”Jag har ingenting att ha på mig ju…” suckade hon irriterat för sig själv och såg på det annars vita golvet, där det nu låg stora högar av kläder hon testat för att sedan kasta iväg lika snabbt. Garderoben som annars var väl organiserad efter färg och tillfälle såg ut som ett bombnedslag.

Justin hade sagt att dem båda skulle få egentid ikväll, att han planerat något mysigt och att hon skulle ta på sig något fint. Det var allt han nämnt. Och nu, frustrerad och stressad rotade hon igenom det sista som hände på galgar för att förhoppningsvis finna något att ta på sig.

Hon ville vara vacker men endå ungdomlig, likt en ung kvinna men endå inte allt för iordninggjord.

Justin visste hur hon såg ut, utan och innan, det var ingenting som var nytt på den fronten men endå lyckades hon inte kunna bestämma sig.

Fjärilar spreds i magen och den där nykära känslan dök upp så fort hon ens tänkte på deras kommande dejt.

Klockan hade passerat strax efter sju, mörket var påväg att ta sin plats på himlen och stjärnornas klara glitter började ta form. Isadora stod spänt i hallen iförd en mörk lång klänning med utsläppt hår och ett lätt sminkat ansikte. Så naturligt som möjligt var det Justin tyckte bäst om.

En aning nervöst och nyfiket kikade hon ut genom det lilla hallfönstret i hopp om att kunna skymta Justin komma körandes i sin svart SUV.

Ett gult ljus speglades upp emot huset och hon kunde genast skymta Justins vackra ansikte ta form genom dem mörka fönstren.

Försiktigt öppnade hon ytterdörren och gick ut på den gråa stentrappan för att sedan låsa ytterdörren efter sig.

”Wow” sa Justin nästan förbluffad, ”Vad vacker du är” stämde han sedan in och begrundade sin vackra flickvän. ”Du är inte så tokig du heller” log hon generat och gick med smidiga steg nedför den lilla trappen i sina skyhöga klackar.

”Kom hit” viskade Justin och omfamnade henne kring midjan, Isadora skrattade ett dovt skratt och placerade sina armar kring hans axlar, ”Jag har saknat dig” sa han uppriktigt och kysste hennes läppar mjukt. ”Och jag dig” fyllde hon in och torkade med hjälp av sin tumme bort det läppglans Justin fått på sina läppar.

”Efter dig.. ” sa han flörtigt och gjorde en gest mot sin svarta SUV, och som den gentleman han verkligen är gick han försiktigt bakom henne för att sedan kunna öppna bildörren och hjälpa henne in.

”Nå.. Kan du berätta vart vi är påväg nu då?” frågade hon uppspelt och nyfiket då dem lämnade Isadoras hus bakom sig.  Justin skrockade och skakade retligt på huvudet, ”Det är en överraskning” sa han med lugn stämma och la mestadels av sin koncentration på vägbanan, utom hans högra hand som han försiktigt smekte över Isadoras lår.

Bilresan, som kom att kännas som en oändlighet verkade aldrig ta slut. Isadora såg förbryllat på vägen ihopp om att kunna lista ut var dem var påväg. Men det var när dem lämnade ”Ni lämnar nu Los Angeles” skylten hon förbluffades totalt, ”Ehm.. Justin” sa hon nervöst och ryckte förvirrat i hans hand, ”Vi lämnade precis Los Angeles” . ”Jag vet” sa Justin självsäkert och dem ljusa ekorrögonen mötte hennes mörka, om så ens för en sekund. Han kramade om hennes hand mjukt och ett litet leende prydde hans läppar, ”Vi är snart framme, oroa dig inte”

*

Ett mörker så läskigt att rysningar for genom ryggraden, den kyliga natten träffade hennes bara axlar och en lätt vindpust for genom hennes hår. Förvirrat försökte hon se sig omkring för någon form av svar på vart dem befann sig, ”Justin” väste hon genom den mörka natten och höll fortfarande ett fast grepp i bilens låsta handtag.

Justin hade kort försvunnit i den mörka natten utan ett ord och nu stod hon förtvivlat och sökte efter hans gyllenbruna ansikte och bländande leende som kunde lysa upp en hel arena om så var fallet. Men hon fann varken leendet eller det gyllenbruna ansiktet.

”Justin, jag är rädd, det är inge kul” beordrade hon sint då en plötslig värme for genom hennes kropp och en häftig andning vilade mot hennes nacke. ”Är du beredd?” undrade den mörka rösten som Isadora snabbt kunde tyda tillhörde Justin. ”Ja” viskade hon svagt och letade förgäves efter hans hand i den mörka natten.

Som en explosion av lampor och ljus tändes vad som såg ut att vara ett enormt ... Lusthus. Omringandes av skog och mörker spelade ingen roll, det häftiga ljuset, dem öppna glasväggarna och det gula lilla taket ”huset” ramades in av, det var magiskt. Inga ord kunde att beskriva den fina gest hon nu stod framför.

Inuti kunde hon tyda hur ett bord för två var uppdukat runt ett vitt litet bord med pälsklädda stolar och filtar. Himlen som nyligen verkade vara som bortblåst lös genast upp med dess vackra tinder av stjärnor och hela stället såg så inbjudande och varm ut.

Ett stort leende spreds på hennes läppar, ögonen började vattnas och hon kramade om Justins hand snäppet hårade.

”Gillar du det?” frågade han oroligt, Isadora nickade försiktigt till svars, fortfarande som paralyserad över den fantastiska plats hon kommit till. ”Har du verkligen gjort allt det här… för mig?” viskade hon lågmält och vände blicken emot Justin som nickade försiktigt. ”Allt för dig” svarade han mjukt och kysste ovansidan på hennes hand.

*

"Är det du som lagat detta?” frågade Isadora chockat och såg generat upp emot Justin som satt mittemot vid det runda bordet. ”Var det något fel?” undrade han med höjda ögonbryn och sipprade på sin läsk. Förvirrat skakade hon på huvudet, ”Nej, jag trodde bara inte att jag fångat en sådan mästerkock” skrockad hon dovt. Justin log brett, ”Glad att du gillade det”.

Hon torkade sig försiktigt omkring dem rödmålade läpparna då hon ätit upp den sista skeden av sin creme bruleé dessert. ”Det var verkligen super gott” log hon milt. Justin som redan hunnit ätit sin dessert log ett milt leende innan han sträckte sin hand över bordet för att nå Isadoras, sammanflätandes strök han försiktigt på hennes handflata innan den intensiva blicken såg in i hennes. Dem vackra gyllenbruna ögonen, det vita självsäkra leendet och det lätt ofixade håret var tillsammans det perfekta kombon. Isadora hade aldrig träffat någon så vacker som Justin, så snäll och godhjärtad utan att det ska bli tjatigt. Än idag fick hon fjärilar i magen av att ens möta hans blick, den bubblande känslan sökte sig genom varenda nerv och ut i fingerspetsarna, känslan hon hoppades skulle bestå förevigt.