Isadora klev försiktigt in i Justins hus, hon kände genast den otroliga stillheten och lugnet som omringade henne, nästan spökligt. Hon kunde höra några enstaka noter ifrån ett piaon som tog form längre in i huset, som genast avbröt henne ifrån att annars ropa gällt ut efter Justin som snabbt annars dök upp bakom dörrkarmen ifrån vardagsrummet.
Noterna som blev allt högre ju längre in hon kom, den vackra musiken som snabbt omsveptes och gav henne en lätt rysning genom hela kroppen. Med små enkla skritt följde hon musiken väg och kom till ett rum hon aldrig tidigare varit inne i. Dörren som stod lätt på glänt, och där satt Justin framför piaont omringad av den lätt dämpade belysningen, och dem vackra noterna och ruset som for genom kroppen på Isadora.
Hon visste inte om hon skulle gå in eller om hon skulle stå kvar där hon stod, hon ville inte göra intrång, ville inte vara till besvär. Justin hade ingen aning om att Isadora skulle komma. Dem hade inte pratat, inte haft tid. Isadora hade varit allt för upptagen med skolan den senaste veckan, något hon nu kom att ångra när hon fick se Justin. Den vackraste personen som finns. Sittandes framför det blanka pianot, med en lätt sorgsen blick i ansiktet.
Lugnt och försiktigt satte Isadora sig ned utanför dörren, lät sig omsvepas av den musik som kom susande ut ifrån rummet och klingade i hennes öron.


Den brummande mobilen i shortsfickan fick Isadora att vakna upp ur den dvalan hon just befunnit sig i, fortfarande omsvept av den musik som spelades i rummet intill. Fortfarande satt hon där på golvet ensam, oroad och nervös över om det verkligen var smart att hon satt där, kanske var det så att Justin egentligen ville vara själv, inte ville bli störd. Isadora befann sig i en situation inte likt någon annan tidigare. Men den otroliga musiken, den dragningskraft som den skapade behöll henne kvar, den lät henne inte gå därifrån. Hon ville höra mer, ville höra dem vackra noterna Justin skapade. Hans skicklighet, hans känslor, allt kom fram, allt som funnits i honom kunde Isadora nu höra att han verkligen släppte taget om, lät spelas ut.

"Hej vännen.
Är du hos Justin? Har du inget för dig kanske du har lust att ses senare, hitta på något.
Anyway, hör av dig! Puss"


Serena Lively, den finaste vännen som finns. Ett stort leende spreds på hennes läppar, men hon lät det hållas. Hon la tillbaka telefonen i fickan och fokuserade sig på Justin, iallafall för nu.
Nu spelade andast killen inne i rummet intill någon roll. Killen som fått henne på fötter igen, hjälpt henne ur allt det svåra hon gått igenom. Killen som hjälpt henne och se det fina hos människor, inte döma dom för det yttre. Visat att hjärtat har betydelse, visat att känslor verkligen spelar roll och framförallt, killen som hjälpt henne att älska igen.






ohh, ohh oh
I never thought that it be easy
Cause we both so distance now
And the walls are closing in on us

And we're wondering how
No one has a solid answer
But just walking in the dark

And you can see the look on my face
It just tears me apart



Isadora hajade till när hon hörde stämman ifrån Justins röst, som dansade i luften och fick hennes hjärta att slå i otakt. Som gav henne rysningar i hela kroppen och gåshud. Som fick henne att tappa talförmågan. Hon satt där på golvet och stirrade ut mot tomma intet, hon hörde varje liten ton Justin sjöng men kunde inte förstå hur vackert det var. Hur han sjöng med sådan känsla, sådan passion. Hur han verkligen sjöng ut med hela sitt hjärta.
Hon hade aldrig tidigare hört honom sjunga, inte såhär. Inte med en sådan otrolig närhet, sådan kärlek. Hon hade aldrig tidigare insett vilken bra sångröst han egentligen har.
Isadora hade hatat Justin med hela sin själ efter att hon hade hört "Baby" för några år sedan, hon hade gått och bräkt om hur dålig han var, och hur hon inte kunde få in att någon egentligen köper hans skivor.
Det var inte förens nu hon insåg vilket misstag hon begått, det var nu hon insåg vilken elak människa hon en gång varit. Att allt hon egentligen var var hopplös. Hon var egentligen ingen under den fasad hon byggt upp. Hon var ingen.
Isadora kunde skyta orden, meningarna då Justin verkligen sjöng ut med hela sin själ. Hon kunde hörda hur han sjöng om sin mamma, sin pappa, sina föräldrar.



