Vinden kastade förbi likt en löpeld, håret som lät fladdras i det blå, det pumpade andrenalinet i bröstkorgen. Isadora trampade full gas och styrde med riktning emot Justins hus. Hon var tvungen att träffa honom, hon var tvungen att berätta vad som hänt. Hon ville ha någon att dela denna stund tillsammans med, men samtidigt ville hon träffa Justin. Hon ville vara i hans närhet, hon ville känna doften av hans parfym, känna hans obalanserade pulsslag.
Kanske var det så att Isadora använde händelsen om sin pappa som en ursäkt för att få träffa honom, kanske var det så att det inte alls var anledningen till att hon nu satt och körde i ilfart mot hans hus. För att få känna hans närhet, få känna att han är verklig. Att han verkligen finns i hennes liv och inte hade tänkt att försvinna.

Det annars nästan ödeliga huset hade nu fått någon typ av tillökning. När Isadora svängde upp vid huset i det området Justin bodde i stod det en bil där som annars aldrig varit där. En svart liten mustang som såg väldigt dyr ut.
Med hjärtat i halsgropen klev Isadora upp vid famsidan av dörren, obeslutsam om hon verkligen skulle förmå sig att gå in,stanna eller åka därifrån. Kanske var det så att Justin hade träffat någon ny, han kanske hade hittat någon som han blivit kär i, som han fallit för. Som var mycket finare, mycket bättre än Isadora.

Hon var tvungen att ta sig i kragen, hon var tvungen att finna modet. Isadora var bättre än såhär, hon var inte den person som bara gick därifrån. Hon var den person som hade huvudet högt, som såg ner på andra, som inte lät någon trampa ner henne oavsett vad. Hon var stark.



Och där stod han i dörröppningen, Justin. Med ett förvånat ansiktsuttryck, kepsen på sne, tindrande ögon och ett oskyldigt leende. Nästan förvånad över att se Isadora där, hos honom, just då. Var det kanske fel tidpunkt att bara klampa på, kanske han var upptagen.
"Hej" stammade justin fram en aning förvånat. Isadora studerade vartenda litet uttryck i hans ansikte, något sa henne att han ville att hon skulle gå därifrån, komma tillbaka senare, så han var ensam. Men insåg han inte att Isadora hade upptäckt bilen på framsidan, att hon såg hur han plötsigt hade börjat betett sig, ganska skräckslagen och en aning nervös. Samma ansiktsuttryck som Richard, hennes pappa tidigare haft.

"Kan jag komma in?" frågade isadora rakt, nästan stirrandes på Justin i väntan på reaktion. I väntan på någon form av förklaring på vem som befann sig hos honom. 
Men hon fick ingen,  Justin stod stumt framför henne, gav sig en ansträgning för att få fram ord. "Får jag komma in?" upprepade Isadora och kollade på honom med höjda ögonbryn, sina perfekt formade ögonbryn i en mörk nyans till dem tindrande ögonen. Justin nickade försiktigt till svars och flyttade på sig ett steg i dörröppningen så Isadora kunde kliva på.
"Jag hade tänkt förklara.." började Justins försiktigt då dem gick sida vid sida emot vardagsrummet. "Förklara vadå?" stannade Isadora upp och frågade med skärrad röst. "Är det någon annan? " frågade Isadora med hackig röst, en röst som var påvg att bryta samman. Hennes pulserande ojämna bröst, de lätt fuktiga handflatorna och hjärtat i halsgropen. Hon studerade justin små rörelse som nu såg häpet på henne, sökte efter ord. "Isadora det är inte som du tror.." Justin placerade sina händer omkring överarmarna på Isadora och sökte efter hennes blick. "Vadå? Tror du jag missade den svarta mustangen på uppfarten?"frågade isadora sprött, fortfarande i justins grepp. "Följ med mig" Justin log snett och nästan släpade med sig Isadora in i vardagsrummet.

Justins Perspektiv

".. Isadora, möt Ryan Butler, en nära vän till mig" Justin studerade Isadoras små röresler då hon stirrande stod fastlimmad lik cement på golvet och såg på Ryan som han vore ett spöke. "Isadora?" Justin knäppte försiktigt med fingrarna framför ögonen på henne, vilket fick henne genast att hoppa till, komma tillbaka till verkligheten.
Hon sträckte artigt fram handen och hälsade på Ryan, gav ifrån sig ett snett leende och låtsades sedan som om ingenting hänt.
 Justin stod förvirrat och såg på Isadora och gav henne en blick liknande vad-var-det-där, men Isadora såg inte ut att förstå det. Hon skakade lätt på de smala axlarna och log snett.
"Jag ska väl inte störa då" började Isadora försiktigt och började ta små skritt bakåt som ett litet tecken på att hon skulle gå. "Nej men det är klart du ska stanna!" Ryan hann före Justin att kunna förhindra henne. "Men det är okej, jag måste ändå hem.." Log Isadora oskyldigt. "..Jag har några saker att göra" fyllde hon sedan i. Hon såg på Justin med ett leende, hennes tindrande ögon reflekterades i hans. Justin kunde se av bicken att döma att hon hade haft en anledning till att komma hit, att det hade hänt något eller att det var något hon velat prata om. Något viktigt. Justin kände allt för väl igen den där blicken som döljdes i hennes ansikte då något fanns på henne hjärta, han var den enda som verkligen kunde se att något var på tok.
"Jag följer dig till bilen" sa Justin snabbt. Hon nickade lätt till svars.

