Solens sista stålar spreds längs horisonten och natten tog över, havet sträckte sig så långt ögat kunde nå och det enda man kunde skymta var några små öar ute till havs. Den kalla men endå härliga brisen sekte den bara benen och skapade en lätt gåshud.
Isadora stod med tårna lätt nersjunkna i sanden och lät vattnet smeka hennes ben, hon studerade den magiska utsikten, så vackert så magiskt, så berskymmersfri. 
Doften av nygrillad hamburgare och korv spreds utmed den lilla stranden vid den vedbrasa Ryan och Justin ordnat.
Stranden som tagit timmar att åka till, timmar i en varm bil med snacks och tillbehör, bra musik och massvis med pladder, men det var det värt. Platsen var magiskt. Det var precis såhär Isadora drömt om att det skulle vara. Det var mer än vad hon drömt om. Det var magiskt.


- - -



"Det är så vackert" Justins varma röst fick Isadora att hoppa till då han smugit upp bakom henne, hon mötte hans blick och ett varmt leende spreds snabbt på hennes läppar, "verkligen". "Är du okej?" Justin såg frågandes på henne, Isadora nickade lätt. Faktum var att Isadora aldrig mått bättre, hon hade allt hon behövde precis här. Vänner, kärlek och lycka. För var det inte precis det som Isadora så länge strävat efter? Längtat efter, legat sömnlös genom många nätter på grund av att hon inte haft det. Var hon äntligen fullbordad? Var allting precis som hon någonsin önskat? Eller var det fortfarande något som saknades? Något inom Isadora saknade något, något fick henne att hålla tillbaka, fick henne att bli engslig, rädd och förvirrad. För när hon såg på allt som hon önskat sig, som nu fanns i hennes omgivning kunde hon inte förstå vad som saknades.
Hon mötte dem vackraste ögon hon någonsin skådat, dem mörka ekkorögonen med en liten skymt av grönt.
En ung man som hon alltid drömt om, en som får hennes hjärta att gå i otakt bara genom att se på henne, som får henne och känna saker hon aldrig tidigare känt. Som om allt är möjligt. Som frågar om hon är okej, som kan se genom blicken i hennes ögon om något är fel och göra allt för att få det att bli bra igen, som kunde ge lätta beröringar utan att det skulle betyda något sexuellt, som inte behöver köpa dyra saker för att göra en fin gjest, som kan få något så litet att bli så vackert, så speciellt. En ung man som hon alltid drömt om, sökt efter, väntat på, trånat efter till stunden var rätt. Tills hon var redo.
Justin är allt det där, han är den prins hon drömt om i sin vildaste fantasi. Han är den gentleman hon alltid längtat efter.
Det fanns inte ens chans att Isadora hade tänkt att släppa taget om honom nu, han behövde henne lika mycket som hon behövde honom.




Den lugna stillheten låg betryggande utmed havet, allt som hörde var det knastrande ljudet ifrån den värmande brasan, färgerna av rött och guld mötte ögat när små flammor cirkulerade i luften över den.
Tillsammans satt dem omkring den värmande brasan, doften av nygrillade marsmallows och het choklad spreds omkring dem, då dem satt tillsammans med varsitt grillspett med marsmallhows.
"Du ska få smaka på något extra gott" Ryan flinade till efter vad Justin sagt, Isadora såg förvirrat på honom. Vad kunde egentligen vara godare än marsmallhows och varm choklad? "Vadå?" undrade Isadora nyfiket och studerade hans små rörelse då han rotade igenom den stora kylväskan.
"Varsågod.." log Justin snett och sträckte fram något liknanade en kaka med kexs, marsmallhows och chocklad. Isadora såg förvirrat på Justin men tog motvilligt emot den och tog försiktigt en tugga. ".. Smores!" sa justin glatt och studerade Isadoras ansikte när hon tuggade på det lilla stycket. Den unika kombinationen var som en dans på tungan och det smakade inte likt någonting annat Isadora tidigare känt på, det smakade ljuvligt.
"Magiskt" fyllde Isadora i med munnen full av Smores vilket fick Justin att skratta till.









