En dröm, en dröm som aldrig riktigt fått vuxit till liv. En dröm som aldrig upplevts. En dröm som vuxit i huvudet till det större. En dröm som egentligen inte alls är en dröm, mer som en önskan, ett hopp. En önskan efter upplevelse, upplevelsen att få göra det tillsammans med några man tycker om, som står en nära. En dröm, en önskan en upplvelse som jagat en i sömnen, en önskan som funnits i huvudet under skoldagarna, under lunchrasten och under bilresan hem, ja överallt. Fast det var aldrig något Isadora trodde hon skulle få känna, få uppleva, få drömmen att slå in. Förens nu.


"Har du packat all mat?" Ryan såg frågandes på Justin som gick in och ut ur huset med väskor och tillbehör, den stekheta solen på himmelen gjorde avbildning i hans felfria ansikte och skapade små svettpärlor, svettprälor som även gav av sig tryck på ryggen och framme vid bröstet, genom den tunna vita tröjan kunde Isadora försiktigt skyta hans perfekta tränade brunbrända kropp. Justin stannade till och ljudet av stengrus som skrapades samman ekade, "..Jag tror det" började Justin försiktigt och såg ut att tänka efter om han verkligen hade gjort det, att han inte glömt något. Ryan nickade försiktigt samtidigt som han räckte över en iskall vattenflaska till Justin.
"Isadora, kan du komma och hjälpa mig?" Serenas stämma ekade ut över framsidan av huset genom det öppna fönstret ,då hon befann sig på övervåning och packade det allra sista. Med en lätt suck begav sig Isadora in i huset, bakom sig hörde hon hur Justin och Ryan gav ifrån sig kvävda skratt.
"Hur går det?" undrade Isadora och såg ut över golvet till Justins ena gäst rum där golvet nu var borta och istället täckt av kläder. Hon såg häpet omrking sig, och sedan upp emot Serena som stod ängsligt och studerade hennes rörelser. "Hjälp?" frågade Serena sprött, oroligt med en viss ironi i rösten. Isadora skrattade till, "Vad skulle du annars göra? Ropa på Ryan?" skrattade hon sprött till, Serena puttade löst till i hennes arm och log snett. Tillsammans hjälptes dem båda åt att packa ihop det allra sista som skulle behövas, det som var nödvändigt, det som dem visste att dem båda skulle behöva.








Den låga solen som spreds längs horisonten, dess färger som så starkt värmde Isadoras arm där den låg emot fönsterkarmen, den brusande vinden som lekte med håret, smaken av fanta som sipprades ner i halsstrupen. Isadora försökte flitigt ta in varenda minut som passerade, hon ville minnas varenda detalj som hände, varenda liten sekund.
Ryan vred och vände på den enorma kartan i baksätet, det prasslande ljudet ekade i öronen då han konstant fortsatte att söka efter vart dem befann sig. "Hur går det Ryan?" undrade Justin med ett flin och studerade honom i backspegeln, Ryan suckade hjälplöst till. "Det är något fel med den", "Får jag se" undrade Serena och drog åt sig kartan. Som hon flitigt och vant knöklade ihop till en mindra del då hon sökte efter punkten, "Här är vi..." började hon försiktigt och lät blicken söka efter destinationen, ".. och hit ska vi" avslutade hon. Ryan gav ifrån sig ett hopplöst suck, "Då var det avklarat, jag är sämst på allting" sa Han och slog sprätt samman händerna i en grinig grimas. Genast fylldes bilen av häjdlösa skratt åt hjälplöse Ryan. "Chilla, det var ju bara en karta" sa Justin och log snett genom backspegeln då det var han som körde.
"Serena hur långt är det dit vi ska?" undrade Isadora och såg bak på serena som fortsatte att studera kartan. "Hmm.. Jag skulle gissa på 1 timme cirka" log hon snett och knöcklade sedan ihop det prasslande papperet.

