Den nästan vita sanden lekte mellan tårna, den nu kalla vindbrisen dansade emot den bara benen och orskade små knotter. Isadora satt vid vattenbriset och skådade den mörka himmelen, dess stjärnklara natt med den stora gräddvita månen som låg högt på himmelen och speglade sig i havet. Brasan uppe vid slänten emot den lilla skogen som nu bestod av enbart några få flammor, brasan hade nu bytts ut emot mängder av plommonfärgade ljuslyktor som Justin så vackert hade placerat ut överallt kring deras lilla campingplats.

Isadora andades in den härliga brisen och drog den citronfärgade filten ett skritt närmre kroppen, hon kunde än inte förstå hur vackert det var. Hur stilla och trygg platsen var. Hon skulle kunna stanna där förevigt, tillsammans med sina fina vänner. Livet skulle vara en dans på rosor, inga beskymmer inga besvär. Här fanns allt hon behövde, allt för att var fulländad.
Hon såg hur Justin satt uppe vid brasan, ensam , petandes med en pinne i den lilla brasan. Ljusen som så vackert lös upp hela honom, hans brunbrända ansikte och mörkaekkorögon. Han var så vacker, så fridfull. Isadora satt fruktandes över varje minut som passerade, fruktandes över stunden som snart skulle komma då hon skulle bli tvungen att prata med justin, berätta hur hon känner. Än låg armbandet i trygt förvar i luvtröjan. Hon försökte spela upp i huvudet hur hon egentligen skulle börja konversationen, vad hon skulle säga, hur hon skulle agera. Isadora var inte van vid sådant här, allt var nytt för henne. Hon hade fruktat över att denna dag en dag skulle komma, speciellt med Justin. För hon visste någonstans inom sig att han var värd så mycket bättre än ett litet leende för varje gång han berättade hur han kände för henne.

Isadora reste sig försiktigt upp ifrån sanden, varje rörelse hon gjorde var högt bevakade av Justin. Som om han trodde hon skulle försvinna ifrån honom, som om hon inte var redo för va som komma skall. Någonstans inom dem båda visste dem att denna stund var kommen, dem var tvugna att reda ut saker och ting. För vad dem nu var, vad dem hade var det ingen utav dem båda som egentligen visste vad det riktigt var.
Med osäkra små kliv gick hon försiktigt upp emot brasan där Justin befann sig, ju närmare hon kom ju närmare började hon tvivla om hon verkligen var redo. Hon kände armbandet vilandes i fickan, bekräftelsen på att hon var redo. Det var Justin hon ville ha. Det var för honom hennes hjärta slog. Äkta slag.
"hey" Justins hesa stämma klingade i öronen på Isadora, hon satte ig försiktigt ned vid sidan av honom på den lilla filten i sanden. "Är allt okej?" Justins mörka ögon mötte Isadoras, ekkorögonen som speglades i ljuset ifrån brasan och skapades tinder. Isadora nickade försiktigt till svars och log snett. Bara av att se på Justin gjorde Isadora lugn, som om hon kunde göra det omöjliga möjligt. Som om inget kunde gå fel. "Är du trött?" undrade Isadora. Justin nickade lätt till svars och gav ifrån sig en lätt hjäspning.
Isadora sneglade på tältet vid sidan av dem som Serena och Ryan befann sig i, lätta snarkningar hördes ifrån Ryan som Isadora lätt fnissade till av. Justin såg förvånat på Isadora, dem mörka ögonen låg fortfarande placerat på henne, "Inget" fnissade hon generat fram. "Ska vi sova?" undrade Justin försiktigt.






