Skrivet: - Kategori: - Kommentarer: 1

Chapter 2 - The Future .



En ny dag. En ny början. Början på framtiden. Omkring sig hör man alltid hur människor pratar om sitt perfekta ’föralltid’, men man trodde faktiskt aldrig då man var femton år gammal och precis börjat gymnasiet att föralltid skulle ligga precis runt hörnet. Att man en dag faktiskt skulle ta det klivet ut i vuxenlivet, ut i den stora vida världen och låta sig stå på egna ben, att inte längre vara något barn. Framtiden och föralltid ligger tryggt i ens egna händer format likt en kristallskål och det är bara en själv som kan avgöra hur sitt liv ska kommat och utvecklas. Nu kanske man undrar hur min framtid ser ut? mitt för alltid? Jag har inte riktigt listat ut det själv, men vad jag vet är att dem steg jag från idag väljer att ta är det som formar hur min framtid från denna dag och framåt börjar.

Jag gick med försiktiga steg och letade med blicken ut över det otroligt stora och vackra vardagsrummet jag befann mig, mina mörkgröna ögon for kors och tvärs och sökte sig igenom rummet på bara några sekunder. Jag vet inte vad som föll mig mest i smak, var det dem beiga väggarna prydda med guldfärgat sammetsmönster eller den vita exklusiva skinnsoffan som tog upp störst del av rummet eller var det kanske den öppna braskaminen gjord av vita tegelstenar med ett svart antikt galler ? Jag vet inte riktigt vad det var, men stället jag befann mig på var magiskt. Så fullt av liv, men endå så kallt och meningslöst. Det var vackert men samtidigt obeboeligt.
Jag svalde hårt och andades in av den fräscha doften som nådde mina lungor ifrån den öppna balkongen, dem ljusa gardinerna lekte i den lätta vind brisen och solens starka sken träddes fram emellan fönsterspringan. Försiktigt svepta jag med lätta fingrar över den turkosa byrån som var rummets färgklick, fint placerat i det ena hörnet med en stor bukett av nejlikor placerad ovanpå i en vit prydlig vas. Ett leende prydde mina läppar, att något så enkelt som en byrå kan få en människa för någon sekund att le var helt otroligt. Kanske hade jag helt enkelt sovit för lite i flygplanet påväg hit och var allt för övertrött eller så var det helt enkelt något så enkelt som föll mig i smaken, ’det behöver inte alltid vara mycket för att det ska vara vackert’, jag mindes dem fina orden min mor hade sagt på sin dödsbädd, ett sting av smärta lämnade mitt bröst när jag försiktigt placerade den mest betydelsefulla ägodel jag någonsin kommer att äga uppå den turkosa byrån, en rund skinande silverram med ett litet fotografi inuti, bilden prydde min vackra mamma, Angelina Haven.
Jag smekte försiktigt på ramens blanka kant och tänkte tillbaka på hennes fina ord, värmen fyllde min kropp då jag visste i mitt hjärta att hon fortfarande stod vid min sida för varje steg jag tog, även om hon inte kunde ses, så kände jag det och någonstans i min kropp visste jag.
Jag svepte hastigt om i mina höga stilettklackar och rätade på den tajta tub-kjolen, blickade ut över det öppna vardagsrummet, något från ett rum intill fångade mitt intresse, min hörsel, mummel och skratt ifrån alla dem män som gjort mig sällskap där fanns. Ignorerandes gick jag med små skritt istället ut på den stora balkongen, solens varma strålar värmde snabbt upp mina bara armar, och den fräscha doften nådde mina lungor allt mer, doften av frisk luft som där var en blandning av citron och hav.  Utsikten sträckte sig så långt ögat kunde nå därifrån jag stod högst upp på en av Los Angeles lyxigaste lägenhets hotell, den magiska staden, den varma brisen, palmer, och framförallt stranden, den vackra sandstranden med det kristallklara blåa vattnet, så klart att man nästan kunde se hela botten av den. Los Angeles var så vackert men samtidigt så mörkt och mystiskt.

”Miss Haven?” väste en mörk stämma inifrån lägenheten, väckte mig hastigt och jag kom snabbt tillbaka till verkligheten. Jag tog en sista glimt av den vackra utsikten innan jag bekvämt gick tillbaka in.
Jag mindes om varför jag kommit hit. Hit till Los Angeles. Om vad mitt uppdrag var och att detta verkligen inte var någon semester som Mr. Richards vid flera tillfällen påmint mig om, jag hade ett uppdrag, ett jobb att sköta och allt var tvungen att gå enligt planerna för att förhindra skada.
Privatplanet hade gått sent igår kväll ifrån New York, resan hade varit lång och nästan outhärdlig, Mr. Richards hade sett till så både jag och min kollega Adam hade fått ett varsitt tjockt häfte av nyutskrivna ark där våra uppgifter impregnerat stod med svarta bokstäver.  Tider, Platser, Utrustning, Ledare, Wingman’s, ja nästan allt stod där och när jag försiktigt bläddrat ark efter ark förstod jag snabbt att detta var ett uppdrag dem arbetat länge med. Och jag kunde än inte förstå att just jag blivit vald, jag tänkte tillbaka på min chef, Mr. Richards ord då jag förvirrat satt mig ned bland dem kostymklädda männen hemma i New York, ”Du är en bra polis Miss. Haven, riktigt bra. Du sköter alltid dina uppgifter diskret men bestämt och du fångar alltid tjuven i rätt tillfälle. Och med hjälp av ditt unga utseende och smarta hjärna kan vi få tag i denna person innan någon annan gör det!”

