”Stalking mutch?” sa en hes röst bakom mig, hastigt vred jag mig om, ”Lustigt, jag var precis påväg att fråga detsamma” flikade jag smidigt in med ett snett leende då jag snabbt upptäckte vem rösten tillhörde, Tjuven. Han hade sett mig, perfekt. ”Hur visste du att jag var här?” frågade han och höjde ett av sina mörka buskiga bryn, jag rynkade försiktigt pannan, ”Det gjorde jag inte?” påpekade jag och försökte spela dum, vilket jag hoppades han var dum nog att gå på min lögn. Han flinade sarkastiskt och drog på sig dem mörka solglasögonen han bar i handen, ”Kan man lita på dina ord?” antydde han kaxigt och tog ett skritt närmare mig, ”Eller kanske var det så att någon ångrade sig angående igår?” fyllde han in med svag hes röst, nästintill viskande. Jag ryggade försiktigt tillbaka av vana, ”Jag är ledsen att såra dig men det kommer aldrig att hända, inte ens om vi var dem två sista människorna på jorden” svarade jag snabbt och blev själv nästan förstummad av vad som precis flugit ur mig, jag visste inte ens själv att jag kunde spela så svårflörtad och hård på samma gång, vilket var något som verkade gå hem hos Tjuven då han försiktigt skrattade till, ”Vad du än måste säga för att tro dig själv Haley” svarade han mjukt och en kritvit tandrad blottades. Jag flämtade till, kände hur en klump i halsen bildades, men inte på grund av det han sagt för det spelade inte mig någon större roll, detta var bara ett jobb, han var mitt jobb, det var Haley som fångade min förstumning. Haley. Mitt falska namn. Något jag skulle bli tvungen att mata in i huvudet för att inte råka försäga mig någon gång till någon över huvudtaget.

Tjuven vek av ifrån mitt ansikte och bakom dem mörka solglasögonen kunde jag ändå se hur han stirrade på något bakom mig, samtidigt som han försiktigt spände sina käkben en aning, jag vred mig halvt om och möttes av en blond gestalt, dem chokladbruna ögonen såg in i mina, Kim. Jag log halvhjärtat, ”Du såg törstig ut” sa hon kort med ett leende och räckte fram en blå plastkropp fylld med vad som såg ut att vara en blandning av vodka och rom. Jag smuttade försiktigt, lät den starka drycken fylla min strupe, jo visst hade jag rätt. Definitivt vodka. Försiktigt torkade jag mina läppar med pekfingret och hoppades innerligt att glansen fortfarande satt perfekt. Jag sneglade emot Kim som såg på Tjuven med ett konstigt ansiktsuttryck innan hon såg på mig halvleendes och försvann sedan snabbt sin väg. Vad var det med henne egentligen? Hon gjorde inte direkt något bra intryck om att spela min bästa vän som Adam ville att det skulle framstå som. Jag släppte tankarna och fokuserade återigen på Tjuven, solens sista sken försvann omkring oss och bort bakom dem höga byggnaderna, luften ersattes med en lätt kyla då Tjuven försiktigt drog av sig sina solglasögon med blicken fäst vid mig, ”Hur känner du Kim?” frågade han en aning irriterat om man lyssnade på tonläget samtidigt som han placerade solglasögonen i ena byxfickan, jag rynkade nonchalant på ögonbrynen, ”Hur vet du hennes namn?” fyllde jag in utan att släppa hans blick som snabbt övergick från ond till lugn, ”Det skulle du bra gärna vilja veta” sa han retsamt och lade en arm över min axel, ”Följ mig” fortsatte han vilket jag för någon sekund tvekade starkt på men följde motvilligt med fortfarande med Tjuvens arm kring mina axlar.
Allt som surrade i mitt huvud då vi lämnade folkmassan och den höga musiken bakom oss var hur Tjuven kunde veta vem Kim var?

”Jag heter Justin förresten, Justin Bieber” sa han charmigt och mötte min blick med ett leende, fortfarande med sin arm tryggt placerat över mina axlar. Jag ryckte på axeln, ”Och jag behöver veta det för att?” sa jag kort, en fråga som kom ut mer likt ett påstående, ”Det är ingen vits att du spelar svårflörtad med mig” grymtade han argt och drog snabbt åt sig sin arm han nyss haft placerat över mig, ”Vart är vi ens påväg … Justin?” fyllde jag in med en viss betoning på Justin som för att bevisa att jag tog upp informationen han berättade. Dem spända käkarna och den rynkiga pannan försvann sakta med säkert och utbyttes med ett mer mildare ansiktsuttryck, han flinade självsäkert och blottade den kritvita tänderna han bar, ”Paradise” sa han kort och drog den blåa plastmuggen ur min hand snabbt som han hävde i sig den sista skvätten och återigen placerade sin arm kring mina axel och kastade nonchalant iväg muggen mot en stenvägg.  


