Tidsinställt inlägg som ni förmodligen läser när ni vaknar!
Jag har en del och göra imorgon på frmiddagen men såfort jag kommit hem kommer det ut minst 2kapitel!:)

_________________________________________________________________________________________

Isadora trippade omkring i det tomma huset iförd i endast pyjamas denna kväll, inte en människa förutom hon själv befann sig där. Allt var så fridfullt och lugnt, endast ljudet ifrån dem tickande klockorna hördes som nu visade strax efter halv elva. Isadora var ingen människa som la sig tidigt även om hon borde. Men att veta att det var skola imorgon igen gav henne ingen större lust om att lägga sig, iallafall inte än.

Med en kopp med varmchocklad satt hon inlindad runt en filt på denstora vida haltanen, den mörka natten med dess lysande stjärnor hade aldrig tidigare sett vackrare ut. Isadora drog filten tätare kroppen när vinde blåste ett sting av kyla mot hennes bara armar. Ljudet ifrån den spelande radion hördes innifrån den öppna balkongdörren. Isadora lutade sig bak i den svarta solstolen hon satt i och andades in den fräscha doften av luft.
Hon kunde inte hjälpa sig sjäv då hon insåg att hon tänkte på Richard, sin pappa. Efter att han åkt på affärsresa hade dem båda utdelat några ynka sms och Isadora hade inte höt av honom sedan hennes mobil dog. Isadora räknade ut på fingrarna att det skulle vara ca 2 månader tills han kom hem, då han kom hem i mitten på sommaren. Då hon genast insåg att han skulle komma och missa hennes sista avslutning innan examen nästa år, hennes sista sommarlov som ungdom.
Och vad skulle Isadora egentligen göra hela sommaren? Nu när de två personer som haft störst del i hennes liv bedragit henne.

- - -

"Psst" Ljudet av en visslande mun hördes från ett hål Isadora inte kunde uppfatta. Förtvivlat såg hon sig omkring från den plats hon satt, men allt hon såg i den mörka natten var svart. Ljuset ifrån hennes rum speglades ut på balkongen men det var inte mycket mer än så.
"Hey" Chockad såg Isadora på Justin som precis klättrat uppför hennes balkong. Iförd mörka jeans och munktröja stod han i det lysande skenet med tilltufsat hår och busig blick. "Hey" kontrade Isadora med och såg fortfarande chockerat på den vackra varelsen som nu befann sig på hennes revir. 
"Skrämde jag dig?" Justin log busigt när han sa det och slog sig ned vid sidan av Isadora på den svarta solstolen.
"Neej.. jag är bara.. " ,"chockad?" kontrade justin snabbt in och log snett. Isadora nickade stumt till svar. En aning omtumlad och nervös över att han var där, hemma hos henne.
"Jag ville bara ha någon att prata med" Justin såg på Isadora med busig blick och ett snett leende. "Du gick hela vägen hit för att du ville ha någon att prata med?" Isadora mjuknade genast till över den spända stämningen som nyss varit. Justin nickade instämmande med ett leende. "Ja".


"We can share it"

Isadora sköt sakta över sin kopp med varmchocklad emot justin som genast hajade vinkeln, "Jag kan hämta en till" log Isadora snett och var påväg in i huset när justin stoppade henne, "Vi kan dela". Isadora log generat till svars och tillsammans med justin hjälp satt dem båda tätt intill varandra på den lilla solstolen omlindade kring den filt Isadora tidigare haft.
Med Justins arm omkring sig och värmen som hettade ifrån hans kropp tätt omkring sig kände Isadora sig genast så avslappand och inte alls lika spännd och generad.
 
Genast började dem prata om gamla barndomsminnen dem båda haft, deras familjer, ja allt.. Isadora kände efter bara några minuter av konversation med Justin över hur mycket egentligen som skiljer dem båda åt, hur olika syn dem hade på saker och ting fast kom endå så bra överens.
Isadora log stort när hon intensivt tittade på varenda rörelse justin gjorde när han pratade om sina småsyskon, Jazmyn och Jaxon. Isadora vet inte vad som egnetligen inte träffade i hjärtat av att höra justin berätta om sina syskon, allt han sa, varenda litet ord hördes ut som en sagolik historia. Isadora förbluffade över hur Justins sätt att vara känd inte alls påverkade honom speciellt mycket, hur han fortfarande var så jordnära, bara så .. Justin. Så som han ska vara, så som Isadora var van vid. Den pojken hon tyckte om.

Och kanske var det att Isadora och Justin var så olika som egentligen gjorde dem så perfekta för varandra? Men hur vet man egentligen att man är perfekta för varandra? Hur vet man om man är kär och det inte bara är vänskap?
Isadora har ju egentligen aldrig varit kär. Iallafall inte vad hon trodde, för så som hon en gång känt för Chace var inte alls en sån kärlek hon drömt om när hon var liten. Att hennes ben skulle lyftas vid den första kyssen, att det skulle komma fjärilar i magen av varje beröring och att killen hon träffade skulle behandla henne som en prinsessa utan att egentligen göra till sig. Utan att han bara är sig själv.

*