”Det kommer gå bra” sa Isadora och kramade om Justins hand snäppet hårdare. Han nickade löst till svars innan han kysste hennes kind lätt, ”Jag älskar dig”, ”Och jag dig” stämde hon in med ett leende.

Tillsammans befann dem sig båda på den privata flygplats många kändisar använde sig utan när dem skulle till och från Los Angeles för att undvika skrikande fans och framförallt papparazzis. I en stor ekande tom lokal stod dem bakom dem enorma panorama fönstren och blickade ut längs luften ihopp om att kunna skymta privatjeten Jeremy, Jazmyn och Jaxon befann sig på.

Klockan hade passerat strax efter klockan 19.00 om kvällen och under en timmas tid hade dem båda befunnit sig på den tomma flygplatsen. Justin som velat komma dit i tid hade fått isadora med sig utan protester. Det hade varit längesedan hon sett Justin så uppspelt och lycklig över något att hon inte haft manken till att protestera. Hon såg fram emot att träffa Justins pappa och småsyskon förmodligen lika mycket som Justin.

Flitigt hade deras samtalsämne handlat om Jeremy, Jazmyn och Jaxon Bieber. Justin som berättat om gamla barndomsminnen han har men sin pappa och även minnen tillsammans med sina småsyskon.  Han hade även berättat om hur orolig han var över att träffa Jazmyn, då hon stod närmast Justin, och förstod lite mer än vad Jaxon gjorde pågrund av att hon var lite äldre. Isadora kunde även se hur Justins skinn nästan vreds ut och in så fort dem kunde skymta ett flygplan på himlen.

”Inget att oroa dig för Hjärtat. Det kommer gå jätte bra” påminde Isadora honom om gång på gång. Justin nickade lätt tillsvars och såg på henne med dem vackra gyllenbruna ögonen som fick vem som helst att nästan smälta.

Lugnt och fridfullt satt dem båda tysta på den lilla träbänken och kikade utöver himlen. Solens klara lyster var påväg att falla och mörkret skulle snart stiga.  Det skulle förmodligen bli en vacker kväll och hemma höll Rose, Richard, Scooter, Ryan och Serena på med en välkomstfest.

Justin och Isadora hade ett ärligt och rakt förhållande, dem berättade verkligen allt för varandra vilket i sin tur gjorde så att Isadora verkligen längtade efter att få träffa mannen som var far till den son hon var förälskad i. Jeremy Bieber, hon kände försiktigt på namnet med tungspetsen. Isadora var ingen expert på Bieber familjen. Hon hade ingen aning om att Justin ens hade småsyskon förens någon timme tillbaka. Det var något han aldrig berättat för henne. Men för det, hon hade ingen rätt att bli arg för något sådant eller besviken heller för den delen. Justin hade fått gått igenom så pass mycket genom sin ungdom, saker man önskar inget barn eller ungdom borde få gå igenom.

”Där” sa Justin dovt och blicken letade sig mellan några moln som tillslut skapade en öppning. ”Där kommer dem” fyllde han in och ett nervöst leende prydde hans läppar innan han försiktigt reste sig upp tillsammans med Isadoras hand i sin.

Hon skådade den vackra röd-orangea himlen och kunde strax skymta det vita privatflyget som kom flygandes, förberedds för landning.

* * *

”Pappa..” viskade Justin, ord som nästan kom ut i en mimning. Dem annars tårfri ögonen började snabbt vattnas och hjärtat började bulta allt hårdare för varje sekund som passerade. Han såg hur sin pappa Jeremy snabbt släppte allt han hade innan han med några snabba steg närmade sig Justin i en omfamnande kram. ”Justin..”viskade Jeremy lågt, Justin kunde höra hur hans röst var påväg att brista och han kramade sin pappa snäppet hårdare.

Över ett år hade passerat sedan Justin lämnade Straford bakom sig då Pattie, Justins mamma somnat in av Cancern. Så otroligt mycket känslor kom nu tillbaka då han var i sin pappas famn igen. Tårarna sipprade nedför hans kinder, hjärtat bultade likt en galloperande häst och han kände smärtan i bröstet trycka. Han kunde nu inte förstå vad han egentligen gjort, och varför. Han hade behövt sin familj lika mycket som dom behövt honom genom den svåra perioden av deras liv.

Minnen spolades snabbt tillbaka och sorgen kom tillbaka då Justin såg sin far. Såg sig själv speglas i hans ögon. Inga ord gick egentligen att beskriva den känslan av frihet och lugn han nu kände.