"Vad tycker du om honom då?" undrade Isadora och såg frågandes på Serena då dem båda avskiljt sig lite ifrån Justin och Ryan och gick barfota tillsammans nere vid havsbrisen. "Jag gillar honom .. Jag menar han är en snäll och rolig person" sa Serena och Isadora kunde skymta ett leende på hennes läppar i det lätta mörkret som omringade dem. "Dudå? Jag menar Justin.." Serena såg uppmuntrande på Isadora, nyfiket. "Det vet du ju" log Isadora generat. isadora hade aldrig haft problem med att prata om kärlek, aldrig varit blyg med att kunna öppna upp sig. Men på senare tid hade allt blivit så annorlunda, Justin var annorlunda. Med honom var allt annorlunda från något hon tidigare upplevt. "Vet han om det?"  Serena stannade upp Isadora med ett lätt tag om hennes arm. Frågan på det var enkelt, nej. Justin visste inte om vad hon kände eller ville. Hon hade varit alldeles för blyg för att kunna prata om det eller ens ta upp ämnet, det hade helt enkelt inte varit det rätta ögonblicket, den rätta stunden. Hon ville så mycket men vågade så lite. Hon ville att Justin skulle veta vad hon kände. Men det kanske var det faktum att han inte krävde att hon skulle berätta som gjorde att Isadora drog ut på det hela. Kanske var det det som gjorde att hon ännu inte vågat ta ett kliv fram och säga något.
Isadora skakade försiktigt på huvudet och såg oroligt på Serena, rädd för vad hon skulle säga, rädd för konsekvenserna. Isadora ville inte att Serena skulle se henne som en svag person, som en person som inte vågade. Frågan var bara om det nu var försent.
"Du måste säga något Isadora. Annars kommer han tro att du bara leker med honom." sa Serena och log vänligt mot Isadora. hade Serena rätt? Skulle Justin tro att hon bara lekte med honom om hon fortsatte tiga om vad hon egentligen kände för honom? "Jag ska" lovade Isadora och ett litet snett leende prydde hennes läppar.
Isadora kände armbandet som låg och väntade i fickan. Armbandet hon köpt på den där marknaden tillsammans med Serena. Armbandet, det speciella armbandet hon vetat precis vilken handled det skulle få pryda. Det armbanden som hade en betydelse, som spelade någon roll. Isadora såg upp emot brasan där Ryan och Justin skojbråkade i sanden, hon såg Justins varma leende som prydde hans perfekta läppar. Hon såg hur varmt och lycklig han såg ut. Hon såg hur vacker och vänlig han verkligen är. Armbandet var menat till honom. Bara honom.
"Ikväll.." Isadora såg tillbaka emot Serena efter vad hon sagt. Hon såg Serenas bekymmersfria ögon, känslan av lugn omringade hennes ovalformade ansikte. Hon log vänligt när Isadora nickade till svars, "Ikväll", ett ord som nästan kom ut som en viskning. Tillsammans omfamnades dem i en varm kram. Isadora med huvudet riktat emot dem två unga männen som busade i sanden, hon såg på Justin och lät sig själv intalas att det var ikväll det gällde. Det var nu eller aldrig.

____________________________________________________________________________________________

Jag har upptäckt att min header har valt att lägga av, då tjejen som gjort designen raderat sin blogg beror det nog på att bilderna ifrån hennes som hon sprat dem på försvunnit.
Jobbar på att ordna med en ny design snarast! Måste bara hitta någon som kan vara snäll och hjälpa mig :)

Vad tycker ni om detta kapitel då?
Tror ni Isadora kommer att berätta för Justin vad hon verkligen känner?



UPDATE!!, tryck F5 för och se headern, då jag har en tillfällig :)