"Någon där framme som har lust att sätta på sterion?" hojtade Ryan med tillgjord röst, nästan lite tjejig. Serena skrattade löst till och såg förvånat på honom, något han inte verkade bry sig om. Isadora hade förstått rätt tidigt att Ryan egentligen inte brydde sig om vad folk tyckte om honom, då han själv visste att han var väldigt rolig och kunde få i princip vem som helst att brista ut i skratt. Men Isadora kunde trots det skymta de små intensiva blickarna, dem fnittriga leendena och dem enkla beröringar som pågick mellan honom och Serena. Något som egentligen var ganska svårt att inte se, då dem bådá inte var så diskreta med det. Men Isadora brydde sig egentligen inte så mycket, hon var glad för dem bådas skull. Och hon hoppades verkligen innerst inne att vad som än pågick, att det ledde till något seriöst. Att ryan var en seriöst person, en sådan som Isadora visste att Serena var när det kom till kärlek framförallt.






Isadora letade bland dem alla radiokanaler som fanns, hon sökte efter någon form av musik som skulle passa in i ögonblicket, som skulle få alla att njuta, att leva i nuet, att bara släppa loss.
"ÅÅÅÅH DEN HÄR!" ropade Serena uppspelt till och började gunga med när hon hörde de första tonerna, Isadora såg chockat på henne men log sedan stort. Ryan suckade förgäves då det inte var någon låt alls i hans smak, men Isadora lät den vara på, den passade in.


Justin höjde volymen allt mer, basen pumpade ur högtalarna då Serena var i full gång att sjunga med i låten som hon förövrigt verkade ha lyssnat väldigt ofta på. Även Ryan började följa med i rytmen ju längre in i låten det gick, hans huvud började röra sig allt mer i takt och Isadora kunde höra hur han försiktigt sjöng med när refrängen började.
Isadora hade drömt om detta ögonblick, drömt om att få åka på roadtrip med personer hon verkligen tyckte om, personer hon kunde vara sig själv tillsammans med, skoja och fåna sig utan att det egentligen gjorde något. Justin log stort emot Isadora när hon fortsatte att veva armar och huvud åt olika håll i takt med musiken, sjöng för höga toner och falsk stämma när refrängen kom. Och det gjorde henne inget att han såg hur fånig hon kunde vara, hon kände sig fri. Hon var glad, hon var lycklig.






"Isadora" små lätta smekningar kändes emot Isadoras bara arm och en kall känsla smekte hennes hy. Försiktigt öppnade hon ögonen och upptäckte genast det mörker som var påväg att stiga och att det bara var några få striper av solen som låg kvar på horisonten. Justins ekkorögon vilade på henne och han ansikte spack upp i ett varmt leende, han stod vid hennes sida på den öppna dörren då hon låg vilade med huvudet emot karmen. "Vi tänkte äta något, vad vill du ha?" sa Justin vänligt och gjorde en gest med armen på ett vitt litet gatukök vid sidan av en väg dem nu stod vid.
Isadora kunde skymta hur Ryan och Serena redan stod vid disken och beställde. "Har du någon tjocktröja och låna mig?" frågade Isadora generat, Justin gick genast bak i skuffen och dök snabbt tillbaka med en röd Huvtröja, han hjälpte Isadora varsamt ur bilen som den gentleman han verkligen är och trädde försiktigt på tröjan. Omtumlad och nyvaken drog hon försiktigt upp blixtlåset och log snett åt Justin. "tack" , "inget och tacka för" log Justin snett. "ska vi gå?" undrade Justin och stängde igen bildörren bakom Isadora, hon nickade försiktigt till svars, Justin la varsamt armen omkring Isadoras axlar och drog henne ett skritt närmare sin kropp. 
Hon kunde känna doften av hans parfym sjunka in i hennes lungor, hans värmande kropp tätt emot sin, hans pulserande hjärta innanför bröstkorgen.
Isadora ångrade inte för en skund att hon skolkat ifrån skolan för att istället åka på roadtrip tillsammans med sina tre fina vänner, sina äkta vänner. Känslan av att äntligen få vara speciell i någons ögon betydde mer, känslan att få vara lycklig. Känslan av han som gör att ditt hjärta slår snabbt och sakta på samma gång.


__________________________________________________________________________________________

Roadtrip på G, vad tycker ni? :)
Tack för era fina kommentarer, ni anar inte hur mycket det betyder!
Nästa kapitel dyker upp senare :)