Justin tyckte sig själv skrämmas över den ovanliga tystnaden som låg i luften kring frukostbordet denna morgon.

Av en otäck mardröm som besökt honom flera nätter i rad återigen tagit liv hade han inte kunnat somna om. Han vaknade upp i en tom säng, vilket först fått honom att reagera hastigt innan han insett att Isadora sent igår lämnat honom. ”Pappa ville att jag skulle komma hem, det hade dykt upp något”, meningen spelades upp i hans huvud då Isadora, bara minuter innan dem skulle gå till sängs plötsligt sprungit halvnaken ur hans hus. Förvirrat hade Justin stått kvar och fortfarande känt doften av hennes parfym då han stod vid fönsterkarmen och sett Isadora köra iväg i ilfart. Av ren nyfikenhet hade Justin för någon sekund faktiskt övervägt att följa efter henne, för att se om det faktiskt stämde. Men då han inte ville klassas som en stalker eller en svartsjuk person hade magkänslan fått honom att stanna. Dessutom, litade han på Isadora. Och han hoppades för sitt liv att samma misstag hon en gång gjort inte upprepades.

Det dem båda hade tillsammans, var något han verkligen hoppades var lika starkt och äkta för Isadora som det var för honom.


"Thanks man..."

Han vaknade illa kvickt till av den plötsliga ringklockan som tog liv i hela huset. Med morgontrötta steg tog han sig genom sina lila tofflor fram till den stora ytterdörren för att snabbt därpå överösas med frågor av sin trofaste vän Ryan. ”Jag köpte med bagels” skrockade han dovt och höll upp en vit påse med nygräddat bröd. ”Thanks man” svarade Justin med ett leende och tog villigt emot påsen då dem båda klev in i köket.

”Så.. Hur gick det igår då?” undrade Ryan blinkades med ena ögat samtidigt som han såg ut att rota i köks-skåpens alla hörn efter sylt.

”Ehm .. Hon var tvungen att åka hem, familjekris”  svarade Justin ärligt samtidigt som han bredde på smör på sina två fortfarande varma bagels.

”Jasså ..” hajade Ryan och sträckte över jordgubbs sylten, ”Vad tråkigt” flikade han lågt in och tog plats kring matbordet.

”Så... Berättade hon vad för kris det var?” undrade Ryan nyfiket innan han sekunden därpå drack direkt ur juicepaketet. ”Nej” svarade Justin surt, ”Det finns något som kallas för glas, som man dricker tillexempel juice ur vetdu” flikade han snabbt in med ett leende. Ryan skrattade lågt, torkade sig lätt kring munnen med tröjärmen och lutade sig sedan tillbaka på den vita stolen. Justin såg roat på samtidigt som han snabbt hunnit tugga i sig en hel bagel. ”Så ..” började Ryan mystiskt och kliade sig oroligt i pannan, ”Hon fick plötsligt en familjekris, var tvungen att lämna, åkte hem, och allt detta kring midnatt? Förlåt att jag frågar, men tycker inte du det låter lite absurt?” sa Ryan förvirrat och höjde sitt ena askblonda ögonbryn. Nonchalant tuggade Justin på sin andra bagel och smuttade från sitt juiceglas. ”Vänta ..” hajade han snabbt till. ”Hur vet du att hon drog vid midnatt?” frågade han nyfiket och tappade ner sin bagel på matbordet.

Förvirrad över hur Ryan kunde veta en sådan sak som att den exakta tiden var kring midnatt Isadora plötsligt fått sin familjekris.

Ryan hummade för någon sekund, ”Jag var på ett ställe som heter Razzle Bar med Serena igår kväll, hon ville ut och dansa. Ja, du vet hur tjejer är, vill fortfarande känna sig åtrovärd och ung..” Ryan babblade på okontrollerat vilket fick Justin ännu mer frustrerad, ”Kom till sak Ryan” hojtade han snabbt till och spände irriterat blicken. ”Vi såg Isadora dyka upp där, strax efter midnatt.. Serena var påväg att gå och hälsa på henne innan vi såg att hon inte kom dit själv...” Ryan svalde hårt och såg oroligt på Justin, nervös över att berätta vad som faktiskt kan ha hänt.

Justin höjde nyfiket ögonbrynen, kände hur hjärtat började slå extra hårt och hur en dos av kallsvett for genom hela hans skinn. ”Hon kom dit med Jordan.” Justin kunde se hur Ryan svalde hårt efter att ha uttalat Hans namn. Han kände hur ilskan började koka inombords och hur dem få orden, ”jag-lovar-att-du-kan-lita-på-mig” som Isadora bett om försvann i ett nafs.

Justin hade förstått att något hänt och att det definitivt inte varit en familjekris, mitt i natten som skett.

”Du såg inte möjligen vad dem gjorde?” frågade Justin med spända käkar. Egentligen hopplös över att han inget kunnat göra för att hindra dem båda från att ses.

”Han beställde en varsin öl till dem, dem satt vid ett bås, pratade lite och sen dansade dem ..” suckade Ryan uppgivet med orolig blick. ”Var det allt?” frågade Justin sprött samtidigt som en gnista av hopp om att han faktiskt kunde lita på Isadora, att et kanske inte var så illa som han trott. Kanske var dem nu bara vänner efter vad som skett och Isadora inte vågat berätta sanningen.

Men gnistan av hopp dog ut lika fort som den uppstått då han såg hur Ryan löst skakade på huvudet och han suckade uppgivet, ”Dem kysstes, innan dem hand i hand lämnade stället tillsammans i Isadoras bil”.

In just a second of time everything can changes from good to worse, trust in that. Because it can.

______________________________________________________________________________________________