"Fryser du?" undrade Justin. Isadora skakade försiktigt på huvudet. Där låg dem i det lätt upplysta lilla tältet, tätt omslingrade av ett flertal varma filtar och värmepåsar som skulle behålla värmen under natten. Med doften av Justins kolon som så försiktigt trängde in i lugnorna för varje liten rörelse han gjorde, värmen ifrån hans kropp, värmen ifrån hans leende. Det var egentligen det enda Isadora behövde. Hon kunde själv inte förstå hur lycklig hon var, hur lycklig hon var över vad hennes liv har mottagit. Hur lycklig hon var över att hon får ha Justin i sitt liv. "jo det är något jag skulle vilja berätta.." Isadora svalde hårt och såg beskymrat på Justin, nu var tiden inne. Hon var tvungen att berätta. Hon kände försiktigt efter under alla dess filtar så att armbandet fortfarande låg kvar. Justins mörka ögon mötte hennes, han log uppmuntrande. ".. Du minns när du sa att du var kär i mig?" undrade Isadora. Justin nickade lätt till svars och la sig försiktigt ner med huvudet mitt emot hennes på den avlånga kudden dem tillsammans delade. "Faktum är att jag inte sagt något tidigare är för att jag varit rädd. Rädd för vad som komma skall. Allt detta är så nytt för mig. Jag har aldrig varit kär innan. Faktum är att jag inte ens vetat vad det innebärt förens.." mer han Isadora inte säga innan Justin tryckte sina varma läppar emot hennes. Försiktigt masserade han hennes läppar, försiktigt fast med en sådan laddning, en sådan spänning, deras läppar som gick ihop likt en sluten blomma.
"Förlåt att jag avbröt dig" Justin log generat emot Isadora när dem båda skingrats. "Jag är kär i dig, Justin " sa Isadora tafatt efter den otroliga kyssen hon precis upplevt. "Jag är kär i dig också Isa" log Justin varmt. "Om jag får kalla dig det?" undrade han sedan plötsligt och såg ängsligt på Isadora. Hon skrockade lätt, "Du får kalla mig vad du vill" log hon sedan. Lättad över vad hon precis ådstakommit, hon hade lyckats berättaf ör killen hon var kär i att hon verkligen var det. Nu var det ingen hemlighet längre hon var tvungen att bära. Nu visste han.







"Jag vill att du ska ha en sak.." Isadora grävde under filtarna efter fickan där armbandet låg i. Justin vilade sina ögon på henne och studerade hennes rörelser. "Här" Isadora sträckte fram det lilla armbandet hon köpt, till Justin. Armbandet som var så enkelt men så vackert. Armbanden med hennes namnbokstäver och även det lilla ordet "survivor", för det är det Justin är. En överlevare. En person Isadora alltid kommer finnas där för.
Justin såg förvirrat på Isadora och lät sedan blicken leda emot armbandet. "Så jag alltid finns med dig".
Justin trädde försiktigt armbandet kring handleden och hans ögon ledde strax därpå emot Isadoras, "Tack, Jag älskar det" Justin log varmt mot Isadora, han öppnade försiktigt sin famn och dem båda omslöts i en varm kram samtidigt som han lät sina händer smeka hennes rygg. Doften av hans kolon trängde in i lungorna på Isadora. Doften, så underbar, så god. Som skulle få vem som helst på fall, bara en enkel doft. En doft som blev så speciell då den hade en underbar ägare, den finaste. 
"Justin ... Vart befinner vi oss?" Isadora såg undrandes på Justin. "Vi kan fortsätta och se vart det leder..?" undrade Justin och log varmt emot Isadora. Ett svar, så enkelt, så perfekt. Isadora nickade lätt, ett stort leende prydde hennes läppar.

Den mörka stjärnklara himlen ovanför dem, den lugna stillheten runtomkring dem med enbart ljudet ifrån det skaplande havet som nådde örat. Isadora såg på Justin, hans vackra ansikte, hans vackra leende och dem perfekta ögonen. Justin Bieber, killen som tjejer i hela världen skulle gå över lik för att kunna kalla honom för deras. Isadora var nu tjejen som miljoner tjejer skulle kunna smutskasta, kalla fula ord eller i värsta fall önska livet ur. Hon var nu tjejen hon lovat att aldrig bli.
Men just nu spelade det ingen roll, just nu tänkte inte Isadora på vad morgondagen skulle bringa eller vad som skulle ske om ett år. Just nu var det enbart stunden hon levde för, Just nu låg hon tryggt i famnen på justin, killen hon var kär i. Killen som fick hennes hjärta att slå i otakt och fick henne att göra saker som aldrig tidigare.
Just nu spelade inget annat någon roll. Hon var helt enkelt för lycklig i denna stund för att kunna låta något annat förstöra det. 

_____________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? :) Förlåt att detta kapitel kom ut lite sent.