*

”Det var nog allt” sa en av männen jag inte blivit presenterad för, han log mjukt och kliade sig i det rufsiga håret. Definitivt ingen polis tänkte jag tyst och vred mig tillbaka emot Adam som för detta uppdrag skulle vara min högra hand utifall det skedde något som inte var planerat. ”Tack Simon, du kan gå nu” beordrade Adam emot killen som tydligen hette Simon som snabbt fattade sin utrustning och lämnade lägenheten. Adam vände sig snabbt tillbaka mot mig med ett ansiktsuttryck jag hade svårt för att tolka, det avspeglade oro och rädsla men samtidigt ett sting av förundran och hopp. ”Esme …” suckade han lågt, ”Är du verkligen säker på att du klarar detta?” fortsatte han och såg på mig med bekymrad blick. Vi båda visste att det var ett mycket farligt uppdrag om något gick snett, men samtidigt så hade jag och Adam arbetat tillsammans i snart två år, han visste mycket väl att detta var min dröm att få göra och hur otroligt hårt jag arbetat för att få komma hit. Jag mötte hans blick med självsäkerhet i ögonen och ett svagt leende på läpparna innan jag formade orden som skulle göra honom en aning lugnare, ”Jag är säker” sa jag mjukt då jag visste att oavsett vad min nästa uppgift var så skulle Adam och jag ta igenom oss detta tillsammans, från punk A till B utan konstigheter och när allt detta var avslutat skulle vi åka tillbaka till New York, återgå till våra vanliga liv och jag skulle få återvända till det fimpluktande och instängda rummet på ’Sving B’, något jag egentligen inte alls såg fram emot längre då livet i Los Angeles fått mig på fall efter bara några minuter.




”När sätter vi igång med nästa?” frågade Nick tafatt vilket fick oss alla i rummet att stanna till med de rörelser vi gjort, jag såg upp fundersamt och mötte hans mörka ögon med ett höjt ögonbryn, han mötte min blick med ett svagt leende.
Vi hade precis avslutat vår senaste stöld igår kväll och blivit mångmiljonärer och han var redan på hugget efter mer? Vad var det med den killen som alltid fick mig att fascineras över hans plötsliga beslut och påhopp?
”Dude, du har precis blivit mångmiljonär på nytt och du vill redan sätta igång igen?” frågade jag chockerat då alla vänt sin blick emot Nick som generat ryckte på axlarna. ”Allt jag säger är att jag skulle vilja göra en stöt till, en allra sista och sedan dra mig tillbaka, försvinna härifrån för ett tag” sa han nonchalant fortfarande med blicken fäst på mig.
Jag såg på honom med uppspärrade ögon innan jag frustrerat skakade på huvudet, vad menade han? Skulle han lämna gruppen? Det fanns inget ”Five” utan honom, vi alla var en enhet, tillsammans. Vi var en familj, och en familj hör ihop från början till slutet. ”Vafan menar du?” väste Micha argt och knuffade till honom stött i armen, Nick hoppade till och släppte ögonen ifrån mig. ”Du kan väl för fan inte bara lämna oss, vi är en enhet!” röt jag förbannat till och tog ett hastigt kliv framåt så jag hamnade endast någon decimeter ifrån honom.
Han mötte min blick om så för någon sekund och tog nervöst ett kliv bakåt samtidigt som han sträckte ut armarna i luften, ”Det är mitt beslut och ni kan inte göra något för att stoppa mig, om ni inte vill vara med på en sista stöt så är det erat problem, då gör jag det själv!” sa han hastigt innan han vände ryggen åt oss och lämnade rummet med fyra förvirrade ögon.

”Jag behöver en drink” sa jag stumt och hade fortfarande blicken fäst på den dörr där Nick precis gått ut. ”Jag hämtar en bro” sa Lukas snabbt, jag nickade försiktigt på huvudet och stirrade tomt ut i luften. En mörk gestalt placerade sig snabbt bakom mig och en doft av vanilj och mysk nådde mina lungor, Micha. ”Vad säger du chefen? En sista stöt?” frågade hon med ett lågt tonläge. Jag stod fortfarande och stirrade tomt ut i luften när jag hastigt vände mig om och fattade tag om Whiskey glaset Lukas hämtat, jag nickade tacksamt emot honom som knäppte en öl och vände blicken emot Micha, dem isblåa ögonen var fokusen i hennes annars så runda ansikte med en chokladfärgad ton, mjuka röda lockar tog plats ned till hennes axlar och hennes udda men aning sexiga stil kunde få vilken man som helst att antingen sukta efter mer eller springa för sitt liv. Hon var vacker, men det var något jag aldrig tänkte erkänna för henne. Vår trasiga historia tillsammans var något vi båda lagt bakom oss för länge sedan men jag kunde inte rå för att av och till lägga en extra lång blick på hennes förföriska blick eller sexiga kropp.  ”Nå?” upprepade hon mjukt med ett halvhjärtat leende och dem blåa ögonen mötte mina mörka, tvekandes klunkade jag i mig den iskalla Whiskeyn som funnits i det kalla glaset och torkade mig diskret om munnen därefter, ”Vi pratar om det imorgon ..” sa jag, ”För ikväll ska vi fira” fyllde jag snabbt in med ett leende och mötte Lukas uppspelta ansiktsuttryck. 

__________________________________________________________________________________________________

Chapter 2 ute, vad tycker ni? :) 
Nästa kapitel dyker upp så fort som möjligt. PUSS

Comments
Amanda O skrev:

Fin bild, gjort den själv? :) sjukt bra kapitel, känns som denna novell kommer bli amazing!!! <333

Datum: 2012-12-08 / Klockan: 14:42:30 /



Ditt namn:

Mail adress: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Din kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback