Justin satt i vardagsrummet tillsammans med Ryan och lirade Hockeyspel, Ryan hade för tredje gången förlorat över Justin vilket var väldigt ovanligt. Han visste om att dem skulle få besök av Isadora och hennes "vän", men vad Ryan inte visste var att det faktiskt var en tjej. En tjej som både Isadora och Justin hoppades att Ryan skulle klicka med, att dem skulle klicka tillsammans.
"Jag ger upp" suckade Ryan och kastade iväg dosan så den hamnade på den fluffiga mattan, Justin skrattade till "kom igen nu!" Ryan skakade på huvudet och skrattade till, "när kommer dem?" undrade han och sneglade på klockan i mobilen. Justin hade gentligen ingen aning, Isadora hade endast sagt att dom snart skulle dyka upp, men av erfarenhet kunde snart för tjejer betyda allt från en kvart till timmar.

Ljudet från en brummande bil hördes ifrån uppfarten i samma veva, Ryan såg skräckslaget på Justin. Nervös över vad som komma skall. Justin var även nervös över vad Serena egentligen skulle säga, även om hon visste att Isadora och han umgicks så kunde hon ogilla det hela ändå.
Grabbarna satt lugnt kvar på samma ställe och Ryan skyndade sig snabbt att fatta tag i speldosan igen och en ny match satte strax igång. Dem båda småfnissade likt kärlekskrankta tjejer, och det skapades en viss nervös men samtidigt en spänd stämning.
Ljudet ifrån ytterdörren hördes då Isadora vant bara klev in hos Justin. Små fnitter och en röst som förmodligen kom ifrån Serena hördes då hon förmodligen kommenterade hur huset såg ut och vad dem båda gjorde här.
Rösterna från dem båda försvann in i köket då ljudet av någon som öppnade kylskåpet hördes.
"Ska vi gå och hälsa?" viskade Justin diskret till Ryan som såg upp ifrån golvet där han satt. Han såg ut att fundera över vad han skulle svara men nickade sedan och reste sig upp.


Ljudet ifrån fnittrande tjejer blev allt tydligare när Justin och Ryan gick med diskreta steg emot köket, "Vänta du bara" stämman från Isadoras röst värmde i hela kroppen på Justin. "Vänta på vadå?" en fråga som kom ifrån en röst som förmodligen tillhörde Serena.
Ryan så på Justin förvirrat men skrattade löst till, Justin gjorde en gest med huvudet emot köket som menade att dem båda skulle gå in.
"..Vänta på oss" sa Justin då han klev in i köket med Ryan hack i häl. Han möttes av Isadora som stod och fyllde kylskåpet med matvaror hon inhandlat och ryggen på Serena som vände sig hastigt om. Isadora log stort emot Justin och fnissade till. Hennes vackra mörka ögon mötte hans och det kändes som om det var flera månader sedan han såg henne sist. Hon var allid lika vacker, hon var alltid lika intressant och han tröttnade aldrig på att ha henne i sin närhet. Hennes mörk lockar hängde nedför hennes runda ansiktsform och nedför hennes smala brunbrända axlar.
Serena granskade dem båda från topp till tå och Justin kunde känna vilken konstig situation dem hamnade i. Hennes blick fastnade inte länge på Justin innan den vek av och hamnade enbart på Ryan, hon såg på honom med en häpen blick, nästan kärlekskrankt, som om det var hennes stora idol som stod framför henne. Inte ett ljud kom ur hennes mun fast hon förtvivlad såg ut att söka efter ord då hennes mun gick upp och ner i stammande takt.
"Grillat?" frågade Isadora och höll upp en förpackning med marinerat kött. Hon bröt isen vilket fick alla att haja till och genast blev den pinsamma tysnaden lättad. Justin nickade till svars emot Isadora innan han böjde sig fram för att presentera sig för Serena. Hon skakade vänligt om hans hand och log snett. Serenas långa mörka hår som gav en nyans av slingor i solskenet, hennes mörka olivfärgade ögon och runt formade läppar, jo visst var hon vacker. Men när Justin såg på henne fanns det ingen gnista, det uppstod inte samma glöd, samma brinnande intensitet som fanns där när Justin såg på Isadora.



Isadoras perspektiv

Serena hade äntligen förmått sig att prata som en normal person och inte som ett kärlektskrankt fans som knappt finner fram ord, Långa och en del fnittriga samtal hade pågått mellan henne och Ryan. Något som i sin tur ledde till att Isadora nästan kunde se framför sig hur Serena senare skulle stå på sina bara knän och tacka Isadora. För trots allt så hade Isadora tillåtit Serena att umgås ed de två kanske mest kändaste tonåringar i världen, Ryan och Justin. Men när Isadora såg ut över Justins enorma bakgård, såg hon inte några kändisar, hon såg trygghet vänskap och kärlek.
Justin snurrade den svarta pilen på den fyrkantiga brickan med alla dess färger och figurer, "Höger fot på grön prick" sa Justin och dem båda såg eot Ryans och Serenas håll där dem stod på både händer och fötter inlindade över twistermattan med alla dess oliká starka färger. Ryan hade utmanat Serena i en omgång twister, så spelet var full gång, Serena hade vid ett flertal tillfällen varit väldigt nära på att vinna över Ryan då han varit millimeter ifrån att falla i marken då han hamnat i en väldigt svår och jobbig sits. Dock verkade Justin roa sig av synen han möttes av då han gång på gång försökte kväva höga skratt som varit påväg att lämna hans perfekt formade läppar.
"Ryan, armbåge på röd prick" hojtade Justin med ett leende och med det gick det inte mer för Ryan då föll pladask i marken med Serena över sig.


