9 dagar senare ..

Med en sprayad tan i mörkbrun nyans, nyklippt och tonat hår och ett par hundra extra kalorier och kolhydrater i magen var Isadora redo för skolan igen. För att återvända efter bilolyckan efter en månadstid. Eller var hon redo? Hennes magkänsla sa allt annat än instämmandes och hennes huvudvärk höll på att ta kål på henne.
Men hon var tvungen, hon hade förmodligen väldigt mycket att ta igen i skolarbetet och det var inte likt henne att bli underkänd i något.
Isadora kunde genast begrunda alla dess blickar som genast fastnade vid henne när hon äntrade Stratfox Highs parkering i sin pappas mörka Mercedez.

"Isa!" Isadora hajade till av den välbekanta rösten då hon precis klivit ur bilen. "Hey" log hon snett och såg på Serena från topp till tå "Snygga kläder" log Isadora och såg på Serenas nya inköp. "Tackar" sa Serena och nästan skuttade omkring henne, förmodligen väldigt nöjd över vad hon nu ägde.
"Såå .., när hade du tänkt berätta?" Serena hakade armkrok på Isadora och nästan viskade i hennes öra när dem passerade människor i olika åldrar. "Vadå?" undrade Isadora och såg förvirrat på Serena, "Men att Justin hjälper Ryan och välja en present till min födelsedag"  sa Serena sprött och sken upp i ett busigt leende när hon nämnde Ryan. "För att det är meningen att det ska bli en överraskning" sa Isadora och log.
Isadora hade inte glömt, det var inte frågan om det. Hon hade själv varit med och planerat presenten Serena skulle få av Ryan, då han ville att det skulle vara perfekt.
Sanningen var att även Isadora och Justin skulle få vara med om den. Något hon dock tänkte hålla för sig själv, iallafall en stund till. Serena fyllde ju trots allt inte år fören om tre dagar.
"Du kan ju ge en hint" protesterade Serena och såg ut att bli mer uppspelt över sin 17:e födelsedag än en 5åring.
Den ekande ringklockan i skolans korridor klingande likt en ostämd gitarr och det ekande ljudet av elever som suckade i kör nästan lverröstades. "Kom nu knäppgök" skrockade Isadora fram och krockade arm och sin fina vän.

Skolans alla elever kunde gott prata, stirra och viska bakom ryggen då Isadora passerade, hon hade helt enkelt slutat bry sig. Hon hade ett liv nu för tiden, ett liv som var nästan för bra för att ens vara verkligt. Men det var det, och det var underbart. Isadora hade funnit tillbaka till sin pappa efter olyckan, hon hade kommit ännu närmare Rose och kärleken mellan hennes pappa och Rose verkade växa för varje dag som gick, något Isadora var glad för.
Kärleken till Justin var nu starkare än någonsin, och det verkade som om deras kärlek aldrig skulle kunna gå att bräcka. Men är det meningen att dem båda ska leva lyckligt i alla sina dagar nu? Ska deras resa tillsammans vara en dans på rosor?
Isadora hade en gång hört att ett förhållande krävde bråk om småsaker någongång för att man skulle komma närmre varandra, att bandet skulle bli starkare. Och isadora kunde inte minnas någongång hon och Justin bråkat över en småsak. För vad menades egentligen med det? En småsak? Som att någon bäddade sängen fel eller bar olika skor?
Eller var det bara ett talesätt?
Småsak.. Isadora kände ordet på tungan. Ett ord hon var tvungen och ta reda på vad det egentligen innebärde.


_______________________________________




I just can't stop loving you
And if I stop,
then tell me just what, will I do?
I just can't stop loving you


"Michael Jackson?" Isadora hajade till av den välbekanta men endå obekanta mörka rösten bakom henne där hon korsade skolans parkering sjungandes, påväg mot idrottshallen där Serena befann sig. "Vem annars?" svarade hon snäst och vände sig hastigt om..
"Min favorit .. The king of pop"sa den mörka rösten, Isadora mötte dem mörka ögonen och det bländande leendet, den brunbrända hyn som gav en perekt kombination till det mörka kortklippta rufsiga kalufs. "S-s-pike?" stammade Isadora häftigt fram. "Eh.. Jag menar Jordan" sa hon sedan snabbt, en aning generat.
Jordan nickade långsamt och studerade henne från topp till tå. "Du ser ju ut att må toppen" sa han förvånat "jag trodde att du skulle ha gips´och halskrage, kanske kryckor eller i värsta fall rullstol" lade han till och firade av ett blänande leende.

Jordan, Spike. Basketkilen som en gång kommit till basketträning med en kalufs liknande spikar. Killen som alltid kunde få en tjej knäsvag med bara en blick. Killen som aldrig haft någon form av effekt på Isadora pågrund av hans bleka hy och otränade kropp. Men som endå alltid sett bra ut på något sätt.
Och nu? Där stod en solade ung man med tränade armmuskel och kritvita tänder. Hans mörka mystiska blick sökte sig in i isadoras gyllenbruna ögon. Han var .. på något sätt .. vacker.



"...Well?"

"Nå?" Isadora rycktes till ur sin dagdröm kvikt "Ledsen att göra dig besviken" sa hon självsäkert och log snett.
"ingen fara, kul att se att du mår bra iallafall" sa Jordan med ett leende. "Jag måste gå, basketträning" lade han snabbt till och skruvade med bollen på sitt pekfinger. "Vi ses" log han flörtigt och började gå mot skolans baskethall.
Isadora följde hans vältränade ryggtavla där han gick lekandes i fange med basketbollen, vinkandes åt skolans småtjejer som desperat försökte få hans uppmärksamhet.
Jordan var vacker, han hade nästan blivit olagligt vacker.. Men Isadora kunde inte förstå hur allt det, hans kropp, hans brunbrända hy, hans snyggt klippta kalufs. Hur allt det skett på knappt en månad.
För första gången någonsin när Isadora sett Jordan i ögonen kunde hon känna hur hennes hjärta slog ett extra slag. Det var inte samma styrka eller samma effekt som med Justin, men det fanns endå där. Det var något som gjorde henne intresserad, som fångade hennes uppmärksamhet. Det var något med honom, något speciellt med Jordan.

_______________________________________________________________________________________________


Bra/dåligt? Går det för segt? :)

Svaret för frågor kring om "jag är tillbaka" , så är svaret inte tillbaka helt men på god väg. Har fortfarande en hel del komplikationer inom min familj. Men jag tar en dag i taget :) Fortsätt att drösa över med era fina ord så ska ni se att jag är tillbaka på nolltid :)