3 dagar senare ... Serenas Perspektiv ----------- En dag hade blivit till flera och varken hon själv, Ryan eller Justin hade så mycket som ett ljud ifrån Isadora. Vilket var konstigt då något liknande aldrig tidigare hänt. Justin hade varit stum sedan den kvällen det var tänt att dem båda skulle ha film kväll hos Isadora. Han gick runt som paralyserad, huden var nästintil likblek och hans ögon var svullna och röda. "Hon hade annat för sig", hade han sagt när Ryan dagen efter ringt. Serena saknade sin vän, hon hade varken hört av sig eller synts till och när Hon försökt ta kontakt med sin vän ko hon direkt till röstbrevlådan, eller om hon åkte hem till henne öppnade Rose bekymrat ytterdörren och berättade att Isadora var magsjuk. Visst, vem som helst kunde bli magsjuk men flr det kunde man iallafall sluta göra folk oroliga, det var inte svårare än så. ---- Tillsammans med Ryan befann hon sig hemma hos Justin som tillsammans med sin sång coach mama Jan som var full igång med att få igång stämbanden. Hon kunde se hur han egentligen inget annat ville var att gå och lägga sig, bara försvinna. Men han är den fantastiska peraon han är så han höll god min och fullföljde det som behövdes då release datumet var bara några veckor bort och endast några få sånger fattades för att albumet skulle vara komplett. "Serena?" snabbt hajade hon til då ho hört sitt namns sägas, "Ja?" svarade hon dumt. "Har du ringt Teen Magazine?" Scooter stod med ett frågande ansiktsuttryck över henne där hon satt i den röda skinnsoffan, dagdrömmandes. "Teen Magazine..." uprepoade hon dåvt för sig själv och reste sig hastigt för att kunna finna sitt enorma anteckningsblock. Scooter följde hennes rörelser och väntade otåligt medans hon skuggade igenom dem nästan slnderklottrade sidorna. "Hör ska vi se.. Ja, Teen Magazine dyker upp nästa vecka för fotografering och en 3 sidig intervju inför releasen av albumet." Scooter pustade ut, "Bra. Tack" log han snett och la en vänlig hand på hennes axel innan han begav sig in i studio igen. Justins vackra stämma cirkulerade runt och fyllde husets alla hörn, den pågående låten han tillsammand med R.Kelly och Kuk Harell skrivit. En duett mellan honom och Usher, som komma bli en väldigt känslofull och stark låt. Som förhoppnigsvis skulle komma att fånga hjärtan framöver. Ingenting, varken album, folket omkring eller Scooters irrationer över att Justin var tvungen och sätta rätta tonerna, inget spelade någon roll. Hans tankar såg ut att enbart tänka på Isadora och hela hennes exsistens. Som om han visste något han vägrade berätta, något som gjorde han okoncentrerad och deppig. Serena rent ut sagt hatade den idan av Justin, dock var det en sida av hono hon inte kände igen, så gjorde det henne orolig och nervös. Hon intalade sig själv att våga fråga vad som egentligen tygnde ner honom... När det rätta ögonblicket var framme. "Ryan?" ropade hon gällt tvärs över det stora vardagsrummet samtidigt som hon triumferade med sin mobil i handen. Han vred huvudet illa kvickt och såg på henne med teatriskt uppspärrade ögon, strax därpå fyrade han av ett charmigt leende och gick med kvicka steg emot Serena. "Du ropade?" undrade han och smekte med ena hande övr hennes nacke och nedöver ryggen. "Kan vi gå ut en stund? Jag behöver luft!" svarade hon trött. Trött övr den dåliga luften och brist på koldioxid. "självklart, gå ut före så kommer jag". Serena nickade lätt och kysste hans läppar innan hon begav sig ut i den något kyliga luften. -- solens tidiga strålar hade ersatts med en fuktig atmosfär och svala regndroppar sipprandes needbpå balkontaket, men det gjirde inget. Faktum var att det behöves regn, engilt henne själv. För