Synen av att se alla dem fina människor som omringade Isadora var fantastisk, kärleken och värmen som spred sig ända in i benmärgen. Isadora hade aldrig tidigare riktigt förstått vad kärlek och vänskap betyder, vad som egentligen var äkta och vad som var fejk. Hon hade alltid trott att vänner inte umgicks privat, att dem skiljdes åt när skoldagen var slut och det var det. Att man på helger festade ihopp om att bli full, an gick på basketlagets matcher som basketstjärnans flickvän, man shoppade dyra märkeskläder och gick på exklusiva event. Isadora hade trots allt de inte känt sig riktigt tillfredsställd, inte känt att det var äkta. Att gång på gång gå runt med ett tillgjort leende på läpparna för att dölja var som egentligen pågick, hur man egentligen mådde för man var rädd att ingen skulle bry sig, att någon skulle göra narr av en. Att man i åravis byggt på en slags fasad och inget eller ingen fick förstöra den genom att komma för nära inpå. Ingen fick riktigt veta sanningen om hur man egentligen mår. Eller vad man egentligen känner. Det var så Isadoras tankar alltid flytit på, hon hade alltid trott att det var så det gick till.
Om isadora verkligen tänka efter insåg hon att hon aldrig riktigt känt lycka eller ens vetat vad det var, vad det innebärde.



När Isadora såg ut med den stora gröna gräsmattan på Justins bakgård, såg hur Serenas leende spreds allt mer då hon låg på gräsmattan brottandes med Justin och Ryan, hur Justin såg på Serena enbart som en vän och inte ett sexobjekt, eller hur Ryan verkligen såg ut att trivas i Serenas sällskap, hur lycklig han såg ut över att få spendera tid tillsammans med Justin, sin barndomsvän, likaså med Justin. Isadora hade aldrig tidigare sett det leende Justins läppar bar när han skojade med vänner, hon kunde inget annat än att tycka att det var fantastiskt. Isadora insåg att vad som verkligen var äkta vänskap lycka och kärlek var precis det som hon hade framför sig, att dem tre personer som hon nu umgicks med var vad som var äkta. Dem brydde sig inte om vad för märkeskläder hon hade, eller hur hennes hem såg ut eller om hon hade mycket pengar eller ej. Att allt dem såg i Isadora var hon, att det var den hon var inuti som spelade roll, att det var den person dem brydde sig om, tyckte om, kunde le och skratta tillsammans med.
Det var äkta lycka, Isadora kunde svära att hon kände det på sig. Något inom henne sa att dessa tre personer var personer hon var tvungen och ha i sitt liv för att vara lycklig, tillfredsställd. För det var precis det dem gjorde, alla tre av dem på sina egna små vis. Dessa personer var personer hon skulle kunna ta en kula för.  "Isadora, kommer du?" den mörka hesa stämman fick Isadora att hoppa till i stolen, "oj, förlåt. Det var inte meningen och skrämma dig" Justins vänliga leende, hans perfekta ekkorögon vilade på henne. "Vi tänkte gå in och lira Guitar Hero, vill du vara med?" Dem mörka ekkorögonen såg in i Isadoras kastanjfärgade, hans olivfärgade hy och perfekt leende, så otroligt vacker att Isadora aldrig tidigare sett något liknanade. Om ordet vacker ens räckte till för att kunna förklara hur fin Justin var, både insida och utsida. Justin såg frågande på Isadora i väntan på svar, hans utsträckta hand vilade i luften i väntan på beröring. Isadora kunde höra Ryan och Serena innifrån och hur dem redan var i full igång med att välja vilket instrument dem skulle ha. Ett leende spreds på Isadoras läppar när hon sedan såg upp emot Justin igen där han stod lutad emot henne, hon grabbade försiktigt tag i Justins inbjudande hand och reste sig lätt ifrån stolen med hans hjälp, lät sedan sin hand slimra sig fast i hans likt en fläta. Justin såg förvirrat ner på deras båda händer men sprack sedan upp i ett leende som nådde upp till ögonen och fick dem att tindra likt skimmer. Tillsammans gick dem in i Justins hus, hand i hand.

Isadora kunde inte känna annat än lycka. Fullt tillfredsställd. För vad mer behövde hon egentligen? Hon hade vänner som brydde sig om vem hon verkligen var, vänner som stöttade henne och alltid gav henne ett leende på läpparna, men viktigast av allt var att hon hade Justin, han som fick henne att känna saker hon inte visste var möjligt för den mänskliga kroppen, han som gav henne fjärilar i magen bara av en liten blick, han som alltid frågade om allt var okej, han som aldrig lät något hända henne men framförallt och kanske viktigast av allt,
han som var kär, i just Isadora och bara Isadora.

___________________________________________________________________________________

Ber om ursäkt då jag lovade utmärkt uppdatering, men då min älskade dator igår valde att säga farväl till detta liv, efter att jag råkat tappa den i ett stengolv så skärmen lossnade ifrån själva datorn.
Så för tillfället har jag fått låna en av min mammas minpc's, lite jobbigare att skriva så långa kapitel på men vad gör man inte för er :)!
Hoppas ni gillar detta kapitel!
KRAM