Den ovanliga tystnaden träffade Isadora när hon klivit innanför dörren, förgäves sökte hon med blicken längs med väggarna från där hon stod i dörröppningen gränsande till vardagsrummet och ut mot baksidan av gården. Isadora kunde inte skymta någon personal så långt ögat kunde nå och hon kunde inte höra någon form av läte. Isadora hade nog aldrig tidigare kommit hem utan att ha mött doften av nylagad mat ifrån köket där Rose alltid väntade.
Doften av herrkolon sökte sig ner i lungorna och hon kunde även känna en svag doft av whiskey. Förgäves försökte hon ta reda på vartifrån detta kom. Vem det var som var här.

"ROSE!?" den hakicka stämman gav nästan vika då Isadora föbryllat försöte ropa efter sin trogna hemhjälp.
Ljudet av fotsteg och små fnittringar hördes väl ifrån övervåningen, förvirrat letade hon med blicken i taket ihopp om att få reda på vart ifrån dem kom.
Snabbt skyndade hon sig uppför den rundade trappan, fortfarande med skor och väska på sig. Rösterna blev allt tydligare ju längre upp hon kom och det verkade som om ingen hört att hon var hemma.
Röster som Isadora mycket väl kände igen träffade henne då hon tillslut funnit platsen där dem kom ifrån, Richards kontor, Isadoras pappa.

En konvesation var full igång ifrån kontoret, den lätt viddragna dörren stod på glänt och försiktigt placerade sig Isadora bakom den med öronen så nära springan som möjligt. "Jag lovar att vi ska prata med henne, men inte än" Stämman från Isadoras pappa fick henne att rysa till, det var så otroligt länge sedan hon hörde den. Hon ville springa in och krama honom, berätta hur mycket hon saknat honom och hur glad över att han var hemma. Hon ville visa honom vilken bra och förbättrad person hon blivit. Hur påverkad hon blivit av sitt nya umgänge, hon ville berätta allt om Serena, hur glad hon fick Isadora att vara, hon ville berätta om Justin, hur bra han fick henne att må. Men den inre rösten talade, talade om för henne att stanna där hon var, att hennes pappa inte skulle lyssna,att han inte skulle bry sig, att han var för upptagen med annat än att sitta och lyssna på sin dotter som fallit för en kille som inte var någon.
"Hon hade det svårt i början, men jag har sett en ny sida av henne, en bättre, hon är lycklig" Den pipiga stämman kom från allt annat än hennes pappa, En kvinna som pratade om Isadora. Richard gav ifrån sig en hög suck, en suck Isadora inte kunde tyda. Var det pågrund av att kvinnan sagt att Isadora var lycklig? Att hon var en bättre person,en förbättrad?
"Jag älskar dig!" Richards tre små ord fick isadora att haja till, som om hennes kropp blev till cement, helt stillastående och orörlig stod hon där och hörde hennes pappa säga dem tre små ord som han tidigare bara sagt till hennes mamma och henne själv när hon var liten. Jag älskar dig?
Något inom henne ville slå upp dörren och se vem det var hennes pappa älskade, vem det var som fångat hans hjärta. Något inom henne skrek efter ilska, efter smärta och blod. Hennes hjärta började pulsera allt hårdare och adrenalinet pumpade.
Med en hastig rörelse slog Isadora hastigt upp den vita dörren till Richards kontor i en duns, färger likt beige och mörkbrunt mötte hennes syn och där stod han. Richard Hilton, Isadoras pappa. Iförd i mörkblå kostym med vit skjorta och blå slips. Hans en gång långa kalufs var nu kortare, mer stylad och hans herrkolon var stark. Dofterna spreds längs väggarna inne i det stora kontoret.
Skräckslaget hajade Richard till, blicken i hans ögon skrek efter oro, rädsla och nervositet. Han som alltid brukar vara så sansad och orädd såg nu ut som en 14 åring som precis blivit påkommen att stjäla godis.

