Skrivet: - Kategori: The Choice (PÅGÅENDE) - Kommentarer: 5

Chapter 12 - One step ahead?

 
 
 

Jag vaknade hastigt till av den kalla vind brisen som smekte mina bara ben ifrån den vidöppna balkongdörren, luddigt såg jag mig försiktigt omkring och insåg snart att jag befann mig ensam i sovrummet till Justin. Justin … hans namn fick mitt hjärta att hoppa ett extra slag och jag mindes gårdagen så väl, hans läppar emot mina och den goda doften ifrån hans kolon som fortfarande fanns kvar i mina lungor. Justin Justin Justin … Min kropp verkade inte få nog, jag hade önskat att stunden igår kväll kunde varat för evigt, men det finns det ingenting som gör.

Omtumlad och nyvaken satte jag mig försiktigt upp i sängen, med gårdagens smink ut smetat i ansiktet och en tufsig svans på sniskan var jag förmodligen alla killars dröm såhär på morgonen … För vad var klockan egentligen? Jag granskade utsidan av fönsterrutan och såg snart att solen fortfarande var påväg upp längs horisonten, för inte kunde den väl vara påväg ned igen? Att jag skulle sovit så länge verkade inte möjligt …

Platsen bredvid mig på sängen var tom med tilltufsad så Justin hade i alla fall sovit, men vart befann han sig nu? Med stappligt trötta steg lämnade jag sängen bakom mig för att finna toaletten som låg strax utanför rummet, tröttsamt rätade jag på shortsen och linnet jag bar innan jag lämnade rummet.

 

 

Osminkad med halvluddiga påsar under ögonen granskade jag mig själv i den stora spegeln, håret såg i alla fall betydligt bättre ut nu än för några minuter sedan… Nåja, vad var det värsta som kunde hända? Att kungen staplade in här? Nej Esme, det kunde ha varit värre, och med den tanken och ett lite mer lättat hjärta slog jag av lyset intill badrummet och klev ut genom dörren.

Magen gav ifrån sig ett dovt skrik efter mat, pannkakor var det första min hjärna snappade upp, pannkakor med en massa sirap, sådär onyttigt med fruktansvärt gott. Ja, jag var sugen på pannkakor och var fast besluten att få tag i några om jag bara kunde få tag i Justin?

Min mun var påväg att ge ifrån sig ett halv generat rop av hans namn när jag plötsligt hörde hans röst, jag sökte med blicken innan jag kunde konstatera att den kom nedifrån. Med små försiktiga steg gick jag nedför trappen, följde strömmen av hans röst, påväg att yttra mig om något i stil med ’vad ska en ung dam behöva göra föra att få lite käk på det här stället?’’ hejdades jag plötsligt när jag kunde höra någon yttra, ’Vad pågår mellan er egentligen?’ en mörk, aning irriterad röst som verkade tillhöra… Lukas?

Nyfiket klev jag försiktigt närmare mot köket där samtalet höll plats och smygandes bakom kunde jag från avstånd se Justin förvirrat rynka på ögonbrynen till orden ’Det pågår ingenting, hon betyder ingenting för mig’. Ingenting …? Betydde det som hände igår ingenting för honom? Miljoner tankar for genom mitt huvud likt löpeld, allt hade bara varit ett spel. Ett spel där jag varit slagbrädet. Chockerad, förtvivlad och en aning äcklad försvann tanken av nygräddade pannkakor likt vinden ifrån näthinnan och allt jag kunde tänka på var hur snabbt jag kunde ta mig därifrån, bort ifrån detta hus, bort ifrån Justin, bara bort. Lukas var påväg att svara när hans röst snabbt dog ut, då dem båda avbröts och jag hastigt fattade tag om en kruka som var påväg att falla i golvet då jag backat in i ett bord i all hast.

