Justin vaknade upp i det stora huset precis som alla andra dagar, ljudet från hans egen röst som reflekterades i väggarna och skapade något slags eko. Det annars så varmt soliga dagarna var idag utbytt mot regn, ludet av de skarpa regdropparna stutsade mot fösterrutan och en kall vindpust träffade hans bara ben genom de lätt öppna fönsterutan.
Till skillnad från alla andra dagar av att vakna upp ensam, med ett ansträngt leende och ett hopp i hjärtat om att ta sig igenom ännu en dag var det idag så mycket annorlunda emot alla andra. Justin vaknade idag upp med ett brett leende och en varm känsla i kroppen. Idag var inte någon annan lik så länge tillbaka han kunde minnas på det senaste året som passerat, idag vaknade justin upp i vedskap om att han hade en snarkande vän i rummet intill. Ryan.
Ryan hade bestämt att stanna hos Justin iallafall några dagar till, för att få spendera tid tillsammans, göra "guys stuff" och ta igen all den tid dem gått miste om.
Justin sträckte på sig bland dem fluffiga kuddarna och gav ifrån sig en typ av stön, delar i kroppen knackade till efter en god natts sömn.
Justin klev in i garderoben och letade efter ett par byxor samtidigt som ett leende spreds på hans läppar då han tänkte tillbaka på gårdagen han spenderat tillsammans med Ryan och Isadora.

Då Ryan gång på gång förlorat över Isadora i ett NHL spel, hur han blev lika sur varje gång hon stod framför honom och gjorde någonslags segerdans. Hur sur och irriterad han blivit men samtidigt inte kunnat förmå sig själv att skratta.
Hur Ryan och Justin suttit uppe länge efter att ha sett en film och bara pratatom barndsomminnen och saker som hänt i båda deras liv på mindre än några år, hur stor förändring och nytt allting blivit efter att Justin blivit känd.
Ryan hade även tagit med sig bilder och berättat om Justins familj och vänner, justin hade fått tårar i ögonen när han sett hur mycket Jazmyn växt till sig, eller vilken ung man jaxon var påväg att bli. Hans småsyskon som verkligen betydde allt för honom. Justin hade insett hur mycket han egentligen gått miste på, hur mycket han saknat, hur många tårar han fällt över det senaste året.
Ryan hade tillslut varsamt frågat om Justin någonsin skulle komma tillbaka, en fråga som fck justin att känna skuld, känna smärtan i hans börst, känna tårarna som var påväg att rinna, svaret på frågan hade inte varit så självklar som justin trott, justin hade ingen aning om han verkligen var beredd att möta värlen eller inte, om han hade modet att kunna se i sin fars ögon igen efter vad som hänt. Svaret som Ryan väntade på till frågan kom aldrig, justin hade helt enkelt inget svar på den.










"Wazzup bro?" Ryan väckte Justin ur hans dagdröm där han satt i köket och knaprade på en sked med cocopuffs. Ryan gick direkt till kylskåpet och av blicken att döma såg han ut som om han inte svoit på flera år. Håret stod uppsprättat likt någon som fått elstötar, hans kisande ögon och tshirtkanten som låg instoppad en bit i kalsongerna. Justin skrattade dovt åt synen han möttes av där Ryan stod i det öppnade kylskåpet och svepte äppeldjuice direkt ur förpackningen.
Klockan på väggen visade inte mer än tio, vilken var väldigt ovanligt att Ryan klev upp d han fick sova hur länge han ville. 
"Sovit gott?" frågade justin med skrattet i halsgropen. Ryan gav sig ifrån en törstsläckande utpustning när han stannade upp i drickandet, "likt en baby" svarade Ryan kort och gick emot köksskåpen för att finna fram skål och sked.
"Vad är det mellan dig och Isadora då?" frågade ryan och skrattade lite lätt medans han hävde upp en stor skål med puffs och massa mjölk. Justin skakade lätt på huvudet och log snett, han visste att frågan en gång skulle tas upp då Justin aldrig tidigare nämnt någon Isadora Hilton. Förmodligen visste Ryan om vem hon var då han inte hade frågat något om det utan gick direkt på frågan "vad som var mellan oss". "Hon är en god vän, vi är goda vänner" svarade justin ärligt. Det var inte någon lögn, dem båda var väldigt goda vänner som kunde dela saker tillsammans. En person Justin trivdes tillsammans med. " Goda vänner som utbyter intensiva blickar? Goda vänner som sliter av varandra kläderna i tankarna? Goda vänner som kysser varandra?" frågade Ryan och gav en dömande blick med ett leende.
Justin suckade djupt och blåste med läpparna upp över ansikte som skapade en kall känsla. Justin såg skenerat upp på Ryan efter att ha hört den sistnämnda frågan, jo visst hade Ryan såklart hört Justins och Isadoras kyss hejdå innan hon åkte hem igårväll. Visst hade han snokat på dem båda för att sedan skapa ett sådant här pinsamt ögonblick vid köksbordet, det var så ryan var och trots att en blir generad så kunde man alltid skratta gott åt det efteråt.
"Såå?" frågade Ryan och stötte lätt i axeln på honom. "Jag vet inte vad det är mellan oss, men goda vänner är vi" svarade Justin och la en viss betoning på Men. Något inom honom sa att denna konversation var långt ifrån avslutad men justin kände sig ändå lättad att äntligen kunna prata om det, trots pinsamheterna, trots dem stela ögonblicken. "Hon är iallafall kär" sa Ryan och stoppade in en sked med puffs i munnen som gav ifrån sig ett knaprande ljud då han tuggade.
Justin vände chockerat blicken emot Ryan som nästan ointresserat satt och gungade itakt med låten som gick på radion. "Vad menar du?" frågade justin förvirrat och väntade spännt på svar. Ryan öppnade sprött på ögonen och såg dumt på Justin, liknande är-du-blind?. "Menar du seriöst att du inte sett hur hon kollar på dig?" frågade han förviratt och såg fortfarande på justin, "Och har du inte märkt hur du kollar på henne?.." lade han sedan till och gav ifrån sig en lätt suck. Ungefär som hans bästavän var justin bieber, killen alla tjejer vill ha, killen alla killar önskade dem var.
Justin försökte förbryllat få in i huvudet vad Ryan precis sagt och han var medveten om att han själv såg på Isadora på ett vist vis. Men han hade inte sett vilket sätt Isadora såg på honom, allt han såg framför sig var Isadora som enbart såg på Justin för att han såg på henne med intensiv blick. Justin insåg att han blivit ganska ovan med tjejer, allt var så nytt. Som om han inte varit i närheten av en tjej på flera år, som om allt spelades upp från början igen, Han var okysst och oskuld.
"Du ser på henne på samma sätt som miljontals tjejer ser på dig.." fyllde Ryan sedan in obemärkt medans han fortsatte tugga på sin enorma skål med puffs som Justin blivit färdig med för länge sedan.
Justin nickade instämmande, Ryan hade rätt.

