Ett stort rött A prydde papperet som Mr. Strats lagt ner på Isadoras bänk. Arbetet i Historia som hon spenderat halva söndagen åt att göra klart hade nu lönat sig. Hon log snett och längtade efter att få stolt visa upp det för Rose när hon kom hem. Försiktigt vek hon ihop den tjocka bunten med uppsatsen och gömde den i botten på handväskan, undangömt.
För faktum var att Isadora alltid kände ett sting av olycka när hon gång på gång fick MycketVälGodkänd i något. För den hon helst ville visa upp dem för var sin pappa. Olyckligtvis var han sällan hemma, och när han väl var förmådde hon sig aldrig att visa upp dem. För hon var rädd för att han inte skulle bry sig.


"Hur gick det för dig?" Serena dök upp vid Isadoras sida när lektionen tagit slut och klassen var påväg mot sina skåp i den långa korridoren. "Sådär.." Log Isadora snett, och fick en klump i halsen över det faktum att hon ljög. Men en vit lögn har ju ingen dött av, eller? "Samma här.." Log Serena snett. "Så.. Vad är nästa lektion?" Serena bytte genast samtalsämne vilket gjorde Isadora lättad. " Hmm.. Har du valt till Mattematik C i ditt schema?" Isadora log uppmuntrande, medans Serena tänkte till och vek upp ett skrynkligt schema hon haft förvarad i sin jeansfickan. "Nope" log hon och vek samman papperet. "Då betyder det att vi slutar för dagen då." kontrade Isadora samtidigt som hon fifflade med kombinationen till sitt skåp.

"Lust att åka och äta lunch?" Isadora log snett, samtidigt som hon slog igen skåpet och hängde väskan över axeln. Serena fyllde sin väska med några böcker samtdigt som hon såg ut att fundera. "Jag bjuder" lade Isadora genast till. Serena stängde igen skåpet och såg nedstämt på Isadora. "Det behöver du inte.. Men.." Började Serena sakta. "Men jag vill... snälla" Isadora gjorde hundvalpsminen vilket alltid brukade få hennes vilja genom. "Kom nu knäppgök" Skrattade Serena och krokade armen om Isadora.

- - -



"Så vad var det som hände sist? Det hade väl inte hänt något allvarligt?" Serena såg oroligt på Isadora samtidigt som hon tog en tugga av sin kycklingbaguette. "Nejdå.. Det var bara en kompis som ville ha min hjälp med en grej" Ljög Isadora och smuttade på sitt vattenglas. Serena nickade till svars och log.
Dem båda satt inne på café Walters. Serena kände ägarna, som var ett sött äldre par som drev stället tillsammans. Stället var fullsatt och Serena berättade att det var väldigt populärt för just sin kycklingbaguette som dem båda nu satt och smarrade på. Isadora hade tidigare bara hört talas om stället men aldrig gått hit, på grund av sin "låga standard" som hennes forna vänner sagt.
Men när Isadora kikade runt inne på det lilla cafét kunde hon faktiskt inte se något som var omordernt. Visst var det mycket färger som satts samman och personalen gick runt i sina vanliga kläder men annars var det endå rätt mysigt runt dem små runda knallröda borden med servetthållare med bokstaven W på.

"Smakar det bra mina damer?" Mr. Walter, förnamn Ralph dök upp vid deras bod och kikade på tallrikarna. "Verkligen super gott" Log Isadora och Serena tillsammans. "Något mer jag kan erbjuda?" Ralph plockade bort deras tallrikar och log varmt, "Nejtack , det är bra så" Serena log varmt åt Ralph och Isadora kunde se hur mycket hon brydde sig om honom. "Okej, detta bjuder jag på" Ralph skrattade ett klingande skratt, "Tack så mycket Ralph. Hälsa Mrs. Walters." Log Serena och Ralph nickade till svars samtidigt som han gick iväg.

* * *



"ÅH! Vilken sötnos!" Isadora mottog flera blöta kyssar ifrån sin nyfunna vän. Baxton. 
Serena log uppmuntrande ifrån soffan där hon satt med en stor hög av skvallertidningar och lät sin blick utforska varenda litet ark.
Isadora befann sig för första gången hemma hos Serena, i det vita lilla huset med blåa knutar. När Isadora tidigare hade klivit innanför dörrarna och hamnat i den lilla hallen som spred sig ut i vardagsrummet, hon hade genast lagt märke till alla dess starka och färgglada färger som spredsig längs väggarna och ut i olika möbler och tapeter. Vanligtvis var det inte något som Isadora hade gillat speciellt eller som hon inte själv skulle kunna bo i, men nu var det annorlunda, det var så hemtrevligt och personligt. Så speciellt och en aning vackert. Isadora kunde verkligen se vem Serena brås på, hennes mamma.
Doften av nybakta bullar spred sig likt en oas utifrån köket, doten av kanel och pärlsocker var magiskt.
Tillsammans med Baxton hade dem lagat kanelbullar denna eftermiddag, då Serenas mamma skulle komma och jobba väldigt sent. För första gången i livet hade Isadora bakat, något som skulle komma och vara fantastiskt roligt och kärleksfullt. 
"Isadora, kommer du? Jag tror bullarna är klara" Serena log varmt därifrån dörröppningen, Isadora nickade leendes tillbaka och småskrattade åt Baxton som satt väntandes. Isadora kunde nästan se hur det började vattnas i munnen på den otroligt söta lilla varelsen.