”Säkert att ingenting skett? Du verkar snart gå under jorden” skrockade Serena förvirrat och såg på Isadora som smidigt körde om varenda bil som låg i hennes väg, för att hastigt ta sig vad som verkade vara hem till Justin. ”Det är inget, jag vill bara skynda mig till Justin ” svarade hon glatt och fyrade av ett leende innan hon koncentrerat såg emot vägen igen.
Serena såg förvirrat på sin vän innan hon snabbt skakade av den förvirrande känslan inombords och lutade sig lugnt tillbaka mot passagerarsätet.
Hon kunde känna att något var pågång, men hon kunde inte ännu sätta fingret om det. Det var något med Isadoras beteende som fick henne att bli orolig och ängslig, men hon hade ju trots det sagt att allt var lugnt så hon borde helt enkelt lita på sin vän.  Dessutom, vad var det värsta som kunde hända?

* * *

”Justin” hoppade Isadora glatt till och knäppte upp bilbältet för att snabbt springa emot hans famn, Serena följde intensivt hennes rörelser när hon omfamnade sin pojkvän. En fnittrande och lycklig känsla spreds inombords då hon klev ur bilen för att gå emot sin egna underbara som stod några trappsteg längre upp .
”Ryan ..” sa hon försiktigt och fyrade av ett leende som han snabbt besvarade och omfamnade henne mjukt, ”Hur var dagen?” , ”Helt okej” svarade hon då dem båda skingrats en aning. Ryan skrattade lågmält innan dem båda omfamnades i en försiktig kyss.



”Serena! Ryan!” hojtade Isadora glatt och vinkade häftigt med armen i en gest att hon skulle komma.
Ryan fattade snabbt tag i hennes hand innan dem båda begav sig ned emot gräsmattan där Justin och Isadora stod.
”Ska vi åka och handla middag?” undrade Isadora ivrigt och såg med sina stora mörka ögon emot Serenas. Hon kollade sig förvirrat omkring, till en början kunde Isadora inte bärga sig med att komma hem till Justin och nu ville hon helt plötsligt därifrån?
”Ehm.. okej?” svarade Serena förvirrat samtidigt som hon kände hur Ryan omslöt sina händer kring hennes midja bakifrån, ”Pizza!” Hojtade Ryan högt och Justin stämde snabbt in, ”KebabPizza” flikade han in och dem båda grabbarna instämde. ”Vi ordnar det grabbar.. Om ni inte vill följa med?” sa Isadora filurigt samtidigt som hon tog några kliv emot garageporten och ett högt gnisslande ljud ekade då porten åkte upp, ”Vi alla kan ju följa med i Serenas nya Bil..” skrockade Isadora samtidigt som hon gjorde en gest med sina båda armar emot det bländande föremålet i det upplysta garaget.

Serena stod som paralyserad då hon såg på den present som nu var hennes i garaget, försiktigt tog hon några kliv framåt så hon skingrades ifrån Ryan. ”Du Skämtar, Du Skämtar, Du Skämtar..” upprepade hon förvånat men samtidigt överväldigad av situationen hon befann sig i. ”EN BIL?” nästan skrek hon ut med ett leende och tog sig för pannan för att inte besvimma. ”En sen födelsedagspresent” flikade Justin in med ett leende, ”Den är från oss allihopa ” sa Isadora glatt och Ryan nickade försiktigt på huvudet, instämmande.
Serena stod och såg sig omkring på sina underbara vänner, sin bästa vän Isadora, den roliga och charmiga Justin och den mest underbaraste kille i världen. Ja hennes liv kunde egentligen inte bli bättre, på bara några få månader hade hon funnit vänner hon var medveten om att hon skulle behålla livet ut.

”Här” sa Isadora samtidigt som hon sträckte över en blå inslagen ask. ”Du lär behöva den” flikade hon snabbt in efteråt. Serena skakade förbryllat på huvudet innan hon försiktigt knöcklade upp packetsnöret och det blåa papperet. ”Nyckeln ..” skrockade hon dovt, nästan ohörbart och strök med fingrarna försiktigt längs den svarta nyckeln med tillbehörande nyckelring där namnet ”Serenas” var inristat.
En sprillans ny Mercedes Benz cab är något inte alla får i 17års present, speciellt inte av sina tre bästa vänner. Men Serena hade nu blivit ägare till sin första egna bil och känslan att få hålla i nyckeln, få se sin nya ögonsten och veta att den blivit inhandlat med kärlek. En mercedes var mer än hon någonsin vågat drömma om och hon hade ingen aning om hur hon skulle kunna tacka sina vänner nog.
”Hur ska jag kunna tacka er nog för denna fina gåva?” undrade Serena nästa gråtfärdigt och sökte ögonkontakt på sina vänner, ”Lova bara att vara försiktigt och använda den väl” skrockade Isadora och Justin med en viss betoning på att hon skulle använda den väl.

Som paralyserad nickade Serena med ett leende innan hon sprang och omfamnade sina vänner i en gruppkram , ”Jag älskar er” sa hon glatt då dem alla stod i en omfamnande kram.

”Nå? Ska du ta en provsväng eller vad?” frågade Justin uppspelt och lade armen kring Serenas axel. Chockerad och omtumlat nickade hon ivrigt på huvudet innan Isadora fattade tag om hennes arm och dem båda gick emot bilen.
Smidigt klev Isadora in på passagerarsidan då Serena, med hjälp av fjärrlåset öppnat bilen.

Doften av ny polerade skinnstolar och nyplockade hallon ifrån Wonder-baum; en, träffade luktsinne då Serena kommit på plats bakom ratten. Med ett stort leende och tårar i ögonen strök hon med sina händer längs ratten och blicken sökte sig längs bilens alla hörn.
Den var fantastisk, helt underbar. Och det var nu en bil hon kunde kalla sin egen.

¨¨ ¨¨ ¨¨ ¨¨
När livets dagar blir till sitt fullo kommer jag alltid finnas där för dig. Du behöver bara vända dig om för så ens sekund och mitt ansikte speglas i ditt. Du är så otroligt lyckligt lottad att du funnit sådana otroliga vänner. Ta hand om dem väl, behandla dem så som du själv önskas bli behandlad och för all sin dar, låt inget komma er emellan.

_____________________________________________________________________________________________

Lite knöckligt apitel, blev inte riktigt som jag tänkt. Men jag var tvungen att få med det med de blåa paketet Isadora hämtat i skolans och Serena var tvungen att få sin present. :)

Hoppas ni gillade det. Dela gärna med e av era synpunkter.

UPDATE; Justin menade att Isadora skulle ta med Serena hem så hon kunde få bilen, då den blivit färdig (specialtillverkad!) :)