”Jag förstår inte” mumlade Hon knappt ohörbart ut i den mörka natten med dess stjärnklara glans. Den lätt kyliga vinden träffade hennes bara ben och en lätt knottrig yta uppstod.

Där stod dem alla uppradade framför ljuslyktorna på Justins mörka Suv, alla med lika häpnansfulla och förvånande blickar. Det var egentligen ingen utav dem som riktigt kunde förstå vad som pågick, vad som hade hänt eller vad framtiden väntade.

Allt dem kunde veta för stunden var det som hände just där och då, ingenting annat verkade vara inom synhåll eller räckvidd.

”Det är så ..” svarade Serena stumt, ”Fantastiskt” fyllde Justin in och lade ögonen emot Isadoras, ”Overkligt” sa Ryan förvirrat och kliade sig i nacken samtidigt som han försiktigt började gå upp emot den breda gången, gjord av stenplattor, som täckte större delen av området.

Som paralyserade följde dem efter, gåendes likt en rad upp emot det Hus som Mr. Richard Hilton och Sophia Lively påstod sig köpt till Isadora och Serena i avslutningspresent, ett hus så otroligt vackert och speciellt. Den enorma fasaden målad i gult och beige, avspärrat av ett högt staket gjort i svarta stålrör infyllt av övervakningskameror i vartenda litet vrå.

Mr.Richard som alltid, sedan barnsben oavsett hur hans relation till sin dotter varit, trots det sett till så hon alltid haft övervakning för vartenda litet steg hon tagit. Då hon aldrig låtsas om som om hon vetat vad som egentligen pågick då flera olika män förföljt henne på stan, iklädda särskilda kostymer och utklädnad i hopp om att smälta in, hade inget kunnat lura henne då männen han hyrt varit otroligt dåliga på skådespel älskade hon hans omtanke och oroa över sin dotter, dem alla männen som följt vartenda steg sedan dag ett hade av någon anledning blivit personer hon högt värdesatte trots att hon aldrig tagit initiativet att presentera sig och på så vis låta dem hålla sig inom en viss radie, tänkte hon av och till att det kanske var bäst ifall dem förblev det dem var. Dåliga skådespelare.

”Det är så vackert, jag kan inte förstå hur lyckligt lottad jag är” hojtade Serena glatt och föll bakåt i den gula soffan i vardagsrummet. ”Jag tror vi kommer trivas här” sa Isadora kort och sneglade emot Justin som nu var påväg emot vad som verkade vara köket. Hon följde den vältränade ryggtavlan genom den ljusa t-shirten innan den hastigt försvann in till köket, ett högt vrål efter Ryan fyllde det tysta huset och en kapsyl knäpptes upp. ”Vänj er vid tanken om att Ryan kommer spendera tid här” hojtade han högt innan slurpen av en öppnad burkläsk fyllde vardagsrummet ifrån köket.

Serena gav ifrån sig ett kvittrande skratt och satte sig pömsigt upp i soffan, ”Ska vi kika in sovrummen?” viskade hon tyst och pekade med pekfingret emot övervåningen, Isadora nickade ivrigt på huvudet innan hon försiktigt tog av sig klackskorna och fångade dem i handen.

*

”Jag tror det kommer bli en bra sommar” sa Serena nöjt och lutade sig tillbaka på Ryans famn efter att ha placerat ännu en runda av Smores på den öppna grillen. Justin nickade försiktigt innan han letade efter blicken på Isadora, ”Den bästa” fyllde han försiktigt in och blottade ett bländande leende i den mörka natten. En lätt skugga fångade upp hans ansikte, ramade in hans markanta kindben och gyllenbruna hy. En lätt rosenröd nyans tog plats på Isadoras ansikte och hon nickade försiktigt till innan ett leende tog plats på hennes läppar och hon hastigt sprang fram och kastade sig över Justin där han satt lätt tillbaka lutad i den lätt fuktiga sanden.

”Get a room” hojtade Ryan och dem alla brast ut i ett skratt. Isadora försökte smidigt ta sig upp på två ben ifrån där hon låg utspretat över Justin, med hans båda händer placerade på sin korsrygg under den tunt stickade tröjan, ”Jag släpper dig inte” sa han retfullt emot hennes läppar då hon stretsamt försökte ta sig loss. Hon krafsade med både händer och ben innan hon insåg att han inte ljugit. ”Snälla?” viskade hon lågt och plutade teatriskt med underläppen samtidigt som hon vidgade ögonen snäppet större. Ett retfull leende lämnade hans läppar innan han försiktigt pressade sina emot hennes i en mjuk laddad kyss och därefter släppte taget om henne. Men endast för att låta henne sätta sig upp och tätt intill honom. Längre än så var han inte beredd att gå.