 

Utan att tänka två gånger sprang jag med hastiga steg uppför trappen, åter tillbaka till sovrummet för att finna min handväska, jag skulle bort härifrån, så fort jag kunde förmå. Med skakiga händer fumlade jag med dragkedjan till väskan och kastade den snabbt över axeln, Justins röst ekade i huvudet, han ropade mitt namn nedifrån och Lukas som snabbt avbröt honom, beordrade honom att låta mig vara ifred, beordrade honom att låta mig gå, att släppa det som om jag vore någon prostituerad Justin funnit på gatan kvällen innan.

En lättsam tår lämnade min kind när jag mötte den chockerade blicken till Justin på sista trappsteget, han fattade snabbt tag kring min handled, ’Jag vet inte vad du hörde, men det är inte som du tror’ sa han snabbt, ’Haley, snälla låt mig förklara’ fyllde han in med fortfarande samma blick, lika chockerad han själv, troligtvis över att jag hört deras konversation som jag egentligen inte borde.

 

 

Jag granskade hans ansikte om så för någon sekund, utan att ge ifrån mig så mycket som ett andetag, granskade hans ansikte, den vackra olivfärgade tonen till dem hasselbruna ögonen, dem fylliga läpparna som berört mina, det perfekta leendet som där under dolde sig, den känsliga och mjuka beröringen han gav ifrån sig, den muskulösa tatuerade kroppen, den välklippta kalufsen, hela honom avspeglade sig i mina ögon och jag kände hur mina ögon ville släppa flera tårar men jag gjorde allt i min makt för att hindra dem. ’Du har sagt nog’ viskade jag försiktigt fram med rasplig stämma och en plötslig tår lämnade min kind, och med dem orden drog jag åt mig min hand och sprang ut genom dörren, nedför uppfarten och fortsatte bort, så långt bort jag kunde förmå, bort från skymten av Justin utan att blicka tillbaka. Det kändes som om jag aldrig sprungit så fort i hela mitt liv, som om min kropp fick en ny sorts glöd. Tårar fortsatte att sippra nedför mina kinder men jag kunde inte stanna för att torka dem, jag ville bara bort, bort från Los Angeles, bort från detta uppdrag men framför allt så långt bort ifrån Justin jag kunde och aldrig se honom igen.

Jag betydde ingenting för honom, jag var bara en bricka i hans spel, kanske hade han utnyttjat mig på samma vis som jag hade utnyttjat honom. Kanske hade kyssen vi delat inte betytt någonting, kanske var det bara för att komma mig närmare. Visste han sanningen? Hade han tillslut listat ut det? Och iså fall hur?

Jag blickade bakåt för att försäkra mig om att jag var ensam och stannade till när jag insett att vägen var tom, jag andades häftigt efter att ha sprungit, sipprade efter luft och tänkte tillbaka på gårkvällen, kyssen hade betytt något för mig. Mer än vad jag kunnat föreställa mig. Justin hade blivit som en drog, en jag inte kunde få nog av, på ett sätt jag inte visste var mänskligt. Men mina tankar for snabbt tillbaka på vad som precis hänt, och jag kunde inte släppa tanken på om Justin bara utnyttjat mig eller inte, men det stora frågan som tycktes återkomma i näthinnan var, Hade han legat steget före hela tiden?

 


 

Förvirrade? ;)


Comments
Emelie skrev:

As bra!! <3
Snälla mer nu! :D

Datum: 2013-04-11 / Klockan: 14:50:20 /



Josefine skrev:

Men åh... Han ska ju vara med henne!!! D: mermermermer

Datum: 2013-04-11 / Klockan: 15:32:29 / URL/Blogg: http://Nattstad.se/josefinerosto



Mamacita skrev:

OMB :o så sjukt spännande!!! <3

Datum: 2013-04-11 / Klockan: 20:41:49 /



Lovisa skrev:

GRYMT!!

Datum: 2013-04-12 / Klockan: 20:30:01 /



Anonym skrev:

När kommer det mer?

Svar: Precis nu på sekunden :)
Izabelle

Datum: 2013-04-15 / Klockan: 08:14:23 /



Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Din kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback