De var återigen dags för välgörenhetsgalan på Hotel Hilton, årets mest exklusiva event. Månader i förväg hade det planerats och planlagts för att allt skulle vara perfekt inför den kommande kvällen. Välgörenhetsgalan var Isadoras favoritkväll på hela året, det var kvällen då hon fick strosa runt i en specialbeställd balklänning från någon känd designer, dricka champange och fotas av mängder av fotografer och sedan hamna på framsidan av någon skvallerblaska.
Hon kunde se framför sig hur alla de blickar skulle landa på henne när hon anlände till Stratfox High efter denna kväll. Det var samma visa varje år, flera hundra tjejer hade kommit fram månader i fröväg och bönat och bett om en inbjudan och Isadora gjorde en gest att småle åt deras fjantiga försök och sedan passerat.

Välgrenhetsgalan var ett högt rankat och lyxigt event, det skulle komma och skrivas om denna kväll veckor efter att den tagit slut och mängder av kändisar skulle göra sin röst hörd om Hotell Hilton. Så Isadora kunde inte tacka nej till något sådant här, det var en del av hennes jobb som kommande arvtagerska. Hon var ansiktet utåt mot världen för Hilton Hotell.
Och ikväll skulle världen ännu en gång få se en ny variant av specialbeställd och figursydd klänning till kvällen i är kombinerat med hennes perfekta hy, mörka ögon som gick från brunt till svart och hennes långa mörka felfria hår som faller nedför hennes axlar.


Kvällen skulle inte bli annat än perfekt tänkte Isadora när hon stod på podiet hemma och granskade sin perfekta klänning ,dess guldiga färg kombinerat med hennes mörka långa hår, i de stora speglarna som halft omringade henne. Det var kvällen hon kunde låtas omfamnas av sin underbara prins Chace, hans brunbrända hy och tindrande ögon i en figursydd kostym, tillammans skulle de låtas omsvepas av kamerablixtar och låta världen få se vilket enastående par dem var. Isadora lät sig själv omtalas om att inget skulle kunna förstöra denna kväll.

--

Brunbränd hy, perfekt sminkning, långa mörka lockar kombinerat med dess rosa läppar och den fanastiska klänningen. Hon betraktade sig noga i sminkspegeln och kunde inget annat än att le, hon såg fantastisk ut. Mariah, Isadoras egna sminkös och frisör stod vid sidan av och log halft, med svettpärlor i pannan och hästsvansen på sne. Mariah var extremt duktg på sitt jobb, och att hon arbetat med kändisar som Beyonce och Avril lavigne var bara ett plus i kanten på hennes merit.

Isadora kunde känna en ny sorts glöd inom sig, som bra växte och växte varje minut som passerade. Den glöd och glädje som infattade samma dag varje år, den kvällen all uppmärksamhet i media lades på henne, hur alla kamerablixtar så snart hon anlände på den röda mattan utanför hotel hilton skulle riktas mot henne. Isadora kanske inte var någon superstjärna inom film eller musik men hon var åtminstonde något, soon to be arvtagerska av världens största och lyxigaste hotellkedja. Men Isadora kunde endå känna någon slags sorg inom sig,var det så att även om man hade allt var allt man önskade sig inget?

Minut efter minut passerade och Chace hade fortfarand inte dykt upp, frustrationen växte inom Isadora när hon gång på gång såg mot uppfarten från hallfönstret. Varför dök han inte upp? Hade det hänt något? Eller hade Chace helt enkelt glömt bort? Eller hade han slutat bry sig?
Limousinen som skulleta dem både till hotellet skulle änlända vilken sekund som helst. Paniken och frustrationen växte då hon gick fram och tillbaka i små rörelser i hallen, ljudet från klacken gick som små ekningar mellan dem ljusa väggarna. Rose stod som förstelnad och iaktog hennes rörelser en bit bort samtidigt som hon nervöst fifflade med en kökshandduk mellan händerna.

Plötsligt öppnades de ekfärgade ytterdörren och där stod en Isadoras Chace med ett snett leende i den perfekta figursydda Armani kostymen hon några dagar innan valt ut. Isadoras nervositet försvann bortom en sekund då hon hamnade i hans trygga famn. Äntligen kunde hon pusta ut, likaså Rose då ljudet från hennes nätta fotsteg försvann bort i köket.

"I'm so sorry I was late babe!" Isadora såg på Chace då hans läppar formade dem små orden. Han bad om ursäkt, men hon kunde inte hjälp och se att det var något som döljde sig bakom ytan. Något som fick henne att undra varför han egentligen betett sig så konstigt på senaste tiden, varför han börjat komma försent till deras träffar, varför han slutat ringa. Men hon lät det hållas för tillfället, hon ville inte starta ett bråk just nu. Snart när hela världen skulle få se henne och hennes perfekta pojkvän. Utan hon kysste lätt hans kind och fattade tag om hans hand medans dem båda lämnade hennes hus i limousinen.

--




Isadora log stort åt den succé hon åtstadkommit tidigare på röda mattan, hur många stora och mäktiga personer som befunnit sig där och fotats, gjort intervjuer och bra minglat i hopp om lite publicitet och hur kamerablixtar ick från noll till hundra i löpet på en sekund när hon tillsammans ed Chace satte sina fötter på den långa klarröda pelarmattan och snabbt men trggt funnit sig tillrätta i varandras armar, leendes mot världen. Hur hon hade stulit uppmärksamheten från personer som Will Smith och Katy Perry, som enligt hennes inre röst var mycket populärare och mäktigae i hollywood, dock var det något hon aldrig skulle säga högt. Hon hade självsäkert stått vid Chace sida iförd ett falsk leende mot vållen av kameror och skrik av hennes namn.




Isadora stod i en flock av obekanta människor vid hennes sida och smuttade på sitt champangeglas och drog på då och då ett falskt leende åt de okända människor hennes pappa presenterat henne för en gång i tiden, bestående av en dam vid namn Lupinda Matthews, en förmögen dam i runt 50-års åldern med ett totalt orörligt ansikte bestått av för mycket botox iförd en tajt paljettklänning vilkt fick hennes runda former att bli allt för många och hennes likbleka ben att se döda ut,
kombinerat med en ung man vid namn Charles Dawn, en man i runt 30års åldern med perfekt solbränna och kritvitt leende. Och när han presenterade sig som Lupindas man fick Isadora att nästan sätta klunken av Champange hon sekunden innan fått i munnen i halsen.
 Nej den yttre fasaden var lite bättre än den inre, tänkte Isadora när hon återgen tog en klunk av Champangen och log åt sin far medans hon sneglade åt Chace håll där han stod en bit bort fullt upptagen med att fortfarande prata i sin mobil. Isadora hade tidigare kunnat intalat sig sälv om att något var fel genom en skymt av oron i hans ögon när hon fösökt dra upp ämnet, men Chace had övertalat henne om att allt var bra. Vilket hon var tvungen att lita på.
För det var precis det de var.. bra, Eller?


*




2 timmar senare ..


Ljuset från den runda och stora månen lös upp Isadora där hon satt vid vattenbriset på stranden, med bara fötter nedstoppna i sanden och smaken av ren sprit som fylldes i munnen, klunk efter klunk som sipprades nedför halsen emot magsäcken.

Ljudet av vattenbrisen, ljudet från gräset i vinden nådde hennes öron som ett eko.
Ensam och skamsen, Tom på ord, tom på styrka att på något sätt kunna förflytta sig satt hon nu där och försökte upprepa vad som hänt, varför hon gått från att vara kvällens höjdpunkt till att vara den mest ensammaste person i hela välden, vad det kändes som just då. Hur hon, Isadora Hilton kunde sitta övergiven på en strand och tycka synd om sig själv över något hon egentligen borde ha förutspått. Hur hon kunde ha varit så blind och inte insett vad som pågått.

Allt hade hänt i löpet av några minuter, hon hade inte hunnit tagit in riktigt vad som hänt förens det var försent att kunna göra något åt saken.

