"Justin! Thank god!"

"Justin .. tack och lov" Isadora andades ut när hon tillslut funnit Justin sittandes i vardagsrummet. Han såg så rofylld och sansad ut. Med samma tindrande ögon när han log det varma leendet. "Hej" log han snett åt Isadora och gjorde en gest med handen att hon skulle stta sid bredvid honom.
"Hej" Isadora log varmt tillbaka och kunde känna hur hennes kinder hettades till när hon lät sig själv drunkna i hans ekkorrögon.
"Jag vill berätta min historia, ur mitt perspektiv. Om varför jag inte längre umgås med någon, varför jag inte längre sjunger eller vistas ute bland folk..." Justin såg ner i golvet när han pratade, som om han inte tordes se Isadora i ögonen. Som om det var alldeles för svårt.
Det var som om han kunde läsa hennes tankar, Isadora hade tiigare varit väldigt ivrig med att få reda på alla dessa saker, men när hon såg hur han själv blev är han nämnde alla dessa ting kände hon medlidande. Det måse vara något hemskt eller alldeles för stort om hänt eftersom han aldrig tidigare nämnt något om detta, eller om han bara helt enkelt inte litat på Isadora för att kunna säga något.
"Justin .. Du behöver inte berätta något om du inte verkligen känner dig trygg" Isadora la en betryggande hand på hans rygg och smekte lätt med tummen. Doften av hans parfym sögs in i hennes lungor för varje liten millimeter han rörde sig och doften var magiskt. När de båda sökte ögonkontakt såg Isadora hur Justins perfekta ekkorrögon var påväg att fäll tårar. "Jag vill.. " började han försiktigt och sökte sig efter Isadoras hand som hon betryggande gav efter, just nu orkade hon inte bry sig om hon höll hand med Justin Bieber. För bredvid henne satt Justin, hennes vän. Och han behövde henne lika mycket som hon behövde honom.

Justins Perspektiv



"Pressen blev helt enkelt för stor. Jag var alldeles för ung för att kunna hantera sådan smärta inför hela världen. Jag ville berätta för att jag litar på dig, för att du är min vän" Justin satt fortfarande med handen i tryggt förvar i Isadoras. Han torkade försiktigt bort några tårar som runnt nedför hans kinder. Justin sökte efter någon form av reakton i Isadoras ansikte, hon kollade häpet på honom och såg ut att söka efter de rätta orden, men fann dem inte..
Istället drog hon försiktigt in Justin i sin famn och dem omslöts i en kram, Justin kände hur tårarna än en gång var påväg att falla. Han hade så länge hållt in tårarna, så länge hållt in all smärta och sorg han burit på. Och han hade aldrig kunnat föreställa sig at han nu lät sig gråta och känna sorg. "Jag beklagar Justin" Isadoras tre små ord gjorde så mycket. Hon pressade honom närmare sig och Justin kramade henne hårdare, fast endå mjukt.

Nu visste hon sanningen, Justin hade äntligen förmått sig att berätta. Sanningen om hans liv och varför det som hänt verkligen hänt. Han litade på Isadora, hon var betryggande och han kunde vara sig själv med henne. Och han visste att deras relation till varandra bara sulle växa till det starkare nu. För dem båda hade delat saker tillsammans som bara dem två visste om.
 Och framförallt såg Isadora honom som Justin och inte Justin Bieber.

___________________________________________________________________________________________

Vad som verkligen har hänt kommer inom ensnart framtid att kläckas! Ville nu gör det lite mer spännande :)
Vad tycker ni om Novellen hittills.. ? Går det för segt fram? Är det något ni känner ni "saknar" i den?

Och .. Vad tror ni har hänt?
TUSEN KRAMAR TILL ER! :)