Stora leenden, lätta kyssar, försiktiga beröringar och det absolut viktigaste, dem tre små orden hon och Chace delat under Fredagskvällen. Dem båda prydda omslaget på ett flertal skvallertidningar från eventet på fredagen som Isadora nu låg och gick igenom. Något inom henne ville riva sönder varenda tidning och bara glömma kvällen, men en annan del inom henne såg på alla dessa bilder på dem båda, så kära, så lyckliga utåt sett och var väl medveten om att det var HON som var på omslaget på varenda tidning tillsammans med Chace, inte Vanessa. Det var HON som stått i rampljuset den kvällen, det var hennes Pappa som ägde Hilton hotell ingen annan.



Med en suck slängde hon sig bakåt på rygg i den mjuka sängen, allt var så fridfyllt, så lungt och skönt men samtidigt så ensamt. Hon tänkte tillbaka på vad Justin sagt, på hur hans val av ord träffade rätt punkt, varenda gång. Han var så mogen, så världsvan.
När hans intensiva blick trängde sig in i hennes var det som om han kunde se hela hennes själ, se alla brister och känna all sorg. Som om han på något sätt ville hjälpa, ville läka alla sår som hon bar på.

Someone once told me, to Always stay strong and belive in yourself cause everything is reachable.
When life brings you happiness, go with it. Don't let anyone bring you down and stamp on your feet, hold you head high and just walk away and let them be the fool.
Someone once told me, to always be yourself no matter what, cause there's no one better.

Isadora kände en våg av värme när hon tänkte tillbaka på vad Justin sagt. Hur han höll hennes hand hårt och såg henne djupt i ögonen. Hur hennes kinder blev rödrosiga av hans lätta små smekningar på handflatan och hur han inte ville att hennes blick skulle ge vika. Det var något speciellt med Justin, hela hans sätt och vara som person. Hur han inte ville såra någon, utan hjälpa, ge stöd och bara finnas där.
Isadora kunde själv inte förstå hur annorlunda och förändrad hon blivit. Hur myket gladare hon kände sig, lyckligare på något sätt. Som om inget kunde stoppa henne. Och att allt var tack vare Justin.
Killen hon en gång hatat.

* * *





Isadora såg hur de sista bitarna av bilder på henne och Chace brann upp i flammor i den öppna spisen i vardagsrummet och släckte vad somåterstod på den brinnande tändstickan. Hon skulle förmodligen ångra sig senare, att inte ha kvar några som helst minnen. Inte ha något att se på, något som en gång fått henne att le.
Adrenalinet pumpade innanför bröstet, ingenting spelade roll nu. Hon ville bara glömma allt, glömma allt som har något med Chace och Vanessa att göra, dem var helt enkelt inte värd varken henne eller hennes tårar.
Justin hade fått henne att inse att hon var värd så mycket mer, så mycket bättre.
När Isadora såg hur de sista bilderna blev till aska kunde hon inget annat än att le, det hon gjorde kändes fantastiskt men samtidigt så kände hon sig så elak.

* * *

Det svarta bläcket kletades hejvilt i det vita blocket samt smetades under Isadoras handflata. Hennes intisivetet att skriva en låttext var hög. En mening blev till flera och sakta men säkert trädde en sångtext fram.
Och där satt hon bredvid den öppna spisen med dess flammande lågor och skrev i sin bok. Ensam i det stora huset som gav ifrån sig eko ljud för varje liten rörelse hon gjorde.

"Who am I speaking to
yet to myself again
what am I hoping for
for her to be happy again
Is this reality
Is this the world, where questions, can't be answered?
And how could she fall?
And how does she do it, when she stands upp tall?

She, She's a strong one
She just keep on going
She, She's, She's
a strong one
She, She's, She's
the one that won't give up"

När sista meningen i texten var färdigslipad skumläste hon mellan raderna, och det var först hon kommit till punkt som hon egentligen förstod hon stor del som stämde in på henne själv.
Och kanske var det precis det som behövdes, att Isadora med egna ögon skulle få se hur hennes liv egentligen låg till. Hur mycket hon egentligen var tvungen att hålla huvudet högt. Att vara stark.  

____________________________________________________________________________________________