Isadora hade, trots den låga brist på studier, haft några av dem allra bästa dagarna i sitt liv. Bortsett från missnöjet med Jordan.

Hon hade fått spenderat så mycket tid tillsammans med Justin, även varit borta ifrån honom, fast på något sätt verkligen fått det bekräftat, they are meant to be.

Hon var väl medveten om deras låga ålder, och deras brist på hur förhållanden gick till, även Justins brist på att vistas i en stora världen, det var egentligen bara några få grejer i den vida världen som gjorde dem oskiljbara. Hon kunde helt enkelt inte råför sig att tänka på framtiden tillsammans med Justin, innehållande en hel del dagdrömmar om hur deras barn en dag skulle se ut, resor runt i världen dem båda skulle dela och att någon gång Äntligen få vistas i allmänheten med Justin vid sin sida. En dröm som kändes så långt borta, som en dröm som aldrig mer skulle bli något än just en, dröm.

* * *

”Tragiskt..” suckade Serena högt då dem båda satt på en bänk längs den långa korridoren i skolans dystra atmosfär. Isadora sökte ivrigt med blicken på den punkt Serena stirrat på då hon yttrat sig.

Likt en blixtrande våg av känslor, rädsla och sorg hittade hon den rätta punkten. Jordan.

Trots den långa distansen mellan dem båda kunde hon ändå se hans tindrande mörka ögon och det charmerande leendet där han stod omringad av basketlaget .. Och… Vanessa?

Vad gjorde hon där? Var hon inte trött på basketlaget och ville söka efter nya människor, äldre killar, mer mogna och som hade funnit sin rätta plats i livet.. Det var i alla fall hur ryktena sprudlade på Stratfox High.

Och där stod hon nu, iför en kort åtsittandekjol och urringat linne åmande över Jordan som faktiskt såg ut att .. Gilla det?

Isadora borde inte bry sig ett dugg om vad varken Jordan eller Vanessa gjorde, det var deras ensak.  Detsutom, hon hade Justin Bieber!? Varenda tjej i hela världens önskan.  Men hon kunde endå inte förmå sig att tänka på den hettande Kyssen, dem intensiva blickarna och dem smygande sms:en hon delat med Jordan, för bara någon sekund.

Nej, Isadora var tvungen att komma tillbaks på fötter, få kilen ur sitt huvud. Justin hade trots allt, förlåtit henne likaså Serena och Ryan för hennes lilla missöde och det var ett band och vänskap hon aldrig tänkte sätta på spel igen. Aldrig.

”Verkligen..” stammade hon tafatt fram och såg en sista sekund på Vanessas tillgjorda leende gentemot Jordan innan hon hastigt reste sig ifölje med Serena för att bege sig mot lektionen.

Historia. Vilken tragedi. Isadora hade hittills aldrig funnit en enda stund i livet då hon haft användning för när Karl Gustav den 1:a dog eller vad hans mening med livet var. Det var bara något hon för en sekund varit tvungen att mata in i huvudet för att sedan skriva ner på ett vitt ark och ge till sin lärare. End of story.

”Idag mina vänner har jag en speciell uppgift till er alla..” Mr. Rahling, Steven Rahling, extravikarien skolans alla elever dyrkade då han aldrig frågade om varken prov eller läxor.  ”Ni ska fritt, tillsammans med en vän få skriva ner alla era önskemål om eran framtid, vad ni gör just denna dag om tio år.. Ni får bolla idéer med varandra och ja, hjälpas åt på vägen så att ni slutligen har ett fullt A4 att framträda till era klasskamrater vid nästa lektion.” Mr.Rahling gick mellan bänkarna för att dela ut skrivblock och genast började folk dela in sig i två och två då Mr.Rahling snabbt bad om tystnad, ”Till skillnad från många andra tillfällen har jag idag besltat mig för att själv dela in er i grupper, för att undvika att ni tar er bästa vän och sedan försvinner ut ur klassrummet och inte återvänder.. Jag hänger upp en läpp framme vid tavlan som ni kan kika på innan ni börjar klaga!” Mr.Rahling talade högt och tydligt då han pratade, kanske en aning högt, kanske för att verkligen få alla att förstå att detta var allvarligt och han verkligen ville att vi skulle fundera på vår framtid.

