Man minns när man var liten och man drömde alltid om hur saker och ting skulle se ut när man blev äldre. Man hade drömmar och mål, drömde om något man ville jobba med, något man ville bli. Saker och ting verkade alltid bli så som man tänkt, man valde den gymnasieutbildning man ville gå och därmed valde sitt framtidsyrke.

Vad som är svårt att veta när man är 15 år och ska välja ett yrke är att man då egentligen inte har någon aning om hur fort saker och ting kan ändras. Likt natt och dag. Drömmen man en gång hade försvinner på någon sekund och då står man där, hopplös och får känslan av att allt är helt meningslöst. Man vill bara ge upp.

Vändningen kan ske på bara någon sekund, det är vad livet går ut på.

För vad skulle egentligen livet vara utan mål, vilja och utmaningar? Meningslöst.

Livet skulle vara som en dans på rosor och hur kul skulle det egentligen vara? Att allt alltid gick perfekt, som på räls…

Livets gång är fascinerande, som vetenskap. Ingen kan beräkna ut vad som händer imorgon, om tio dagar eller ett helt år. Man kan ha planer, men utöver det möts man av utmaningar och förvåning. Förvåning över hur saker och ting egentligen utvecklades.

Han förlorade sin mamma i bröstcancer för över ett år sedan, och det var då hans liv tog en helt ny vändning. Det var inte längre en dans på rosor för  popstjärnan Justin Bieber. Han gav helt enkelt upp, allting, hela sin karriär för något han inte borde ha skult undan, inte borde ha gömt sig för.

Han borde ha stannat, med båda fötterna på jorden och visa att ”här är jag, och trots den hemska tragedin så tänker jag inte gå någonstans”. Han borde ha hjälpt andra människor i samma situation som hans mamma Pattie Mallette. Startat en fond för att bekämpa Bröstcancern.

Men han gjorde det inte.. Han gav upp. Allt han hade. Allt han kämpat för. Alla han någonsin känt.

Justin utvecklades till en mes. En ”nobody”, någon som gömde sig i mörkret dag ut och dag in. I över ett halvår pratade han inte med någon utom sin städerska och vakterna som skyddade hans område för inkräktare.

Hans liv verkade inte ha någon mening längre, allt han såg var svart. Sin familj, sina vänner, alla som någonsin funnits där för honom, som hjälpt honom att bli just den han är, den kända Justin Bieber.

Dag ut och dag in gick han runt som ett vandrande lik i det hus som egentligen skulle kunna kallas för slott.

Den perfekta solbrännan, dem pumpade musklerna och den kända ”hairflipen” tynade bort. Han slutade bry sig om allt som existerade. Han hade förlorat den person som betytt mest för honom, för alltid.

Det finns nog ingen, som inte upplevt samma sak, som egentligen kan förklara hur det känns när någon man älskar försvinner, dör. Justin trodde själv aldrig att han skulle vara med om något sådant, hans liv hade ju varit perfekt, allt för perfekt. Och när det väl hände exploderade det likt en bomb och han kunde inte tackla allt på en och samma gång. Han var fortfarande ung, oerfaren och dum.

Det finns ett läte som heter, ”Man lär sig av sina misstag” och det var precis det Justin gjorde. Så många sömnlösa nätter, tårar, känslor och det krossade hjärtat. Ingenting verkade någonsin bli det samma utan Pattie vid hans sida, ingenting skulle någonsin komma att bli detsamma. För man har bara en mamma, förlorar man henne är det som om man förlorar allt.

*

Justin drog tummen över det album som nu var färdigställt, hans 5:e album, hans come-back album ”Million”. En lätt rysning for genom hans ryggrad och genom alla hans nerver. Något sa honom att han fortfarande inte var redo för vad som komma skall, men han var tvungen. För sin egen, sin familjs, sina vänners och sina fans, hans Beliebers.

Albumet innehöll låter som förmodligen skulle komma att nå ut till en bredare åldersgrupp, Justin hade blivit mycket äldre sedan hans senaste album han släppt för snart 2år sedan, och han hoppades innerligt att detta album skulle vara tillräckligt för att han skulle nå sitt mål, sin dröm.

Han såg sig om i det stora rummet han befann sig i, adrenalinet pumpade hårt innanför hans kött och nervositeten växte för varje millisekund som passerade, Små svettpärlor bildades i pannan och längs ryggraden. Scooter letade mellan skrivhäftet innan han stannade upp på en sida, "Vad tycker du om att uppträda där?" frågade han med ett leende sekunden då han plockade fram ett fotografi, Justin skådade bilden en ynka sekund, "Perfekt". 

_______________________________________________________________________________________________