Hur hon hade fått ett samtal av en gråtande och ilsken Vanessa som bett henne att möta henne utanför hotellet. Och när Isadora lyckats smita ifrån eventet, kommit ut och bort från fotograferna och mötts av synen på Vanessa och Chace full igång med djupa tungkyssar och smekningar innanför kläderna. Hur Vanessa inte alls sett ut och gråtit, och hur Chace såg på Vanessa med en blick han aldrig sett på henne själv, en blick med sådan kärlek och laddad spänning.
Hur Chace knuffats sig ur Vanessas förföriska famn och sett på Isadora med djup oro och nervositet, nästan att han själv insåg vilken sits han satt sig i, hur mycket han förstört för sig själv genom vad som nyss skedde och vad som skett. Hur alla hans drömmar om det perfekta livet gick i kras på bara någon sekund.

"Är du verkligen så dum att du inte fattat vad som pågått Isadora?" hade Vanessa sagt med armarna i kors och kaxig blick. Men Isadora hade innerst inne inte förstått, hon hade inte kunnat förutse vad som nyss hänt. Hon hade inte gjor något, hon hade inte sagt något. Hon hade bara stått där och skådat sin "bästa vän" gått henne bakom ryggen, skådat sin "pojkvän" varit otrogen med hennes bästa vän. Hon hade helt enkelt inte funnit några ord, inte ställt till med någon scen.
Ord efter ord, mening efter mening hade flugit ur båda deras munnar, en kaxiga Vanessa och en beklagande Chace.
"Det är inte som du tror älskling." "Hon hoppade på mig" "Hon ljuger" "Det är dig jag älskar
Isadora", Listan är lång från vad som flög ut ur Chace mun, nästan bedjande om förlåtelse.

"Han är bara ute efter din image, din popularitet" "Han har knullat mig och inte dig" "Han strular med alla, all vet om det! Och nu vet du det också!" "Chace älskar mig och inte dig" Hade Vanessat kontrat med efter att ha knuffat undan Chace som stått på knä i hopp om förlåtelse.
 
Men Isadora hade inte gjort något, hon had bara stått där som ett komplett fån och sett skamset på dem båda. Med en litenberöring hade hon försikigt torkat bort en tår från ögat som var påväg att falla, sett på dem båda en sista gång, "Ni förtjänar varandra, båda lögnare, båda bedragare" och sedan lämnade två stirrande och gapande munnar bakom sig.


Smaken av alkohol nådde hennes mun ännu en gång då hon upprepade scenariot ännu en gång i huvudet. Hon försökte föreställa sig hur det skulle se ut på månag när hon anlände till skolan, utan Vanessa vid sin sida var hon ensam. Hon kunde inte gå ensam i skolkorriorerna. Hurskulle det egentligen se ut? Och vad skulle folk egentligen säga om Vanessa berättade allt som hänt? Hur Vanesa var den person som lyckades ta Chace ifrån skolans populäraste.
Oavsett vad som skulle hända hade hon två dagar att kunna förbereda sig för de värsta, två dagar att kunna arbeta sig upp mot toppen igen. Kunna glömma det om inträffat denna kväll och gå vidare.

Smaken av sprit fylldes i mungiporna ännu en gång samtidigt som vibrationen från mobilen i handflatan blev större och större, namnet BABY prydde den nya iphonen special gjord i rosa enbart till henne. Den sista person jag skulle prata med även om jorden skulle gå under var det sista Isadora tänkte innan hon såg hur ljuset från displayen som sveptes i luften likt en båge och hur ljudet uppstod när den nådde vattnet, likte en droppe.

Ojämnighet och blurr, den runda gräddvita månen blev till flera, cirkulation i cirklar, inte en två eller tre utan fyra månar sågs från Isadoras ögon. Alkoholen hade verkligen satt spår i hennes kropp och allt hennes ögon uppstod var oklart och suddigt. Ett spår av kyla och ingen som helst kontroll av känsla eller smärta uppstod när hon försökte nya sitt skinn på armen.
Ljudet av fotsteg en bit bort blev allt tydligare och även om hon försökte uppfatta vem det var som varpåväg mot hennes håll kunde hon inte. Allt hennes ögon kunde uppfatta var mörka kläder från topp till tå. "Snälla, skada mig inte" ljudet av hennes egna harspliga stämma och den otroliga värmen som omsveptes kring henne när personen ifråga bärde upp henne i sin famn var det sista hon uppfatta innan hennes ögon gav vika och allt blev svart.