Chace. Chace. Chace. Namnet upprapades i Isadoras huvud, som ett eko som aldrig försvann. Hur mycket hon än ansträngde sig ville det inte försvinna. Och det värsta av allt var att hon inte visste varför. Chace hade varit otrogen i flera veckor, och inte bara med hennes "bästa kompis" utan flera olika. Och Isadora behövde inte ens tänka tanken på vem som kunde vara så taskig, för den meningen stod klar,Varenda tjej i hela skolan skulle kunna göra vad som helst för att förstöra henne. Men på den punkten var hon tvungen att göra någon besviken, för ingen skulle någonsin klara det. Hon är ju Isadora Hilton för guds skull, Framtida Hotellarvtagerskan. Kompis meden rad olika kändisar. Svallerblaskornas drottning. Hon är någon.

Isadora låg ihopkurad i sin säng och klottrade i sitt anteckningsblock, på något sätt var hon tvungen att få ur sina känslor. En mening blev till flera, och snart hade hon skrivit klart en hel text.

"All those tears I've dried
All those sleepless nights
I've run out of words

Don't know how I got here, to this point of view,
Dont know how I will survie, Without you
Ohhhh Without"

Isadora hade flera block med sångtexter hon själv skrivit, långt ingömt i sin garderob. Ingen hade någonsin sett dem, eller någonsin hört någon låt hon skrivit, och så skulle det förbli. För hon ville inte att någon skulle få se att hennes "terapi" var att skriva låttexter, det höll hon för sig själv. Hon kände sig alltid så mycket piggare och livligare samma sekund hon avslutat en ny låt, som om hennes liv fått en ny vändning.

--

Det stora huset kändes så tomt och livlöst när Isadoras pappa var bortrest, det var så tomt på glädje och kärlek och det gjorde alltid Isadora så dyster att vandra omkring nästintill själv i det. Oftast vid sådana här tillfällen var huset alltid fullt med folk och stora arrangemang ordnades så Isadora skulle få slippa spendera sina dagar själv. Men inte nu, inte denna dag. Isadora visste att hon var tvungen och vänja sig vid tanken på att det inte skulle bli någon mer sån fest hos henne. Inte något mer rampljus i skolan. Var det hon som skulle bli en sådan osynlig tjej som vandrade omkring som ett lik i skolan? Ingen att prata med ingen att sitta i cafeterian med..?
Hon ville inte tänka tanken, hon ville inte det låta hända.

Isadora satt vi poolkanten och smuttade på ett glas fyllt med Isté och lät sig värmas av den brännheta solen. Det var en varm och härlig dag i Los Angeles, en dag som egentligen borde bestå med sol,bad och glass med vänner. Isadora kände en stor våg av smärta i bröstet när hon ens tänkte tanken på vad hon förlorat under en och samma helg. Hon en sådan hög rankad personsom hon själv kunde känna sig så ensam. Och hon tänkte framförallt på vad hennes pappa skulle säga när han fick reda på det, om han fick reda på det.

Isadora var tvungen att komma bort från huset, från alla känslor hon höll inom sig. Hon ville bara rymma, komma bort från allting få andas ut och släppa all smärta. Hon rusade snabbt in i det enorma huset , in genom det stora felfria vardagsrummet och ut på framsidan och tillsist in i framsätet på sin Range Rover. Hon kunde se en aning förvirrad Rose genom backspegeln stå på trappen med en dammvippa i handen då hon trycke ned gasen och en lätt dammpust ifrån grusuppfarten uppstod.
Isadora ville inte förklara, hon ville bara bort. Från alla och allt. Även om det bara för ett litet tag.

*

Den brusande vinden lekte med hennes hår genom de nevevade rutorna, den brännheta solen smekte armen som var placerade på fönsterkarmen, basen pulserade i bröstet och rösten från Don Omars - Danza Kuduro spelades högt ur högtalarna. Hon njöt av ögonblicket och blickarna hon fick från olika av tjejer och killar som gick ilag på Los Angeles gator. Hon log nöjt och lät musiken flöda när hon tog emot ett flertal avundblickar från okända tjejer.



Isadora lämnade innerstaden och begav sig mot stranden, enda platsen hon kunde känna frid, enda platsen hon kunde tänka klart. Och som hon förutspått sprudlade stranden av människor i alla åldrar, allt från familjer till äldre par.
Hon stod stilla vid parkeringsplatsen bakom den mil långa stranden och tänkte tillbaka på dagen på hon och Chace varit här,

Hon tänkte tillbaka på när dem gått hand i hand vid vattenbrisen, delat långa kyssar i solens hetta och på alla de fotografier som dem tagit tillsammans, som om eras kärlek för första gången existerat på riktig och inte bara som en synvilla när de var inom skolområdet.
På alla dem sena kvällar dem spenderat tillsammans innan de blev ett "par" , tillsammans med Vanessa Jake Martin och Sophia, när dem satt tätt ihopslingrade under en filt och grillade marsmallows i den mörka natten.
Minnen som alltid skulle finnas i deras hjärtan.

Hur deras kärlek verkade så äkta fast endå inte. Dem hade gått igenom så otrolig mycket tillsammans, delat så många minnen. Minnen som inte skulle komma och betyda någonting för honom.
Även om Isadora aldrig kände någon riktig trygghet eller öppenhet till Chace så var han endå en god vän till henne. Hon hade aldrig riktigt öppnat upp sig inför Chace, aldrig kännts sig trygg med att berätta något så hade hon älskat honom. Fast hon var aldrig säker på om det var kärlek eller vänskap.



Chace har varit ett svin mot henne, gått bakom ryggen med ett flertal tjejer men framförallt personen som Isadora kallat sin bästa vän. Men trots det kunde Isadora inte känna någon smärta eller sorg över att det tog slut, kanske det var det bästa för dem båda. Chace skulle endå fimpa Vanessa en vacker dag, byta ut henne mot något nytt och fräscht. Även om Vanessa och Isadora inte var jätte bra vänner privat så hade dem endå delat väldigt mycket, gått igenom mycket och Isadora tyckte synd om Vanessa. Men hon lät sig intalas om att inte lägga sig i, inte ödlsa tid på någon utav dem. Aldrig igen.

Isadora smuttade på sin vitaminvatten samtidigt som hon nynnande på den enda låt som alltid fick henne på bättre humör. Oavsett hur framtiden ser ut så lovade hon att från och med nu lägga allt skit bakom sig och alltid lita på sitt inre, aldrig mer känna sig otillräcklig för någon. Hon skulle gå till Stratfox High på måndag med huvudet högt, bevisa för alla att hon inte är nedstampad, att hon fortfarande är på topp , oavsett hur mycket skitsnack som skulle ligga i luften.

Musiken sprudlade ur högtalarna och motorn gav ifrån sig ett brål när Isadora vred om nyckeln. Hon tog en sista blick på de glittriga sandstranden, det klarblåa havet och alla människor som såg ut att vara så lyckliga, så fulla av kärlek och glädje. Men när hon precis skulle lämna stranden bakom sig såg hon något som inte kunde slitas ifrån med blicken, något som inte riktigt passade in på stranden, något som inte borde vara där, just då och nu.  Det var inte något, det var någon.