"Tror du det kommer bli något mellan dem?" frågade Justin och såg undrandes på Isadora men lät sedan blicken falla bort emot Serena och Ryan, där dem satt inlindade på sandstranden, och skådade den vackra utsikten, den varma solen som brände på benen och det klarblåa vattnet. Det såg gulligt ut, romantiskt.
"Man ska aldrig säga aldrig" sa Isadora, samtidigt som hon fattade båda hans händer och log ett värmande leende emot den perfekta killen som stod framför henne.



Platsen dem befann sig på var ännu vackrare när solen låg på, reflekterandes likt en spegel på havytan,glittrande likt kristaller. Den varma korniga sanden som fritt lekte mellan tårna och vindbrisen med doft likt sommar. Det fanns inte en tvekan om att Isadora en dag skulle återvända hit. Tillsammans med sina vänner. Detta var deras plats, deras ställe. En plats där kärlek fritt kunde få växa till liv utan att någon skulle störa, en plats där vänskap byggdes upp och minnen tog liv. En plats inte likt något annat.

"Jag önskar vi aldrig behövde åka härifrån" Isadora såg ut på havet och lät blicken sedan vandra mot justin, hans vackra ögon var nu skyda av ett par solglasögon, men fortfarande så vacker. Någonstans kunde hon se hur solen reflekterades igenom dem och hans ekkorögon uppenbarades. Han såg på henne med ett leende, det vackraste leende någon människa kan ha. "Någon dag kommer vi återvända" sa Justin med lugn röst, blicken fortfarande fäst i Isadoras, hon nickade lätt till svars, "Någondag".







"Ska vi låta pojkarna bada medans vi packar ihop?" undrade Serena och såg ut emot stranden där Ryan och Justin befann sig, badandes i havet med en badboll, gjorde konstiga vatten rörelser och stod på händer. Isadora skrattade till, " Visst".
Bilen som befann sig en bit ifrån stranden leddes utav en liten stig, många gånger sprang dem båda upp och ner emot stranden för att få med allting hem igen.
"Hur går det mellan dig och Justin då?" Isadora stannade till där dem båda stod vid bilen, prövandes att ordna en smart lösning för att få ihop allt. "Bra" log hon generat till svars. "Jag kunde skymta hans fina armband tidigare, så jag förstod att du pratat med honom.." Serena log snett. "..Jag är glad för din skull, han är en jättefin kille" fyllde hon sedan in och sträckte ut armarna i en gest om en kram.
Där stod dem fast slingrade, kramandes. Isadora med en tjej som hjälpt henne genom mycket, en vän som alltid funnits där sedan dag 1, en tjej som alltid vet vad hon ska säga, en person Isadora glatt kunde kalla sin Bästa vän. "Jag älskar dig!" nästan viskade Isadora när dem fortfarande stod omslingrandes i en kram,
"Jag älskar dig också vännen" svara Serena och skingrade dem båda en aning. "Glöm aldrig det" sa Serena med ögonen mot varandra, nästan tårfyllda. "Aldrig", stammade Isadora lätt fram.


____________________________________________________________________________________________

Dålig uppdatering jag vet, men pågrund av familjekompikationer har jag inte haft en tanke på datorn helt enkelt. Har varit några svåra dagar. Men nu börjar jag sakta komma tillbaka!  Ville bara lägga in ett litet kapitel.
Ska försöka hinna skriva ikapp lite nu :)