Isadora kunde skymta tårarna som fortsatte att rinna nedför hans kinder, hur hans ögon inte alls var sådär gyllenbruna, tindrande som hon mindes. Dem var utbytta mot en nyans av rött, likt flammande eldlågor. Hon kunde höra hur han gång på gång försökte hämta andan, försöka lugna ned sig ifrån gråtandet. Men på något sätt kunde han inte.
Isadora kände hur oro och rädsla sköljdes över hennes kropp, Hon stod chockerat kvar i dörröppningen och såg på Justin, försökte förstå varför han grät så när hon var i samma rum. Men samtidigt kom hon tänka på att han inte hört hennes rop? Inte hört hennes knackningar på dörren? Inte hört knarrningarna som uppstod då hon klivit in id en lilla kojan..? Och varför hade Justin någon slags oara omkring sig, som ett speglande genomskinligt glitter?, Varför kändes han så nära men endå så långt borta?
Isadora kunde än en gång känna beröringen på handleden, lätta smekningar som uppstod. Hon kände hur hennes hjärta slog ett extra slag, hur det pumpade extra blod för varje beröring och hur hennes kinder blev rödrosiga.

"Det kommer bli bra älskling, jag finns här, jag kommer vänta på dig, jag kommer kämpa för dig.
Men du måste lovar mig att kämpa tillbaka, lova mig att du vaknar upp ur koman"

Isadora hörde Justins ord, ord som kom ut i viskningar. Ord som stöttes emot hennes kropp likt en blixt, ord som inte alls verkade sanna. Paniken som steg i kroppen, oron och rädslan som nästan exploderade innuti henne.





"Justin, I'm Right here!"

"Justin, jag är ju här" Isadora ropade gällt ut emot Justin förtvivlat. Hon studerade hans ansikte som inte alls skapade någon reaktion på det hon precis sagt. Tårarna som än en gång började rinna nedför hans kinder. Smärtan i bröstet som blev allt hårdare.
Hon stod ju här, precis framför honom? Varför kunde han inte höra henne? Varför kunde han inte se henne?
Smärtan som blev olidlig, den brinnande känslan i kroppen, rädslan som utvecklades i tårar, tårar som inte ville sluta rinna. Isadora kunde inte förstå vad som hänt, hon mindes inte. Hon mindes inte hur hon kommit hit , vad hon gjort som slutat med att hon hamnat här. Hon var rädd, rädd för vad som ska hända eller hur hon ska ta sig hem.
Hon ville vara hos Justin, ville känna hans underbara kolon i hennes lungor när hon sträckte sig efter hans famn, hon ville känna hans mjuka läppar emot sina, känna hur han varsamt masserade dem och hur han viskade vackra ord i hennes öra.
Det gjorde så fruktansvärt ont i henne att se honom såhär, sårbar. Inte kunna göra något. Inte kunna hjälpa. Hur hon än försökte sträcka sig efter honom, efter hans famn, stöttes hon tillbaka, hur hon än försökte gick det inte. Hon kunde inte nå fram.
Var det kanske så att det Justin sa var sant? Var Isadora i koma? Och isåfall vad var det som hade hänt med henne? Var hon påväg att dö?

____________________________________________________________________________________________

Väldigt kort del, jag vet! Men jag kände att det var bäst och sluta där :)
Vad tycker ni? Och vad tror ni kommer hända?