Skolgårdens alla ögon landade genast på Isadora när hon kom glidande i sin klarblanka svarta RangeRover denna morgon och gjorde samma entré som alltid. Hon älskade att stå i rampljuset, det är något med att vara tjejen alla pratade om, alla ville vara vän med eller i värsta fall den alla ville vara som var så speciellt, att aldrig vara tråkig eller som alla andra.
Isadora hade skippat skolan en dag och nu förväntade hon sig en hel del skitsnack under den tid hon varit borta. Och när hon märkte hur alla kollade på henne, alla dess "bitch"blickar från tjejer i hennes egen ålder. Hon var både förväntansfull men samtidigt rädd för vilka rykten Vanessa skulle ha kommit upp med.

Hon såg sin spegelblick i backspegeln, det var Isadora hon såg. Men en ny Hon, en tillbaka dragen och ängslig Isadora. Inte den som en gång funnits där när hon såg sig själv i spegeln.
Hon tog ett djupt andetag innan hon äntrade skolgården ifrån bilen. Ingen aning om vad som skulle kunna hända eller vem som skulle prata med henne.
Hon kunde skymta Vanessa där skolans basketlag alltid höll till. Allas blickar landade på henne, men omedveten om varför dom alla stirrade, Om det var till hennes fördel eller nackdel passerade Isadora med huvudet högt och inte låta någon komma henne för nära, med Justin i tankarna och med hoppet att snart få träffa honom igen.

- - -


"What's there to talk about?"

"Kan vi prata?" Isadora hajade snabbt till, rösten, den pipiga med endå lite snäsiga stämman var allt för bekant för att kunna missta vem det var. Rotandes i sitt skåp avbröts hon och bredvid henne stod hon, Vanessa.
Isadora försökte hålla fasaden uppe, försökte göra allt för att hålla minen god och inte låtas ta någn skit. "Vad finns det att prata om?" Isadora snäste till, precis prefekt. Vilket fick Vanessa att höja sitt ena halvbuskiga ögonbryn, " Det vet du mycket väl om. Följ med mig!" Vanessa slog igen skåpet tillhörande Isadora framför ögonen på henne och grabbade tag i hennes arm och dem båda gick sida vid sida, med en snäsig Vanessa bredvid sig och ingen som helst förhoppning om en ursäkt följde hon med, som en lydig hund.



"Vad vill du prata om? Du har aldrig velat prata .. så vad är det du kan vilja prata om just nu Vanessa? Och säg inte Chace för guds skull!" isadora såg otåligt på Vanessa som satt vid sidan av henne bakom skolgården på en träbänk. Inte en enda elev inom synhåll och Vanessa vände sig tillslut med ansiktet vänt mot Isadoras. "Jo jag vill prata om Chace, och om oss. Dig och mig." Vanessa såg vädjande på Isadora. En aning ängslig och orolig. "Jag har inget och säga. Ni är ett fint par.  och vad gäller dig och mig så vet nog både du och jag att det aldrig funnit något "oss", vi har bara varit vänner när vi är i skolan." Isadora vände snäsigt bort ansiktet och såg ilsket ner i marken. Obesluten om hon kulle gå därifrån eller stanna kvar. "Jag och Chace har pratat och tror det blir bäst att ingen vet om vad som hände. Och du har rätt gällande dig och mig. Men ville bara att du skulle veta." Isadora såg upp, upp mot Vanessa och förbluffades över det hon just sagt. Ingen visste? Ingen visste om att Chace varit otrogen mot henne för Vanessa? Och alla blickar var bara som vanligt förutom att alla förmodligen sett skvallertidningarna?
"Ja.. det är ju erat val. Folk kommer snart fatta endå att jag och Chace inte är ilag längre och då kommer spekulationerna komma. Folk kommer undra vad som egentligen hänt." Isadora såg upp mot himlen och den varma härliga känslan, sommaren var påväg. Vanessa satt tyst, orörlig. Oförmögen på vad hon skulle säga, så tom på ord.
Isadora visste att oavsett vad som skulle hända mellan dem så skulle folk en dag få reda på sanningen och då var det Isadora alla skulle "tycka synd om" , att Chace varit otrogen med ingen mindre än Vanessa och att dom nu var ett par. Dem skulle få så myket skitsnack att dem skulle kunna leva på det året ut.
"Jag ångrar egentligen bara en sak, och det var att jag släppte i dig i mitt liv." Isadora kunde känna hur ilskan kröp fram ända ut i fingerspetsarna när hon sa det sista.. Hon var inte ledsen, hon kände inget tomrum, hon kände bara ilska. Ilsken över hur någon kunde göra så som Vanessa gjort. "Bästa vänner" gör inte sånt. Isadora lät sin ilskna blick trängas in i Vanessas nu tårfyllda ögon.

- - -

Otåligheten, förväntan, hopp, myror som kryper ända ut i fingertopparna. Isadora började bli otålig. Hon hade tillslut mött hålet. Det hål hon svort att aldrig hamna i. Rädslan att vara övergiven var nu här. Hon kände sig så ensam, ingen att vara med. Ingen att överglänsa. Inget att kunna dela livets ljuspunkter tillsammans med. Hon var allt för trött att bara sitta hemma, inte ha någonting att göra, inte ha någonstans att åka, inte ha några planer att följa.
Blockets alla rader var så tomma, hon var tom på ord. Hon ville utrycka sina känslor, förklara genom en sång hur hon kände, men hon fann inget. Det var ett tomrum, ett stort svart hål.

