Skrivet: - Kategori: Always Kidrauhl (PAUSAD) - Kommentarer: 6
Chapter 60 - Unbreakable . Part 1.
”Your in two places at once…” Isadora snyftade till av den vackra scenen ur filmen A walk to remember som spelades på hennes tv. Snyftandes och tröstätande sked efter sked ur den 4;e Benn&Jerry’n, satt hon iförd i samma pyjamas som för två dagar sedan, med oborstat hår och stinkande armhålor.
Hennes situation var egentligen ganska lätt att hamna i om det hänt något hjärtekrossande eller om man helt enkelt inte mådde bra. Inte kände för att göra någonting. Hon var väl medveten om att hon inte kunde sitta sådär dag ut och dag in förevigt, men hon kunde inte råför att helt enkelt göra det nu. Nu när hon mådde som hon gjorde. Hjärtat slitet i tusen bitar pågrund av vad hon gjort emot Justin. Hon bar på en sådan skuld och sorg att det knappt kunde gå att beskriva. Hon hade träffat den perfekta killen, killen som behandlade henne som en prinsessa med allt han gjorde, att bara finnas där, hon hade träffat den första och enda kille hon verkligen kunde prata med och litade på. På bara några få sekunder hade Hon hade förstört allt. Ingenting skulle gå att bli som förut.
”En sista sked…” snyftade hon för sig själv och förde den enorma skopan med nougatglass mot munnen.
Varför kunde inte kärleken vara lika vacker och oskuldsfull som på filmer? Varför kunde man inte få leva lyckligt i alla sina dagar utan att någon ska komma och förstöra? Isadora kunde fortfarande inte förstå varför hon gjort som hon gjort, hon kunde inte få in i huvudet hur hon reagerat på Jordans plötsliga charm och framfusighet. Fanns det en fjärrkontroll som lät en människa göra fem sekunder av sitt liv ogjort hade hon gjort det lika fort som det hänt.
Det fanns inga ord för att uttrycka sig om hur hjärtkrossad och ledsen hon var och hur otroligt ensam och övergiven hon nu kände sig. Hon behövde Justin i sitt liv, det fanns ingen annan utväg.
Han var den rätta, den enda.
Oavsett det hon gjort hoppades hon för sitt liv att Justin skulle kunna förlåta henne när han väl fick reda på det. Att dem två tillsammans, på något sätt, kunde ta sig igenom den svacka dem båda befann sig i. Isadora behövde Justin förhoppningsvis lika mycket som han behövde henne.
*
”That I’ll never let you go…” Justins vackra stämma fyllde rummet ifrån den vibrerande och sjungande mobilen ifrån nattduksbordet. Snabbt likt blixten hävde hon sig över sängen för att nå den och såg ganska snabbt hur Justins namn prydde skärmen, samtal nummer 120.
Oviss om Justin nu viste sanningen, om Jordan spridit rykten, kanske förvridit saker och ting och gjort det hela värre. Hon kunde inte hålla på och spela en charader längre, eller gömma sig i mörkret, hon var tvungen att ta tag i det hela och göra något, förklara. Med hjärtat nästan i halsgropen och svettpärlor i pannan tryckte hon försiktigt på grön och placerade luren emot örat. Små små snyftninga kunde höras på andra sidan luren och Isadora förstod, det var Justin som grät.
”Isa?” snyftade han försiktigt ihopp om bekräftelse. Isadora kunde känna hur skuldkänslorna återigen sköljdes över henne, hur hennes tårar kom krypandes och hur hon inget annat ville än att hålla om honom. Få känna hans underbara doft och värmen emot hennes kropp. ”Justin..” sa hon stumt. Nästan tom på ord. Ingenting gick att förklara sitationen hon befann sig i. Justin visste. Han visste vad som skett, vad Isadora gjort. ”Snälla gråt inte Justin!” bönfallde Isadora, förgäves. Justin kraxslade efter andan i luren och tårarna fortsatte att rinna. ”Andas..”, ”Djupa andetag” bedjade hon försiktigt ihopp om att han skulle lyssna. Och mycket riktigt, efter mycket kraxslande efter andan började han försiktigt lugna ner sig och hon kunde både höra och känna hur han djupa andetag tog. ”Snälla..” viskade Justin lugnt, ”Snälla.. Låt mig få komma till dig, så vi kan prata...”.
__________________________________________________________________________________________
Ge gärna era synpunkter/ åsikter.
Kort kapitel, men kände för att avsluta där. Nästa kapitel kommer upp senare och det är betydligt längre :)
Comments
Mamacita skrev:
GRYYYYYYYMT!!
Marielle skrev:
Du är så bra! Så JÄVLA bra. Jag älskar denna story, heeelt sjukt vad bra den är.
Klara skrev:
Som alltid skriver du SJUKT bra!!
lilla jag skrev:
Underbart att du har dator igen! :D ser verkligen fram emot lika spännande läsning i framtiden! Din novell är bäst!
Anonym skrev:
grymt! xD
Mickan - / My Life In My Words skrev:
Ååh jag bölar ju också nu :( stackars Justin :( vill bara krama om honom nu ju :(
Can't stay away :p I love reading your novel :) <3
Trackback
