”Bieber, vart ska vi?” kvittrade Jazmyn glatt och höll ett fast grepp kring sin storebrors hand. ”Bara en liten bit till, jag vill visa dig något” sa Justin med ett leende. ”Jag är trött i benen” muttrade Jazmyn och stannade hastigt upp, plutandes teatriskt med underläppen och sträckte ut armarna i en gest om att hon ville bli buren, ”Kom hit då gullunge” skrockade Justin och bar smidigt upp henne på ryggen.

”Hoppla” hojtade hon glatt och skrattade av glädje då Justin tog fart för att halvspringa.

”Lova att inte tjuvkika” viskade Justin försiktigt då han bett Jazmyn att hålla för ögonen innan dem nådde sitt mål. ”Jag lovar” flinade hon bakom dem tilltäckta ögonen.

Han flyttade på dem igenväxta grenarna och hjälpte sin lillasyster att komma förbi. ”Nu kan du titta” sa Justin lugnt, ett leende spreds på hans läppar.

Han stod någon meter bakom Jazmyn och beskådade hennes små rörelser då hon försiktigt gick några steg framöver för att begrunda den utsikt hon nu fick bevittna. 

Utsiktsplatsen Justin en gång tagit Isadora till, på deras första riktiga dejt. Den enorma bergsklippa med en utsikt så vacker att den sträckte sig över Los Angeles stad och utmed havet borta i horisonten. ”Wow” viskade Jazmyn och såg sig med stora ögon på vartenda litet detalj hon kunde finna. ”Tycker du om det?” frågade Justin uppspelt och hoppades på att hans lillasyster skulle komma att älska denna plats lika mycket som han själv. ”Jag älskar det” kvittrade Jazmyn och hoppade smidigt upp i Justins famn efter att ha tagit sats för att springa. ”Kan pappa få se?”undrade hon försiktigt liggandes med huvudet emot hans axel. ”Vet du vad vi kan göra istället..?” frågade Justin, Jazmyn såg förvånat upp och skakade förvirrat på huvudet, ”Vi kan låta detta bli våran hemliga plats, bara din och min” viskade han emot hennes ansikte och han kunde se hur hela hon genast lös upp av glädje, ”Vår plats Bieber”.

* *

Dagen började lida mot sitt slut, solens strålar försvann i det blå och en mörk skugga la sig på himlen. Stjärnor tog form i sin vackra glans och månen låg högt på himlen. Ännu en dag hade passerat då Justin inte hade hört ett ljud ifrån Isadora. Även om det var han själv som lät sig backas och låta dem båda gå skilda vägar kunde han inte förmå sig att undra vad hon gjorde denna stund, om hon tänkte på honom över huvud taget. Om hon, som honom nervöst pendlade mellan att ringa eller ej.

Även om hans känslor fortfarande var lika starka för henne som första gången dem setts, även om hans hjärta alltid slog dubbla slag så fort han hörde hennes namn uttalas, även om hon ännu en gång varit otrogen mot honom kunde han inte förmås att sakna henne. Den närhet och det lugn hon bar med sig, det vackra klingande leendet och de mjuka vibrerande beröringarna. 
Han var medveten att från denna dag och framåt skulle saker och ting aldrig kunna bli detsamma mellan dem båda, aldrig skulle han kunna se på Isadora som han en gång gjort, om än så, skulle han någonsin kunna lita på henne igen? 
Om än så, var Isadora verkligen den rätta för honom?