Justin drog in henne i sin famn och plötsligt skyndade sig snabbt ut. "Det var trevligt att träffas Ryan" sa Isadora i all hast, vilket inte gav Ryan någon chans att säga hejdå.
Justin var allt fr beskyddande över Isadora, han kunde själv känna när det började gå över gränsen. Och nu var det ett sådant tillfället. Han fösökte dra sig tillbaka en aning, försökte att spela lugn, försökte låta henne börja förklara utan att tränga sig på.
Som den gentleman Justin är öppnade han bildörren till Isadoras svarta Range, hon klev motvilligt in och log snett. Justin placerade sig bakom den stängde dörren med armarna på fönsterbården. Han såg djupt i Isadoras ögon, dem vackert mörka ögonen såg in i hns guldbruna. Det var något med Isadora som alltid fick honom att dra efter andan, något med henne som alltid gjorde honom knäsvag och fick hans hjärta att klappa hårdare varjegång hon befann sig i hans närhet.
"Jag borde åka.." började Isadora försöiktigt, men såg inte längre på Jusin utan lät blicken vila på något föremål framför självaste bilen. "Förlåt för det där inne, jag visste inte att du skulle komma" sa Justin. Isadora vände hastigt ansiktet mot hans samtidigt som hon sakade förvirrat på huvudet. "Det är mitt fel" Isadora log snett, "Jag borde ha ringt innan" fyllde hon sedan i. Ett snett leende spreds på hennes läppar ett ansträngt, ett falskt. Samma leende hon alltid bärde på för någon månad sedan. Ett leende som visade tecken på svaghet, förlåtelse och rädsla. Var Isadora påväg in i samma bana igen? Var hon påväg att bli den där bitchiga, otillfredsställda person som aldrig riktigt var nöjd oavsett vad? Var det pågrund av Justin?
Justin satt i en situation han inte visste riktigt hur han skulle agera, vad han skulle göra för att få det att bli bra igen. Han vill vara med Isadora, han ville känna doften av hennes parfym, se den tindrande nyans som formades i hennes ögon när hon såg på Justin. Han ville få henne att skratta och le, på riktigt.
"Kan du inte följa med in igen?" frågade justin rakt. Isadora höll fortfarande samma fasad, fortfarande samma sneda leende.
Hon vände försiktigt blicken mot justin som nickade inbjudande. Justin öppnade bildörren som ett tecken på att
hon skulle ändra sina tankar, som ett tecken på att han verkligen ville ha henne där.
Hennes falska leende spreds snabbt till ett starkt, ett äkta. Hennes ögon tindrade lätt i solljuset och hon klev smidigt ut ur bilen. Tillsammans gick dem in i huset, med sammanflätade fingrar. Justin döljde det leende som spreds på hans läppar, det pulserande hjärtat i bröstkorgen som blev hårdare för varje beröring.

* * *

Isadoras perspektiv



"Du fuskade ju!"

utbrast Ryan högt efter att än en gång ha förlorat mot Isadora i ett hockeyspel på xboxet. Han studerande Isadoras rörelser då hon gjorde någon form av segerdans samt hojade hej vilt. Justin som nästan vek sig dubbel vid sidan av och ryan som nästan argt suckade djupt. "du förlorade mot en brud, dude!" utbrast Justin, nästan retligt då endast han hade lyckats att vinna över Isadora, iallafall hittills. "Tyst!" utrbrast Ryan och kastade den närmaste kudden emot Justin som fortfarande skrattade högt.

Tillsammans med dem två en aning vilda grabbarna hade Isadora spenderat timmar framför olika tvspel och ätit onyttigheter. Isadora hade helt enkelt slutat bry sig om vad hon stoppade i sig, hon hade lärt sig att älska sig själv precis som hon är. Rund eller smal, lång eller kort. Ingen är egentligen helt perfekt. Och varför skulle hon leva ett liv som hon inte var lycklig i, varför skulle hon leva ett liv som alla andra ville hon skulle leva, med perfekt hår, perfekt hy, perfekt kropp?
Isadora ångrade inte för en sekund att hon följt med Justin tillbaka in i huset istället för att åka hem, än en gång ensam. Då Richard och Rose förmodligen spenderade sin tid i sängkammaren, utan några som helst planer på att lämna den.
Hon var glad över att Justin motvilligt svarat i den där telefonen då Ryan ringt, att han funnit modet till det. Att Ryan hade tagit sig tid till att komma till L.A från Stratford, för att träffa in barndomsvän han inte sett på nästan ett år. För Isadora tyckte verkligen att Ryan var värd att nämnas och hon kunde inte förstå att Justin inte nämnt honom tidigare.
Isadora hade kunnat skymta ett leende hos Justin som fanns där då Ryan var i närheten, ett leende som gav hon styrka och mod. Ett leende som fick honom att vara mänsklig.
Men vad som mest surrade i huvudet på Isadora var att det faktiskt var Ryan Butler som satt i soffan bredvid henne, att han var killen som Serena har en hemlig crush på. Att ha faktiskt existerade och inte bara var en hypotes. Och att nu Isadora faktiskt satt här tillsammans med både han och Justin, att dem verklgen var på riktigt. Att det inte var någon dröm och att hon snart skulle vakna upp. Att detta faktiskt var något som hänt och att hon faktiskt har känslor för Justin.
Känslor som bara växte varje sekund som gick. Isadora visste inte om det var dem små intensiva blickarna dem båda utbytte emellanåt eller om det var det härliga segerskrattet ifrån dem båda då dem vunnit över Ryan eller om det var det faktum att Justin kanske kände samma sak som hon själv.
Att han var kär.

____________________________________________________________________________________________

Sådär ja, vad tycker ni? :)
Känns som att det börjar hända saker nu..

Som ni kanske läst så var det ju Ryan som dök upp och hade ringt Justin, vinnaren blev ingen mindre än en tjej vid namn, Maya Lindberg !!! :)
Grattis! Och här är en länk till hennes blogg,
FEEEEEEEEEEEEEEEEET LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNK!!!!!