*



Ett moln av rök träffade mig rakt i ansiktet ett hav av stank kombinerat med olika starka spritlukter, då vi till slut nått målet, det verkade som vi befann oss i ett ödelagt hus eller liknande. Jag såg mig äcklat omkring i den lilla gången jag gick tillsammans med Tjuven framför mig som ökade på sina steg ytterligare. Stället vi befann oss på såg ut som en svinstia, det låg gamla ölburkar kastade överallt, öl som sakta klibbat sig på väggarna och skapat en oas av gammal utslagen alkohol. Jag försökte förskräckt hålla andan där jag gick tätt bakom Tjuven med båda händerna placerade kring hans midja utanpå den svarta skinnjackan, hade jag inte vetat bättre kunde jag nästan se hur hans leende blev större och större av att jag valde och ha hans närhet, men för tillfället kunde jag inte bry mig mindre och började undra vart vi egentligen var påväg då Tjuven valt att förbli stum angående den fronten. En eggande känsla for genom min kropp, kanske var det så att det var här han bodde?  Denna illaluktande, insunkna svinstia där knappt en gris skulle trivas, kanske hade Adam ägnat månaders av efterforskning på helt fel snubbe..
Mina tankar avbröts hastigt då jag nästan snubblade till i mina höga klacka då Tjuven hastigt stannat till , jag suckade försiktigt och rätade försiktigt på mig, ”Inte ett ljud om du inte blir tilltalad” sa han kort med hård röst och drog försiktigt bort mina händer som varit placerat kring hans midja, i ett tecken på att inte röra honom. Jag började känna ett visst obehag av situationen där jag befann mig gud vet vart tillsammans med snubben jag fått i jobb att anhålla och utan aning om hur hans nästa steg skulle bli. Han öppnade snabbt dörren och ännu ett moln av stark rök mötte oss då vi båda äntrade, jag en aning osäkert och försiktigt och han, som nästintill stormade in.
Röster och mummel hördes och strax därpå blev ett flertal ansikten synliga, jag log prövande samtidigt som tjuven hälsade på dem alla med en konstig armrörelse och en klapp på ryggen. Allt jag nu önskade var att få komma bort därifrån, mina tankat for åt höger och vänster samtidigt som jag sneglade försiktigt på alla dem unga män som satt utplacerade i dem gamla slitna skinnsofforna, rökandes på vad som såg ut att va allt annat än vanliga cigaretter.
Jag försökte ivrigt få ögonkontakt med tjuven som prompt envisades om att undvika mig och slog sig snabbt ned i en av sofforna bredvid en mörkhyad snubbe som såg ut att blivit lika hög som ett hus när han drog in ännu ett halsbloss genom det bruna handrullade filtret.
Jag gjorde mitt bästa för att undvika att andas in för mycket och istället andas diskret genom munnen och en känsla av ånger sköljdes över min kropp då jag kom att tänka på öronsnäckan och kameran som låg i bagageluckan på min bil, förbannad över mitt dåliga beslut samtidigt som en viss nervositet började gro i magen upptäckte jag hur Han försökte få ögonkontakt, ”Ey B, vem är horan?” skrattade en av männen fram sittandes i ett hörn samtidigt som jag såg hur han spände en gummislang runt armen och hur en annan man försiktigt gick fram emot honom med vad som såg ut att vara en spruta. ”Kalla henne hora en gång till om du vågar…” morrade tjuven högt och gick snabbt fram emot mannen som precis yttrat sina små ord, ”Det blir det sista du säger Nick!” fyllde han förbannat in och ryckte sprutan ur handen på den andra och drog snabbt bort plastkorken på nålen i samma sekund som han hårt pressade in sprutan i armen på snubben som tydligen hette Nick som snabbt såg ut att reagera starkt på vätskan som såg ut att fylla varenda ådra i hela hans kropp och vidare ut i blodet. ”Jävla fitta” väste tjuven med sammanbitna käkar och kastade iväg sprutan när Nick föll ihop i soffan, nästan sovandes. Jag svalde hårt och följde tjuvens små rörelser då han försiktigt vände sig om och granskade dem andra fyra männen som där satt, ”Det här är Haley” andades han försiktigt, ”Hon är med mig, så tänk inte ens tanken” fyllde han snabbt in med en viss betoning på mig.
Jag log prövande mot tjuven när han försiktigt mötte min blick med ett hårt och aggressivt ansiktsuttryck med spända käkar och rynkade ögonbryn, vi båda stod med några meters mellanrum våra blickar som möttes genom det moln av rök som uppstod ovanför oss, jag granskade hans ansikte med en klump i halsen och hoppades innerligt att hans plan var att gå härifrån så snart som möjligt då en dörr plötsligt öppnades bakom honom, nervöst vek jag av blicken och möttes av ett högt fnitter ifrån en tjej som såg ut att vara i ungefär min ålder, hennes päronformade kropp slimmades perfekt i den silverglittriga tajta dress hon bar, dem höga klackarna gjorde hennes ben rättvisa och det lockiga knallröda håret föll perfekt nedför hennes axlar, jag granskade henne noga och visst var hon vacker, men ett riktigt knarkhuvud.