* * *

Isadora förstodmed bicken påRichards ögon att hon hade vlt helt fel tidpunkt på att storma in, det spreds snabbt en pinsam tystnad i det stora rummet. En tystnad som var allt annat än härlig, en tystnad som fick Isadoras ilska att växa ännu mer, att bli allt mer intensiv. Richard såg på Isadora med sin isblå ögon, studerandes hennes små rörelse, sökte efter reaktion. Dem vackra ögonen såg på Isadora, bedjande efter föståelse.
Den pipiga stämman tillhörde kvinnan Isadora älskade oh såg som sin egen mor även om det var svårt att förstå. Rose stod där i hörnetav rummet, iförd i en vacker figursyddklänning med färger som präglades i rött och rosa, dess eleganta toner och skimmer var en perfekt komination med hnnes olivfärgade hy och mörka hår. Rose studerade Isadora försiktigt på avstånd, i väntan på rektion.
Isadora försökte förtvivlat få pusselbitarna att gå ihop, att fundra ut hur allt detta egentligen gått till. Hade dem helt enkelt gått bakomryggen på Isadora? Smygit med deras kärlek till varandra? Eller hade Richard på avstånd älskat Rose?
Hur länge Isadora än försökte fick hon inte saker att gå ihop, hon ville ha svar. Hon ville veta hur dem blivit kära. Nyfikenheten tog över inom henne och en värmande känsla spreds ut i fingertopparna. Den brinnande ilskan kröp sakta iväg och ett värmande leende Isadora försiktigt försökte dölja spreds på hennes läppar.
Isadora borde vara lycklig för sin pappa, att han funnit någon att älska. Att han funnit någon som verkligen bryr sig om för den han är och inte för vad han har.
"Hur gick det till?" frågade Isadora försiktigt, ord som nästan kom ut i en viskning. Richard såg på Isadora med stora ögon, nästan chockad över hennes reaktion, chockad över att det inte fanns någon ilska eller sorg i rösten. Fundersamt såg hon på dem båda där dem stod med ett brett avstånd emellan varandra, generade över at ha blivit påkomna, generade över vad som egentligen pågick.
"Det händer för några månader sedan.." Harklade Richard försiktigt fram. Rose nickade instämmande utan att säga ett ljud. Förmodligen oförmögen om att få fram ord. " Det var därför jag åkte.." fyllde Richard in försiktigt. "Du åkte ifrån någon du älskar?" Isadora lät blicken glida ifrån hennes far och emot Rose när hon ställde frågan. Sökandes efter svar, sökandes efter någon form av lögner. "Han åkte för att jag var inte redo att berätta ännu." Rose såg på Isadora med tårfyllda ögon.
 I flera år hade Rose jobbat för Richard och Isadora, hon hade haft ett exsentionellt CV då hon ansökt om tjänsten, hon hade gåttfrån att vara ett hembiträde till en del av familjen, en prson Hilton litade på och värdesätte. Isadora hade aldrig kunnat föreställa sig att dem tre någonsin skulle amna i den situationen dem nu befann sig i. Att Richard kunde älska, värdesätta någon på ett sätt hon inte sett på många år.
"Så ni älskar varandra ?" Isadora såg förvirrat på dem båda, då hon enbart hade hört att Richard sagt dem tre små orden. Hon ville veta säkert att Rose inge ljög, att hon talade sannng. Dem båda gick emot varandra, deras kärlek sipprade i luften likt eldflammor och det gick inte att förbiseatt det verkligen var känslor mellan dem båda,
dem båda såg på varandra med den brinnande glöden i ögonen, det pulserande hjärtat och sukten efter värme av den andre.
Isadora stod där, i dörröppningen till Richards kontor, studerandes av henne pappa som gått och blivit kär i hushållerskan, hushållerskan som Isadora älskat sedan dag ett då hon läste godnatt sagan om askungen. Hur Rose alltid brydde sig om Isadora, hur hon såg till att hon hade det bra oavsett vad Isadora gjorde kom hon alltid med ett leende.



Dem båda stod intill varandra, med Richars betryggande arm omrking midjan på Rose. Rose som bedjande såg på Isadora, med hoppet om accepterande om vad som föregick. Rose nickade försiktigt.
"Och vad är det som kommer hända nu?" frågade Isadora en aning omtumlat. "Vad menar du?" Frågade Richard en aning förvirrat och såg studerandes på Isadora. "Men kommer Rose fortfarande att jobba här eller kommer vi anställa någon ny?" Frågade Isadora och såg på Rose som såg ut att fundera, tänka igenom frågan Isadora just ställt. Var det så att hon skullefortsätta jobba här samtidigt ha en affär med Richard?
Isadora tänke tillbaka på alladem resor Richard gjort den snaste tiden, hur ofta han varit borta och alltid hur ofokuserad Rose blivit när d väl skett, hur många timmar hon egentligen spenderat i hans sovrum och hur noga hon alltid varit med att putsa fotografierna på han och Isadora som hängde i trappuppgången. Hon hae hela tiden vetat, vetat att något var pågång, men helt enkelt förbi sett det , inte velat att det skulle vara verkligt.
"Rose kommer, om det är okej för dig såklart Isadora, att flytta in här" Richard såg stolt ned emot Rose när han sa det sista, hans värmande leende var något hon inte sett på mycket mycket länge. Isadora hade inga problem med om rose flyttade in, allt hon egentligen oroade sig för var om saker då skulle bli annorlunda emot vad dem var nu. Om Rose skulle betrakta sig som Isadoras mamma, förmyndare.
"Vad säger du kiddo?" frågade Richard. Isadora såg upp på richard, vaknade ur stt dagdrömmande. Hade han precis sagt Kiddo till henne? Hade han sagt dem fem bokstäver som en gång betytt så otroligt mycket för dem? Då dem två var som bästa kompisar, då de kunnat prata om allt tillsammans. Hade han kallat Isadora kiddo?
"Rose har alltid varit en del av familjen för mig" Isadora såg på Roe medett värmande leende samtidigt som hennes armar gled upp i luften och utformade en inbjudande kram sm Rose genast fattade taget om. 

Isadora kunde höra Richards mörka skratt samtidigt som han lade sina armar om dem båda, tillsammans utbildade dem en gruppkram. En gruppkram likt en sådan Isadora alltid önskat sig, en värmande och inbjudandemed mycket kärlek för ett kärleksfullt ögonblick. och det var precis vad detta var. Richard var kär, Rose skulle flytta in hos dem. Bli en del av Hilton familjen på riktigt. Allt Isadora egetligen kunde tacka för var att det var Rose som var den utvalade och inte något upphittat fnask ifrån utlandet som var ute efter pengar. Rose hade aldrig brytt sig riktigt om pengar, hon värdesatte andra saker högre än det. Hon brydde sig om människor och inte saker.

____________________________________________________________________________________________

Del 2 dyker upp lite senare, då kommer även "vinnare" få en länkning :)!
Vad tycker ni om detta kapitel då?