"Vad är det som händer?"´
Isadora såg sig förvirrat omkring i den tomma korridoren. Serena vände på sig med ett leende där hon stod vid dörren utanför klasrummet . Isadora såg sig förbryllat omkring, inte en enda människa förutom Serena syntes till och klockan hade passerat långt över start timmen, då Isadora försovit sig efter den långa natten tillsammans med justin. "Mrs.Wiley är sjuk idag, så vi är lediga" sa Serena glatt och pekade på den lapp som satt uppe på den vita dörren. Isadora gav ifrån sig ett högt stön, "kunde du inte sagt det tidigare?"undrade Isadora gäspandes. Hennes ögonlock var påväg att slås igen vilken sekund som helst och hon var öm i varenda liten muskel, något hon inte riktigt kunde förstå varför.
Serena såg häpet men samtidigt ursäktande på Isadora, nästan en aning rädd, som att hon gjort något fel. "Lugna dig, jag skojade!" Isadora skrattade till, vilket fick Serena att genast slappna av en aning och le snett. "Så.. vad gör vi nu då?" undrade Serena och såg sig omkring i den tomma korridoren med dess ekande ljud. Klockan var inte mer än strax efter nio denna morgon och hur trött Isadora än må vara så hade hon ingen lust att åka hem och sova. "Vad sägs om frukost?" frågade Isadora då hennes mage gav ifrån sig ett kurrade läte i samma stund. Serena log snett, "absolut".


* * *







Serena såg sig omrking i det stora huset med vidöppna ögon, hennes blick sökte sig igenom hela hallen och ut emot köket, hennes mun åkte upp och ner men inga ord kom ut.
Isadora hade ringt Rose och bett henne ordna med frukost åt själv och Serena. Hon hade bestämt att Serena äntligen skulle få komma hem till sig, se hur hon bor, se hennes rum och träffa henns trofasta vän Rose. Richard hade varit upp tidigt för att åka iväg till jobbet så nu var det bara Rose hemma då dem båda äntrade hallen.
Doften av stekt ägg och bacon spred sig ulängs väggarna och Isadoras mage kurrade än en gång till, ordentligt. "D-det är så.." lång paus, "vackert" stammade Serena fram. Isadora log snett. Hon studerade Serenas försiktiga små rörelse då hon rörde sig runt i cirklar i den stoa hallen med öppna armar.. 
"Och du tycker mitt hem är vacker, när du själv bor i ett palats?" frågade Serena häpet. Isadora skrattade hejdlöst till, "Men ditt är mer..." Isadora försökte finna det rätta ordet, det rätta ordet som verkligen passade in för Serenas hem. Nog var Isadoras hem vackert, men det var så sterilt, så myket. Det fanns ingen kärlek, inget liv, ".. kärleksfullt, mer hemtrevligt" avslutade hon meningen och log.
Serena himlade med ögonen och gav ifrån sig en hög suck. "Vi kan byta om du vill" skrockade hon försiktigt fram och dem båda skrattade dovt åt Serenas svar.

"Miss.Hilton" den pipiga men endå varma stämman kom ifrån Rose som plötsligt klev in i hallen, där stod hon iförd i en blommig klänning, men färger som skiftade i rött och grönt. Hennes annars vanliga håruppsättning i svans var nu utbytt emot stora vida lockar. Isadora såg förvirrat på Rose, hon var så.. vacker. Så otroligt söt. Isadora kan inte minnas senaste gången hon sett Rose så ovanligt uppklädd.
"Åh förlåt" stammade Isadora fram, "Rose, det här är Serena, min bästa vän" Isadora gjorde en gest med armen emot Serena och log ,"Serena, det här är Rose ..." Isadora försökte finna det rätta ordet för vad Rose nu egetligen var, för var hon fortfarande Isadoras hembiträde, hennes högra hand? Eller var det dumt och kalla henne för det då hon hade en affär med hennes pappa? ".. En nära vän till familjen" fyllde Rose generat in och skakade om Serenas hand vänligt. Isadora log vänligt mot rose och mimde försiktigt fram ett "tack".





Havsbrisen, den stekheta solen och doften av nyplockade blommor. Isadoras uteplats på bakgården var allt annat än ful, även om hon aldrig skulle förmå sig att själv tala om att hon faktiskt tyckte om den.
Hon hade ingen aning om det var den gigantiska poolen med dess sammanflätande bubelpool, den exklusiva gasolgrill med tillbehörande uteplats eller om det helt enkelt var den enormt vackra utsikten längs havets bris. Den vita sandstranden med dess tillbehörande hav, som så vackert och elegant sträckte sig kilometer bort.
Dess felfria utsikt, där havet sträcke sig så lång ögat kunde nå. Isadora hade på något sätt alltid älskat den utsikten hennes hem innefattande, och bara en hade kostat skjortan för hennes far. Isadora hade spenderat timmar framför dess solnedgång -och soluppgång, dess färger skiftandes i gult, rött och orange med en viss del guld i.- Hon hade alltid kännt sig så fri, så levande när hon ensam studerande dess yta som försiktigt förflyttades morgon och kväll.


