"Jag tror inte detta är någon bra idé." Isadora såg sig omkring i restaurangen som kryllade av ungdomar i hennes och Justins ålder medans hon grep snäppet hårdare om Justins arm.
Den lilla Restaurangen vid namn Sunset In som hade tagit cirka 20 minuter till att komma verkade vara förgäves. Justin som vrångt insisterade på att följa med in stod lungt och sansat vid sidan av Isadora iförd keps och svarta solglasögon som hon beodrat.

Oron och nervositeten växte allt mer och mer ju längre dem stod där. Isadora kände hur alla ögon låg på hennes kropp och hur folk omkring dem viskade, hon visste bara inte hur hon skulle hantera det. Var det pågrund av att dem kände igen henne från någon tidning? Eller var det pågrund av att hon själv och den hon stod tillsammans med hade matchande kläder? Paniken blev värre och det kändes som det bildades svettpärlor i pannan som var nära på att dränka henne.
"Ta det bara lungt" Justins små ord kom ut som i en viskning när han la en betryggande hand på hennes.

"Välkomna till Sunset In, vad får det vara lov att ... vara?" Killen i kassan stammade fram det sista efter att ha studerat dembåda, noggrant. En man som såg ut att vara lite äldre. "Två kycklingbaguetter, den ena med extra kyckling på och två apelsin jucie, tack" log Isadora generat åt den unga mannen och beställde exakt det Justin bett henne tidigare i bilen om. "Det blir 9 dollar, tack." Log han besvärat och Isadora sträckte darrande fram en 10 dollars sedel. 

Mannen försvann bakom disken och där stod Isadora besvärat kvar, väntandes tillsammans med ingen mindre än Justin Bieber. Med stirrande blickar från tjejer i ryggen och besvärande viskningar. Ni skulle bara veta vem han är tjejer, tänkte hon och log sedan kaxigt åt dem när hon vände sig om mot alla beskådare som snabbt kollade bort när dem blivit upptäckta.
"Justin?" viskade Isadora försiktigt fram så ingen skulle höra hans namn. Isadora skrockade över hur söt han egentligen var när han stod där, så oskyldigt gömd bakom kepsen och glasögonen.
Hon omsvepte honom i en kram och hans båda händer smektes sakta nedför hennes rygg och placerades på hennes korsrygg, han förstod vart hon ville komma med detta, och precis som igår gled deras ansikte samman och Justin mjuka läppar masserade lätt Isadoras. Sammanslutna likt en pusselbit.
Blickarna som häpet omsveptes runtomkring dem gjorde Isadora en aning upphetsad, att hon fick visa upp sig tillsammans med "en mystisk ung man" som ingen skulle förstå vem det egentligen var.

En lätt skrockning hördes bakom den träfärgade diken och försiktigt skingrades Justin och Isadora åt. "Varsågoda!" log mannen och sträckte fram en påse med det Isadora beställt. "Tack" log hon generat och skulle precis gå när han hejdade henne, "Ursäkta, men ..är inte du Isadora Hilton?" En aning generat suderade killen Isadora som en aning lättad pustade ut, orolig om att det kunde ha varit justins namn som skulle ha ploppat upp.
"Jo, om det inte finns fler med mitt namn?" skrockade hon fram, "Nej det tror jag inte. Skulle jag kunna få en bild tillsammans med dig?" han log snett och höll fram en kamera i ena handen.
Oförmögen om hur hon skulle reagera,vad hon skulle säga och göra improviserade hon snabbt. "Älskling, har du lust och hjälpa till lite?"harklade Isadora fram samtidigt som hon sträckte över kassen emot Justin som snabbt förstod vinkeln och tog emot den, Isadora ställde sig spännt bredvid killen och placerade sin ena hand på hans rygg samtidigt som killen sträckte över kameran emot Justin.
Isadora kände allas blickar, alla spänning som låg i luften i den lilla Restauragen. Hur oförmögna dem alla var om vad som just pågick.


"Tack så jätte mycket" log den unga mannen innan Isadora och Justin nickandes lämnade restaurangen, denna gång hand i hand. Med allas blickar riktade emot dem.

* * *



Isadora drack uppdet sista ur muggen med färskpressad apelsinjuice efter att ha ätit färdigt. Mätt och belåten lade hon sig ner på rygg i den varma sanden vid vattenbristet som hon och Justin satt vid tillbaka hemma hos Justin. "Gud vad mätt jag är!" pustade hon ut. Justin skrockade samtidigt som han torkade sig runt munnen med en servett. "Det var nog det som var meningen" log han sött.
"Hey, tack för räddningen där borta" Isadora stödde mig mot armbågen i den värmande sanden. Leendet på Justins ansikte försvann, som om något Isadora sagt var fel. Justins såg ut över havet, solens alla stålar värmdes i hans felfria ansikte. "Det var så lite. Förmodligen kommer hela världen se dem där bilderna imorgon, och undra vem jag är.." Justin såg inte på Isadora, stämman i hans mörka röst lät inte alls som den brukade, den hade förändrats och lät nu istället rädd, nervös.
 Isadora visste att Justin hade så rätt i det han sa, men något inom henne sa att ingen kunde ha sett att det var självaste justin som gömde sig bakom glasögonen och kepsskärmen. "Oroa dig inte, det finns inte en chans att någon såg att det var du" Isadora placerade sin hand på hans rygg, som att tala om att det skulle ordna sig. Justin log sitt värmande leende som Isadora besvarade.

Isadora tänkte på vad Justin sagt, lät meningen spelas i huvudet om och om igen, hade han rätt? Fanns det någon av alla dessa tjejer som befann sig inne på den lilla Restaurangen som verkligen sett att det var han? Eller hade killen bakom den träfärgade disken misstänkt något? Och bara inte sagt något?
Nej, Isadora försökte ivrigt skaka bort dem dumma misstankarna hon bärde på och lät sig intalas om att ingen känt igen honom..