* * *

Isadoras perspektiv

"Isadora?"

Serena puffade lätt till i Isadoras arm där hon satt i klassrummet på mattematiklektionen med Mrs.Wiley och dagdrömde, något hon på senare tid stötte på allt mer och mer, hennes tankar som alltid gled iväg till Justin. Känslor obesvarade och med hjärtat som alltid gav ifrån sig ett extra slag. Känslor som inte tröttnade ut, känslor som bara blev starkare och gjorde henne mer intresserad med tiden. Det var något hos justin som aldrig tröttnade ut henne, som alltid gjorde han mer intressant för varje sekund dem båda spenderade tillsammans.
Även om Isadora så gärna ville dela stunderna hon hade med justin, kunna berätta för någon om de känslor hon bär inom sig så kunde hon inte pågrund av de han är.
"Ja?" brast Isadora ut högt. Hon kvickande sprött till, en aning skrämd vilket gav med sig att klassrummets alla elever vände blickarna mo henne. Serena som satt vid sidan av och gjorde allt för att kväva ett skratt, Mrs.Wiley som stod framme vid tavlan med ett uppmuntrande leende. "Kan du svaret?" frågade hon. Isadora harkalde sig försiktigt en aning, "66.6%" svarade hon självsäkert utan att ens ha sett på tavlan och övergick sidan med att vila huvudet emot handflatan igen, stirrandes ut på de regndroppar som sipprades nedöfr fönsterrutan. Isadora hade aldrig tyckt om regn, så kallt, så blött. Håret som blev klibbigt efter hårsprayen, den utsmetade mascaran och foundationet som försiktigt försvinner och skapar flammigt ansikte. Nej, regn var ingetför Isadora även om hon alltid drömt som liten att få kyssa sin drömprins under regnet, likt jane fick kyssa spindelmannen, han hängandes uppochner och hon som försiktig drog ner hans mask till slutet av näsan, precis så hon kunde nå hans läppar. Tillsammans likt en pusselbit.
"Bra jobbat Isadora" sa Mrs.Wiley och log. Klassens alla ögon landade på Isadora men dem lät sig inte stanna länge då det ringde ut och elever skyndade sig snabbt ur klassrummet.
Skoldagen var äntligen slut, Isadora hade överlevt ännu en dag. Men denna dag var inte som alla andra, för idag hade hon kunnat gå hela dagen utan att behöva tycka synd om justin eller fundera på vad han gjorde, försäkra sig om att han inte gjorde något dumt. För nu befann sig Ryan hos Justin, och i och med det var Isadora lugn och behovde inte känna sig stressad på att skynda sig hem till honom. 

"Sedan när blev du så duktig i skolan?" frågade Serena och slog lätt till i armen på Isadora när dem gick tillsammans emot skåpen i den långa korridoen bland skrikande och pratande elever i alla åldrar. "jag vet inte, haft mycket tid över" log Isadora oskyldigt. "Jasså? Vad med du-vet-vem då?" viskade Serena emot axeln på Isadora, höjde på ögonbrynen och log snett. "Lång historia" svarade Isadora, himlandes med ögonen. "Det är väl inte över?" frågade Serena och kollade häpet på Isadora, som skakade på huvudet intensivt, "nej.." lång paus, "jag har bara försökt förbättre mig i skolan i det sista" fyllde hon sedan in och serena log nickandes. 

Ljudet av Justins stämma ekade plötsligt i korridoren då Isadora och Serena kommit fram till sina skåp, Isadora såg sig förvirrat omkring, en låt hon inte kunde sätta fingret på. En låt, en röst som blev allt högre och högre för varje sekund som gick. "Det är din mobil" väste Serena tyst och såg skaprt med blicken nedemot Isadoras handväska. Isadora började förbryllat rota runt i väskan med handen efter att snabbt ha gett de böcker hon haft i famnen till Serena som oroligt studerade Isadoras alla rörelser.
Och visst hade Serena rätt, för där låg den rosa Iponen tillsammans med den blinkande skärmen med texten "Justin".


"hello?"

________________________________________________________________________________________
Förlåt att detta kapitel dök upp lite sent, har försökt skriva ikapp lite grann :)
Vad tycker ni?