att kunna rensa luften och vattna blomstrena, gräset, djuren. Men mest av allt för att det var något med regn som gjorde det vackert. "Här har du hjärtat" Ryan stängde igen en stora glasdörren om sig och gick fram till Serena för att räcka över en laska iskall vatten. "Tack", hon log vänligt samtidigt som hon skruvade upp den blåa korken och lät den svala drycken kyla hennes hals. "Är allt bra med dig?" Ryan såg oroligt på sin tjej, som förvirrat nickade på huvudet, "Bara orolig för Justin, det känns som..." hon avröt sig själv, orolig för vad Ryan skulle tycka om hennes framfumliga påhopp om hans bästa vän. "Det känns som...?" undrade Ryan nyfiket och placerade sina händer kring hennes midja. "Det känns som om Justi döljer något.. Angående Isadora" hon svalde hårt över vad hon precis sagt. Hon mötte försiktigt Ryans blick, so inte alls såg så dömande ut som hon trott, tvärtom.. Medlidande och rentutsagt iskall. Inga känslor, bara hårt sammanbitna läppar. "Ryan?" frågade hon oroligt, en fråga som kom mer ut likt ett påstående, eller tillsägelse. Han blinkade genast till och vaknade ur sin dvala, "Nejdå, det är inet du behöver oroa dig över. Han är nog bara trött, i si egna värld du vet" sa Ryan lugnt och fyrade av ett snett tillgjort leende. Serena visste att man inte behövde vara någon expert för att se Att ryan döljde något. Han visste något Serena inte visste. Frågan var egentligen Vad det var? Om Isadora? Hade det hänt något? Och isåfall, varför döljde hennes pojkvän det för henne...? ------------------------ Regnet började ösa ned över Los Angeles gator allt mer och mer, Serena gjorde allt i sin makt för att finna ett Mcdonalds genom dem åkande torkarbladen och det dånade regnet. Serena hade efter mycket om och men gått med på att bli den som, själv, skulle åka och köpa med för att papparazzis inte skulle lägga alt för mycket tid på henne. Ursäktande nog. Men det spelade henne ingen roll, blixtrande kameror och en 5minutare i rampljuset hade inte varit hennes grej, någonsin. Så här befann ho sig nu, ensam , åkandes i en av Justins senaste inköp till bil längs Los Angeles regnande gator. Den nya ferrarin i den klarröda färgen drog, trots regnet, åt sig mer uppmärksamhet än väntat. Och precis som när hon var påväg att ge upp syntes den enorma bokstaven M i den supergula färgen överst på en byggnad. "Perfekt" mumlade hon för sig själv och bet sig löst i läppen för att kunna göra en snygg och riskfri fickparkering. "sådär ja", sa hon lyckligt och berömde sig själv när hon forsatt var vid liv och bilen utan en skråma. Hastigt med den svarta skinnväskan över dem stora lockarna sprang ho i ilfart in på det öppna Mcdonaldsen. Och även hur vädret än såg ut på utsidan verkade det inte röra gästerna som befann sig där inne i ryggen. Dofter av nyfriterat och koktkaffe spred sig lägs väggarna och utspritt på dem små runda borden satt människor i alla åldrar sipprandes på hett kaffe eller nygjorda hamburgarna. "Välkommen till Mcdonals vad får det lov att vara?" sa en äldre man med mörk stämma i kassan, iförd i svarta byxor, beige skjorta med Mcdonalds loggan på och en svart keps. Han log ett halvhjärtat leende och dolde en hjäspning som var påväg att komma. "ehm... " Serena rotade kvict i sin väska för att finna den handskrivna lapp ifrån scooter med alla dem beställnigar hon skulle ha. "4 Big Mac, 4 Chicken Mcnuggets, 2 Whopper, 2 Kycklingsallader och 12 äpplepajer, tack. " Serena log generat åt dem äldre mannen i kassan so såg storögd på henne, "Justja, plusmeny på alla och 5 påsar lökrigar pålus 6 vitlöksdipp. Och cola på alla" Ännu ett generat leende for fram då mannen snabbt knappade i allt hon