Isadora satt fortfarande kvar på golvet, hon kände hur hennes ögon bröjade sakta tårfyllas, hur tårar fall nedför hennes kinder, hur hennes hjärta började banka extra hårt i bröstkogen. Hur alla minnen kom tillbaka, minnen med hennes mamma. Känslor hon så länge hållt inom sig.
hon kunde inte förstå vilken smärta Justin egentligen borde känna, efter allt han gått igenom. Hans mamma. Isadra ville in, in till Justin, trösta honom, finnas där. Vara hans gråtande axel. Men det var något som hindrade henne. Som gjorde att hon helt eneklt inte kunde.

Sången tonade försiktigt ut, den vackra rösten ifrån Justin började försvinna och noterna ifrån piaonot tog sina sista slag. Musiken som så vackert spelats började dö ut.
Och tillslut kunde Isadora höra hur Justin tog efter andan, hur han snörplade. Hon tyckte synd om Justin, så fruktansvärt synd. Det gjorde verkligen ont inom Isadora att höra honom så, det medgav att hon egentligen inte visste hur hon skulle reagera eller vad hon skulle göra, då hon aldrig hört honom sådär. Hon hade aldrig sett Justin prata om sin mamma på det viset, nog visste hon om vad som skett, men detta var annorlunda. Det var mycket mer känslor och smärta nu.






Isadora gick med säkra kliv in igenom dörren, fram till Justin där han satt och torkade tårarna som rann nedför hans kind. Hon han knappt reagera innan hon satt med Justin i sin famn och kunde känna hans flåsande andetag när han hämtade efter andan. "Isadora" snörplade han ut och drog hennes kropp närmare sin. Isadora gjorde allt i sin makt för att försöka lugna honom, försöka få något som inte gick att bli bra. Hon smekte hans rygg samtidigt som hon viskade små ord i hans öra, ord som hon hoppades skulle lugna honom. Försöka få honom att förstå att hans mamma alltid finns där för honom, för varje steg han tar. Att hon omringade dem där i samma minut. Att hon på något sätt alltid kommer att vaka över honom.

Rösten ifrån någon som harklade sig bakom dem fick dem båda att snabbt reagera och därmed skingras en aning. Isadora såg sig frustrerat bak i det mörka rummet, bak där en välkladd man i kostym stod, en lång vältränad man med mörkt hår och mörka ögon. En man hon aldrig tidigare sett eller ens hört talas om, stod med ett generat leende på läpparna och händerna i byxfickorna.
Ett sting av ilska steg inom Isadora då hon såg på Justin och sedan på mannen som låtit Justin spela en låt som får honom att bli så ledsen, får honom att tänka på vad som hänt. Och att mannen sedan inte gjort något för att trösta utan enbart stått där i mörkret och sett på när Isadora kommit inrusande för att trösta den person som betyder mest för henne. Som hon aldrig vill se ledsen.



"Nice to meet you Isadora




Justin gjorde snabbt ett försök att torka tårarna och få ordning på andningen. Mannen med kostym kom ett skritt närmare dem båda när Justin snällt hjälpte Isadora att resa sig så dem alla stod bredvid varandra.
Isadora väntade spänt på en reaktion eller förklaring från någon utav dem. Justin la en betryggande hand på Isadoras korsrygg, harklade sig lite lätt och sträckte fram handen emot mannen, "Isadora, det här är Scooter", "Scooter, det här är Isadora Hilton" Isadora såg hur Justin log ett ansträngt leende , samtidigt som mannen vid namn Scooter försiktigt sträckte fram handen so hon motvilligt tog emot, "Trevligt att träffas, jag har hört så mycket om dig" log Scooter varmt, "Synd att jag inte kunde säga detsamma" sa Isadora och log ett falskt, anstängt leende emot mannen och såg sedan förvirrat på Justin. Hans fortfarande tårfyllda ögon, smärtan som fanns i blicken var fortfarande där, men det var något mer som gömdes bakom fasaden. Något som justin hållt inne. För hur mycket Isadora egentligen försökte kunde hon inte någonstans försöka placera den här Scooter. Justin öppnade försiktigt munnen, men inga ord kom fram.
"Jag är Justins manager" Isadora vände snabbt blicken emot mannan vid namn Scooter, Scooter som stod där med ett falskt leende på läpparna.

_____________________________________________________________________________________________

Sådär ja, ett extra långt kapitel + att nu kom Scooter in i bilden. Vad tror ni kommer att hända? Hur kommer Isadora att reagera?
Tar gärna emot feedback.


Har ni checkat in den nya designen? Grymt snygg enligt mig! Är sjukt nöjd!
Och det är ingen mindre än en söt tjej vid namn Mickan som varit supersnäll och gjort den åt mig, så tycker ni alla kan gå in och kika på hennes fina blogg!
MICKANS BLOGG HÄÄÄÄÄÄÄR!