* * *



"Hungrig?" Isadora stod i dörröppningen med ett leende och med kassar fyllda av mat, läsk och godsaker mittemot en förvirrad Justin. Han log snett och gjorde en gest med armen att hon skulle komma in. Dem båda gick emot köket där Isadora genaste började duka fram för middag till två. Kycklingwok i mindre förpackningar från Adam's dök upp på den svarta bardisken tillsammans med läskdrycker i olika smaker.
Dem båda satte sig mittemot varandra och högg in i maten, samma trygga känsla bultade innanför bröstkorgen på Isadora. Hon log åt tanken att hon ens tvekat över att åka hit, Justin var verkligen ensam innanför dessa väggar, personalen såg ut att ha gått hem för dagen och där var han, lika ensam precis som Isadora varit.

"Jag hade tänkt komma till dig senare" Justin hade precis tuggat klart sista tuggan av den enorma tallrik med kycklingwok han haft framför sig på den ljusblå tallriken. "aha.." Isadora smuttade på sin fanta och lät ögonen vila på Justin. "Jo jag har en sak till dig. Eller det är egentligen två" Justin kliade sig besvärat på pannan och studerade henne samtidigt i väntan på reaktion. "Vadå för något?" Isadora log stort. Hon blev förvånad men samtidigt förväntansfull. Hon visste vad killen var kapabel till men hon hoppades inte det var något stort. Något som inte spelade någon roll. Hon hoppades att han fortsatte vara sitt speciella jag, en aning överraskande och lungnande Justin som hon vants sig vid. 
Justin log snett och försvann sedan, för vad som verkade upp på övervåningen. Isadora satt spänt kvar, förväntansfull.  Radion spelade en gammal klassiker, Isadora nynnade försiktigt med i refrängen och kom och tänka på hur vacker den egentligen är, hur bra en passade in i ögonblicket. Innan hon hann tänka mer på det dök Justin upp i dörrkarmen med två rosa inslagna paket med silvrigt snöre. Han log snett och sköt försiktig över det första paketet till Isadoras sida av bordet.

- -



"Justin, jag vet inte vad jag ska säga. Det är alldeles för mycket" Isadora studerade den alldeles perfekta presenten hon nyss tagit åt sig. "Till nya minnen" Och med det sagt räckte justin fram det andra paketet och log busigt. Innehållande en ny rosa Iphone, förmdoligen specialdesignad, precis som hennes förra.  Och i kombination med det vackraste hon någonsin fått, hon kände hur hjärtatslog ett extra slag, hur hennes händer blev skakiga. Dagboken med låskombination och silvriga småbokstäver på framidan, MY SECRETS . Det var så töntigt men endå så otroligt vackert. Isadora visste om att hon redan har en dagbok sen tidigare, men det var inget som den hon nu fått av Justin. Denna var så mycket mer speciell, så vacker.
"Ett tack duger bra" Justin måste ha förstått hur positiv reaktionen blev från Isadoras sida, hur mycket dagboken framförallt kommer betyda för henne. 
Isadora såg upp, granskade Justins självsäkra leende och tindrande ögon. "Tack." Isadora log generat med hela ansiktet när hon sa det. "Du måste lova att verkligen uttrycka dina känslor i den. Inte utelämna något. Den är din och det är ingen som kommer kunna läsa den" Isadora såg än en gång upp på Justin, "Jag lovar"

- - -


"Justin!!" Isadora halskrek på Justin från vardagsrummet. Hon och Justin hade nu spenderat flera timmar tillsammans hemma hos honom. Dem hade sett färdigt på filmen "A walk to remember", en fruktansvärt sorglig film, men ack så otroligt vacker. Så äkta, så mycket kärlek.
Justin var i köket för att hämta mer läsk medans Isadora satt kvar i soffan, iförd ett par av Justins mjukisbyxor och hoodtröja fiffandes med sin nya iphone. Doften av justin från kläderna trängde in i hennes lungor och gjorde henne okoncentrerad. Hon hade innan låtit sig övertalas av Justin att det var mysigare och se film med mjukisdress, ack så rätt han haft.

Justin kom inrusande med två cola burkar och en skål fylld med nypoppade popcorn, halv rufsigt hår och en busig blick. Isadoras kropp godtog en konstig men endå härlig känsla när hos såg Justin sådär, han var så otroligt söt att man bara ville äta upp honom, men samtidigt så sexig att man ville slita av honom kläderna. Men hon lät sig intalas om att dem båda bara var goda vänner, och så skulle det förbli.

"Vi måste ta ett kort tillsammans!" Isadora var väl medveten om att inga bilder får läcka ut på Justin, inte någonstans, och hade lovat djupt och innerligt att så skulle det förbli. Men det skadade ju inte att dem båda delade bilder tillsammans.
Hon log busigt åt Justin när han kom emot henne och ställde ifrån sig sakerna på bordet.
Tätt intill varandra satt dem, med flirtiga leenden och bus i blicken la Justin försiktigt armen omkring Isadora och drog henne ett skritt närmare innan dem båda såg in i kameran tillsammans.