beställt. "Ska ni äta här miss?" frågade han sprött och förberedde med pappersmuggar, "Nej hemma, stor familj" log hon ursäktande och tog en pappersmugg för att kunna hämttadryck medans hon skulle vänta. "Det blir 667,90 tack. Och ni kan slå er ner medans ni väntar" Serena drog mastercardet illa kvikt och tryckte in Justins femsiffriga kod innan hon tackade stelt ch begav ig bort för att finna drycken. ----- "Nej fan, jag tror denna är något att behålla!" skrokade en grov röst bakom Serena. Ho la inte allt för mycket tanke åt personen vid bordet bakom som vekade prata i telefon. Hennes blick hamnade istället på dem vattendroppr på fönstrwt och det ösande regnet utanför samtidgt som hon sipprade försitgt på si kalla dryc genom det vita sugröret. Den mörka rösten skrockade ännu en gång innan han så något som liknade, "Jag ska sätta på henne, ge mig bara lite tid. Funderar på att ta en svängom där senare". Han skrattade högt och det sliskifa ljudet fyllde hennes öron. Hon kunde snabbt lista ut att killen verkligen var en douchebag. En person som helst saknar respekt för kvinnar oc tror dwm är något jäkla bollplank som det bara var att "sätta på". Aningen irriterat sökte hon med blicken bakom disken, där hon såg hurden äldre mannen tillsammans med sina kollegor aretadehårt för att ordna hennea enorma beställning och ho ville förmodlgen inte ens veta vad som cirkulerade kring deras tankar när en ung tjej kommit och beställt snabbmat för en hel hjord. Nåja, otåligt räknade hon sekunderna tills hon var tillbaka hemma hos Justin och gänget. Där hon trivdes bäst. "Miss? Din beställnig är klar" hördes en ljus stämma ifrån disken. Serena nickade tacksam och reste sig flr att gå när något fick henne att stanna till. "Hennes namn? Isadora Hilton" Den sliskiga personen lät som en pedofil när han uttryckte namnet som enbart kunde tillhöra en person i hela America. Serenas bästa vän. Hastigt vred hon på klacken och blev chockad när hon såg vem den manliga rösten tillhörde. Personen ifråga blev som förfrusen när han upptäckt hon själv. "JORDAN?!" utbrast hon ilsket. Ilsken över det faktum att Jordan av alla människor pratade med något perv i telefon om Isadora som hon vore ett sexobjekt. "Vad fan håller du på med?" frågade hon upprört. Jordan reste sig hastigt upp och tryckte bort det pågående samtalet utan att säga adjö. "Vad jag håller på med? Du kanske bordefråga din vän Isadora ... Vad det är exakt är Hon håller på med?" sa han mystiskt. "Vadå vad hon håller på med? Är du knäpp?" frågade hon upprört och fläckade med armarna i luften. "Det var ju inte jag som hoppade på henne och kysste intensivt häromdagen när min flickvän var hemma hos mig" påstod han flörtigt och la armarna i kors. Plötslgt verkade allt han precis sagt stämma in så otroligt mycket att det ändp verkade absurt. Isadora skulle aldig kyssa någo annan! Hon hade Justin. Hon älskade honom. "Din jävla lögnare!" utrast hon högt och grabbade snabbt tag i pappersmuggen med cola för att kasta i ansiktet på Jordan. Med allas blickar liggandes på sig gick hon med raska steg emot disken för att snabbt skynda sig ut ur restaurangen. Med endast tankarna på Isadora och vad hon möjligen kan ha gjort... Frustrerad över det faktum att Justin var den enda som förmodligen visste sanningen och faktiskt kunde bekräfta det då det verkade vara som mörkast för Isadora. Saker och ting vekade plötsligt falla på plats. Var det sant det Jordan påstått? Hade Isadora verkligen hoppat in i hans famn när Justin varit hemma hos henne? Och om det var sanningen... Så varför hade hon gjort det? Älskade hon inte Justin längre? ----------- Lite längre kapitel denna gång. Hoppas ni gillar det. :-)