Scooters stämma hördes utifrån hallen där han gick omrking i cirklar och verkade fullt upptagen med telefonen. Justin kunde höra hur dem diskuterade hans eventuella comeback nu när Justin fått alla sina krav uppfyllda. Men hur kom det sig att något inom honom inte var redo än? Hur han fick känslan av att något fortfarande saknades? Något som höll honom tillbaka för att våga ta steget ut i världen igen...
Justins magkänsla ville mer än någonsin hålla på med musiken, musiken var hans liv. Och utan det var han egentligen ingen. Utan musiken var han bara den där killen ifrån Stratford.
Justin behövde musiken, han behövde sina fans.. Förmodligen lika mycket som dem och musikbranschen behövde honom. 


"Du är starkt Justin. Allt du vill uppnå kan du klara av. Du måste bara våga ta steget fram. Jag kommer alltid finnas vid din sida och vaka över varje steg du tar. Bara för att du inte kan se mig betyder det inte att jag inte kommer att finnas där"  

Justin mindes så väl hans mammas sista ord innan hon somnade in och lämnade denna värld. Justin mindes såväl hur otroligt mycket hon önskade att han skulle fortsätta vara stark, att han skulle våga stå på sig och vara den person han är innuti. Aldrig spela någon han inte är utan alltid vara sig själv.
Justin gick med små steg emot den enorma spegeln som fanns i studion, han studerade sitt ansikte i spegelbilden. Det var Justin som stod där men samtidigt var det inte det. Han såg en ynklig, svag och rädd kille.
En kille som var rädd för att ta steget trots attdet bara var att kliva. Allt kunde bara gå uppför från här.
"Är jag stark nog?" viskade han försiktigt emot spegelbilden samtidigt som han såg sina ögon reflekteras tillbaka, hur det bildades en tunn yta av vatten i ögonen som reflekterades av den dämpade belysningen.
Justin behövde något sorts tecken, ett tecken på att han verkligen var stark nog. Att han var modig nog att återvända.
I väntan på ett tecken som aldrig kom...



Justin gnuggade sig i dem tårfyllda ögonen och vände bort blicken ifrån spegeln. Han klarade inte av att se sig själv. Allt han såg i spegelbilden var en killform av sin mamma. Det gjorde alldeles för ont i hjärtat. En smärta som alltid kommer att finnas där, en smärta han skulle bli tvungen att leva med, den skulle aldrig försvinna.

"Eventuellt boka en intervju och en fotografering den tioende?" Justin hörde stämman ifrån Scooter som endast pratade affärer. Det var alltid affärer med honom. Och även om Justin älskade Scooter för allt han gjort för honom och sin familj var livet så mycket mer än affärer. Något Scooter behövde inse.

Justin skakade förtvivlat på huvudet åt Scooter beetende. Och satte sig med en suck ner på den svarta fotöljen med en inkopplade elgittar i famnen. Han behövde koppla av, få annat att tänka på. Och musik var han medicin. Hans sätt att avreagera sig på.

"When you was just a young’un your looks was so precious
But now your grown up
So fly its like a blessing but you can’t have a man look at you for 5 seconds
Without you being insecure
You never credit yourself so when you got older
It’s seems like you came back 10 times over
Now you’re sitting here in this damn corner
Looking through all your thoughts and looking over your shoulder

See you had a lot of crooks tryna steal your heart
Never really had luck, couldn’t never figure out
How to love
How to love.."

"Wow!" utbrast en mörk röst som tillhörde Scooter, då Justin tagit sista tonerna på sången. "Det är ju en cover, men din röst har verkligen blivit på något sätt förbättrad.. Och du har inte ens haft mamaJan hos dig" sa han med ett snett leende och slog samman sin telefon med ett klikande ljud. justin log ett anstränt leende och lade undan gitarren i soffan vid sidan av.
"Nåå?" undrade han och såg på Scooter med ett förvånat uttryck. "Vi har en hel del arbete framför oss" suckade Scooter och satte sig med en duns ned på en stol.
"Men det kommer ordna sig?" upprepade Justin. "Vi har fått en månad på oss" sa Scooter ängsligt och vände bort blicken.

Justin flämtade till och vek ned blicken emot golvet. En månad? 
Han visste hur mycket arbete en skiva kräver, hur många timmar en låt tar att göra från start till slut.
Han ville göra en comeback, han ville återvända. Men samtidigt var det något som tog emot, som gjorde honom ängslig.
Skulle Justin göra en comeback skulle det bli stort, det skulle skrivas om det i flera veckor efter. hans comeback skulle vara en största någonsin. Det var han klar över. Det var hans mål.
Justin reste sig hastigt upp och såg ned på Scooter som fortfarande satt avslappnat på stolen, "Om vi har en månad på oss, så låt oss inte slösa någon tid".