. "Jo, du har alltid rätt! Hur som helst så är jag ledig imorgon .."Serena skulle precis fortsätta när Baxton hördes komma nerspringande ifrån övervåningen.
"BAXTON!" tjöt hon glatt. Baxton var bara valp än, men endå så lättlärd och förstår så mycket. Serena godtog genast massa blöta kyssar från sin lilla vän, hon kunde inte undgå att fundera på om Isadora hade några husdjur och hur det kom sig att hon körde runt i en sprillans ny Range Rover och bärde de senaste märkeskläderna. Det var något visst med henne som hon inte riktigt kunde sätta fingret på. Men egentligen spelade det ingen roll, Isadora hade en rolig personlighet och verkade som en snäll och gotjej och Serena kunde redan nu, svara Ja på att hon kommer ringa till henne imorgon.