"Justin" tystskrek Isadora och hoppades på uppmärksamhet enbart från honom. Justin hade passerat, iförd luvtröja, keps och stora glasögon för att dölja sin identitet. Isadora hade genast upptäckt honom, sett vem han var och vetat på en gång att han inte borde vara här nu, mitt på ljusa dagen, mitt bland folkvimlet. 
Justin hajade till med ett ryck och tur var gorde ingen annan det. Han svarade inte, han bara stod där med händerna i fickorna och ansiktet vänt mot henne. "Kom hit" Isadora gjorde ytterligare ett försök. Och lyckades. Han kom snart därpå med obekväma steg mot hennes håll. Hon fattade genast armkrok med honom när han var jämsides och gjorde ett försök att avväja blickar genom att låtsas vara "killens" flickvän.

- -

Väl inne i Isadoras bil och med gasen i botten bort från stranden, bort från alla blickar och ut mot motorvägen pustade hon ut. "Vad tänker du med?" Hennes tonfall kanske inte var den bästa, men hon var inte sig själv just nu. Hon agerade först och tänkte efter. "Vad menar du?" Han lugna stämma verkade så oberörd, så lugn. "Du går själv, mitt på stranden på ljus dagen, omringad av flera hundra personer som skulle kunna upptäcka vem du är och då orsaka världens kaos både där och i media och du undrar vad Jag menar? " Hon betonade ett flertal ord och förbluffades själv hur hon betede sig, hur hon agerade. Hon kände inte igen sig själv. Men hon ville inte ta reda på det, inte just nu. "Jag ville bara komma ut, få se människor. Jag vill inte bara sitta hemma hela tiden. Ensam i ett ekande hus. " Han såg ut genom fönstret och pratade i lugn ton. Och på något sätt kunde Isadora känna sorgen i det han sa. Hon försökte fokusera på vägen samtdigt som hon försökte lista ut vad hon skulle säga, men hon kunde inte finna några ord. Det var bara som ett stort tomrum.

Isadora såg i ögonvrån hur Justin sakta drog ner sin luva och keps och hur hans bruna hår snart lekte i vinden. Hans ansikte vändes mot hennes, det upptäckte hon men hon låtsades som om hon inte såg det, som om hon var fullt upptagen med att se på vägen. "Förlåt" , Han såg fortfarande på henne när han sa det och lät inte sitt huvud vridas utan höll kvar blicken. "För vadå?" Isadora försökte spela förvånad, försökte återvända till sitt vanliga jag.  "För att du var tvungen och upptäcka mig, för att jag nu sitter här och uppehåller dig" Hans tonfall var fortfarande så lungt, så sansat. "Äsch. Du får helt enkelt gottgöra mig genom att bjuda mig på middag" Isadora höll kvar blicken på vägen men något i hennes ansikte förändrades, ett stort leende spreds snabbt på hennes ansikte, hon vände blicken mot Justin för att kunna tyda hans ansikte. Han log. "Visst. Hem till mig?" Kontrade han med, förmodligen blicken fäst vid hennes genom de mörka glasögonen. "Hem till dig".

* * *

"Voila! Spagetti Bolognese, min specialitet!" Och med det ställde Justin ner två vita skimrande skålar innehållande spagetti och köttfärssås på det uppdukade bordet för två.

Solnedgång, med dess vackra färger, ljuset från poolen och stearinljus i mörkblå hållare, allt var så vackert. Det såg mer ut som en första dejt än en vanlig enkel middag för två. Men det gjorde inget för Isadora. Det var något mer Justin som fick henne att känna sig trygg och avslappnad.
Hon tog en tugga av spagettin blandat med lite köttfärs och lät de goda smakerna förgyllas i munnen.

"Smakade det bra?" Justin var först med att avbryta tystnaden som varit, även om det inte var någon pinsam tystnad, utan mer avslappnad och trygg. Isadora nickade till svars och tog ännu en tugga av spagettin.
"Det är så vackert här" Hon såg på utsikten efter att hon tuggat klart och sedan på Justin. Han log, ett leende som fick hans mörkbruna ögon att tindra. "Berätta något om dig själv?" Kontrade han men behöll leendet.
"Vad vill du veta?" Isadora har aldrig fått den frågan tidigare, något som gjorde henne osäker och rädd. Rädd om hon skulle göra något fel. Hon hade aldrig gjort något liknande än detta, allt var så nytt för henne. Så mycket känslor och saker omkring henne som hon var tvungen att ta in, tvungen att uppfatta.
Vad berättade man egentligen? Vad var viktigt att säga och inte? Vad ville personen i fråga höra utan att bli uttråkad?

"Allt" Justins lugnande röst gjorde henne lugn, fick henne att känna något som tidigare inte existerat. För något år sedan hatade hon honom, Justin Bieber. Killen med pottfrisyr. Och nu satt hon hemma hos honom och åt middag. Hur saker och ting kan förändras. Hon visste inte om hon hatade honom fortfarade. Eller om det bara var ytligt. Om han var ett tidsfördriv. hade hon åkt hem till honom för att slippa åka hem, till sitt tomma hem och vara ensam.
"Jag går på Stratfox high, andra året. Jag bor tillsammans med Richard, min pappa en bit utanför Los Angeles. Min pappa äger Hilton Hotellen, vilket orsakar att han reser väldigt mycket. Jag har inga syskon.. Det var väl allt." Isadora log snett, nervös inför Justins respons på det hon just sagt.

Hon smuttade på glaset fyllt med vatten samtidigt som hon såg på Justin, han nickade försiktigt på huvudet samtidigt som han log.
"Vad med dig då?" Isadora log osäkert. Osäker på om det var fel typ av fråga, hon visste ju om att han "avsagt sig sitt jobb", att han inte ville veta av varken media eller kändisvärld.
"En annan gång" Kontrade Justin med en darrig stämma, samtidigt som han reste sig upp. Isadora såg hur Justin försvann in i huset med deras tallrikar i båda händerna.
Hon tog dem båda skålarna innehållande spagetti och köttfärs rester och följde snabbt efter med osäker steg. Hon förstod att hon gått över gränsen, att hon gjort fel i och fråga.


"I'm Sorry"

Hon klev osäkert över tröskeln in till det stora köket, hon såg ryggen på Justin, lutandes mot köksbänken. "Förlåt" Osäkerheten hördes i hennes nervösa stämma samtidigt som hon ställde ner de båda skålarna på bänken. "Det var inte meningen. Jag såg att du blev upprörd. Men jag finns här om du vill prata om något. Vad som helst", Justin vände sig om, hans annars tindrande ögon var tårfyllda, Isadora kände medlidande. Det var tack vare henne han nu stod där, på bristen i gråt.
 "Jag tror det är bäst du åker nu"

---

Tack så jätte mycket för alla fina kommentarer på förre kapitlet, ni är bäst!
Nästa kapitel dyker upp senare! :)