Isadora tuggade på den sista skiva gurkan som fanns kvar på tallriken.
  Rose var verkligen duktig på att laga mat, hon lagade med kärlek och man kunde se att hon älskade att göra det. Bara små enkla medel blev maten fantastisk, det kunde vara allt ifrn att dekorera tallriken med små enkla tillbehör som utgjorde att den såg magisk ut till att göra elegant bordsdukningar som på så vis gjorde måltiden mer inbjudande. Men vad som nu fatnat på Isadoras näthinna var hur Rose gått från stramad hästsvans och arbetarkläder till vida lockar och åtsittande klänning. På något sätt kunde hon inte hjälpa att störa sig lite grann på det som pågick men samtidigt var en del av henne glad för både Rose och Richards skull.
Tillsammans satt dem tre på uteplatsen vid poolen, den värmande skinande solen brändes på axlarna och ljudet av den brummande poolrengöraren hördes. Rose och Serena var mitt uppe i en konversation om landet Spanien, ett land som Isadora inte kunde råför att höra var ett ställe Serena alltid drömt om att få besöka. Själv hade hon varit där ett flertal gång och hon älskade dess exotiska klimat, den goda maten och framförallt, shoppingen.

* * *



Isadora låg raklång på mage i sin fluffiga säng och pillade med mobilen, sms efter sms ploppade in, små gulliga ord och långa konversationer pågick flitigt mellan henne och Justin. Hon hade än inte riktigt fått in i huvudet över vad han sagt kvällen innan. Att han var kär, att justin bieber var kär i henne, Isadora Hilton. En känsla inom henne spreds varmt lik löpeld, fnitter som uppstod och rosenröda kinder blottades varje gång han skrev. Men när Isadora tänkte på vem Justin egentligen var och vad han kunde ådstakomm,att han var popsensationen Justin Bieber, killen som en dag bara lade sin karriär, hela sin framtid på hyllan, dog känslan inom henne lika fort. Kunde Isadora verkligen ha ett förhållande med honom? Skulle det vara äkta? Skulle dem kunna gå på stan och hålla hand, skulle hon få visa upp världen att han var just hennes, och bara hennes? Eller skulle dem få dölja vad som faktiskt pågick? Och enbart ses hemma hos varandra? Skulle det isåfall vara äkta?
"Åh den är så vacker.." rösten ifrån Serena väckte Isadora ur sina tankar, där hon stod framför den stora guldspegeln omfamnade av en silvrig paljettklänning som hon funnit i Isadoras WIC. Hon studerade sig självnogrannt och gjorde små rörelser fram och tillbaka i olika vinklar.
"Gillar du den?" undrade Isadora nyfiket, nästan sådär retligt men samtidigt vänligt. Serena nickade ivrigt till svars genom spegelbilden, "..jag älskar den". Isadora fnittrade till och hasade sig upp ur sängen och gick några steg emot Serena, ställde sig bakom i en betryggande position, med händerna på Serenas axlar och studerade henne i spegelbilden, "då är den din".


- -

"Ni kan ju komma över om du vill? puss" Isadora hoppade till av smset hon precis mottagit av Justin. En varm men samtidigt härlig känsla steg inom henne, en känsla som övergick till pirr och spänning. Kunde hon och Serena verkligen åka dit? Skulle Serena få fnatt om hon fick träffa Ryan eller skulle hon spela lugn? Skulle Isadora först berätta vart dem skulle eller skulle hon överraska henne?
"Serena?" ropade Isadora hastigt ifrån WIC samtidigt som hon drog på sig en vit topp. Serena kom inspringades i häftig fart, "ja?" , Isadora log snett, "I've got a surprise for you".

______________________________________________________________________________________
Tack för ert tålamod, har haft fullt upp med jobb dem två senaste dagarna.
Men nu är jag back on track igen och ser inga hinder för att det inte skall flyta på med uppdateringen :)


Jag fick en kommentar om en liten förvirring angående att jag skriver "Isadora" istället för "jag",  och jag vill bara säga att jag skriver i såkallad tredjeperson, det är ungefär som att jag ser vad som sker, att man "Ser" Justin och Isadora och vad dem gör i storyn.
Bra förklaring? greit!

PUSS&KRAM PÅ ER ALLA FINA!