"Vem är det?"
Frågade Serena.
Skolans matsal var fylld med elever. Det konstanta pratet ekade mellan dem vita väggarna med röda och gula striper. Allting var som vanligt. Isadora hade funnit sin plats vid det runda vita bordet längst ner i hörnet, tilsammans med Serena omringades dem båda av skolans basketlag hängandes över axeln. Och då Serena inte tycktes ha några problem med att ha killar omkring sig var hon ändå ingen som strulade runt åt höger och vänster, hon trodde på kärlek, kärlek som varade, kärlek som var äkta. Och hon hade tänkt vänta på den rätta. Det var iallafall så Isadra uppfattat det hela.
Så där satt dem nu, Serena fullt upptagen med att studera allt som pågick runtomkring dem, Isadora som försiktigt tuggade på sina färska minimorötter i påse, killarna som konstant kakklade om kvällens match och hur exalterade dem var. Isadora kunde egentligen inget annat än att känna det samma. Det var länge sedan hon var på en basket match, och hur allt endå slutat med Chace tyckte Isadora om basket, hon gillade sporten. Och att få se på svettiga vältränade killar iförda i linnen var bara ett plus.


.

"Vem?" Frågade Isadora. Och genast började dem båda söka med blicken efter den person Serena undrat över. "Han i rutig skjorta" Serena gjorde en diskret himlingmed ögonen mot matkön som översvämmade av folk.
Och där stod en kille Isadora ldrig sett tidigare, en lång vältränad mörk kille med designkläder och ett leende många tjejer förmodligen skulle dö för. Det var egentligen inte så konstigt att han var just, omringad av småtjejer från alla typer av åldrar, med falska leenden och snusk i tankarna.
Killen såg bra ut, inget snack om saken. Men frågan var, var han en ny elev? Och isåfall hur gammal var han? Eftersom Isadora inte tidigare sett honom.
"Jag tror han heter typ Samuel" Rösen kom ifrån Spike, basketlagets topp 3 stjärna,en kille vars riktiga namn är Jordan men då han kom till en av de första matcherna i första året, med en frisyr liknande spikar blev hans nickname just Spike eller Spikes. En kille som egentligen inte såg allt för dum ut, som egentligen skulle kunna få en riktigt fin tjej, men då hans enda kärlek heter Basketboll är det ganska svårt.
Nästan dreglandes vände både Isadora och Serena huvudet mot Spike,
"Är han ny?" Frågade Serena med ett snett leende. Spike nickade instämmande, "Han är inflyttad från San Diego. Han går i E klassen" log Spike.
"Värsta vad du kan allt" Log Isadora flörtigt men försökte samtidigt att inte lägga för stort intresse på denna Samuel.  "Självklart" Flörtade Spike och lämnade sedan bordet med sin basketboll under armen.

"Bara se på dem" Suckade Serena och gjorde en gest med armen mot bordet där Samuel nu satt omringad av enbart av tjejer. "Avundsjuk?" Frågade Isadora och gjorde en lätt putt i armen på Serena, som skakade förgäves på huvudet. "Nej men jag önskar det fanns någon som kunde sätta dem på plats" Och i samma veva fick Isadora en snille blixt. "Det gör det nog.." Log Isadora hämndlöst. Serena började förgäves ge henne konstiga blickar typ som "Vem då?" eller "Är du knäpp?"
Isadora gjorde en lätt tillpuffning med håret och rättade till sina kläder innan hon gjorde en smidig ansats att ställa sig upp.
"Whatch this!" Log hon flörtigt innan hon började gå med säkra steg emot klungan där Samuel befann sig.