Kanske för att vi en dag ska kunna blicka tillbaka i det lilla gula blocket och minnas den dagen vi satt i ett svettigt unket klassrum och funderade på vår framtid, för att se om vårt liv blev någotsånär i närheten av vad vi föreställt oss.

”Kolla åt mig också” hojtade Isadora då Serena var en bland dem första att bege sig mot tavlan för att finna sin ”bolla-idéer-tillsammans-med” partner.

”Jordan..” Stammade Serena stumt. ”Fick du Jordan?” frågade Isadora förvirrat och reste sig upp ifrån stolen. Serena skakade som förtrollad på huvudet och såg på Isadora med ängslig förtvivlad blick. ”Nej, men du fick” hördes en grov mansröst bakifrån, Isadora svepte hastigt på sig och upptäckte Jordan som där stod med ett kaxigt leende.

”Great. Som om dagen inte kunde bli bättre än såhär…” fräste Isadora och mottog hastigt Serenas ängsliga ”Lycka-Till” blick innan hon med hastiga steg begav sig ut från klassrummet för att finna ett ledigt studierum, tillsammans med Jordan hack i häl.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Upprepade hon stumt i huvudet en sista gång för att samla sina krafter och möta dem mystiska ögonen en sista gång innan hon lovade sig själv att för alltid hädanefter göra Allt i sin makt för att undvika Jordan.

”So.. Princess, hur ser din framtid ut tillsammans med den där Bieber?” snäste Jordan irriterat och klottrade något som verkade vara en inte så synbar text i sitt häfte.
”Hur ser du på din framtid tillsammans med Vanessa?” svarade hon kaxigt och tuggade sint på sitt bubbelgum. ”Låter som att någon är svartsjuk” skrockade han glatt och för någon sekund möttes deras båda ögon, intensiv hettande ögonkontakt som skulle kunna få blixtar att flamma.
”Varför skulle jag vara svartsjuk? När jag redan dejtar världens bästa pojkvän? Som ger mig hett sprudlande sex precis när jag vill och som behandlar mig som en prinsessa istället för en leksak.” Fräste hon irriterad samtidigt som hon reste sig häftigt och sköt ifrån sig bordet. Jordan skrockade dovt, ”Någon är definitivt svartsjuk..” konstaterade han glatt och vek ihop blocket för att resa sig upp, ”Tack för inget” sa han stumt och var påväg att gå när Isadora hastigt stoppade honom. ”Var inte med Vanessa, jag ber dig” viskade hon lågt, fortfarande med handen placerad kring hans handled.
Hon kunde se hur han spände ivrigt på käkbenen, och utan att säga ett enda ord kunde en enda blick från honom beskriva hans känslor i denna stund med miljoner ord. ”Snälla. Hon är inte den rätta. Hon bara leker med folks känslor” fyllde hon in, chockad över situationen hon befann sig i, stum över att hon där stod och bönfall killen hon lovat sig själv att aldrig så mycket som dela en blick åt någonsin igen, bönfall honom att inte vara med en viss person.
”Det är inget mellan oss. Jag använde henne för någon sekund för att göra dig svartsjuk. Eller i alla fall försöka göra det.” sa Jordan dovt och log snett. ”Du lyckades.. Det gjorde ont i hela min kropp att se henne stå och åma sig över dig, det gjorde ont i hjärtat och se hur du faktiskt njöt av det och det gör ont i hela min själ när jag vet att vi inte kan vara tillsammans..” Förbluffandes över vad hon precis sagt tog hon hastigt några kliv bakåt och släppte hans handled. Jordan följde försiktigt hennes små rörelser med blicken, ”Älskar du honom verkligen?” frågade han rakt. Hon nickade försiktigt på huvudet även om hon inte uttryckte sig i ord så var det sanningen bara genom en liten nick. Hon älskade Justin. Kanske mer än hon älskade sig själv.
Jordan såg stumt ut i luften, innan han försiktigt nickade, ”Det var allt jag behövde veta..”  


* * *

”Den är redo nu. Om du ordnar med du-vet-vad, så ses vi om en timme. Längtar redan.”
Isadora log nästan från öra till öra när hon om och om läste sms:et Justin precis skickat.
Fjärilarna i magen började flyga fritt längs varenda liten nerv i kroppen och hon fick en känsla av nervositet, spänning och glädje. Äntligen, tänkte hon. Äntligen.

______________________________________________________________________________________