Jag såg hur hon torkade sig hastigt kring näsan när hon upptäckte tjuven. ”Justin!” tjöt hon högt och nästan flög omfamnandes kring honom, han skrockade lågt. Jag studerade noga hans kroppsspråk då han plötsligt särade försiktigt på dem båda, fortfarande med ett fast grepp kring hennes midja mötte hennes blick, han var precis påväg att säga något när en annan mörk gestalt dök upp bakom dem, sjungandes på någon gammal klassiker med en cigarett i handen och en öl i andra, ”I wanna dance with somebody, I wanna feel the heat with somebody” sjöng han högt och inlevelsefullt med en mörk stämma och placerade en arm kring den rödhåriga tjejen, jag skrockade försiktigt till, nog för att han var hög som en skyskrapa men humor hade han och en perfekt tajming.
”J.B vafan!” började han högt och livfullt och tog en klunk av sin öl, ”Jag väntade på dig men du dök aldrig upp” fyllde han in och vinglade hastigt till så hans blick landade på mig, jag svalde hårt, han granskade med noga med ögonen som såg ut att gå åt kors och tvärs, ”Och nu vet jag varför” fyllde han in och log stort och fejkat emot mig. Jag såg på honom med äcklad min, vad trodde han att jag var egentligen? En hora som den där Nick hade kallat mig?
”Det är Haley, hon är med mig” sa tjuven mjukt och lät ögonen vila på mig om så bara för någon sekund, ”Haley hu?” flinade den rödhåriga tjejen och blinkade flörtigt till mot tjuven innan hon vred sig emot mig, ”Micha” sa hon mjukt och gick emot mig, ”Jag heter Micha, och fyllot bakom är Lukas” fyllde hon in och sträckte fram en hand som jag vänligt skakade, ”Haley” flikade jag in och släppte hennes hand, ”Han i soffan är Nick” fyllde hon in och vände blicken mot där Nick låg däckad, ”Och dem andra behöver du inte bry dig om” sa hon försiktigt, nästan viskade fram orden. Jag nickade tacksamt och mötte hennes isblåa ögon samt en kritvit perfekt tandrad mellan hennes fylliga läppar.
Herregud hade alla ordnat med nya tänder och blekt dem här? Fast när jag tänkte efter var det inte förmodligen inte så konstigt då jag såg mig omkring på den lilla ytan vi befann oss på, såg det ut som dem hade höllt på med detta några år, minst.
”Vi ska ha en varsin” sa tjuven plötsligt och jag vände snabbt blicken emot honom som intensivt höll blicken på den rödhåriga kvinnan framför mig, Micha. Hon nickade försiktigt och blottade ännu ett leende, ”Följ mig” sa hon mjukt och började genast gå mot den dörr hon tidigare kommit ifrån, jag stod försiktigt kvar och studerade tjuvens rörelser då han var påväg att gå efter snubben som hette Lukas genom dörren när han hastigt vände sig om, ”Hade du tänkt stanna här eller?” undrade han rakt, jag svalde hårt och skakade nästan förskräckt på huvudet samtidigt som jag snabbt staplade iväg mot hans riktning i dem höga klackarna.
Jag kunde inte råför att tänka på hur hans beteende växlat från toppen till botten på bara någon sekund när vi tagit ett steg innanför dessa dörrar, hur han nästan totalt ignorerade mig och endast verkade vilja se på mig eller möta min blick om han blev tvungen att förklara vem jag var. Jag svalde hårt och skakade bort tanken, jag hade inte plats för att tänka på det nu, och dessutom struntade jag i det. Allt som fyllde min hjärna nu var vart vi egentligen var påväg denna gång och vad han menat när han hade sagt Vi ska ha en varsin, och vilka två han egentligen menade …

---

Händelserikt kapitel? :) Vad tror ni kommer hända? Vad var det Justin/Tjuven egentligen menade? 

En fråga jag hoppas ni kan svara på, vill ni ha nästa kapitel ur Justins perspektiv eller Esme's? Eller kanske någon annan ur "Five"? :) 
Kram.