*

Isadora skrattade högt då hon och Serena kommit ut ur matsalen. Serena stod förtvivlat vidsidan av och kunde förmodligen inte riktigt få in vad som just skett.
"Såg du hur dem blev?" Fick Isadora fram mellan skratten samtidigt som hon torkade en liten glädjetår som runnit. Serena kunde inte hålla sig för skratt utanäven hon brast ut.
"Hur lyckas du?" frågade Serena. Skrattandes och helt oberoende av blickarna dem båda fick av förbipasserade folk. Isadora försökte förgäves att kväva skratten som bara tycktes bli fler då hon tänkte tillbaka på de gapane munnar och blitchblickar hon mottagit när hon, förmodligen var den första som fått Samuels uppmärksamhet utan att egentligen behöva anstänga sig.
"Jag heter inte Isadora Hilton för ingenting" Log Isadora sedan nöjt.

* * *

Isadora slog sig hjälptlöst ner i den fluffiga sängen då hon äntligen kommit hem, efter att både ha varit i skolan och besökt biblioteket efteråt var hon helt färdig. Hennes huvud bultade likt blixtar och mage kurrade efter föda. Honhade varit så uppagen med att göra klart dem sista inlämningarna att hon helt tappat fattning om både tid och mat. Hon så verkligen fram emot att snrt få sommar lov, då varken skola eller läxor fanns med på schemat. Då hon inte hade bestämda tider att gå upp till eller prov att lämna in.
Med små enkla rörelser fattade hon tag om sin mobil och dator och begav sig ner mot köket. Då klockan passerat åtta på kvällen hade all personal slutat för länge sedan så här var Isaora nu igen, ensam i det tomma huset.

Rose hade snäll som hon är ordnat med både mat och snacks till Isadora, som idag bestod av Rostbiff med potatissallad och en stor grönsaksbuffé samt äppelchips.
Hon lät rostbiffen värmas i mikron en aning samtidigt som hon startade igång datorn på bardisken och fyllde en stor karaff med isvatten ifrån is-och vattenmaskinen på kylskåpet.



"Hemma nu efter en fartfylld kväll. Vad gör du fina?" Isadora knappade snabbt ihop ett sms till Justin. Och efter att ha ätit upp allt som hon ordnat på sin tallrik, druckit upp allt vatten ur karaffen samt fått i sig en huvudvärkstablett var hennes humör på topp.
Klockan visade strax efter nio och utanför började spår av dagen som varit försvinna och natten äntrade.
Med en smidig rörelse höjde hon radion som började spela en låt ifrån Lady Gaga, En väldigt cool person enligt Isadora som hon träffat många gånger och kan alltid ha ett gott skratt tillsammans med då dem träffats vid olika event.
Efter några minuter stod Isadora där i det upplysta köket diskandes för hand samtidigt som hon lät sina höfter gå ifrån vänster till höger och mimandes med i refrängen. Allt var så lungt och skönt när hon var själv, hon kunde stoja ch sjunga hur högt hon ville, springa flera varv upp och nedför trappen, spela hur hög musik hon ville. Det var skönt men samtidigt tomt.

"Det här :) Jag saknar dig." Isadora mottog en bild på en mattallrik fylld av pasta bolognes från Justin och kunde inte förmå sig själv med att le. Det var så typiskt han, pasta. Justins favoriträtt utan att blinka.
Om någon skulle få ett textsms ifrån självaste Justin Bieber att han saknade den skulle person dö på stört ungefär, men Isadora och Justin ha skapat ett sorts band till varandra, för dem kunde dem skriva sådana sake utan att det skulle bli ett ståhej eller väsen. Men på något vis kunde Isadora ändå inte råför att känna saknad av hans närhet just i samma stund. Hon saknade honom.. Som vän?

Än en gång ploppade telefonen till och smssingalen ekade tydligt i köket. 
Den sötaste bilden som egentligen kunde betyda mer än vänner om man tolkade det fel, men Justin var Isadoras bästa vän,bästa killkompis. Dem hade inga hemligheter för varandra. Dem kunde skoja och fjanta sig utanatt det skulle bli en stor deal av det hela.
Men Isadora kunde endå inte råför att tycka att det var väldigt gulligt gjort, vackert på något sätt. 
Det var så Justin var i hennes ögon, vacker.


See you tomorrow baby!

________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillar det :)
KOMMENTERA!