Justin var väl medveten om att han var tvungen att bygga upp sitt förtroende till sin pappa på nytt, så att en liknande sak inte skulle upprepas. Men han var väl beredd på att göra allt för at försöka få tillbaka relationen med sin kvarstående familj.

”Jag är så ledsen gubben” viskade Jeremy med sin bristande röst. Tårarna och sorgen bultade och Justin försökte sippra efter andan, försiktigt nickade han löst ”Jag är också ledsen, jag lovar att aldrig lämna er igen. Aldrig någonsin.” sa han svagt genom gråten.

”Det kommer ordna sig nu, vi kan klara detta” sa Jeremy och särade på dem en aning för att kunna torka sina tårar. Justin nickade instämmande genom den ojämna andningen och strök försiktigt bort dem vattnande kinderna med tröjärmen.

Ett svagt leende prydde hans pappas läppar, ”Jag har några små med mig jag tror du vill träffa”.

Justin såg sprött över sin pappas axel och skymtade genast sina småsyskon, Jazmyn och Jaxon.

Jazmyn som nästan skräckslaget stod med sin snuttefilt och tumme i munnen och såg på sin bror, nästan som att försäkra sig om att hon inte såg i syne. ”Bobo!” utbrast hon skärrat innan hon kastade filten på golvet och kom springandes emot Justin. ”Åh vad jag har saknat dig, min favorit tjej i hela världen” utbrast justin glatt när han bärt upp Jazmyn i sin famn och kysst hennes kind. ”Och jag har saknat dig. Men nu är du äntligen här” kvittrade hon lågt och omfamnade Justins axlar återigen.

Justin såg ur ögonvrån hur Jeremy plockade upp Jaxon i sin famn för att sedan komma emot honom och Jazmyn. ”Jaxon!” väste Justin glatt innan han gav honom en varmkram, fortfarande med Jazmyn i sin famn. ”Vad stor du har blivit grabben, du växer snart ifrån mig” skämtade Justin och kikklade hans sida. Jaxon gav ifrån sig ett fnittrande skratt innan han stolt nickade till svars.

”Oj, förlåt” sa Justin och blickade bak där Isadora osäkert stod. Bekvämt sträckte han sig efter hennes hand som hon villigt kom och fattade tag om. ”Pappa, Jazmyn och Jaxon… Det är här Isadora Hilton, Min flickvän” sa Justin stolt innan han blickade mot Isadora som log generat. ”Trevligt att träffas” sa Pappa och öppnade sin famn som Isadora genast omslöt i en kram ”Detsamma” log hon generat.
”Du ser ut som en prinsessa” kvittrade Jazmyn , vilket fick alla att brista i ett dovt skratt, Jazmyn sträckte sig över Justin för att kunna nå Isadora, ”Vill du till Isadora?” undrade Justin och såg sedan osäkert mot Isadora som nickade försiktigt och sträckte sina arma för att nå Jazmyn innan hon vant placerade henne kring sin höft. ”Vet du vad?” undrade Isadora och såg på Jazmyn som skakade spänt på huvudet, ”Jag har klänningar, skor och tiaror som ligger och väntar hemma.. För idag får vem som helst vara en prinsessa om hon vill” sa Isadora med en viss inlevelse som Justin snabbt kunde se att Jazmyn köpte då hon med chockerade ögon såg på Isadora för att snabbt lysa av lycka.

”Prinsar då?” undrade Jaxon vilket fick alla att hoppa till av hans plötsliga fråga, Justin blickade tillbaka mot Isadora som log generat, ”Prinsar också! Men då måste vi bygga oss ett slott också!” sa hon självsäkert vilket fick både Jaxon och Jazmyn att sprudla av glädje.

”Thank You” mimade Justin emot sin vackra flickvän som generat log tillbaka. Försiktigt sträckte han på sig för att kunna kyssa hennes kind.

Han såg hennes tindrande mörka ögon sprudla av glädje då hon gick tillsammans med Jazmyn på sin höft för att hämta hennes snuttefilt hon tappat i all hast.

”Hem?” undrade Justin och såg på sin pappa. ”Hem” instämde han glatt. Och tillsammans hjälptes dem båda åt med alla väskor samtidigt som Isadora tog ett barn i varje hand och kom strax därpå efter.

_________________________________________________________________________________________